En fortsatt kamp

Profile picture for user Blade Runner

Som svar på av Skrållan

Jag hejar på dig och finner också tröst i det du skriver. När jag hamnar i en dipp med saknad och osäkerhet blir jag rädd och tror att läget är kroniskt men sen så vänder det igen. Att läsa om hur andra starka kvinnor går igenom samma resa för att jag får tillbaka tron om att jag också klarar det. Skönt att läsa att du ätit gott och har det helt okej ikväll. Kram Blade Runner

Profile picture for user Skrållan

Vill ha råd från er. I dag bjöd mitt ex mig till sin lägenhet på mat. Ja sa ja, fast jag var osäker på det. Ibland vet inte jag om jag vill, eller inte. Och ibland känns det som att jag inte vet vad andra, släkt och vänner, ska säga om dom vet att jag träffat honom.
Men när vi nu ses, så är det som bara vänner. Vi tar inte i varandra eller så. I dag var han trevlig och pratade på om sig själv och vad han varit med om.
Han frågar inget om mig.
Han dricker ju fortfarande, men hör aldrig av sig till mig när han är full. Men jag vill inte ha honom om han dricker. Är jag otydlig mot honom?
Är det dumt att ses? Det är ju fortfarande inte klart med huset, så kontakt måste vi ju ha ibland .
Eller behöver jag inte oroa mig? Kommer det rinna ut i sanden så småningom? Jag har ju inte min lägenhet än, så jag kan ju inte stänga om mitt privata.
När jag kom till huset så kändes det ändå skönt att vara ensam här.
Hoppas jag kan få lite åsikter.

Profile picture for user Spinoza

Begränsa kontakten tycker jag, när du nu ber om råd.
Jag tror man behöver en lång period med så lite kontakt som möjligt för att släppa medberoendet.
Men jag vet att det inte är lätt. Jag och mitt X har nästan ingen kontakt, men jag kan inte låta blir att fråga min dotter när hon har träffat honom.
Jag ska snart sluta med det :-)...

Profile picture for user Nordäng67

Min erfarenhet är att det bara ställer till det att ha kontakt. Ni har ju inte barn ihop så du kan ju egentligen göra precis som du vill/känner. Det är ju det där att dom vill låtsas som det regnar.. medans dom fortfarande dricker. Blir ju lite som att din man får det bästa av allt: han får dricka nu när han bor själv, han har dig och äta ihop med även om ni inte bor ihop OCH han behöver inte ta konflikter runt sitt drickande längre. Perfekt liksom. Så hade vi det också en period. Den stora förloraren var jag. Jag hade lämnat på grund av hans drickande men fortsatte träffa honom trots att ingen förändring skett. För mig blev det fel och smärtsamt. Känn efter vad som blir bra för dig själv i första hand, inte hur det blir för honom. Och tänk långsiktigt. Man känner sig ju lite ensam emellanåt, lätt att ta till nödlösning som dövar ensamheten för stunden men bara ökar den på sikt eftersom man får svårt att ta sig vidare. Kram till dig

Profile picture for user Azalea

Det är nog bäst att begränsa träffarna till det nödvändiga angående huset.
De spinner gärna sin spindeltråd runt en och plötsligt kan man vara intresserad igen.
Nordäng67 har rätt i att han trivs ju fint med att kunna få allt men samtidigt få umgås med alkoholen i lugn och ro .
Gör det som din magkänsla säger dig och lita på dig själv, ingen annan bestämmer över dina beslut.
Kram från Azalea?

Profile picture for user Skrållan

Tack för era råd. Ska nu tänka på hur jag känner. Så skönt att kunna få råd här..

Profile picture for user Skrållan

Tänk att det ibland är så svårt att veta vad man vill. Ibland är det så svårt när man bara får bestämma själv. Vill jag träffa mannen eller vill jag inte? Jag har nog kommit fram till att jag kommer må bättre om jag inte träffar honom. Det kommer bli lättare när jag har min lägenhet och jag kan låsa om mig. Mitt alldeles egna.
Känner mig lite starkare i dag, och har varit och pratat med anhörigstödjare. Bollat med henne fram och tillbaka. Det känns bra.
I kväll ska jag träffa vänner. Ska bli kul.

Profile picture for user Nordäng67

en härlig kväll med dina vänner. Ja visst är det svårt ibland (ofta) och veta vad man vill! "Lyssna på din magkänsla" är något man fått höra många gånger under livet. Jaha men den säger ju två saker..minst? Dock har jag märkt att om man ger sig själv tid och känna/tänka innan man agerar så är det lättare att veta vad man vill. Och att prata med sig själv på samma sätt som man pratar med andra man anförtror sig till. Tidigare kastade jag mig på telefonen och ventilerade med någon kompis om det var något. Gör jag faktiskt aldrig längre. Visst kan man prata och anförtro sig men på ett helt annat sätt nu. Jag pratar mer om vad jag HAR kommit fram till än vad jag SKA komma fram till. Skönt för dig med din alldeles egna bostad. Kram till dig Skrållan, du är så modig ♥️

Profile picture for user Skrållan

Tack för fina ord. Nu är huset sålt. Nu är det dax att börja flytta och packa saker. Det tar ju tid än innan allt är klart. Men snart så.

Profile picture for user Spinoza

Då är ett till stort steg taget.

När jag var i det läge du är i nu, så tog jag en dag i taget och en sak i taget.
Det blev liksom för stort att ta in hela förändringen, så jag tog det steg för steg och då blev det mer hanterbart.
Kram!

