Jag har haft ett knepigt förhållande till alkohol under en lång tid. I dag är jag 37 och har ett på alla sätt "lyckat" liv med man och barn och villa och chefsjobb och härliga semestrar.
Innan jag träffade min man var jag verkligen på väg utför. Jag var ute och hårdfestade 5-6 dagar i veckan med minnesluckor och ångest, men lyckades på något sätt kombinera det med att springa långa rundor och klara jobbet. Sedan träffade jag min man, som alltid har haft ett motsatt förhållande till alkohol. Han har aldrig tyckt om att bli berusad, och tycker om att ha kontroll. Han hade ett allvarligt prat med mig om min konsumtion, och jag drog ner betydligt.
Men de senaste åren har allt gått utför igen. Jobbet har varit otroligt stressigt, och jag har ångestreducerat genom vin. Jag fick till och med med min man i vardagsdrickandet. "Ett glas vin till maten är ju bara nyttigt", liksom. Det kändes kontinentalt och tjusigt. Men det blev liksom inte ett glas vin för mig. Utan kanske tre, stora, varje dag. Eller mer.
Och på helgerna två starka drinkar först.
Middagar med kompisar ännu mer.
Och på fester ännu, ännu mer. Med minnesluckor, spyor och ångest dagen efter.
Under två-tre år har jag försökt dra ner. Jag har fattat att jag har ett beroende, eftersom jag inte klarar många dagar i sträck utan att dricka. En kväll utan vin känns så otroligt tråkig!
Jag är en glad och öppen person som i grund och botten är blyg och osäker. Jag maskerar det genom att vara en som hörs och syns, och känner att många "räknar med mig" när det kommer till fest. Jag känner ett ansvar att se till att det blir kul, och så bjuder jag till. Alldeles för mycket.
Är så trött på det nu. Känner att jag gör bort mig, mår dåligt och förkortar livet.
Nu vill jag inte ha det såhär längre.
Men hur ska jag klara det? Jag får panik när jag tänker på framtida semestrar, restaurangmiddagar och nyårsaftnar om jag inte kan ta en drink/ett glas vin/skåla i champagne. Det låter urtrist!
Vågar inte säga till min man att jag ska sluta, för han har hört det förr och jag är rädd att göra honom besviken igen.
Nu vill jag klara det, själv, utan att prata om det - istället bara göra det.

Tack snälla fina ni!
Ja, det känns faktiskt så otroligt skönt att vara tillfreds med beslutet och inte hålla på att hatta fram och tillbaka. Inget är så mycket lättare än lagom, speciellt när man har att göra med något som är beroendeframkallande och kroppen tror att den bara vill ha mer och mer av. Den enda lösningen är att bryta helt och sedan hålla fast vid det.
Det som verkligen gjorde skillnaden för mig den här gången var att jag gick in för att hjärntvätta tillbaka mig själv. Jag läste This naked mind och verkligen gick in för den. Och så The unexpected joy of being sober. De hjälpte mig som tusan, så hoppas att någon annan kan få hjälp av dem också. (Om ni inte vill köpa/låna/skylta med boken: läs dem som ljudbok!)
???

Jag ska leta reda på böckerna på biblioteket, om de finns där? Sist jag sökte fanna inte en enda vettig bok om beroende, men de kanske var utlånade redan? Jag gillar poddar och det finns ganska många olika beroende, både på svenska och engelska. Jag tror också på att typ programera om hjärnan och alkoholhjälpen (som faktiskt är vi), böcker och poddar med andras historia är för mig ett bra stöd.
Kram

Woooo! ???
Tittar in igen, och nu med en ny milstolpe att hurra för. ?
TACK alla fina som fortsätter att läsa och heja och hurra! Min tråd är ju rätt ospännande numera, och att ni fortsätter att läsa är härligt.
Kramar från kissekatten till er alla! ???

Jag drömde att jag hade druckit i natt. Det var bara lite, men tillräckligt för att jag skulle tappa omdömet i drömmen och bete mig konstigt. Jag gick in i en bar och började sno sprit. De som jobbade där sade till och blev sura, och jag fick sån ångest. Herregud, kan inte jag ens dricka pyttelite utan att spåra ur? Och varför drack jag alls, jag ska ju inte göra det mer! Fick ångest i drömmen.
Vaknade, och var väldigt osugen på att dricka.
Men när jag kom hem efter en sjukt kämpig vecka på jobbet var jag ändå lite sugen på ett glas vin. Men för varje gång jag står emot tycker jag att suget går över fortare. Det övergår till tacksamhet istället. Nöjdhet med att inte ha druckit.
Hoppas att ni alla har en fin, nykter fredagskväll. Precis som jag. ?

Hela helgen har gått bra och varit så mysig och skön. Underbart!
I veckan som kommer har jag TVÅ utmaningar. Dels ska jag ta igen den där middagen med en väninna - den som blev uppskjuten - och vi ska ses på en restaurang. Hon vet inte att jag har slutat dricka (än), men det får hon ju snart veta... Och dels har jag en affärsmiddag i veckan. En som i regel innebär tjusig mat med tillhörande vinpaket. I vanliga fall spottar den här katten inte i glaset, direkt. Men den här gången blir det annorlunda.
En fantastiskt skön grej är ju att jag kan köra hem också. Lyx!
Så håll tummarna för att katten håller sig på mattan. Det blir mina första riktigt stora utmaningar, men jag ska klara av dem.

