Som Barney Stinson (How I met your mother) förklarade hur man springer Marathon:

Step 1: Start running.
There is no step 2.

Fast översatt då till:

Step 1: Stop drinking.
There is no step 2.

(Jag tycker att de flesta i den serien borde följa mitt program i stället eftersom de näst intil bor på puben i källaren)

Allstå ett 1-stegsprogram. Andra har fått god hjälp av 12-stegsprogram. Men det funkade för mig till slut.
Men det viktigaste i den förberedande träningen var att verkligen, verkligen vilja.
Jag hade testat att dra ner, vita månader, ”ta det lugnare”, ingen starksprit och det mesta annat. Men när botten var nådd så var det den enda och självklara lösningen. Jag körde lite AA i början och det var bra. Jag läste allt jag kom över. Jag skrev här. Jag skrev dagbok. Jag försökte medvetet observera alla positiva förändringar. Jag pratade med vänner och min fru om det. Och jag motionerade.
Det var jobbigt, ibland väldigt väldigt jobbigt. Men sen blev det mindre och mindre jobbigt.
Jag springer än, men det gäller att inte stanna (hitta på ett ”Step 2”).

Instämmer, tillslut fanns det bara 1-stegs principen kvar för mig också, och det fungerade. Jag slutade dricka alkohol en gång för alla. PUNKT.

Liknelsen med Marathon är väldigt bra, vi som druckigt på ett osunt och ohälsosamt sätt tror att det ska vara lätt att sluta dricka och att allt ska kännas tipp topp dag två. Testa och spring 4,2 mil otränad. Det kommer att krävas träning, hårt arbete, vara skitjobbigt i början. Men allt eftersom går det lättare. Så är det med nykterheten också, det kan jag skriva under på.

Mvh

Kan inte svara på det fullt ut, men många jag pratat med säger att det helt försvinner.

Jag får inget ”sug” eller stark längtan längre. En saknad kommer då och då när jag vill ha en ventil eller kring alkoholhögtider. Det kommer som ett eko. Jag behöver inte ta till järnviljan längre. Vaksam måste jag nog vara livet ut men jag tvivlar inte på att det försvinner helt.
Oavsett kan jag säga att jag är på en bättre plats nu än när jag drack.

Nej, inte annat än som du säger. Du kan inte göra annat än att visa med handling. Det är ungefär samma som tilliten till dig själv. Du måste visa dig själv och andra.

Anhöriga är trötta på ord. De vill ha handling. Men tilliten växer långsamt tillbaka med tiden. Precis som alla andra förbättringar när man slutar. Du måste vara lite ”omänsklig” och se strategiskt på din situation. Det finns ingen quick-fix (men viss hjälp kan man få bla. av vården) men på längre sikt kommer du att må bättre och alla runt om kring dig.

DetGårBättre

Det är helt upp till dig vad som krävs! Allt handlar i grunden om att jobba med sig själv. Inte svårare att sluta dricka än att dansa kontinuerligt!

Testa själv, men om du inte klarar det finns ett program här på alkoholhjälpen. Vården kan hjälpa med mediciner eller samtal.
AA funkar för många.
Mycket är mentalt, att acceptera att alkohol inte är för dig. Att du måste och vill hitta tillbaka till ett kul liv utan den. Ofta när jag tog en vit månad, så gick allt ut på att unvika livet och bara stå ut tills dess att jag fick dricka igen. När du slutar måste du hitta ett sätt att leva fullt ut fast utan alkohol.
Men under den första tiden så är alla sätt bra för att stå ut. Men motion ger bra kickar och dämpar suget. Och kom i håg att du är bra, det är alkoholen som är värdelös.

Tack för stödet. Har ju inte druckit varje dag men helg drickandet har ju varit väldigt viktigt dom senaste åren och ibland har de blivit så illa att man har fått Ligga i soffan å må skit hela dagen efter. Har märkt att de inte är detta romantiska med ett glas rödvin man tar till maten man är så förtjust i utan två flasker och lite tilltugg, de är då man börjar bli nöjd. Och då har man väl problem av något slag?

Äntligen91, jag tar det som en fråga. Tycker du att det är ett problem, om vi säger att jag skulle fråga dig detsamma, för jag har suttit i princip samma sits. Skulle du då säga att jag hade ett problem?

Jag är/var i samma sits, men skulle om det var möjligt vilja dricka varje dag - fast ändå inte. För mig så gick det lite längre, att jag försökte hitta ursäkter att "jobba" hemifrån och då kunna ta ett par flaskor kvällen innan på en vardag. Skulle aldrig dricka i anslutning till mitt jobb på min arbetsplats. Men dessa ursäkter skrämde mig, det var ett steg närmre vardagsdrickande. Varje semester eller helgdagar så var det ju självklart ok att dricka sig till sömns och under sådana perioder drack jag nästintill varje dag.
Men nu är det slut med det för min del i alla fall, har hållt mig i 8 dagar nu, men det är också första gången jag försökt att sluta. hittills går det bättre än förväntat men utmaningarna kommer ju komma såklart. Jag satsar på ett helnyktert liv, men man vet aldrig vad som sker.