Profile picture for user Skrållan

Ja ett steg i taget. Bra strategi Spinoza. Försöker också tänka så.
Hur går det för dig Spinoza?

Profile picture for user Spinoza

Som svar på av Skrållan

För det mesta går det rätt bra, men sen kommer det en svacka när jag känner mig rätt eländigt ensam som idag. Så tack för att du frågade, det känns skönt att det finns medsystrar där ute!
Men det får väl vara så ibland tänker jag och så kommer det bättre dagar igen.
Kram!

Profile picture for user Skrållan

Ja jag tror att det kommer bli så. Upp och nergångar. Och sedan blir uppgångarna fler. Vi kämpar vidare, Spinoza. Och vi finns här för varandra. När jag känner att nu vet jag inte vad jag känner eller tycker. Då skriver jag här. Så skönt att få åsikter från dom som förstår hur det är.
Du kämpar på bra Spinoza. En dag i taget?

Profile picture for user Skrållan

Jag väntar och väntar på min lägenhet. Planerar, köper lite inredning. Förväntansfull nu. Jag och mannen har snart bott isär i 5 månader. Trodde aldrig jag skulle klara att lämna.
Börjar faktiskt ibland att njuta av ensamheten. Att kunna bestämma över mig själv. Att göra precis som jag vill.

Profile picture for user Azalea

Måste vara en härlig känsla att du äger din tid och vilja själv.
Du har gjort ett fantastisk jobb och lyckats med att lämna. Nu har du dig själv att ta hänsyn till bara och tiden att njuta av livet.
Kram i massor till dig Skrållan

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Skrållan

Tack för att du frågar Skrållan?
Jag har det rätt oroligt och skäms lite över mig själv.
Fakta är att:
Han har är inne på 7:e nyktra veckan nu.
Jag får nycklarna till lägenheten på onsdag.
Han fick ett jobb idag som är i 2 månader.
Mina känslor:
Sjukt nervös över lägenheten, typ kommer jag ha råd och sånt( vilket jag har egentligen)
Känns hemskt att jag smugit med den bakom ryggen eftersom han inte vet om den.
Känns som jag överger en som har problem, fast tur han har jobb nu lite.
Rädd att jag inte kommer att klara av allt känslomässigt när jag flyttar.
Rädd att tappa ansiktet inför alla fina människor runt mig om jag inte lämnar.

Så jag mår inte toppen just nu. Allt kretsar kring detta och ibland , skäms över att skruva detta, så önskar jag han började supa på onsdag för då hade det blivit så mycket enklare. Att liksom få ett kvitto på att man gör rätt.
Det är så mycket enklare att vara bestämd när jag är förbannad istället som nu när allt låtsas vara som vanligt.
Han har fortfarande inte sökt någon annan hjälp eller stöd förutom antabus, som jag inte har koll på ifall han tar.
Är sjukt stolt över dig Skrållan som fixat det? ( och lite avundsjuk ? )
Stor kram till dig?

Profile picture for user Blade Runner

Oj oj oj vad jag känner med dig. 7 veckor utan alkohol är bra men tror du verkligen att han kommer klara av att inte falla tillbaka igen och orkar du gå igenom det igen? Jag tänker exakt som du om ”hopp” om återfall som hjälper en att ta nästa steg och bli arg och handlingskraftig. Men alldeles oavsett om han får ett återfall eller inte när det är dags att flytta så får du nu en egen lägenhet som du har all rätt i världen till och som du behöver för att läka och få lite distans. Det kanske känns som du sviker honom och det är klart det för ont och det är okej ! Men om du inte flyttar sviker du dig själv och du är värd lägenheten. Inget kommer ju att hända när du flyttar dit annat än att han antagligen blir arg och får ett återfall som han skyller på dig. Men ett återfall hade kommit även om du stannat kvar. Se det som ett steg mot att vara snäll mot dig själv. Säg att DU behöver detta för att må bra. Tänk att människor med eller utan missbruk separerar precis hela tiden och att världen fortsätter som om inget hänt. Jag förstår att du också är rädd att tappa ansiktet inför omgivningen, det är jag också, men jag troendet är hjärnspöken som försöker hålla oss kvar i det som känns tryggt för att det är vad vi vant oss med även om det är skit.
Kramar till dig
Blade Runner

Profile picture for user Skrållan

Så där kände jag också, jag undrade vad alla andra skulle tycka om jag inte klarade att vara ifrån honom. Men jag har hela tiden försökt tänka, vad känner jag, vad vill jag. Första tiden visste jag inte hur jag skulle överleva. Men jag lovar, det går.
Och jag blir ledsen i dag också, men inte så ofta längre. Sen får du väl tänka att bevisar han att han kan bli nykter, så är det ju ingen som säger att det inte kan bli ni.
Jag tycker du ska tänka på dig nu Azalea, du måste också få må bra. Och det är så skönt att slippa handlas med någon som är full. Man blir lugn inom sig. Och jag tror att du klarar det. Gör detta för dig nu?. Kram till dig

Profile picture for user Skrållan

Et lugn har infunnit sig i mig den senaste tiden. Så skönt. Känner sorg ibland men mest lugn. Trodde ju aldrig att jag skulle klara detta, men jag tror jag är på god väg.

