...och som alla andra skrivit: sätt dig själv i främsta rummet och låt inte arbetet krossa dig. Helt sant dom du skriver om att sköta om sig vs inte ta hand om sig själv. Jag har inte kommit mig för att prata om varför jag inte vill dricka vin längre mer än att jag småskämtar om att min kropp är allergisk mot vin. Vin och alkohol är ett j-vla sattyg. Så idag och framöver är vi nyktra! Kraaam på dig!

Nykterhetens baksida, har fått välja bort en mycket nära vän för dens livsval. Moralkompassen vaknar sakta med att dagarna av nykterhet blir flera. Skyddet att blunda och dränka in det i vin tills det försvinner finns inte längre. För ruset gör att man flyttar sin egen gräns så det onormala blir normalt och den dörren är stängd.
Mitt hjärta gråter men vet att detta är tvunget, för att jag skall få lugn.
Men väljer idag att vara nykter vad som än händer// kram Strulan

Vaknade tidigt, tog hundarna och gick till skogen är en viss känsla att vara i skogen när den vaknar.
Så nu laddat batterierna för dagen och funderat kring vad jag verkligen vill. Tror att sex månader är en punkt där många känslor och tankar vaknar.
Har alltid lyckats stoppa undan hemska saker som hänt mig, rusat vidare utan att ta hand om känslorna.
Terapeuten säger att han har väntat på att detta skall komma, ett naturligt steg i nykterheten.
Men svårt att fungera när känslorna är som ett aprilväder, fått i läxa att skriva ned så vi kan jobba med det.
Men det växlar så snabbt att jag inte hinner med ibland, vet inte om jag vill känna allt detta.
Vill jag komma ihåg, känna kommer jag orka med det och kommer jag att funka i jobb då.
Svårt när man löst problemet med att blåsa ut hjärnan när det blivit överhettad i så många år.
Så peppar mig själv med vad som hänt på sex månader ingen alkohol, slutat röka, sover på nätterna, träning och mår bättre fysiskt bättre än jag gjort på många år.
Får hålla mig i detta idag och väljer att vara nykter idag med.
Styrka, mod och vilja till er// kram Strulan

Piazza Duomo

Jag läser dina rader om och om igen. De hjälper mig på traven. Tack och lycka till på din fortsatta nykterhetsresa. Det låter ändå som du står stark i ditt val även om känslorna far som en berg- och dal-bana. KRAM

risk för att det kan bli en självuppfyllande profetia......men vid efterbehandlingarna en gång per månad året efter den "riktiga" behandlingen så syns ett visst mönster vad gäller återfall. 3,6 och 9 månader ! Varför kan ingen förklara, kanske det är som du skriver att det är känslorna som vaknar till ?? Och framförallt kommer ifatt ?? Sen kan det krisa runt 7 år ?? Märkligt och jag har sökt svar men inte funnit annat än att då har självsäkerheten kanske gått så långt så de glömt var de kommer ifrån ?

Jag får inte på villkorsvis glömma vem jag är !

Kram !

Adde visst är det konstigt, har innan klarat 9 månader och sen började jag plötsligt igen. Skillnaden denna gången är att jag fått hjälp, skapat ett litet nätverk och livlinor så jag hoppas att jag fått insikt.
Men befinner mig ett steg ifrån en depression känns det som, men tror det är att jag är överväldigad av alla känslor.
Skall ge det tid och vänta ut detta, det är hanterbart blir det värre så får jag väl gå till läkaren.
Tycker det är konstigt att man inte pratar mer om detta, hur man mår efter ett par månader.
Det är ju tack vare er, terapeuten som jag förstår att det är ett steg även detta.
Varit lätt att falla när man man mår skit, fast man mår bra.
Så håller mig i trädet och väljer att vara nykter vad som än händer// kram Strulan ??❤️

är ju en process som vi måste gå igenom på vår väg i tillfrisknandet. Att då möta sina rädslor utan kemikalier är så viktigt och den erfarenheten ger så ofantligt mycket ! Även i måendets upp- och nergångar är ett steg i taget en stor hjälp.
Ta hand om dig !

Så långt du har kommit på din resa Strulan! Att helt frankt och utan skam säga som det är, att du är beroende. Det är kraft och mod! Det är så skönt att läsa din tråd. Känslorna som far berg- och dalbana, depressionen som ligger på lur... och ändå gör du det. Du tar beslutet att vara nykter. Varje dag. Det är hoppingivande läsning! Kram

Fibblan

Håller med Mirabelle. Du har kommit så långt på resan?. Har inte läst allt i tråden din men det jag har tagit del av inspirerar. Känner igen det här med den känslomässiga berg- och dalbanan.. verkar bli flera turer av den..Men jag är beredd att åka den nykter. Känna rädslan och våga ändå.
Vi lär oss hela tiden!
Heja dig och oss alla som vågar möta livets alla upp och ner med rena sinnen????!
Kram/
Fibblan ?

