Ett ärligt försök!

1488 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Fibblan
BiB, tetror = terror

🤣 skrattar både åt vitsen och autocorecct..😅.
För visst är tetror bättre än BiB, men om sanningen ska fram är det terror i dem båda.. På den tiden jag drack alkohol (..9dagar sedan nu..😅) var det BiB och tetror för hela slanten och tetror, inte minst för att de var lättare att gömma undan..skäms över den sanningen. Och så kunde de med fördel knycklas undan snabbt och lätt när man tömt den..
Oavsett om du inte är där du vill vara i förhållande till alkoholen än Vinäger, så är det ändå precis som du säger många fler vita veckor emellan än vad det annars skulle varit. Du släpper aldrig garden helt! Och det är så himla bra gjort💪! Och jag vet ju inte heller än vad dessa vita dagar ska ta vägen med mig.. kanske måste jag på nytt bli besviken och börja om..kanske är det verkligen sista gången jag drack för 9 dagar sedan. Men jag tänker att vi trots motgångar och bakslag måste våga fortsätta tro på att vi kan bemästra denna illvilliga demon.
Och det vet jag du också gör💪💕!
Stor varm kram den kyliga tisdag!
/Fibblan 🌼

Vinäger
Liten påminnelse

Läste fyra bra råd som jag tror att de allra flesta kämpar här på forumet skulle må bra av att följa, inklusive jag själv i allra högsta grad.

Vi prestationsprinsessor och - prinsar är helt klart överrepresenterade här. Eftersom ingen kan orka allt för jämnan känner vi oss misslyckade och dövar då ofta med alkohol. Självklart finns det flera andra anledningar till att vi dricker, men efter att under ett par år ha läst människors berättelser, är höga krav på oss själva många gånger en gemensam nämnare.

Så här kommer de egentligen självklara råden, men som vi verkar ha så svårt att leva efter:

1. Släpp tron på att du måste finnas där för allt och alla.

2. Allting måste inte göras perfekt in i minsta detalj.

3. Be om och acceptera hjälp innan du knäcker dig.

4. Sortera ut vad som är viktigt, om resten inte löser sig är det ingen katastrof.

Ha en fin dag och en trevlig helg!

Kram på er

_____

Tack för titten, Studenten, kul att höra av dig igen.

Fibblan, uppmuntrande ord, som alltid. Tack!

Soffi
What!

Jag studsar på stolen!

1. Allt rasar om jag inte är med och fixar.
2. Saker ska göras ordentligt, annars får man bara gör om.
3. Keep away, jag fixar det här. Blir bara rörigt och fel med för många kockar.
4. ALLT ska lösas idag. Jag vill inte ha några hotande katastrofer.

Prestationsprinsessa - vad är det???
;-) ;-) ;-)

Strulan65
❤️ klokt, men så svårt😉❤️

Kloka ord 🙏❤️💪

Mirabelle G-S
Amen sistah Aaaaayyyymen!

Tänk att det ska vara så svårt... Men det hjälper att ha en chef som rent ut säger ”Ni har bara ett liv. Det här är bara ett jobb. Det är inte värt att stressa sig sjuk över.” 😘

Studenten
Mer en lurker

Kommenterar inte så ofta,alls. står typ i busken och tittar på på avstånd istället💃🕺

Men läser fortfarande din tråd vinäger 👌

Vinäger
Val

Alltså, ni är ju för underbara. 😍 Vi prestationsmänniskor förstår verkligen varandra. På gott och ont.

Skrev tidigare att jag faktiskt sagt en del kloka saker här genom de två år jag varit aktiv. Hittade ett inlägg från i våras som jag själv känner starkt för. Har raderat sista stycket då det handlade om att jag varit nykter ett par månader, vilket jag tyvärr inte kan skryta med nu. Vill ändå dela med mig, då det kanske kanske kan inge lite hopp för någon annan:

"Val

Svagstark, kan man vara det? Så känner jag mig just nu i alla fall. Svag i tankarna, men ännu så länge stark i övertygelsen.

Häromdagen var det lite gråmulet både ute och inne. Jag gick och tyckte synd om mig själv som inte får dricka. Muttrade över att jag misslyckats så kapitalt med A. Det fanns ingen hejd på eländet: Blä blä blä, bla bla bla, usch usch usch... Fastnade rejält.

Dagen efter gick jag en långpromenad i solskenet. Tankarna började viska om att det är då för synd att jag inte får dricka.