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Skrållan

Det är så jobbigt att vara så kluven hela tiden.
Jag vet att min kärlek har ebbat ut och att jag skulle må så mycket bättre själv men att våga ta steget och radera ut allt vi byggt upp med hus och allt känns så svårt.
Hur kan man vara så dum emot sig själv? Hade det gällt en vän i min sits så hade jag önskat att hon lämnat.
Morr, vilken räddhare jag är.
Tänkte idag på att skriva upp en lista på antal dagar han varit onykter per år. Det kanske skulle hjälpa mig.
Jag har prickat i almanacka typ sen 2016 och det är många dagar..........

Profile picture for user Azalea

Som svar på av Blade Runner

Du har så himla rätt.
Jag vet att det kommer ett återfall. Det kan jag vara säker på.
Om inte förr så till januari då hans alkolås tid går ut efter 2 år.
Efter allt som hänt denna sommaren så kommer han nog inte att få sitt körkort tillbaka och det kommer absolut vara en bjässe anledning till att dra igång.
Så imorgon tar jag min lägenhet och sen lurar jag nog lite i vassen och är redo. Ska flytta dit lite saker och preparera lite.
Jag vet att i längden så är det helt rätt men så himla rädd för att bara säga det till honom. Rädd för både ilskan, tiggeriet om att allt ska bli bra igen och att jag ger honom anledningen till flaskan vilket kommer att leda till att han mister jobbet han just börjat på.
Jag vet ju innerst inne att det inte är mitt ansvar men ändå...... fasen så jobbigt.
Tusen tack finaste Blade Runner för att du ändå lappar mig trots att jag är en sån räddhare?
Kram och hoppas att du mår väl och att det går framåt för dig.

Profile picture for user Skrållan

Vi träffas för att dela upp saker. Om två veckor flyttar jag in i min lägenhet. Det går faktiskt över förväntan bra att dela upp sakerna. Vi är sams och vi beter oss som kompisar. Tänkte härom dagen att nu får jag hela tiden träffa den mannen som alla andra träffar. För jag ser honom inte full längre. Han ringer inte ens när han är full. Och han är nu riktigt trevlig. Men jag vet vad jag vill. Och jag vet att han dricker när jag inte ser. Och dit vill jag aldrig mer. Jag har nu fått smak på hur det är att leva ett liv där jag slipper oroa mig för någon som är full. Så skönt.

Profile picture for user Skrållan

Ibland kommer dom, de där dagarna man är lite down. I dag är en sådan dag. Fast jag umgås med barn och barnbarn. Fast jag ska träffa en vän i kväll.
Kan det vara att solen lyser och det är fint ute, och trädgården i huset, som vi snart inte äger, visar sig från sin bästa sida.
Ja jag vet ju att dagarna kommer, när man känner att det är tungt. Får väl bara leva igenom dom. Och hoppas att morgondagen är lättare.

Profile picture for user Skrållan

Ibland kommer dom, de där dagarna man är lite down. I dag är en sådan dag. Fast jag umgås med barn och barnbarn. Fast jag ska träffa en vän i kväll.
Kan det vara att solen lyser och det är fint ute, och trädgården i huset, som vi snart inte äger, visar sig från sin bästa sida.
Ja jag vet ju att dagarna kommer, när man känner att det är tungt. Får väl bara leva igenom dom. Och hoppas att morgondagen är lättare.

Profile picture for user Spinoza

Alla dagar är inte lätta, men vi vet ju både du och jag att det inte finns någon återvändo med någon som inte vill ta tag i de verkliga problemen.
Så här kommer en kram från en som förstår!

Profile picture for user Skrållan

Tack, vet att du förstår. Och vi är kan inget göra mot drogen. Vi är maktlösa. Ja så är det bara.
En kram tillbaka?

Profile picture for user Skrållan

Känner mig så ledsen och sårbar, och det har känns så ett tag. Vill bara må bra, och att allt ska kännas som vanligt.
Har känt mycket stöd från mina vänner och släktingar, men i kväll var det en vän som kläckte ur sig att ”det är minsann inte så lätt att leva själv”.
Och vad har jag för val? Hon menade säkert inte så illa som jag tog det, men en sådan kommentar kan få mig att sjunka en bra bit. Jag vill inte vara så sårbar utan kunna svara för mig, att stå upp för mig. Men jag blir bara stum. Och sedan gråter jag när jag kommer hem. Fy så jobbigt allt är nu.
Var tvungen att skriva av mig.

Profile picture for user InteMera

Det var säkert inte illa menat men med din ännu ovana situation och sorg över att det gått som det gått, är det helt naturligt att du reagerar.Du verkar uppleva det nästan lite orättvist att du ”måste” leva själv, klart att du hellre skulle ha fortsatt med din man som den han var förut. Men du har varit modig oh sett att han inte är densamma mer, att han inte prioriterar dig som du prioriterat honom. Där hans vanor tagit över också ditt liv på ett ohälsosamt sätt som inte lämnat dig med nåt annat val än att gå. Det gör ont, det skaver och det känns sorgligt. Men vet du vad? Det är exakt för att du kan känna känslor som du måste gå, innan du liksom han blir stum och känslobedövad. Skulle du inte brytt dig eller orka känna skulle du lika bra kunnat stanna. Men kunde du inte längre blunda och tränga undan känslorna och därför gick du, exakt därför du också känner så starkt när någon uttrycker sig lite klumpigt. Du tar åt dig för i din nyvunna styrka ingår att se och känna med öppna ögon och öppet hjärta. Det är nog enda vägen till läkning så var glad åt din reaktion, för den är sund och på sikt välgörande, men sänder dig en varm kram och mycket styrka att inte fastna i den sorgsna känslan för länge. Imorgon en ny dag, en dag i taget framåt ?

