Hej alla medberoende systrar och bröder! Har varit medlem ett tag och läst, ibland svarat i någon tråd.
Min man är alkoholist. Vi har varit ett par i åtta år och gifta i sex. Problemet har väl funnits hela tiden, men eskalerat. Nu har han varit inne på Beroendeenheten två gånger på 1 1/2 år, senaste gången akut då jag inte vågade ha honom hemma , jag var rädd han skulle dö så hög promillehalt hade han. Detta var ett halvår sedan och sedan dess har det gått upp och ned , nu går det mest nedåt igen.... Han har en firma med nio anställda, inkl mig, vi arbetar hemifrån vilket gör hans drickande enkelt för honom. Hade han varit barn nu så hade han definitivt fått bokstavsdiagnos men psykiatrin utreder inte honom så länge han dricker och eftersom han dricker för att få ett lugn så är vi i en väldigt ond cirkel!
Ikväll kom grannen in, han är nykter alkoholist och har stöttat min man att försöka ta tag i sitt problem . Jag var irriterad vilket grannen märkte och han frågade sådär smidigt som en del gör: ”Varför är du så sur ” Jag svarade att du får fråga min inte helt nyktre man.... Grannen talade om att han blev besviken och inte köper undanflykterna min man kommer med och sedan gick han. Nu har jag blivit idiotförklarad i ca en timme av maken. Så kan man ju inte bete sig som jag gör, jag fördärvar allt osv..... Jag vill inte skydda och ljuga mer och framförallt inte bli anklagad för att alltid vara sur när det finns en jä.ligt bra anledning till att jag är sur.... Gjorde jag fel som drog fram elefanten i rummet ?! Maken säger att det blev fel eftersom det var jag och inte han själv som sa det, jag vet varken ut eller in snart....
Mitt nicknamn är franska och betyder Ångest , det är väl så allt känns

Amanda

Det låter som att du har det tufft just nu. Du skriver att du har haft panikångest och mellan raderna läser jag att du känner dig energilös och kanske ensam? Finns det någonting som skulle underlätta för dig? Berätta gärna mer om du vill, vi finns här!

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Anthraxia

Jag har inte varit aktiv här på toklänge, men jag stoppar in huvudet en gång i månaden eller så, bara för att kolla efter updates från dig. Hade hoppats på gladare nyheter, men du lever i alla fall :)

Jag har fått sommarjobb, på ett helt SJUKT underbart företag, och suger i mig nya kunskaper som en ganska stor svamp varje dag, emedan särbo-pojkvän-något fortsätter knapra medicin och sköta sig. Vi HAR slutat röka också, bägge två - stolt :)

Har du någon tanke på vad du behöver, just nu, för att må gladare? :)

Anxiete

Ni är så otroligt mycket värda, så mycket kärlek , fantastiskt ❤️ Saknar et när jag inte är här men har inte orkat, läser det jag skrivit och ser mej som ett misslyckande, att jag fortfarande inte gått !
Nordäng: Mina söner vill att jag går och pratar med terapeut men jag är inte riktigt där. Vet inte hur jag ska kunna öppna mej , har alltid haft svårt för det. Hoppas din sommar är precis så skön som du förtjänar!
Ulla Bulla: kloka du, jag önskar att din sköna klokhet sprids över alla som sitter ”fast” vi behöver alla den, blogg ??
Anthraxia: Klart du fått ett kanonjobb, det sa jag ju ?! Du är smart och snabb , tappa inte det ! Såååå bra ni slutat röka, ni kommer bli rika på kuppen. Den röda stugan i skogen väntar på dej/er ❣️
Min mans läkare har gett honom ca 5 år om han inte slutar. Tror inte han tar det åt sej, eller då bryr han sej inte ?
Jag tror jag måste bli flitigare här inne igen , blev varm o hjärtat av er , kram ?

Blev så glad när jag såg att du hade skrivit till oss härinne. När det gäller terapi. Hade också svårt att öppna upp mig, brukade skylla på hög integritet. Sanningen var att jag hade svårt att prata om mig själv, ville inte lyfta på locket liksom. Var dessutom väldigt obekväm med att ta plats och hamna i fokus. Och så var ju "hjärnskrynklare" inget för mig :-) Klokt och kärleksfullt av dina söner att råda dig att gå i terapi. Du kanske kan fundera lite över det där "att du inte är där än". Kanske är det så men ibland kan man lura sig själv lite. Som jag gjorde. Jag har en bra sommar men känner mig allt lite ensam emellanåt. Har ju så mycket tid nuförtiden och mentalt utvilad är man också :-) Tar lite nya grepp och säger ja till saker och människor som jag inte hade orkat med/vågat för ett par år sedan. Stor kram till dig☀️

Anthraxia

Det är ju inte nödvändigtvis vi som är så underbara - det är ju du som är föremålet för love-bombing här ;)

Fem år, fy fan :( För lång tid att kasta bort, för kort att ha KVAR...

Jag tycker du ska promenera iväg till en terapeut. det tycker jag för att...well, något jag insett om migsjälv, som kanske inte passar på dig, men; JAG var fullt kapabel att stötta och peppa och ha mig med min...vad han nu är idag...och säga åt HONOM att söka hjälp, och blabla - jag fördömde honom som var dum och korkad och vägrade förstå allvaret.

Och jag var PRECIS lika dum jag.

Nu menar jag inte att du är korkad - men...tänk såhär; du säger åt dig partner att sluta dricka för du ser att han håller på att gå under. Han gör inte som du säger. Det känns jobbigt och omöjligt - eller oviktigt - för honom.

Dina söner säger åt dig att prata med någon, för de ser att du håller på att gå under. Du gör inte som de säger. Det känns jobbigt och omöjligt - eller oviktigt - för dig.

Jag fattade det här när min lillebror kämpade med min rökning - där satt det någon som älskade mig, och kastade pengar och energi och tid och oro på MIG, och jag ignorerade det PRECIS på samma sätt som min pojkvän ignorerade mina ansträngningar med hans drickande...

Skitsamma - egentligen - om du inte är redo; gör det ändå. För "rätt dag/tillfälle/känsla/tidpunkt" den kommer aldrig - gör det ändå.

Och keep us updated!