Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Känslan av att jag är misslyckad, velig, har dålig karaktär osv sköljer över mig.

Läser om andra som har det tufft, rent överj-vligt tufft till och med. Och här sitter jag och kan inte lyckas bli helvit...

Panikångesten är förstås en viktig pusselbit i tillfrisknandet, men i övrigt har jag alla förutsättningar på min sida och borde (vilket avskyvärt ord!) klara att bli nykter.

Ett lyckligt äktenskap sedan massor av år med en man som ställer upp till hundra vad det än handlar om. Ett bra jobb, som jag trivs med och numera får ha lite lagom ledarskap i (sa ifrån mig en högre chefstjänst innan den knappt hann börja). En numera god ekonomi som resulterat i ett stort fint hus och otaliga resor. Många vuxna barn och flera barnbarn som älskar mig villkorslöst och som gärna umgås med oss.

Jag vet inte om den splittrade och trasiga barndomen spelar in. Kanske, kanske inte.

Vet bara att jag just nu känner mig helt värdelös.

Förlåt för ett deppigt inlägg. Mitt oftast positiva jag har tagit semester och jag vältrar mig i självömkan. Det lär ju knappast hjälpa, men just nu är allt bara skit. Orkar inte kommentera så mycket, utan hoppas på växeldragningen.

Tack för all respons på inlägget om beroende. Glad om det kan få någon att tänka till.

Kram på er

Fibblan

Vad bra du skriver av dig här. Får det ur systemet! Ingen kan vara positiv hela tiden, även om det är en stor tillgång hos dig?!
Jag tror verkligen på att göra det du gör just nu. Ut med tankarna, ner med dem på pränt. Och även om allt känns skit just nu, så ser du också allt bra du har, annars hade du inte kunnat räkna upp det här?! Och precis som du säger, har du många goda förutsättningar runt dig. Men oavsett det, är ju inte heller du mer än människa och ångest kommer inifrån..
Önskar så jag kunde göra ngt för dig. Och det jag kan göra är att påminna dig om att du är en fantastiskt VÄRDEFULL person?!
Hejar på dig!
Styrkekramar ?!
/Fibblan ?

Det gör ont i mig att du är så nere och känner dig misslyckad och värdelös. Du är en fantastisk person. Hela ditt liv vittnar om det. Ledarskapsroll, vuxna barn som ännu bryr sig, en trofast och älskande man, god ekonomi, djup kontakt med barnbarnen... Inget av allt det kommer gratis. Du har slitit och investerat dig själv för att få allt detta. Tro inget annat. Du lyckas inte hålla dig nykter just nu. So what? Vem skadar du? Jag tror faktiskt att om ditt drickande skadade någon annan så skulle du klara av att sluta. För sådan är du. Det känner jag. Men du klarar inte av att göra det för din egen skull. Just nu. Kanske vore det läge att gå till någon som kan hjälpa dig att reda ut varför du själv inte är tillräckligt viktig för dig? Stora kramen till dig vännen ❤️

...skrivet av er, Fibblan och Mirabelle Vinäger, jag skriver under på all deras skrift men har inte alls samma känsla för att uttrycka mig så fint och bra i skrift. Tror vi alla känner igen din känsla för stunden. Jag gör det iaf! Stor Kram till dig!

Femina

Är du ett vuxet barn? Vuxet barn till missbrukande/dysfunktionella föräldrar? Då kan det vara så att du ska fokusera på det så kommer nog det här med A förbättras automatiskt. Sök på ACA eller vuxet barn på internet och du kommer snabbt se om det passar in på dig.
Kram, ?

”Det är synd om människorna”... Strindberg var inte så tokig trots allt.
Spelar ingen roll hur gott man har det i livet när ens inre barn gråter.
Jag tror att du har en högkänslig, följsam personlighet. Den ska du vara rädd om. Du är värdefull och älskad för den du är. Vila i det. Sänk kraven på dig själv, du duger fint!
Alkoholen är vår gemensamma akilleshäl. Gråten är min när du gråter, bästa Vinäger.
Du är stark, klok och vet vad du vill.
En dag kommer du att känna dig fri från det smutsiga beroendet, som trycker ner dig.
Vägen dit är gropig men du har ett helt knippe medresenärer som vill hjälpa dig.
Kram Miss Hyde

Piazza Duomo

och vackert skrivet. Det finns många gropar längs den här vägen. Vissa dagar är värre än andra. De absolut bästa är de nyktra. Men varför är det då så himla svårt? Jag känner mig så himla liten i förhållande till mitt stora beroende. Jag har varit nykter nu, mer än på mkt, mkt länge. Men, just idag känns det deppigt. Är nedstämd fast jag borde vara glad eftersom jag klarat en dag till. Jag vill inte gråta mer. Kram Miss Hyde och Tusen tack Bästa Vinäger.

Tänker lite extra på dig idag ?
Hoppas du kommit upp ur "skithålet"
och kan andas lite frisk luft igen!
Dessa svarta hål är såå tunga att ta sig upp ur. Jag vet hur det känns?

Sänder många styrke kramar till dig❣️
?????????