Profile picture for user Spinoza

Som svar på av Skrållan

Obetänksamhet är en trist egenskap, för det var ju inte vad du behövde höra just nu.

Det här med att det inte är så lätt att leva själv är ju en sanning med modifikation. Jag tycker att det är jättelätt jämfört med att inte veta i vilket skick jag ska finna min partner i när jag vaknar mitt i natten. Jag tror att när man säger en sådan sak så tänker man nog att alternativet till att leva ensam är att ha ett lyckligt och harmoniskt förhållande och så var det ju varken för dig eller mig. Det här är verkligen en sorgeprocess att gå igenom och jag tror att det tar tid innan man hämtar sig. Man brukar ju prata om ett sorgeår när någon dör och jag tänker att det kanske är likadant när man lämnar ett förhållande fast man önskade att man inte behövde göra det.

Välj vilka vänner du umgås med nu när du är skör och behöver läka!
Kram!

Profile picture for user Skrållan

Så kloka ord från er båda. Jag är nog extra könslig nu, och jag tar åt mig. Kanske det är så att jag tycker det är orättvist att jag måste lämna, samtidigt som jag försöker ta tag i mitt liv och göra sånt jag tycker om och har längtat efter.
Och visst är det skönare att leva själv, istället för att oroa sig för en man som dricker. Och min kompis som levt själv ett tag, det var ju hennes känsla av att vara ensam. Det behöver ju inte vara min.
Ja det är en sorgeprocess och det måste ta tid.
Känner mig lite starkare i dag. Tack för era svar?

Profile picture for user inteok

Som svar på av Skrållan

när jag läste ditt inlägg Skrållan blev jag rädd. Det var som om jag gått i sömnen och skrivit min historia. Din historia och min är skrämmande lika. Jag har också haft en bättre period med min man men i somras började han dricka fler och fler öl. Han började vara lika elak i ord som han varit tidigare. Ibland undrar jag hur mycket tålamod man kan ha. Jag har så mycket ilska och hat inom mig så jag spricker snart, men jag är så djävla dum att jag fortfarande tror den gamla bästa mannen i mitt liv ska komma tillbaka. Jag känner att mitt självförtroende sjunker i samma takt han dricker. Det värsta är att när våra barn fråga om han har börjat dricka igen, så ljuger jag och säger att så är det inte. Vad ska vi göra livet måste ha något bra för oss också.

Profile picture for user Skrållan

Ja det är skrämmande ibland när man känner igen sig i någons annans historia Inteok. Ibland vet jag inte vad jag ska ge för råd. Jag har nu levt ifrån min man i 5 månader. Det har verkligen gått upp och ner, men det jag vet bestämt är att jag aldrig vill tillbaka till det jag hade, fast jag längtar efter mannen jag blev kär i, så var det rätt väg att gå.
Hoppas du kan finna styrkan att göra det du känner är rätt för dig.
Tack Azalea för dom orden?

Profile picture for user Skrållan

Fixar i min lägenhet. Så mycket att göra. Det är kul, spännande och tröttande.
När jag kommer till huset så känner jag mig ledsen. Det börjar bli tomt. Ingen mysig känsla längre. Det är dax att gå vidare. Börja ett nytt kapitel i livet. Och lämna det gamla bakom sig.
En dag i taget...........

Profile picture for user Spinoza

Som svar på av Skrållan

Jag var några dagar på landet när X:et hade flyttat in alla sina saker i somras och jag ännu inte hade flyttat mina saker till lägenheten. Det var rätt tungt att se hur rörigt det var, men också skönt att det inte längre kändes trivsamt där.

Det blir skönt för dig att lämna för sista gången och satsa helt på din nya lägenhet. SÅ fantastiskt att få ta hänsyn vara till sig själv!
En dag i taget mot ett bättre liv!

Profile picture for user Skrållan

Min första natt i lägenheten. Och jag har sovit såå skönt. Trodde inte det, för det är ju lite ovant. Nu är steget taget fullt ut känns det som.
Ville bara uppdatera lite.

Profile picture for user Skrållan

Läser mitt första inlägg här. Då känner jag mig stolt över hur långt jag kommit på min väg. Det känns ensamt ibland, men så lugnt och skönt det är inombords. Jag går här och pysslar och gör fint i min lägenhet. Så roligt. Bara min lägenhet.
När jag träffar mannen ibland, så känner jag mig stark. Stark att bestämma själv vad jag vill. En annorlunda känsla.
Kampen fortsätter, men nu för mig.

Profile picture for user Skrållan

Lite tankar en fredagskväll. Har grejat och fixat i lägenheten. Var ute på stan. Såg en man som var väldigt full. Några hjälpte honom upp. Någon skrek på honom att sätta sig i bilen. Fick en konstig känsla. Men tänkte sen, jag behöver inte ta hand om eller skämmas för någon som är för full. En skön känsla.
Sedan gick jag hem och gjorde taccos. Tänkte att det brukade mannen och jag göra på fredagskvällar. Eller inte vi, jag, mannen var ute i garaget och drack. Kom in, ibland, och åt med mig. Ibland åt han någon annanstans. Och var full. Gick och sov.
Jag sitter själv i kväll, men det gjorde jag även med mannen, skillnaden är att jag inte behöver konfronteras med en full man.

