av Dee

Dee
tis, 2019-07-16 - 21:50

Haha va gullig du ör, det värmde! ?☺️
Ta hand om dig med och tack för att du finns här för mig och alla andra!

Mod och styrka ??
Kram,
Dee

Dee
tors, 2019-07-18 - 21:00

Fokusera Dee.
Du kan inte gå runt och söka bekräftelser hela tiden.
Fokusera Dee, men fokusera inte utåt. Fokusera inåt.

Hur fan fokuserar man inåt, på sig själv?
Hela mitt liv har gått ut på att bli bekräftad. Så fort jag varit bra på något har fokuset legat i att söka ord från andra.

I eftermiddag har jag haft en hyfsat stor aha-upplevelse rörande nykterheten, som mer och mer går hand i hand med min självrespekt som det ser ut.
Jag träffade Mr J i eftermiddags, det var en trevlig promenad, om än kort. Våra händer snuddade vid varandra flera gånger, vi samtalade mest om våra arbetsdagar som spenderas under samma tak men med skilda områden.
Vi gick förbi "mitt system" på vägen. Jag kan ju säga att jag skämdes som en hund när vi gick förbi det. Jag vred bort hela huvudet från fönstersidan. Jag tror jag till och med blundade. Det där jävla systemet som nu har gjort att jag och Mr J är milsvida ifrån varandra.
Vi höll om varandra länge när vi skiljdes åt vid stationen, sen gick vi åt varsitt håll.
Jag kan ju understryka att jag sökte som en jävla idiot hela promenaden efter det där fönstret att säga att jag ville säga något under lite mer ordnade former, men det där fönstret var förseglat idag.
Jag saknar det vi varit för varandra.
Jag ältar och grämer mig. Jag grämer mig över att jag var full. Jag grämer mig över att jag inte var jag.
Helvete. Det kan vara det enda jag egentligen riktigt bittert har ågren, ångest och känner skuld över. Mr J.

Så gick jag där, den sista biten hemåt, med varken en öppen fönsterjävel eller nått sagt. Inte ens att jag ville berätta något för honom.
Misslyckad. Så kände jag inför mig själv en stund.
Jag tänkte också att jag kan ju lika gärna börja dricka igen, åtminstone blir jag lite mer rätt fram och lägger på kråset när jag snackar?

Gick hem. Kände mig som att jag hade en multipel personlighet. Glad över stunden med Mr J, maktlös över att jag inte kan styra mitt manus, ledsen över att inte fått den bekräftelse jag hade hoppats på.
Men.. Hur skulle han kunna ge mig nått jag behöver höra när jag inte berättat något för honom?
Drog på mig löparskorna när jag kom hem, visst kände jag sug efter att dricka på de negativa känslorna, men mest behövde jag springa milen pga att jag behövde få landa i alla känslor.

Efter 2 km tänkte jag på att jag inte kan fokusera utåt på något sätt med min nykterhet.
Jag kan omöjligt få självrespekt genom andra. Det här är helt nytt för mig att tänka såhär.
Jag har gått dryga 30 år av mitt liv och hela tiden tänkt att om andra tycker om mig så kommer det mesta lösa sig.
Om jag är svinduktig på jobbet, om jag gör jobbet fort, om jag säger dom rätta sakerna, om jag är som jag tror att jag borde vara i olika sociala sammanhang, om jag gör det andra vill, om, om, om...
4 km. STOPP! Om finns inte!

6 km. Jag kan inte fortsätta fokusera utåt, jag måste fokusera inåt. Med allt i mitt liv.
Hur gör jag det? Är det ens möjligt?
Jag funderade en bra stund medans jag sprang och kom på att min nykterhet är min alldeles egna resa inuti mig själv. Det här gör jag enkom för mig själv.
För att jag ska må bättre. Och det har ju aldrig varit så svårt, om man skalar av det mesta och bryter ner det till nykterheten. Det är inte många som vet om det här, faktum är att det är den första livsförändringen jag gör utan att över huvudtaget bry mig om att få bekräftelse. Ändå har det gått hand i hand utan att jag ens tänkt tanken. Några värdefulla pusselbitar längs med vägen har jag ju fått med som en stor bonus att använda med tillförsikt, lyhördhet och tacksamhet.

