Jag har haft ett knepigt förhållande till alkohol under en lång tid. I dag är jag 37 och har ett på alla sätt "lyckat" liv med man och barn och villa och chefsjobb och härliga semestrar.
Innan jag träffade min man var jag verkligen på väg utför. Jag var ute och hårdfestade 5-6 dagar i veckan med minnesluckor och ångest, men lyckades på något sätt kombinera det med att springa långa rundor och klara jobbet. Sedan träffade jag min man, som alltid har haft ett motsatt förhållande till alkohol. Han har aldrig tyckt om att bli berusad, och tycker om att ha kontroll. Han hade ett allvarligt prat med mig om min konsumtion, och jag drog ner betydligt.
Men de senaste åren har allt gått utför igen. Jobbet har varit otroligt stressigt, och jag har ångestreducerat genom vin. Jag fick till och med med min man i vardagsdrickandet. "Ett glas vin till maten är ju bara nyttigt", liksom. Det kändes kontinentalt och tjusigt. Men det blev liksom inte ett glas vin för mig. Utan kanske tre, stora, varje dag. Eller mer.
Och på helgerna två starka drinkar först.
Middagar med kompisar ännu mer.
Och på fester ännu, ännu mer. Med minnesluckor, spyor och ångest dagen efter.
Under två-tre år har jag försökt dra ner. Jag har fattat att jag har ett beroende, eftersom jag inte klarar många dagar i sträck utan att dricka. En kväll utan vin känns så otroligt tråkig!
Jag är en glad och öppen person som i grund och botten är blyg och osäker. Jag maskerar det genom att vara en som hörs och syns, och känner att många "räknar med mig" när det kommer till fest. Jag känner ett ansvar att se till att det blir kul, och så bjuder jag till. Alldeles för mycket.
Är så trött på det nu. Känner att jag gör bort mig, mår dåligt och förkortar livet.
Nu vill jag inte ha det såhär längre.
Men hur ska jag klara det? Jag får panik när jag tänker på framtida semestrar, restaurangmiddagar och nyårsaftnar om jag inte kan ta en drink/ett glas vin/skåla i champagne. Det låter urtrist!
Vågar inte säga till min man att jag ska sluta, för han har hört det förr och jag är rädd att göra honom besviken igen.
Nu vill jag klara det, själv, utan att prata om det - istället bara göra det.

Haha! Det kan man väl få tag på på landet också? Finns att beställa på Mathem. Och finns på Ica. Eller så kan man göra själv. Det är fermenterat te, så det blir lite kolsyra och en syrlig smak. Och så innehåller det en massa bra bakterier, lite som surkål. Så det är nyttigt och svårdrucket - ett perfekt substitut till vin! Tyvärr är det ungefär lika dyrt som vin också, så jag unnar mig inte varje dag (som jag ju kunde göra med vin utan ekonomiska betänkligheter?). Men funderar på att börja göra kombucha själv, då är det ju jättebilligt!

Nu bytte jag namn på min tråd till ett mer peppande. Inte en skakig, tvivlande Knaskatt, utan en stark, bestämd sådan.

...gott! Bjöd på det i lördags fast i champagneglas. Lite skeptiska var min vän men jag tycker det är toppen! Känns lite festligt liksom. Kul namn på tråden, har tänkt samma tanke faktiskt men inte kommit mig för. Känns fräschare liksom! Kraaam

som det borde vara nu om jag tänkt rätt. Jag orkar heller inte av att läsa om alla regler och dilande hit och dit. Det gör mig nedstämd och det är inte så bra i en nynykter tillvaro. Bra tänk - att kväva den lilla alkoholrösten. Visst är det så att prio även för mig är helvitt. Undrar när man ska gå över till -Det vidare livet? Jag har nu 2 månader som helvit och mår bättre än på många år.

Heja Knaskatten, fortsätt att lapa vitt, som alla katter mår bäst av. Känn inte att du är egoist, utan tvärtom. Du går före och visar vägen för många andra, så sträck på dig som katter gör och håll svansen högt!

Haha! Ja, jag fortsätter att lapa vitt, precis som katter ska. ?
En bra dag i dag! Kul på jobbet, men tyvärr så kul att jag inte hann äta lunch. Det kompenserades rikligt av tacos och alkoholfri öl nu på kvällen. Mmmm!
Bara två dagar kvar till 50 dagar. Herregud! Känns väldigt bra.
Rosa-vina, jag har också funderat på Det vidare livet. Men det känns lite att jinxa det att hoppa över dit? Läskigt! Tänker att jag väntar till tre månader minst först. Kanske 100 dagar? Jag vet inte.

Förstår dig så väl att du inte orkar läsa om trixandet med dagar o hur man tänker!
Vi hälsar på dig istället o kollar till att allt är bra med katten o det var det ?
Skönt att höra!! Fortsätt som du gör för du gör det bra! Ta hand om dig! Kram kram ??

Still going strong!
Idag blev det hamburgare och cola zero. Mmmm! Och i morgon är det fredag. Nuförtiden ser jag fram emot fredagar av andra anledningar än tidigare. Förut tänkte jag ”Fredag! Fredagsdrink!” men nu tänker jag mer på ledighet och mys med familjen. Så otroligt mycket viktigare. Att inte vara mamman som somnar i soffan längre och är seg på lördag morgon. Är så glad att jag har lyckats ändra mitt liv.
?

Haha! Jag GLÖMDE att gå in här och uppdatera dag 50! Säger väl allt?
Det blev kombucha i soffan som vanligt nuförtiden. Vi åt god pizza till middag och jag blev lite lite suktad av Herr Knaskatts rödvin. Men sen tänkte jag på fortsättningen. Hur jag hade haft svårt att stanna efter ett glas vin. Och hur det hade känts att bryta mina 50 dagar och sedan få ångest. Så himla inte värt det! Så beslutet att hälla upp kombucha i vinglaset var enkelt.
???
Tack söta fina ni för att ni fortsätter att peppa och gratta mig till alla milstolpar. Ni är underbara!

Vilken inspirationskälla du är här.

Har ju följt dig ett tag och det har alltid på ett eller annat sätt handlat om att kunna dricka kontrollerat. Precis som det varit och fortfarande är för många här. Men så sätter du ner foten - stopp, det här går inte längre. Wow, jag är imponerad och så glad gör din skull.

Keep up the good work!

Kram

Ja, jag kom till vägs ände med mitt försök att dricka lagom. Lagom för mig är ingenting.
Det känns skönt att inte hålla på och fundera och förhandla med alkoholrösten längre.
Här sitter jag på lördagskvällen och sippar på min kombucha och känner att livet är fint.
?

I dag blev det kombucha till middagen. Lyxigt på en måndag!
På onsdag ska jag gå ut och äta med en kompis, en jag brukar dricka vin med. Har inte pratat med henne om att jag har slutat än, så det får jag göra då.
Jag tror att det kommer att gå bra, men lite nervöst ändå på något sätt. Som att ”komma ut”. ???

...får vara lyxig tycker jag! Tror ingen har missat att jag hatar måndagar *asg* :-) Förstår din känsla med att gå ut och äta med kompisen! MEN du är ju så trygg i din nyktra tillvaro nu så det där "erkännandet" blir inga problem. Kul att gå ut och äta med en kompis, det förgyller alltid tillvaron! Kraaam