Profile picture for user Spinoza

Det är verkligen en stor omställning att inte behöva ta hänsyn till en full man. Undrar hur lång tid det tar innan jag kan sluta fundera på vad han gör nu?

Profile picture for user Skrållan

Så är det för mig också. Tänker på honom, och undrar också. Det tar nog tid. Men jag känner ju ändå att det går framåt.
Hur går det för dig Spinoza?

Profile picture for user Spinoza

Tack för att du frågar Skrållan!
Det går bra i det stora hela, men jag tar inte hand om mig själv riktigt som jag borde. Jag har alltid haft en tendens att kompensera dåligt mående genom att äta onyttigt och nu är jag verkligen inne i en period med för mycket socker och onyttigheter som jag inte lyckas ta mig ur.
Men annars är det bra, jag har bytt tjänst på jobbet och det känns jättebra!
X:et är jag mest lättad att vara utan, bara det här att komma hem från jobbet och inte vara orolig för vilket humör han är på är en daglig lättnad! Sen är det ju lite konstigt fortfarande, det kommer nog ta ett tag innan det blir vardag av det.

Profile picture for user Skrållan

Jag äter också för mycket sött. Och tränar för lite. Tror att det söta är en liten tröst i sorgen.
Men jag har valt att tänka, nu är det så här ett tag. Jag försöker att inte vara för hård mot mig själv. Jag kommer att ta tag i detta, och det kommer jag klara. Der är så lätt att slå på sig själv, att man är dålig för att man inte kan fixa allt på en gång.
Så Spinoza, var inte hård mot dig själv, tänk så mycket du klarat av. Snart kan både du och jag ta tag i allt det andra.

Profile picture for user Skrållan

Jag äter också för mycket sött. Och tränar för lite. Tror att det söta är en liten tröst i sorgen.
Men jag har valt att tänka, nu är det så här ett tag. Jag försöker att inte vara för hård mot mig själv. Jag kommer att ta tag i detta, och det kommer jag klara. Der är så lätt att slå på sig själv, att man är dålig för att man inte kan fixa allt på en gång.
Så Spinoza, var inte hård mot dig själv, tänk så mycket du klarat av. Snart kan både du och jag ta tag i allt det andra.

Profile picture for user Skrållan

I dag har varit en jobbig dag. Har känt mig ledsen hela dagen, fast jag varit ute och åkt. Det är som en dimma lägger sig över mig. Mannen har hört av sig flera gånger och han mår inte bra. Då är det som att jag känner att det är mitt fel, som ställde ultimatum, fast jag innerst inne vet att det inte är det.
Varför vill inte hjärta och hjärna samarbeta ibland?
Jag vet ju att såna här jobbiga dagar kommer lite då och då, så jag hoppas att dagen i morgon känns lättare.

Profile picture for user Spinoza

Kan du begränsa kontakten med mannen? Själv känner jag att jag mår bättre ju mindre kontakt jag har med mitt X.
Och nej, ansvaret är hans och inte ditt och jag känner själv att jag har behövt träna mig på att inte gå in i känslan av att jag borde hjälpa mitt X.
Så mitt mantra är: Hans liv, hans ansvar. Mitt liv, mitt ansvar.
Ha en fin dag Skrållan!

Profile picture for user Skrållan

Tack Spinoza, ska försöka tänka klart i dag.
Ja jag vet ju att ju mindre kontakt desto bättre blir det. Jobbar på det?

Profile picture for user Skrållan

Har ju känt mig ledsen, lite så i kväll också. Känner en saknad. Saknar vårt liv när vi hade det bra. Men det är många år sedan. Kanske att överlämnandet av huset, som snart ska göras, att det är det som känns jobbigt.
Det slutgiltiga, att sätta punkt för oss och vårt hus. Det ska tillhöra någon annan. Det är snart inte vårt.
När jag åker till det nästan tomma huset så känns det verkligen tomt, både inne i mig och det jag ser. Myskänslan finns inte där, skavankerna syns. Så mycket kärlek, fina stunder, gräl, hårda ord, fylla och tårar som husets väggar upplevt. 20 år. En del av ett liv. Trodde jag skulle leva med denna mannen livet ut. Han sa det ganska ofta, vi kan väl alltid leva ihop. Men så blev det inte.
Kanske allt lättar när nyckeln är lämnad till den nye ägaren och vi inte behöver bekymra oss om huset längre. Och vi inte behöver ha någon kontakt längre. Då kanske läkningen kan börja på riktigt.
Var tvungen att skriva av mig lite tankar.

Profile picture for user AL

När livet inte blev som man tänkt känns som ett misslyckande.
Trots det .. är det alltid rätt att lämna det som påverkar ens liv negativt.
Sorgen kommer...stannar en stund... för att sen förvandlas till något annat.
När jag läser din tråd upplever jag dej som en otroligt stark människa.
Önskar dej all lycka i ditt "nya liv" ?

Profile picture for user Nordäng67

känner med dig och känner igen mig när det gäller ledsna stunder och dagar. Man kan göra saker som man egentligen vet man tycker är roligt men kan inte riktigt känna det fullt ut. På grund av det ledsna i hjärtat. Håll ut det blir bättre. Tänker fortfarande på det som var bra men blir inte ledsen längre utan är mer som att man tänker på en liten skatt av fina minnen och njuter av det. Dom där fina minnena är ju också anledningen till att man kämpade och hade svårt att lämna. Massa kramar och önskar dig en fin helg ♥️

Profile picture for user Troja

Förstår att det känns jobbigt med huset o alla de minnen mm...
Det är inte konstigt du känner mycket, det blir en separation av många år som gått, både sorgsna och fina minnen

?