10 km. Jag kom hem klar i huvudet.
Vilken mirakulös effekt löpning har!

Adde
fre, 2019-07-19 - 11:30

det jag inte kan förändra
Förändra det jag kan
Och inse skillnaden.
(Jo, lite förkortad version)

Och den största och ärligaste bekräftelsen får du av dig själv ! Ge dig själv en blomma, lite godis, gott te/kaffe, en klapp på axeln, en stund i solen, gå på nåt event bara för att du vill.....skäm bort dig !

Sofia
fre, 2019-07-19 - 15:26

...Det går, jag lovar! Även om det kan kräva hårt arbete och medvetenhet. Du är ju redan på väg med stora kliv i rätt riktning här! Det är ju som med alkoholen, ofta en långvarig, djupt inrotad vana och en stor omställning - vem är jag, vad är mitt liv om jag inte ska styras av vad jag tror att andra förväntar sig av mig? Kanske går det i olika situationer att hitta en liten tyst viskning som säger något om lust, drömmar och mål - saker som du vill sträva efter, oavsett vem som får reda på det eller inte - och följa den rösten, som snart växer sig starkare. Läskigt till en början, men utvecklande!
Så fint att ta del av hur du gav dig ut på en mils löprunda istället för att döva besvikelsen och känslan av misslyckande och där landade i viktiga insikter. Tänk om du hade tagit den andra vägen...
Tack för att du finns här på forumet och skriver så ärligt, välkomnande och hjälpsamt, det är värt oerhört mycket.
Allt gott!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Dee
fre, 2019-07-19 - 23:28

Tusen tack för era inputs,

Adde - så fina ord från sinnesrosbönen, AA va?
Skulle gärna vilja läsa hela någonstans!

Sofia - oj vilka ord du avslutar med till mig, tack för att jag fått chansen att finnas här på ert forum!

-

Tänka sig, Mr J kanske såg att jag mådde bättre, det plingade till i min telefon i eftermiddags.
"Är du kvar på jobbet, eller ska vi ta en promenad?"
Jag övar mig på att vila i att vara här och nu med den känslan av glädje att han äntligen verkade sluta spela död denna fredag.
Här och nu bara.

/Dee

Adde
lör, 2019-07-20 - 07:57

ge mig sinnesro att
acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Kanske lite nördigt men jag har den som tavla hemma framförallt för att påminna mig om att jag måste acceptera det jag inte kan förändra. Finns att köpa hos AA's webshop för 30:-

Dee
lör, 2019-07-20 - 20:09

En bra text att eftersträva i livet, borde inte bara sägas utav en som är alkis utan egentligen av varje litet knytt på vår jord.

Tack Adde ⭐️??