Ibland så gör ödet att man får egot stärkt. Har undvikit bolaget dessa månader en inrättning som jag besökt frekvent under de senaste åren. Igår på promenaden i skogen, mötte jag den unge mannen som jobbar där.
Han stirrade på mig och sa Bor du kvar här, menade säkert lever du. Men han sa iallafall att jag såg ut att må väldigt bra.
Så sex månader har gjort sitt och hans min kommer jag leva på länge???

Fredagen startar med regn, kaffe och ta en stund att faktiskt vara jäkligt stolt över mig själv.
Önskar er en fin helg med styrka, mod och vilja jag väljer att vara nykter vad som än händer idag// kram Strulan??❤️

Tack för dina tankar. Som du vet är ju min resa väldigt likt din och jobbar också med den här tröskeln efter 6 månader. Du hjälper mig mycket och får mig att inte känna mig helt galen och ensam. Du är så imponerande stark.

Visst är det tur Tackohej att man vet att andra också ger igenom detta, annars hade jag trott att jag var galen.
För att vara en beroendemänniska är riktigt skit, att nu lära sig att inte ersätta med något annat verkar vara månadens läxa.
Just nu är det träning och Trocadero zero som mitt belöningssystem gillar??? Är kanske en helt ok last, men får jag det inte så blir jag jäkligt grinig.
Så gäller att vara vaksam på vad som håller draken vid liv, regler för allt.
Jag tycker nästan att det är spännande att se hur jag reagerar på reglerna och hur lik känslan är av första tiden utan alkohol.
Önskar er en fin söndag och väljer att vara nykter vad som än händer// kram Strulan

Är inne en period av att inte riktigt att detta är så jäkligt kul, inget direkt sug men kanske är vardagen jag inte tål.
Kanske är kampen också ett beroende, att få slåss med Draken känna styrkan när man klubbat ned den.
Låter ju inte riktigt klokt, men känner igen känslan från träning och löpning när man klarat det.
Men väljer idag att vara nykter vad som än händer ??❤️ kram Strulan

Jag håller med! Nykterheten är mycket roligare när det är en kamp (på lagom hanterbar nivå, inte typ ett utdraget lidande). Det är när det börjar kännas lätt man ska dra öronen åt sig och vara på sin vakt, för då kan man få för sig både det ena och det andra, som tex att marinera sig i vin ett år till...

Men här blir ingen marinad av livet och hjärnan igen, om jag får behålla förståndet.

Helg igen, brukar ta en stund på parkeringen på fredagar när jag handlat och studera människor. Är det fler än jag som upptäckt att nu ser man dem, de som är som jag var för ett halvår sedan?
Radarn inställt på bolaget, men man försöker se lugn ut. Men hjärnan är redan hemma och första glaset upphällt.
Undra hur de tänker de som jobbar på bolaget, speciellt på en liten ort som här de möter ju oss flera gånger i veckan.

Jag inleder helgen med pass på gymmet och sen jobb hela helgen.
Är så tacksam att jag blev upptäckt, fick hjälp och tog den???❤️
Önskar er en fin helg med styrka, mod och vilja/: kram Strulan

av en rätt nyanställd på ett bolag i mellansverige hur hon kände sig lite knäpp när hon fick pendla mellan olika bolag i andra närliggande orter ! Det var samma ansikten på samtliga bolag hon var på !!

Det tog ett tag innan hon fick förklarat för sig att det var såna som jag som pendlade mellan butikerna för att inte bli igenkänd :-))

Ja, jag fick ju se lite av Sverige när jag var aktiv :-)) Händer ibland att jag svänger förbi bolagen som jag då handlade i för att se så de sköter sig :-))

Vinradarn på! Det hade jag, och nu kan jag se andra som har fokus bara på alkoholen. Blir tydligt i sociala medier, på AWs, vid bolaget... så skönt att ha vidgat fokus till LIVET i stället. ?

Hösten är här och dagarna rullar på, är en period av väldigt mkt jobb. Fattar inte hur jag orkade bakis och med taskig sömn, eller det gjorde jag ju inte.
Skönt nu packa träningsväskan och dra till gymmet, för att sen belöna sig med glass i soffan.
Det är sådan skillnad på mitt liv och så tacksam för att jag fick chansen till kursändring på mitt liv.
Kram styrka och vilja// Strulan?❤️?