Profile picture for user Skrållan

Några bra stärkande dagar har jag haft. Så skönt. Helt plötsligt känner jag mig stark igen.
Trivs i min lägenhet och jag känner mig inte så ensam. Känns skönt att sätta sig och äta, tända ljus och känna att det är lugnt och skönt.
Hörde några kloka ord på tv i dag. Du saknar den man du vill att han ska vara. Det är precis så det känns. Jag saknar någon som inte finns.
Jag kämpar vidare på min väg. Framåt.

Profile picture for user Skrållan

Vi fortsätter att plocka i huset. Undan för undan blir huset tomt. Och garage. Nästa vecka är det dags för den nya ägaren att ta över.
Mannen har ramlat tidigare. Trampade fel enligt mannen, jag tror han var full. Han slår upp ett stort sår på ryggen.
Han får inte ha sår, han har en sjukdom som gör att han är infektionskänslig. Jag säger till honom att han måste söka för det. Han gör det så småningom.
Men han mår dåligt i dag och söker vårdcentralen som inte kan hjälpa honom.
Då blir han sur och irriterad på mig istället.
Han åker bara från huset, utan att säga hej då.
Alltså jag behöver inte bry mig, men han smittar mig med sitt dåliga humör, och jag blir ledsen i kväll. Varför?
Blir samtidigt ledsen att han är så obrydd om sin hälsa. Jag vill inte känna så här. Känns som jag går tillbaka och inte framåt på min väg.

Profile picture for user InteMera

Verkar som du ramlar in i gamla känslomönster när du möter honom, helt förståeligt. Blir säkert lättare när ni är klara med huset och inte behöver ha så mycket kontakt. Var inte så hård mot dig själv, tids nog blir det lättare att inte dras med tror jag!

Profile picture for user Skrållan

Så skönt att få pepp om vad som händer. Är nog så, InteMera, att man rycks med tillbaka i känslorna.
Tack, ska bara låta det vara, känslorna, iaktta dom och låta dom passera. Inte döma
.

Profile picture for user Spinoza

Att vara neutral mot någon man älskat är ju inte helt lätt. Det är lätt att halka tillbaka till i gamla mönster och jag tror som InteMera att det blir lättare att hålla distansen även känslomässigt när ni inte behöver ha kontakt mer. Skönt när allt blir klart med huset!

Själv har jag ju inte haft kontakt med mitt X sen i somras, förutom ett enstaka mail om en räkning som kommit fel. Men i natt så drömde jag att jag träffade honom och att han var jättearg och frustrerad över något (han var ofta det även i nyktert tillstånd) och att jag blev väldigt påverkad av det. Det var skönt att vakna upp och inse att det var en dröm, men skrämmande verkligt ändå. Det fick mig att fundera en del...

Profile picture for user Skrållan

Då så var huset sålt. Nycklarna lämnade. Nya ägaren har tagit över.
Skönt, ledsamt men bra att det blev gjort.
Det har varit en långsam process. Kanske bra ändå. Jag har haft tid att sörja och tänka.
Och det är väl så att det har varit många jobbiga år och det försvinner ju inte i ett slag.
Nu är det min tid. Jag bygger upp mitt liv själv.
I kväll ska jag träffa barn och barnbarn. Och i morgon ska jag på kalas. Ser fram emot det. Nu ska det in mycket glädje i mitt liv.
Ville bara uppdatera lite.
Ha en så bra helg ni kan, alla här❤️

Profile picture for user Spinoza

Hej!
Skönt att det stora steget är taget och du är redo att gå vidare.
Ha en riktigt läkande och rolig helg!

Profile picture for user Azalea

Så skönt att du äntligen kan stänga det kapitlet.
Nu kan du fokusera bara på dig själv, barn, barnbarn och allt annat som ger dig lycka och glädje.
Ha en underbar helg?

Profile picture for user Skrållan

Dagarna går. Försöker hålla mig borta från mannen. Skriver inte till honom, men han skriver till mig. Skickar kort på mig, på oss. Han skriver att han älskar mig. Men jag skriver alltid att jag kan inte leva med dig när du dricker som du gör. Då skriver han inte mer.
Kämpar för att hålla distansen och att läka.
Gick in här och löste för många år sedan, när jag började skriva här. Allt var likadant som det är nu, bara att det blev värre.
Är så tacksam att jag fann styrkan att gå. Hade jag fortsatt hade det kanske blivit ännu kämpigare, och ännu mer fylla.
Det är värt alla tårar, alla sömnlösa nätter, alla gånger jag skrivit här, för att få råd, allt prat med nära och kära. Man kommer så småningom ut på andra sidan. Jag säger inte att jag är klar, men jag är på god väg.
Och varenda gång känner mig ensam så tänker jag på hur ensam jag satt på helgen när mannen valde att dricka i garaget. Så skönt att slippa det.
Hoppas jag kan inge lite hopp till alla här som kämpar med att stanna eller gå.
Det finns hopp om ett bättre liv??

Profile picture for user Azalea

För varje dag och varje vecka och varje månad kommer du att bli starkare, lugnare och fridfullare .
Det var inget riktigt liv utan antagligen bara en överlevnad du hade tidigare, liksom alla vi andra.
Det är inget lätt val att lämna men ett nödvändigt sådant.
Du har kommit en lång väg och det är du så väl värd.
Kram Azalea?