Dee
tis, 2019-07-23 - 05:37

Min bästa vän gick bort den 4/7. En av mina stora triggers till att vilja dricka alkohol trodde jag.
Jag trodde sorgen skulle bli avgrundsdjup, men hon lämnade mig med varma ljusa minnen, många fina samtal med människor runt omkring mig (mestadels min familj) där vi alla konstaterade att det var konstigt att vi inte gråtit mer, eller känt oss mer sorgsna.
Jag frågade mamma här om dagen om hon gråtit mycket sen hunden fick somna in. Hon svarade:
- Nej, det är så märkligt, jag känner henne närvarande och jag är totalt tillfreds över det liv vi gav henne (vi hade delad vårdnad) och hur fint avslut det vart för henne, hon avslutade på toppen av den nedåtgående spiral som det hade inneburit med hennes tumörer.Och hon fick 14,5 fantastiska år. Jag är dock orolig för att jag inte gråter, din syster sa exakt samma sak, gråter du mycket?
Märkligt. Vi alla säger samma sak.
Men så ikväll, helt apropå ingenting, sköljde en stor våg av sorg över mig och jag började storgråta från ingenstans. Jag grät och grät och grät, det var som en ventil som öppnade sig lite temporärt och det enda jag hann tänka förutom att jag saknar min bästa vän så ofantligt mycket var "Bra skit Dee, det här måste vara processens ventil, grina medans du är i sinnesstämning"
Jag grinade färdigt och gick till tvättstugan som jag bokat på kvällen. I tvättstugan finner jag en kvinna som tydligen bor i huset, jag har aldrig sett henne förut, som plockar med min nytvättade tvätt, hänger bland annat upp mina underkläder (wtf?!) Jag kommer dit helt rödgråten, måste ha sett ut som jag typ supit i 40 veckor i sträck.
- Är det du som tvättar nu? Du har inget mer att tvätta va?
- Ursäkta, men va gör du?! Svarar jag.
- Jag tänkte tvätta nu efter dig!
Kvinnan lägger in sin tvätt i maskinen, det är 2 timmar kvar på min tvättid, visserligen hade jag inget mer att tvätta, men det ska ju torkas och städas osv och jag bokstavligt talat hatar folk som inte respekterar tiderna, varesig på arbetsplatsen eller i tvättstugan.
- Men såhär kan du inte göra! Jag har tvätt kvar, ljuger jag bara för att nu är jag riktigt förbannad.
- Jaha, vart då någonstans? Kvinnan tittar på mina tomma händer och på mina tomma ikea-kassar som redan är i tvättstugan.
- Ja, uppe i min lägenhet, jag tänker gå och hämta den nu!
- Okej, men då väntar jag här nere så ser jag om du har tvätt med dig!
OJ, OJ, OJ, OM DET BRINNER i denna lilla människas kropp nu.
- Va heter du? Frågar jag.
- Va heter du själv, svarar hon emot.
- Tala nu om va du heter!
Hon säger ett namn.
- Efternamn också, fortsätter jag, helt svart i ögonen.
Jag får inget efternamn.
Jag är så förbannad att jag sliter upp all tvätt, varpå kvinnan häller 10 liter bensin över denna brinnande lilla människa:
- Jag tycker att man kan hjälpas åt, vi är ju trots allt grannar, man kan va lite schysst och låna ut sin tid tycker jag!
Inte ett ord till av mig får hon, jag stirrar henne i fejset och smäller igen dörren.
Väl i lägenheten igen så är jag så jävla förbannad så jag direkt impulsivt tänker "nä nu fan går jag ner på haket och dricker mig full, helvete att det inte finns nått i detta torra jävla hem, usch va jag är trött på det här!"
Jag går säkert 30 gånger fram och tillbaka i min lilla etta och är så arg, tills jag tillslut kan tygla ilskan och googlar upp förnamnet och gatuadressen och får ett efternamn på denna kvinna.
Jag övervägde drygt 30 minuter om jag skulle gå ner och slå av strömmen också när maskinen är som mest fylld med vatten när hon körde sina program, men insåg att jag borde ringa värden imorgon. Att stänga av maskinerna är ju en kortsiktig lycka, medans att ringa värden är en mer produktiv långsiktig tillfredsställelse.
(Till saken hör att detta är inte första gången jag tvättar och får min tid bara snodd på det här viset, det är ett i-landsproblem, jag vet, men när tvättstugan jämt är fullbokad på kvällarna och man inom mycket snar framtid måste vända ut och in på underkläderna, ja, då blir man arg!)

Tre meningar som beskriver min sorg över min hund:
1. Jag kan inte få henne tillbaka.
2. Jag saknar henne.
3. Hon var världens finaste.

Tre meningar som beskriver min ilska:
1. Mina underkläder är privat, rota inte!
2. Oförskämd handling!
3. Köp mina argument människa och backa, det är du som gjort fel!