Ännu en gång blev middagen inställd/uppskjuten! Herregud vad svårt det kan vara att få till att ses mitt i vardagens alla grejer.
Men det betyder i alla fall att jag slapp fundera över alkohol en av gångerna den här veckan. Nu är det "bara" affärsmiddagen kvar. Men jag ska fixa det.
Ikväll blev det i alla fall Ramlösa till middagen. Festligt, bubbligt och gott.

För mig är det de återkommande konferenserna med tillhörande julborden som är min största utmaning. Ibland är det 2-3 julbord genom tjänsten före jul och de flesta är med öppen bar, suck. Kommer nog att äta och sen dra mig tillbaka pga huvudvärk eller nåt. 2 timmar max i sällskap med personer som dricker, sen får jag ångest och vill fly...

De flesta arbetsgivare har en del att jobba på vad gäller alkoholpolicy (i alla fall i november och december) enligt min erfarenhet.

Du klarar det Knaskatten. Du vet väl att katter går sin egen väg..

Jag klarade det!!!
Tack snälla fina gulliga ni för all pepp. Det värmer verkligen.
Middagen var låååååång och först med fördrink och sedan flera rätter och vinpaket och hela köret. Det var tur att jag inte kände något behov av att liksom "dölja" nykterheten, för det var omöjligt vid bordet. Jag fick liksom helt andra drycker i helt andra glas - vilket var kul, men ju hade funkat superdåligt om jag hade velat låtsas att jag drack.
Jag körde bara öppna kort från början och sa att jag skulle köra alkoholfritt. Det blev en del följdfrågor, och jag tror att flera blev lite "stressade" av att jag satt där och var nykter, men det struntade jag faktiskt helt i. Jag svarade bara rakt upp och ner. På flera sätt kände jag att jag hade lättare att slappna av och prata och skämta än vanligt. Jag kan vara lite blyg i sociala sammanhang och tror att det mycket har varit därför jag har druckit. Svept glas, speciellt i början av tillställningar, för att liksom våga släppa loss. Konstigt nog kändes det lättare att släppa loss när jag inte behövde koncentrera mig på att inte verka full. Det blev så mycket mer ångestfritt. Nej, jag drar inte den här skämtet för att jag är full och pinsam och kommer att ha ångest i morgon - jag drar det för att jag VILL och jag är vid mina sinnes fulla bruk! Typ.
Körde hem sedan, vilket förstås var en bonus, och dagen efter mådde jag bra (fast var trött...) på jobbet medan andra gick runt och hade lite huvudvärk och till och med lite bakfylleångest.
Så SJUKT NÖJD med mig själv och med mitt beslut att inte dricka. Det känns som ett lifehack. Jag har liksom knäckt det! Hur man har kul utan ångest, kan köra hem och må bra dagen efter. Så enkelt: DRICK INTE. Att det skulle vara så lätt?! Varför har jag inte fattat det tidigare?
Nu ser jag fram emot en nykter, mysig kväll med familjen och en sovmorgon i morgon. Önskar er alla detsamma!
♥️♥️♥️

...av att vara nöjd slår ju allt! Att lyfta sig själv helt enkelt!

Du är så grymt stark! Hejja dig vilken inspiratör du är!

Har haft en bra och mysig helg. Och jag känner mig helt nyfrälst i nykterheten! Har liksom inga tvivel alls, utan tycker bara att alkohol känns sunkigt och deppigt. Och så känns det som om jag har snubblat över en hemlighet som få vet: att alkohol bara sabbar! Alla tror att det är något som behövs i livet för att livet ska vara härligt, men mitt liv är SÅ mycket härligare nu, utan den! Nu ser jag liksom att KEJSAREN HAR INGA KLÄDER. Alla andra klappar och hurrar, men jag ser hur naken han är. Och hur sorgligt det ser ut. Folk tror att det är sådär himla härligt att "unna sig" ett glas vin eller fem, att ta sig en redig fylla eller skåla tjusigt i champagne. Men det är varken härligt eller unnigt, det är SORGLIGT. Alkoholen bara sabbar. Den är inget att längta efter. Den är skit. Så känner jag nu, och jag är så himla glad över att ha knäckt koden och löst ekvationen som jag kämpade med att få ihop under så många år. Svaret var så mycket enklare än jag trodde. Det var inte att "dricka lagom", "om jag bara dricker på helgen" "jag stannar efter fyra enheter" eller "varannan vatten". Svaret är: låt bli.

Tack för att du delar med dig av dina insikter. Du verkar typ nyfrälst ? Och jag tror att du har helt rätt, man måste bara byta ”glasögon” liksom.

Precis så är det. För mig var det genom att läsa "This naked mind" som jag liksom började ställa om hjärnan. Sedan har jag bara fortsatt att sluka en massa böcker och bloggar och poddar och nu är jag här. Och nu har jag en massa egna erfarenheter av mina (hittills) 73 dagar som bekräftar det jag lärt mig. Så jag fortsätter att köra på och jagar fort som tusan bort alla glorifierande tankar på vin och drinkar - sådana som jag verkligen hade förut. När jag försökte sluta då kändes det bara som ett straff, som att jag skulle vara berövad den underbara alkoholen resten av mitt liv. Och tänker man så, då är man ju dömd att misslyckas. Ingen jäkel orkar väl stå emot i längden? Nej, tror stenhårt på att programmera om sig, så att man inte VILL ha skiten. Så att man blir fri på riktigt.

Tack för boktipsen! Finns de på svenska? Vet inte hur bra jag är på att läsa engelska böcker ? Det beror nog helt på nivån. Nu ska jag leta upp Alkispodden!