60 dagar och snart 60 nätter.

56 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
ollebulle
Grattis

Vad härligt att det går så bra för dig!

Calici
Tid.

Tid är verkligen något subjektivt. Dagarna och veckorna utan alkohol känns långa, sega, ibland otäcka men kanske framförallt verkliga. Förut upplevde jag att tiden, och livet, försvann fort och utan att lämna minnen. Semestertid: Upp på förmiddagen vid 11, mer eller mindre bakfull. Vänta några timmar tills ok att ta första glaset, kanske vid 15 eller 16. Sen tilltagande mental dimma fram till midnatt, stupa i säng, sova oroligt och sen upprepa. Om och om igen, och vips var semestrar och andra ledigheter förbi. Vad hände i tisdags? Onsdags? Förra veckan? Ingen aning, dagarna såg likadana ut och hjärnan registrerade inte detaljer. Hade jag kul? Var jag glad, eller till och med lycklig? Knappast, eller vet ej. Hur upplevdes jag av andra, av nära och kära, barn, kollegor? Vem vet - inte jag. Allt försvann i ett likgiltigt och utslätat töcken. Nu medveten om både bra, och dåligt, men med en upplevelse av att det finns tid. Värt ganska mycket, och en av alla anledningar till att jag tänker ta mig igenom och ur detta extremt osunda beroende trots stunder av ångest och uppgivenhet. Det där med att hantera svåra känslor utan att droga bort både bra och dåligt är en historia för sig, och jag tar en dag i taget. Har egentligen ingen som helst anledning att må dåligt förutom av de demoner som skapas av mig själv. Jag får kriga vidare mot dem, men utan den sövande, fördummande och livsfarliga alkoholen. Hur svårt kan det vara?

Calici
26:e dagen

tar sin början. Tung i huvudet som vanligt, men nytt sovmönster där det blir sömn 02 - 10 istället för 05 - 11. Får väl ses som en positiv utveckling även om något riktigt välbefinnande inte infunnit sig. Har något segt och tungt i huvudet mer eller mindre hela tiden. Som mild bakfylleångest. Ingen energi utan mest vila i soffan på dagarna. En vecka kvar på semestern, sen börjar den STORA utmaningen med jobbet. Kanske kanske blir det något bra att få annat att tänka på, och att jobba sig ordentligt trött. Eller pannkaka och sjukskrivning. Vi får se. En dag i taget och de börjar ju bli några stycken. Snart en månad vilket inte hänt sedan... Kanske inte på 30 år. Inte en hel månad helt utan alkohol även om det var rimliga mängder i ungdomen. Det osunda drickandet är nog ca 20 år gammalt. Kanske rimligt att vara seg i skallen efter att ha marinerat hjärnan så länge.

Calici
Tjugonionde dagen

Och banne mig så börjar det nog vända på riktigt. Massor av energi, ok sömn och INGEN lust att dricka en endaste droppe rävgift. För nån vecka sedan ganska uppgiven eftersom det bara var dimmigt och trögt i skallen, men nu tror jag faktiskt att det löser sig. Bästa beslutet någonsin tog jag för 29 dagar sedan, och nu kommer belöningen äntligen. Inte helt 100 än, men jösses vilken skillnad mot bakfylleångest och ständiga tankar på att dricka för att leva. Det är ju tvärtom - lever gör man när man inte dricker.

Tackohej
Bra!

Heja, skönt att sömnen börjar ordna sig. Verkar ju onekligen funka bra för majoriteten med sömnproblem att vara vita länge.
Se upp för a-hjärnan framöver nu bara, den kommer säkerligen snart börja övertala dig om att ”det var väl inte så farligt... nu kan vi köra igång igen”.
Grattis till dina framsteg!!

Mirabelle G-S
Äntligen!

En eloge till dig som stått ut i väntan på nykterhetens positiva effekter. Det gick mer än lovligt trögt, men nu är du äntligen ute på andra sidan tunneln 😊 Härligt!