Hälsningar från det übertorra nyktra hemmet, som är helt underbart att bo i för det andas lugn och är min trygga punkt,
Dee

Dee
tis, 2019-07-23 - 21:14

Folk skruvar oroligt på sig på tunnelbanan när dom kliver in.
De är högljudda, när ruset går ur deras kroppar tar irritationen vid.
De argumenterar utan röd tråd.
En doft sprider sig i den delen av vagnen på tunnelbanan de slagit sig ner i.
En doft av gårdagens urin som förolyckades i deras smutsiga jeans, av misstag i fyllan och villan.
Smuts. Urin. År av samma klädsel. Smutsigt hår. Dålig tandstatus om ens det, ibland ingen tandstatus alls. Smuts under naglarna, solbränd hud som är gulnad av cirrosen och hepatiten.
De står längst ner i samhällets trappa, kan de om möjligt slå hårdare i botten än såhär?
Jag hör någon säga att de har ett val, att de får fan ta sig i kragen.
Visst är det så. Alla har ett val. Men inte alla kan ta sig i kragen.
Du, jag, dom, vi, ni. Vi alla har ett val. Vi alla gör aktiva val varje dag.
Jag gör mitt aktiva val att aldrig ta första glaset, några av oss gör val att ta återfall, andra valde missbruket men den dagen det slog i botten hade de inte tillräcklig stöttning att simma upp från den vi alla trampar eller har trampat runt i.
Oavsett val, så kvarstår det faktum att skyddsnätet som tillåter oss slå i botten ser olika ut beroende på psykosocial miljö, arv, utbildning och mentala ting.

-

Jag tänker ofta på att jag är oerhört tacksam över att jag har några få som hejar på mig. Att jag i grund och botten haft en bra start i livet men fuckat up längs med vägen en hel del, mestadels för mig själv. Att dom som står där och hejar aldrig har krävt en nykter ursäkt utan att de ser min kamp och att det är ursäkten nog. Så länge jag ger dom min ärlighet.
De andra jag tappat längs med vägen har ändå varit mestadels sådana personer jag i en nykter vardag troligtvis inte hade gjort aktiva val att hänga med ändå.
Det jämnar ut sig längs med vägen.
Det viktigaste är att jag har några stycken som agerar något form av skyddsnät för mig.
Jag tänker ofta, väldigt ofta, på att det där hade kunnat vara jag, om jag inte haft förmånen att ha de relationer jag har idag.
De utgör en sån viktig stomme i min nykterhet.

Dee
sön, 2019-07-28 - 21:00

Nejdå, inte alls, fullt upp med att oroa mig för Svalbard, därför du inte sett mig här den här helgen ;-)
Hoppas du inte smälter bort bästa Adde!

Kram,
Dee

Dee
mån, 2019-07-29 - 20:42

Helvetes jävla skit. Sov mig genom 4 alarm på mobilen, jag måste gå hemifrån om 45 minuter.
När jag reser på mig från liggande position känns det som att mitt huvud ska sprängas.
"Fan va äcklig du är Dee!"
Smaken av gammalt vin i käften.
Jag tar mig ut i köket. Vinflaskor på diskbänken och fest hos bananflugefamiljen. Det vart sent igår, men jag hade trevligt. Tror jag?
"Vad pratade jag egentligen om halva kvällen?"
Såg smset från min väninna, det verkade vara en bra kväll, men hon va också bakis.
"Tur att hon typ drack lika mycket som mig, då är det ju inte så farligt. Det är typ en normal grej att sänka 4 flaskor vin under en middag.
Fy fan, jag är fortfarande full! Shit va dåligt jag mår!"

-

Jag ser hur Dee tittar på vinflaskan som har mer än hälften av innehållet kvar. Jag vill idag skrika STOPP och trycka på den röda knappen. Stoppa det som kommer att hända och backa bandet. För med mitt manus i handen nu, var det den här händelsen som kommer att utspela sig nedan, som blev fallgropen till en lång och mycket ångestfylld karriär som fullblodad alkoholist. Detta skär i mitt hjärta. Jag vill bara stoppa filmen. Filmen om mitt liv.

