av Skrållan

Blade Runner
fre, 2019-09-06 - 23:05

Jag hejar på dig och finner också tröst i det du skriver. När jag hamnar i en dipp med saknad och osäkerhet blir jag rädd och tror att läget är kroniskt men sen så vänder det igen. Att läsa om hur andra starka kvinnor går igenom samma resa för att jag får tillbaka tron om att jag också klarar det. Skönt att läsa att du ätit gott och har det helt okej ikväll. Kram Blade Runner

Skrållan
sön, 2019-09-08 - 20:28

Vill ha råd från er. I dag bjöd mitt ex mig till sin lägenhet på mat. Ja sa ja, fast jag var osäker på det. Ibland vet inte jag om jag vill, eller inte. Och ibland känns det som att jag inte vet vad andra, släkt och vänner, ska säga om dom vet att jag träffat honom.
Men när vi nu ses, så är det som bara vänner. Vi tar inte i varandra eller så. I dag var han trevlig och pratade på om sig själv och vad han varit med om.
Han frågar inget om mig.
Han dricker ju fortfarande, men hör aldrig av sig till mig när han är full. Men jag vill inte ha honom om han dricker. Är jag otydlig mot honom?
Är det dumt att ses? Det är ju fortfarande inte klart med huset, så kontakt måste vi ju ha ibland .
Eller behöver jag inte oroa mig? Kommer det rinna ut i sanden så småningom? Jag har ju inte min lägenhet än, så jag kan ju inte stänga om mitt privata.
När jag kom till huset så kändes det ändå skönt att vara ensam här.
Hoppas jag kan få lite åsikter.

Spinoza
sön, 2019-09-08 - 20:37

Begränsa kontakten tycker jag, när du nu ber om råd.
Jag tror man behöver en lång period med så lite kontakt som möjligt för att släppa medberoendet.
Men jag vet att det inte är lätt. Jag och mitt X har nästan ingen kontakt, men jag kan inte låta blir att fråga min dotter när hon har träffat honom.
Jag ska snart sluta med det :-)...

Nordäng67
sön, 2019-09-08 - 21:18

Min erfarenhet är att det bara ställer till det att ha kontakt. Ni har ju inte barn ihop så du kan ju egentligen göra precis som du vill/känner. Det är ju det där att dom vill låtsas som det regnar.. medans dom fortfarande dricker. Blir ju lite som att din man får det bästa av allt: han får dricka nu när han bor själv, han har dig och äta ihop med även om ni inte bor ihop OCH han behöver inte ta konflikter runt sitt drickande längre. Perfekt liksom. Så hade vi det också en period. Den stora förloraren var jag. Jag hade lämnat på grund av hans drickande men fortsatte träffa honom trots att ingen förändring skett. För mig blev det fel och smärtsamt. Känn efter vad som blir bra för dig själv i första hand, inte hur det blir för honom. Och tänk långsiktigt. Man känner sig ju lite ensam emellanåt, lätt att ta till nödlösning som dövar ensamheten för stunden men bara ökar den på sikt eftersom man får svårt att ta sig vidare. Kram till dig

Azalea
sön, 2019-09-08 - 22:21

Det är nog bäst att begränsa träffarna till det nödvändiga angående huset.
De spinner gärna sin spindeltråd runt en och plötsligt kan man vara intresserad igen.
Nordäng67 har rätt i att han trivs ju fint med att kunna få allt men samtidigt få umgås med alkoholen i lugn och ro .
Gör det som din magkänsla säger dig och lita på dig själv, ingen annan bestämmer över dina beslut.
Kram från Azalea?

Skrållan
mån, 2019-09-09 - 07:07

Tack för era råd. Ska nu tänka på hur jag känner. Så skönt att kunna få råd här..

Skrållan
mån, 2019-09-09 - 17:32

Tänk att det ibland är så svårt att veta vad man vill. Ibland är det så svårt när man bara får bestämma själv. Vill jag träffa mannen eller vill jag inte? Jag har nog kommit fram till att jag kommer må bättre om jag inte träffar honom. Det kommer bli lättare när jag har min lägenhet och jag kan låsa om mig. Mitt alldeles egna.
Känner mig lite starkare i dag, och har varit och pratat med anhörigstödjare. Bollat med henne fram och tillbaka. Det känns bra.
I kväll ska jag träffa vänner. Ska bli kul.

Nordäng67
tis, 2019-09-10 - 06:17

en härlig kväll med dina vänner. Ja visst är det svårt ibland (ofta) och veta vad man vill! "Lyssna på din magkänsla" är något man fått höra många gånger under livet. Jaha men den säger ju två saker..minst? Dock har jag märkt att om man ger sig själv tid och känna/tänka innan man agerar så är det lättare att veta vad man vill. Och att prata med sig själv på samma sätt som man pratar med andra man anförtror sig till. Tidigare kastade jag mig på telefonen och ventilerade med någon kompis om det var något. Gör jag faktiskt aldrig längre. Visst kan man prata och anförtro sig men på ett helt annat sätt nu. Jag pratar mer om vad jag HAR kommit fram till än vad jag SKA komma fram till. Skönt för dig med din alldeles egna bostad. Kram till dig Skrållan, du är så modig ♥️

Skrållan
tis, 2019-09-10 - 21:29

Tack för fina ord. Nu är huset sålt. Nu är det dax att börja flytta och packa saker. Det tar ju tid än innan allt är klart. Men snart så.