Hoppas du reder ut tankarna som gör att du känner dig nere ??
Du är bra herregud tänk på hur långt du kommit o vad du lyckats med egentligen familj barn barnbarn jobb!! Men sen har vi den där lilla stresstaggen som sitter där (känner väl igen den...som man måste reda ut varför den sitter där o varför man dricker för att döva den..?)
Känner väl igen det men letar själv förklaringar o tror man kommer bit för bit genom alla jobbiga tankar som mal!
Styrkekramar till dig mig o alla andra som behöver ??
Du nu rycker vi ut den där stresstaggen tycker jag ?? heja oss!!

Men det låter som du (liksom jag) behöver din egen mest av allt?
Funderade idag under min ”självhjälpsljudbokspromenad” på ”att tro på sig själv” som slängs hit och dit i självhjälpsammanhang. Jag undrar om den inte missar att ta med att det beror ju på vad man säger till sig själv? Jag förstår att den egentligen syftar till att man ska tro på sig själv i positiv bemärkelse. Att man klarar det ena och det andra. Men om en själv envisas med att säga dåliga saker och man tror på det?
Jag skulle säga att jag ”tror lite för mycket på mig själv” och det är titt som tätt rätt usla saker jag meddelar mig själv.
Då verkar externa lyckoförutsättningar spela rätt liten roll. De är inte bevis nog för att övertala min inte röst.

Inte världens mest begripliga inlägg kanske, men hur som helst så försök att säga snälla saker till dig själv att tro på. Tänker att du kanske ser de positiva saker (borde:n) du har i din omgivning som som anledningar till att du är sämre som har problem. Ungefär som att har man inget eller förlorat allt så är det inte konstigt att man dricker, men har man allt så är det extra konstigt, och så blir du än hårdare mot dig själv.
Jag borde (ja usch för det ordet) gå och lägga mig i stället för att dela med mig av mitt inte kaos. Men ta hand om dig!

Jag tror som IW, att du inte ska vara så hård mot dig själv. Du skriver "misslyckad" och sen räknar du upp allt du lyckats med. Du är ju fantastiskt bra! Att du sen inte kan sluta dricka borde inte överskugga allt det andra... Nu vet jag inte i vilket stadium ditt drickande befinner sig just nu, om det är några öl på helgen eller på handspritnivån, men om det inte är värre än att din vardag fungerar så kanske du ska sluta slå på dig själv just nu. Jag tror att såren från barndomen gör att man inte riktigt kan "vila" och könna sig trygg, att allt ordnar sig. Då blir drickandet en flykt... in i dimman där man slipper tänka, där hjärnan kan sluta gå på högvarv, där man bara kan få "finnas till".. utan krav.

Hoppas du får en fin söndag och ge gärna ifrån dig ett livstecken!

Kramar

Äntligen!

Orkar inte skriva så mycket nu, förklarar mera senare. Vill bara att ni ska veta att jag mår mycket bättre och försöker göra förändringar i mitt liv.

Alltså, att läsa era kommentarer gör mig så oerhört glad. Finner nästan inga ord - och det är inte likt mig... Snacka om att få pepp när man bäst behöver det. Vilken förmån att få tillhöra er och vara en del av detta fantastiska forum.

Ni är så himla bäst - med gemensam kraft lyckades ni rädda mig ännu en gång. Love you all. ?

PS. Jasmine, lite extra fint att få höra ifrån dig just nu. Välkommen tillbaka. ?

Kram på er

Jag vill hjärtgilla minst tio gånger, men det går inte! Underbart att höra att du är på rätt väg. Vägen som blir rätt för DIG. Det gör gott i själen att du låter hoppfull igen ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Livet är bättre utan alkohol. Punkt slut. Den korta stund som ruset är lagom mysigt innan det övergår till fylla är inte värd ett dugg dagen efter.

Japp. För den här gången är det över.

Tvångsdrickandet.

I dag blev det tydligt. Komp på em, ensam hemma, men inga tankar alls på att dricka. Så j-a skönt. Tårarna trillar av lättnad. Jag slipper låta mitt liv styras av A - åtminstone just nu. Kampen, smygandet, planeringen, ångesten...

Förhoppningsvis var det sista gången. Är dock ödmjuk inför alkoholens kraft. Har tvingats bli det.

Ingen visste den här gången, inte ens M. Vet inte varför jag aldrig berättade. För att skydda, kanske. Vem i så fall, honom eller mig? Skam? Ja, knappast av stolthet.

Just nu vill jag inte analysera för mycket, utan bara njuta. Äntligen, äntligen, äntligen...

En sak vill jag i alla fall få fram, kan inte släppa det annars. Ni som känner att ni dricker för mycket på något sätt, men ännu inte är fysiskt beroende, snälla, försök stoppa innan ni blir det. Det är ett rent helvete, det är vi många som kan skriva under på. För bara ett par år sedan kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att jag någonsin skulle dricka för att jag är tvungen. Men det kan gå fort att komma dit. Ruggigt fort. Detta sagt enbart av omtanke och utan något som helst mästrande. Ni kämpar så bra och är värda något mycket bättre. ?

Men, som sagt, nu njuter jag av att det är över.

En textrad ur Freestyles "Vill ha dig" dök upp från ingenstans:

Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram
Låt det aldrig ta slut...

Kram på er