-

Jag ser vinflaskan som ännu bara är urdrucken med ett glas. Jag stannar till mitt i steget att ta mig ut från köket och in i badrummet.
"Återställare naturligtvis! Jag ska ta en återställare - jag har hört att det hjälper! Varför har jag inte tänkt på det tidigare för?!"
Jag ställer mig raskt vid diskbänken och tar fram ett dricksglas ur skåpet. Häller upp det vita vinet i det. Doften får mig att äcklas.
Jag tar en klunk av det vita vinet samtidigt som jag tänker att det va en jävla röta att det var vitt vin och inte rött vin, det skulle synas på min tunga om jag drack rödvin nu. Jag tar en klunk till. Och en till.
"Åh fy fan, jag måste spy, shit va äckligt!"
Står vid diskbänken och sväljer och sväljer, försöker behärska och kontrollera kroppens högst sunda reaktion på att giftet återigen kommer ner i magen på mig, men det går inte. Spyr ner i diskhon. Vinet kommer upp både ur min mun och när jag inte kan parera även genom min näsa.
Jag hulkar och försöker få ett andetag av luft att gå ner i lungorna.
Jag tänker medans jag spyr att detta är så jävla ovärdigt. O-v-ä-r-d-i-g-t.
När jag spytt klart mår jag om möjligt lite bättre men jag är fortfarande full, eller bakfull eller va man nu kallar det. Jag häller upp ett dricksglas med vin igen, tänker att skam den som ger sig, skiten ska ner, och dricker ur det, går ut på toan för att tvätta av mig och sminka mig, hinner dricka ett dricksglas till innan det är dags att gå hemifrån.
"Fan va gött, det funkar ju! Jag är så jävla fucking queen of this." Tänker jag medans jag staplar ut från porten och ner på gatan.

Adde
tis, 2019-07-30 - 09:19

vad jag känner igen det där med att alkoholen bara SKA ner !! Jag tvingade ju ner Explorer, som var min basföda, på morgonen och den kom upp lika snabbt ! Och jag svor över förlusten av den dyra spriten ! Kom efter ett tag på att om jag grundade med en klunk 10.2 % öl och så stannade den kvar.....

Tack för att du påminner mig !!

Dee
ons, 2019-07-31 - 21:20

Såg din favoritleksak jag undrat vart den tagit vägen under byrån ikväll när jag låg på golvet och stretchade efter löpträningen.
Den måste ha åkt in där under när vi lekte sist.
Det är så tomt här hemma utan dig.
Så förbannat tomt. Och tyst.

Igår hämtade jag hem dig från djursjukhuset.
Det satt fullt med hundar, mattar och hussar i väntrummet när jag gick fram till receptionen.
- Jag ska hämta min hund, sa jag och fick lämna mitt personnummer och ditt namn.
Efter en stund kom sköterskan ut med en liten pappkasse med din urna i, jag vill sprida dig på din favoritplats. Hela väntrummet drog en suck av vad jag tror var medlidande sorg, om de ändå hade kunnat låta bli att stirra så storögt på mig när jag stod där med kassen i handen och tårarna som trillade nerför mina kinder.
När jag kom hem gjorde jag en egen liten plats till dig på min byrå, tände ett ljus och viskade att jag älskar dig. Idag satte jag dit din favoritleksak också, en gul anka som piper när man klämmer på den, som har två stora blå ögon och ett fånigt leende som nu står där och ler mot mig där jag sitter i soffan med mitt sova-gott-te och datorn i knät, snorpapper bredvid.

Jag saknar dig.
Jag saknar din doft i din lurviga päls.
Jag önskar att jag kunde få borra ner mitt ansikte i din stora krage och andas dig.
Jag saknar ditt sällskap, det där trygga, rofyllda sällskapet som skänkte mig en mening med min tillvaro.
Jag saknar att kunna få känna att min tillvaro gick ut på att ge dig det bästa, att med omsorg och ren, villkorlös kärlek kunna få älska dig kravlöst.