Calici
Tack

Tackohej och Mirabelle G-S. En bra sak med att skriva här är att minnas hur man tänkt och känt den dagen "a-hjärnan" börjar locka med att en öl eller två inte kan skada. Kan mycket väl tänka mig att den dagen kommer när man tycker att man har koll och att det skulle vara lite trevligt och mysigt med ett glas. En dag i taget, och aldrig ta första glaset - så får det bli.

Calici
Dag 31

Är en skitdag. Men men, får väl bita ihop.

Femina
Fast...

Fast det var kanske en nykter skitdag? 😊

Calici
Nykter

skitdag var det, så kanske inte en riktig skitdag. Men tung, trist och uppgiven. Tack och lov för familjen som bidrar till att jag behärskar mina impulser. Ensam med ett systembolag 5 minuter bort hade varit tuffare. Svår tid detta. Kroppen ok, men nu spökar själen. Tre dagar ledigt, sen börjar den verkliga prövningen. Har såå ofta ursäktat drickandet med att det är tufft på jobbet och att jag är värd några glas för att slappna av. Måste finna nya strategier för detta...

Calici
Lördag.

Och då skall man ju festa till det lite så köpte en flaska alkoholfritt (0,0%) rödvin för att se om det kunde vara nåt att ha. Det var det definitivt inte! Snacka om meningslös dryck.

I övrigt två bra dagar i rad. Börjar fungera i vardagen och är inte bara en amöba i soffan som gnäller och stönar. Hustrun gillar den nyktre mannen mer än den berusade, även om jag är rätt trist långa stunder. Nu en dag kvar till JOBBET. Känns nervöst - undrar om jag fixar det och kan hålla stressen i schack... Förhoppningsvis blir det som jag hoppas, dvs något meningsfullt att fylla dagarna med istället för att hålla på och tänka en massa meningslöst som snurrar och upprepar sig som en skiva med repor i. Dag 33 tar slut och jag har inte druckit en droppe sen jag bestämde mig. Ganska överraskad att jag faktiskt klarat detta så här långt. Och aldrig mer alkoholfritt rödvin! (Ja, aldrig mer vin med alkohol heller såklart😉)

Tackohej
Grattis

Otroligt bra jobbat!
Skönt att du och fru börjar se ljuspunkter!
Håll ut, hoppas jobbet går bra.

FinaLisa
Godmorgon Calici🌅

Har precis läst din tråd och vill bara säga stort GRATTIS ❣️
Är sjukt imponerad av din kämpaglöd💪
Önskar dig lycka till i fortsättningen🍀🤗

Kramar
💚💛💙

Ensam1984
Calici, du är sjukt

Calici, du är sjukt imponerande. Vi startade ju ungefär samtidigt (dag 40 för mig) och även om jag inte ger sken av det så oroar jag mig också för att börja jobba nu igen och bryta hjärnan som gått på lågvarv och har haft tid för att reflektera och inte ta snabba dumma beslut.

Men som du skriver i tråden, det är så himla bra att skriva här, för man kan gå tillbaka och titta i de svårare stunderna, så man blir påmind om hur man tänker när man inte är i paniken av att känna att allt löser sig med A.

Bra jobbat, grattis och du fixar detta, låt inte dig själv ta detta ifrån dig.

Kram

Calici
Spännande

dag. Jobbat och överlevt, men en hel del stressymtom då och då. Nu på kvällen trött och riktigt låg, med rejält sug efter nåt att dricka. Så har jag inte känt sedan jag slutade. Ruskigt vad mycket vanans makt påverkar. Efter en "tuff" dag på jobbet brukade jag nästan alltid dricka som en slags kombinerad belöning och avslappningsmedicin, med en stunds falskt gott humör. Mår egentligen helt ok men blev extremt sugen och blir irriterad och på dåligt humör.

Calici
Ok.

Nu verkar det mesta av fysisk abstinens ha lagt sig. Sover ok, mår ok och det känns för det mesta ok. Jag hoppas jag kan vara nöjd med ok...

Calici
Inte ok idag.

Det är en tuff resa det här, den saken är klar...