Hoppas du kommer till rätt insikt för dig och om jag har lärt mig något från alla trådar här så är det att 1. Man måste vilja sluta dricka, inte att man önskar att sluta, 2. Många hjälps och klarar sig mycket bättre genom stöd, vare det är inom sjukvården, AA, terapi, tala med någon nära dig eller detta forum. Jga använder endast forumet, men vi är ju alla olika.

Ja har nog kommit till insikt till att eftersom drickandet blir så viktigt att de måste ske bara för att det är helg och helst lite större mängder så låter de ju ganska osunt men inte någon katastrof. Känner lite åt vilket håll de går åt så därför tänker ja sluta min alkohol konsumtion här. Tror de är lättare innan man börjar gå ner sig för långt. Jag kör med hjärnvilja.

1. Får ditt drickande oönskade konsekvenser?
2. Fokuserar du på och längtar du till tillfällen då du kan dricka?
3. Har du svårt att sluta när du väl börjat?
4. Bryter du kontinuerligt löften till dig själv rörande hur mycket/ofta du ska dricka?
5. Återställare är inte bra.
6. Blir det oftare och oftare?
7. Dricker du ensam?

Där var några saker jag minns på rak arm som kan vara bra att fundera över.
Att grubbla på om man är alkoholist eller inte är lite ointressant tycker jag eftersom vi har olika definitioner av vad det är. Vissa tänker parkbänkshängande, andra vinpimplande tanter, och den tredje sin periodande pappa. Och om alkohol orsakar problem för en, eller hindrar en från att leva ett fullgott liv så behöver man fundera på att ändra något, det är allt.

DetGårBättre

Jag kan inte låta bli att småle lite. Du radar upp massa frågor som man borde betrakta från sitt eget perspektiv men hux flux på punkt fem så kommer ett direkt påstående att återställare inte är bra :)

Så hur kom egentligen den där punkten med? För att chockera läsarna så de uppmärksammar hela inlägget? :D

Håller dock med allt i inlägget i övrigt typ! Speciellt texten :D Men kunde inte låta bli...

Tänkte på det när jag skrev ner dem, men jag var lite trött strax efter spöktimmen.

5. Tar du återställare?

Men det är sammanställt från olika källor. Dvs inte mina egna husmorstips.

Svaren är ju ja på på de flesta frågorna. Men har ju oftast "bara" druckit på helgerna,men nu ska de bli slut på de sambon drog till svärföräldrarna i söndags efter att ja kom hem efter en rejäl fylla. I skrivande stund säger hon att hon kommer hem ikväll men att hon inte vet om hon vill fortsätta. Har lovat att inte dricka något mer men de är ju inte första gången jag gjort de så de är ju svårt för henne att lita på det men tror faktiskt på allvar att ja kommer kunna hålla det nu.

Du har påbörjat en förändring av dina alkoholvanor och startat en tråd här på forumet, bra gjort! Du har diskuterat här med andra användare och det låter som att du känner dig hjälpt av det. Det är vanligt att en förändring av alkoholvanor går lite kringelikrok och du är snabbt uppe på hästen igen efter att du drack i söndags.

Din sambo har nu uttryckt att hon inte vet om hon vill fortsätta på grund av alkoholen. Det skrämmer dig samtidigt vet du säkrare att du kommer kunna förändra denna gång, det hörs att det är en stark inre motivation du har. När en nära säger ifrån kan det verkligen hjälpa en att stanna upp och välja en ny väg.

Du frågar i ett inlägg tidigare i din tråd hur lång tid det kan ta innan tilliten stärks i en sådan här situation. Det är lite svårt att svara på då det beror på,. tyvärr är det vanligt att det kan ta lite tid men om det finns en kommunikation kring vad båda parterna är hjälpta av för att komma vidare kan det vara enklare. Om man till exempel går hos en beroendemottagning eller liknande kan det ibland finnas möjlighet att få ett samtal där en partner får följa med.

Oavsett brukar det kunna ta tid, men det går.

Hoppas ni löser detta på ett sätt ni båda blir nöjda med. Fortsätt gärna skriva här och berätta hur det går för dig.

Om du vill kan du också anmäla dig till vårt självhjälpsprogram på startsidan www.alkoholhjälpen.se

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack. De verkar som att man har fått en chans till av sin familj, alla är hemma och dagarna rullar på utan någon alkohol och de är inga problem med det ännu och de har jag inte förväntat mig. Det som känns som en utmaning är att även avstå längre fram i tiden när alla tråkigheter nästan är glömda det är då det känns som att de är viktigt att inte glömma att livet är och kommer vara mer bekymmersfritt utan alkohol än med.

DetGårBättre

Det verkar som "man" - eller du fått en ny chans? En viktig sak är oftast att prata om sig själv som jag och inte som man när det gäller! Enklare sagt än gjort dock!