Spinoza
ons, 2019-09-11 - 06:42

Då är ett till stort steg taget.

När jag var i det läge du är i nu, så tog jag en dag i taget och en sak i taget.
Det blev liksom för stort att ta in hela förändringen, så jag tog det steg för steg och då blev det mer hanterbart.
Kram!

Skrållan
ons, 2019-09-11 - 07:22

Ja ett steg i taget. Bra strategi Spinoza. Försöker också tänka så.
Hur går det för dig Spinoza?

Spinoza
ons, 2019-09-11 - 17:57

För det mesta går det rätt bra, men sen kommer det en svacka när jag känner mig rätt eländigt ensam som idag. Så tack för att du frågade, det känns skönt att det finns medsystrar där ute!
Men det får väl vara så ibland tänker jag och så kommer det bättre dagar igen.
Kram!

Skrållan
ons, 2019-09-11 - 20:46

Ja jag tror att det kommer bli så. Upp och nergångar. Och sedan blir uppgångarna fler. Vi kämpar vidare, Spinoza. Och vi finns här för varandra. När jag känner att nu vet jag inte vad jag känner eller tycker. Då skriver jag här. Så skönt att få åsikter från dom som förstår hur det är.
Du kämpar på bra Spinoza. En dag i taget?

Skrållan
fre, 2019-09-13 - 22:51

Jag väntar och väntar på min lägenhet. Planerar, köper lite inredning. Förväntansfull nu. Jag och mannen har snart bott isär i 5 månader. Trodde aldrig jag skulle klara att lämna.
Börjar faktiskt ibland att njuta av ensamheten. Att kunna bestämma över mig själv. Att göra precis som jag vill.

Azalea
mån, 2019-09-16 - 12:54

Måste vara en härlig känsla att du äger din tid och vilja själv.
Du har gjort ett fantastisk jobb och lyckats med att lämna. Nu har du dig själv att ta hänsyn till bara och tiden att njuta av livet.
Kram i massor till dig Skrållan

Azalea
mån, 2019-09-16 - 17:04

Tack för att du frågar Skrållan?
Jag har det rätt oroligt och skäms lite över mig själv.
Fakta är att:
Han har är inne på 7:e nyktra veckan nu.
Jag får nycklarna till lägenheten på onsdag.
Han fick ett jobb idag som är i 2 månader.
Mina känslor:
Sjukt nervös över lägenheten, typ kommer jag ha råd och sånt( vilket jag har egentligen)
Känns hemskt att jag smugit med den bakom ryggen eftersom han inte vet om den.
Känns som jag överger en som har problem, fast tur han har jobb nu lite.
Rädd att jag inte kommer att klara av allt känslomässigt när jag flyttar.
Rädd att tappa ansiktet inför alla fina människor runt mig om jag inte lämnar.

Så jag mår inte toppen just nu. Allt kretsar kring detta och ibland , skäms över att skruva detta, så önskar jag han började supa på onsdag för då hade det blivit så mycket enklare. Att liksom få ett kvitto på att man gör rätt.
Det är så mycket enklare att vara bestämd när jag är förbannad istället som nu när allt låtsas vara som vanligt.
Han har fortfarande inte sökt någon annan hjälp eller stöd förutom antabus, som jag inte har koll på ifall han tar.
Är sjukt stolt över dig Skrållan som fixat det? ( och lite avundsjuk ? )
Stor kram till dig?

Blade Runner
mån, 2019-09-16 - 21:22

Oj oj oj vad jag känner med dig. 7 veckor utan alkohol är bra men tror du verkligen att han kommer klara av att inte falla tillbaka igen och orkar du gå igenom det igen? Jag tänker exakt som du om ”hopp” om återfall som hjälper en att ta nästa steg och bli arg och handlingskraftig. Men alldeles oavsett om han får ett återfall eller inte när det är dags att flytta så får du nu en egen lägenhet som du har all rätt i världen till och som du behöver för att läka och få lite distans. Det kanske känns som du sviker honom och det är klart det för ont och det är okej ! Men om du inte flyttar sviker du dig själv och du är värd lägenheten. Inget kommer ju att hända när du flyttar dit annat än att han antagligen blir arg och får ett återfall som han skyller på dig. Men ett återfall hade kommit även om du stannat kvar. Se det som ett steg mot att vara snäll mot dig själv. Säg att DU behöver detta för att må bra. Tänk att människor med eller utan missbruk separerar precis hela tiden och att världen fortsätter som om inget hänt. Jag förstår att du också är rädd att tappa ansiktet inför omgivningen, det är jag också, men jag troendet är hjärnspöken som försöker hålla oss kvar i det som känns tryggt för att det är vad vi vant oss med även om det är skit.
Kramar till dig
Blade Runner