Femina
Styrkekramar

Styrkekramar till dig! Det blir bättre. 🧡

Calici
Hönor och ägg.

Funderar mycket på om jag mådde dåligt av att dricka, eller om jag drack för att jag mådde dåligt. Nu utan alkohol så är det mycket som är bättre, men hjärnan kokar av minsta lilla stress. Har nog lurat mig själv att tro att allt skulle bli bra om jag slutade dricka, men det blir det ju uppenbarligen inte. Mår nästan sämre nu av att ha jobbat en dag än när jag drack, och det är svårt att ta in. Kanske fortfarande handlar om tid och uthållighet, eller så är den bistra sanningen den att detta är mitt normaltillstånd. Inte lätt att motstå frestelsen att döva och få slappna av... Jag ska inte dricka, men önskar så innerligt att få nån slags inre frid och att känna välbehag utan alkohol.

Femina
Både och...

Först dricker vi för att vi mår dåligt och sen mår vi dåligt för att vi dricker och då dricker vi för att vi mår dåligt igen...osv. 🤔

Calici
Dag 43

Värsta sortens möte på jobbet, i sex timmar. Höll på att krypa ur skinnet och var nära att bara resa mig och gå flera gånger. Det krävdes massor av energi och vilja för att stanna kvar, men gjorde så och överlevde. När jag kom hem kändes det riktigt bra. Ett kvitto på att det är viktigt att våga och orka stå ut i en svår situation, och att det gav belöning i form av självkänsla och upplevelse av kontroll. "Förr" hade det blivit en hel del vin och öl efter en sån dag, och jag är riktigt stolt över att inte ens tänka tanken att åka förbi systemet som vanligt, utan direkt hem och pustade ut. Sen blev det några mindre behagliga stunder under kvällen pga oväntade stresshändelser men inget som helt förstörde mitt relativt goda humör. Ser fram emot en natt med god sömn, och sedan ett riktigt examensprov imorgon när jag träffar min ledningsgrupp för första gången efter sommaren. Men jag ska fixa det. En dag i taget...

Calici
Femina

Har glömt att tacka för dina vänliga kommentarer de senaste dagarna. Tack!

Tackohej
Hönor och ägg

Som att läsa om mig själv.
Har haft dom tankarna så sjukt mycket i huvudet. Jag tror det var såhär för mig - stress var mitt största problem länge. Alkohol hjälpte mig varva ner och få ihop karriär och familjeliv. Till slut tog alkohol över och blev mitt största problem. När alkohol togs bort helt släpptes all obehandlad/bortryckt stress fri och blev ett tag värre. Nu jobbar jag mkt med att få ett problem-och-stressfritt huvud så att det inte finns något att fly från/bedöva.
Har blivit väldigt känslig för stress men allt oftare uppnår jag det där tillståndet när huvudet är tyst på naturlig väg. Och det är magiskt.
Starkt jobbat av dig, heja dig!

Calici
Tack Tackohej.

Jo, det är nog bara att jobba på och glädjas åt de få "tysta" stunderna. De finns där för mig också, och när det händer blir jag så glad och tacksam. Sen besviken när det drar igång igen, och så håller det på. För tillfället verkar det som att jag fixar både jobb och privatliv, men det känns skört och som ett lotteri. Tydligaste förbättringen för min del är nu sömnen som funkar riktigt bra, och det verkar hålla i sig. Kunde bara den dagliga stressnivån ligga lite lägre och mer stabilt så närmar det sig acceptabel livskvalitet. Alkohol är iaf helt uteslutet - den fällan går jag inte i med öppna ögon, och kanske är det tack vare hur jobbigt detta är och har varit som gör att jag aldrig vill hamna där igen.

Calici
Tunn is

Riktigt, riktigt jobbiga dagar. Känner inte att jag har fast mark under fötterna. Ångest som kommer och går utan förvarning. Klarar stress vissa stunder, men ofta inte. Humöret i botten och väldigt uppgiven. Inte ett dugg sugen på att dricka alkohol, det skulle naturligtvis inte göra något bättre. Men kul är det inte just nu.

Sidor