Profile picture for user Skrållan

Ja det känns som jag kommit en bit på väg. Trådarna här har hjälpt mig mycket. Dels alla tröstande ord men också att man kan läsa tillbaka och se, ja just det, så var det. För när man inte lever mitt i kaoset så är det lött att glömma.

Profile picture for user Skrållan

Ex-mannen ringer och är ledsen. Han tycker det är hemskt att det inte längre är vi och att vårt hus är någon annans.
Det första jag känner är skuld. Och så tycker jag synd om honom.
Kunde jag gjort något mer? Kunde vi försökt ännu mer? Sen kommer tankarna iordning igen.
Nej jag kunde inte göra mer. Jag provade allt.
Jag kan inte styra någon annan, bara mig själv.
Blir arg på mig själv att han fortfarande kan påverka mig så.
Ringer dottern, och pratar av mig. Min kloka, underbara dotter. Hon är så förnuftig i sina tankar. Bollar med henne och så ramlar tankarna rätt. Gå framåt, acceptera allt som det är, tänka på mig själv och finna glädjen igen.
Jag har gjort allt i vårt äktenskap, kan inte göra mer, inte ge mer.

Profile picture for user Azalea

Du vet att du gjorde allt du kunde, provade alla sätt och ändå blev det ingen förändring hos honom.
Då betyder det bara att det Du gjort var helt rätt. Du förändrade det som kunde förändras och det var du.
PS. Visst är det underbart med en fin dotter ?

Profile picture for user Skrållan

Det går mest upp, men ibland blickar jag tillbaka och saknar den mannen jag blev kär i.
Känner att det bästa för mig är om jag inte träffar honom, då känner jag mig starkare. Och att släppa kontrollen, är det jag jobbar med nu. Att jag får leva mitt liv och han sitt.
Jag trivs i min lägenhet och försöka göra sådant jag tycker om. Men ibland känner jag mig ledsen, det tar ju tid att ställa om sig, att det inte blev vi.
Men det får ta den tid det tar. Jag jobbar med mig själv och undan för undan så blir jag mig själv igen. Den jag känner igen. Mitt gamla jag.

Profile picture for user Spinoza

Jag tror också på nollkontakt, det mår jag bäst av. Det som är lite knepigt är att dottern träffar X:et regelbundet och då blir det inte helt lätt att låta bli att fråga om honom,
Men jag har pratat med dottern och förklarat varför jag inte frågar och hon förstår.

Det som jag tycker är jobbigast med att vara ensam är alla tankar som snurrar runt. Men jag tänker att det kanske är så det får vara just nu och att jag inte ska aktivera mig alltför mycket på helgerna utan låta allt landa.

Skönt att höra att du börjar hitta tillbaka till dig själv Skrållan. Vad gör du mer konkret för att jobba med dig själv, jag skulle behöva lite inspiration!

Profile picture for user Skrållan

Jag går ju och pratar med en anhörigstödjare. Så skönt att få prata av sig och att få nya tankar på en del jobbiga saker.
Har gått i grupp och pratat med andra som har anhöriga med drog-och alkoholproblem.
Håller också på med mindfullness. Det är väldigt skönt och avslappnande. Och man kan försöka komma in på nya tankar.
Och så läser jag allt jag kan komma över i ämnet. Mycket som dom på anhörigstödjet rekommenderat.
Ska försöka komma igång och röra på mig mer. Men dör är jag inte riktigt än.
Försöker hitta på roliga saker med människor som ger mig energi.
Sedan kommer det ju verkligen ledsamma stunder. Och som du säger, så får det vara så, jag får landa i det och acceptera.
Hoppas du kan hitta något som passar dig Spinoza, så du kan gå vidare och må bättre.
Tror också att tiden kommer ge oss den lyckan vi vill känna.
Kram till dig Spinoza ?

Profile picture for user Nordäng67

Känner också igen mig. Och samma här, noll kontakt funkar bäst. Så himla svårt att distansera sig annars. Har fått gå så långt som att blockera mitt ex. Även om jag inte svarade honom la jag jättemycket tankar och känslor på det han skrivit. Tog mig inte framåt och blev bara ledsen. Man får ge sig själv tid och ha minst lika mycket tålamod med sig själv som man har med andra. Skönt att höra att allt går åt rätt håll för dig.

Profile picture for user Skrållan

Vill bara tillägga, jag går i kör också. Det ger enorm energi och lycka. Det kan jag starkt rekommendera om man tycker om att sjunga ?

Profile picture for user Skrållan

Tack för ditt svar Nordäng67. Så skönt när det går framåt även om många dagar är tunga.
Jag hoppas jag, som inte trodde det var möjligt att lämna, kan inge hopp till någon som tänker på att lämna.
Det är möjligt. Det går. Krävs mycket jobb, men så skönt att bara ta ansvar för mig. Inte någon man som är full, arg och sur.

Profile picture for user Spinoza

Jag håller med om att det är härligt att sjunga i kör, jag tog upp det igen efter sommaren och det är jag glad för. Egentligen kände jag att jag inte orkade, men eftersom jag vet hur mycket det ger så gjorde jag det ändå och det ger mig mycket energi och glädje.

Vad det gäller anhörigstöd så känner jag på något sätt att jag inte riktigt "platsar". Mitt X söp ju "bara" på helgerna och det brukade vara en av dagarna som spårade ur med alkohol. Det påverkade i och ju för sig dagen efter också, så ofta blev det inte mycket gjort på helgerna ändå. Det känns ju fånigt att gradera, men när jag läser många av historierna här så känns det som om mina problem inte är mycket att komma med. Jag vet att det inte är någon tävling om vem som har det värst (vem skulle vilja vinna den?), men så känns det i alla fall.