Min absolut bästa och mest trofaste vän har jag förlorat, men jag vann en sån ren och oförstörd kärlek och vänskap.
Min allra längsta vänskapsrelation som började som ett litet frö och som slutade mitt i en sådan vacker blomster den där dagen i början på juli, vårt band var nått alldeles extra och du har stått vid min sida i vått och torrt och aldrig vikit, aldrig dömt, bara älskat.
Och för dig blev jag så stark.

Vila mjukt.

Dee
fre, 2019-08-02 - 21:50

Jag har jobbat hela dagen, körde ett tungt benpass + lite löpträning på bandet efter det.
Tjackade nya pjucks här om dagen så jag springer in dom just nu innan jag ger mig av på längre sträckor.
Kom hem, lagade mat, pratade med mamma i telefonen och planerade vår kommande resa, tog en dusch, messat med några bekanta från förr som jag tappat kontakten med sen mitt liv spårade ur, och har nu, sen klockan 21.00 bäddat ner mig i sängen och dricker te som en annan tant.
Kollegan frågade vad jag skulle hitta på i helgen.
Plocka svamp svarade jag. Och va i skogen. Kanske jag kör en tidig morgontur i stan med en kompis som också springer mycket imorgon bitti.
- Jasså, här va det party party hos innerstadsbruttan som är singel hör jag, det blir nog många karlar på kroken även denna helg! Svarade han lite spydigt.

Vet ni hur mycket jag bara njuter av det som pågår i min hjärna just nu?
Jag skiter i om jag låter hur torr som helst, eller som att jag är fullfjädrad tant som bäddat ner mig klockan 21.00 och chillar med mitt te, det är hur underbart som helst.
Det är en välsignelse att slippa detta eviga tjat i skallen, att passa systembolagets tider och vara styrd över hur mycket man ska handla hem och hur mycket man kan dricka i helgen. När man får dricka. Att slippa vakna med rå-ångest över att man tydligen kände sig lite ensam hemma en fredagskväll (eller rättare sagt natt eftersom jag inte kunde släppa glaset förens morgontimmarna i en bedrövlig känsla av att känna att om jag sover får jag ju inte dricka alkohol) och bränner av en jädra massa grejer över nätet och sms. Ringer folk.

Kalla mig dåre. Kalla mig tant. Kalla mig torr. Kalla mig vad som helst.
Just ikväll ser jag så klart och tydligt den gamla Dee´s liv kontra Dee´s "nya" liv, och det är en så vacker förändring som stärkt mig något så oerhört, inifrån och som nu börjar synas utanpå också.
Det är så jädra mysigt att få va torr helt enkelt!

/Dee the tant.

Dee
tors, 2019-08-08 - 19:55

Åh tack så mycket - tids nog kommer boken om Dee´s alkoholstrapatser, jag ska bara njuta lite först över att jag faktiskt vunnit tillbaka lusten att hålla på med min hobby såhär efter alla år då min hand hellre höll i ett glas vin hellre än i en penna, jag skriver normalt sett mycket poesi, dikter och små noveller, än så länge för mig själv, men det kanske ska bli ett långsiktigt projekt och vem vet, det kanske kan hjälpa någon själ där ute!

Att nå sin punkt att bli rädd för att inte ta itu med sitt problem är en klok punkt. Jag kom till den punkten också, faktiskt ganska tidigt efter att det spårade ur. Samtidigt var jag ju fruktansvärt rädd för att ta itu med det, eftersom jag trodde jag skulle behöva söka hjälp. Några år senare så var jag så jävla klar med mitt destruktiva liv och konsten att supa bort viktiga relationer att jag till sist klarade av att sluta dricka utan att fysiskt söka hjälp. Idag, när jag ser tillbaka på den där skitskraja Dee som satt en morgon med en sådan dödslängtan men också med en sån fruktansvärd ångest med telefonen i handen googlandes "hjälp för att sluta dricka" blir jag så jädra stolt över att jag orkade vända denna skuta på rätt köl - jag börjar nästan grina av tacksamhet typ varje gång jag tänker på vad det var och vad jag fick.

You got mail på chatten på Cairy, Ill see you around ;-)
Stor kram,
Dee