Stor kram tillbaka Skrållan!

Profile picture for user Skrållan

Det var ju samma med mitt ex. Han drack för det mesta bara på helgerna. Han sköter sitt jobb fortfarande. Men jag tror Spinoza, att hur våra närstående än dricker, så påverkar det oss negativt. När dom dricker, så är det ju mycket vi får vara med om, och på anhörigstödet förstår dom. Man får prata av sig om det man varit med om.
Och jag pratade ju även i grupp, och även om jag lämnat min man, så hade jag andra infallsvinklar som jag kunde bidra med till dom andra i gruppen. För mig har det blivit räddningen känns det som.
Har du gått och pratat med någon annan? Psykolog, kurator? För jag tror man måste få ur sig all besvikelse man bär på. För jag känner att jag griper alla halmstrå för att bli fri, och inte bli bitter i framtiden.
Hoppas du kan hitta något som passar dig Spinoza?. Kram

Profile picture for user Daggan

Känner igen mig så väl i detta. Är gift med en man som skåpsuper varje helg, dessutom har han börjat gå 10 000 steg och när han kommer in äter han inget utan dricker sprit och sover sedan minst 4 timmar. Så här hemma blir aldrig nåt gjort. Konfronterar honom varje gång bara för att jag blir så arg, varför måste mitt liv vara så här.? Hur länge ska man orka? Hans mor d og förra veckan och idag var han helt redlös full.
Någon som vet varför man skåpsuper?
Glad att denna sida finns så man får prata av sig sin ilska, är bara så arg.
Tack för att ni finns.

Profile picture for user Skrållan

Jaa Daggan, vad lika historier vi har. En del skåpsuper, en del gömmer, en del dricker på helger, en del jämt. Vilket gift det är. Hur drickandet än ser ut, så blir ju vi anhöriga väldigt påverkade. Man blir arg och ledsen. Mot slutet av vårt äktenskap så orkade jag inte bry mig. Blev helt känslokall. Satt på vår andra våning och tittade på tv. Hörde att han gick i trappan, och ramlade. Jaha, där ramlade han, tänkte jag. Jag gick inte och tittade ens. Orkade inte bry mig. Ja det är mycket vi får gå igenom när vår andra hälft älskar alkoholen.

Profile picture for user Skrållan

Vi träffades på en resa. Jag blev blixtförälskad. Du var allt jag inte träffat tidigare. Du var stark, lite tuff, du visste vad du ville. Och snygg. Jag föll för dig, naturligtvis.
Vi blev ett par.
Vi hade många underbara år. Men jag insåg, efter ett tag att du hade problem med alkoholen. Först kändes det som en svag olustkänsla djupt inne i mig. Jag slog bort det. Nej, nej det var inget problem.
Sedan blev du sjuk, allvarligt sjuk. Du kunde ha dött. Du kämpade. Jag kämpade.
Jag sov intill dig i sjukhussängen. Jag vek inte från din sida.
Kändes som jag gav upp mitt jag, kämpade bara för dig. Du måste bli frisk.
Det gick bra, du överlevde, du blev friskförklarad.
Från detta eskalerade drickandet mer och mer. Kunde inte förstå att du inte värdesatte ditt liv mer. Kanske dövade du den kamp du kämpat. Kanske var det nu du förstod vad du varit med om.
Ja med tiden blev det värre. Du var otrevlig mot mig när du var onykter. Du tyckte det var mitt fel att du drack. Du tyckte inte jag var rolig längre. Jag kunde ju inte festa och ha kul.
Du började flirta med andra på fyllan. Jag blev misstänksam. Började titta i din telefon. Hittade både det ena och det andra. Konfronterade dig, när du var nykter. Samtidigt skämdes jag, jag skulle ju inte titta i din telefon. Men jag såg ju hur du gömde. Kunde inte låta bli.
Till slut stängde jag av när du drack. Kände ingenting, och slutade bry mig om vad du gjorde. Struntade i om du ramlade på fyllan.
Till slut blev jag rädd för mig själv. Jag kände absolut ingenting. Som att stänga av på en knapp.
Till slut gav jag dig ett ultimatum. Du ville inte att någon skulle bestämma över dig. Så du ville att vi skulle bo isär ett tag.
När du flyttade, insåg jag dagen efter, nu får det vara nog. Åkte till dig och pratade med dig. Men du valde inte mig.
Nu har det gått 8 månader sedan vi inte bott ihop. Jag kämpar med att hålla distansen.
Du skriver ibland att du älskar mig, men ingen förändring är gjord. Du fortsätter dricka.
I dag hade du lagt en liten säck med julklappar vid min dörr.
Tänk om du förstått vad ett ärligt förlåt hade betytt 1000 gånger mer än alla presenter.

Profile picture for user Nordäng67

Blir så rörd och berörd av det du skriver. Och tårarna stiger för jag känner igen mönster och känslor. Hoppas du får en riktigt fin och rofylld helg. Kramar

Profile picture for user Azalea

Ja det är svårt när vi inte kan hjälpa eller få dem att förstå. Det är deras egen kamp och vi måste tyvärr hoppa av det tåget.
Julen hoppas jag ändå att den blir fridfull för dig.
Julkramar från Azalea❤ både till dig och Nordäng men även till alla er andra