Men så mitt i ett steg slog det mig:

Vadå inte får dricka. Det får jag väl - hur mycket jag vill. Jag har dock gjort ett val att inte dricka. Det är en stor skillnad tankemässigt. Jag får dricka, men väljer att inte göra det. Det är mitt liv, jag bestämmer över mig själv.

Jag har alltid ett val. Hur kidnappad hjärnan än känns ibland är det ändå jag som tar beslutet att dricka eller inte. Så måste det förstås vara, annars är det ju helt kört. Även om autopiloten varit påkopplad och jag rätt som det är har ett glas framför mig är det jag som tar det yttersta beslutet om jag ska föra det till munnen eller inte.

Det är inte lätt, det ska gudarna veta. Tvärtom, det är fruktansvärt jobbigt emellanåt. Men ansvaret vilar ändå till syvende och sist på mig. Jag kan självklart välja att ta hjälp. Tror jag mig inte reda ut det på egen hand finns det massor av stöd, som mediciner, terapi, AA, olika forum. Det är inte ett nederlag, tvärtom.

Ibland måste jag vända och vrida på de här tankarna för att komma vidare. För att underlätta lite lite."

-----

Kom ihåg, hur tufft det än känns så har vi alltid ett val. Om vi inte hade det, kunde vi ge upp direkt. Då skulle ju kampen inte ha någon som helst betydelse. Svagstark eller inte, valet är vårt. Därmed inte sagt att det är lätt.

Kram på er

Strulan65
❤️

Klokt i vanlig ordning🙏// Kram Strulan

Vinäger
Vit igen

Ja, då var det över för den här gången.

Det är lite läskigt, jag vaknar och bara vet det. Tyvärr vet jag aldrig hur lång den vita perioden blir, men känner mig förstås säker på att den blir för alltid.

Det måste den ju bli. Den vita perioden. För alltid. Den här gången. Undrar hur många gånger jag ärligt har trott det. Det är nästan värre nu, när jag väntar med magont på att anfallet ska komma nästa gång.

Känner att jag måste ta tag i grundproblemet - vilket det nu är. Orkar inte leva så här.

Berättade inte för M den här gången heller. Vet inte om det är skammen som gör att jag håller tyst. Känns mest som att jag vill skydda honom. Eller mig själv. Eller oss båda.

Ingen vet alltså hur mycket jag kämpar. Känns lite orättvist om jag tänker barnsligt egoistiskt.

Ett exempel: Vi har det supertufft på jobbet just nu. Min uppgift är bland annat att hålla upp alla andra. (Känns det igen?) Jag är ganska trött och alla är så förstående och undrar hur jag orkar. Då känner jag: "Om ni bara visste".

Att hålla ihop utan A är svårt, att hålla ihop med alkoholproblem är nästan omänskligt. Jag får ju kämpa mycket mycket mera. Och ingen vet!

Känslan av orättvisa är förstås orättvis. Med det menar jag att ingen som inte vet kan förstå eller hjälpa mig. Det är bara jag som kan fixa att bli nykter. Det är upp till mig nu. Igen.

Om någon orkar läsa orden jag upprepat så många gånger blir jag tacksam. Skivan som hakat upp sig, låten på repeat, ekot som aldrig klingar av...

Men jag vill inte ge upp. Aldrig! Jag måste tro på att jag fixar detta.

En dag i taget!

🎵 Just i dag är jag stark... 🎶

Kram på er och tack för att ni finns.

Miss Hyde
Sköra, starka Vinäger!

Du skriver så bra om hur det är att sitta fast i alkoholberoendet. Luttrad är du. De där vita perioderna, som man gärna gör upp som ett kontrakt på livstid, är så lätta att bryta...
Jag tycker att du är värd all världens guldstjärnor & kramar som jobbar så hårt för andras väl och ve, samtidigt som du slåss mot alkoholbegäret. Det är verkligen en dubbel börda att bära - i all hemlighet! Ta till dig av all sorts uppskattning du får, ge dig själv en klapp på axeln.
En dag i taget, som du skriver. Ett aktivt val att göra, varje morgon. Det är nog enda vägen att överleva detta bedrövliga vi lider av.
Ta hand om dig, bästa Vinäger.

Femina
Tack, själv

Tack, själv, för att DU finns! 🙏🧡

Strulan65
Fina Vinäger

Pratade med min terapeut om just den rädslan att jobbet kommer att få mig att falla.Pratade,pratade och berättade om hur kaos och att alltid vara glad och dra med sig de andra.
Han tittade på mig och sa bara du sjukskriver dig innan, ring mig så hjälper jag dig.
Jobbar fortfarande och är nykter, men just vetskapen om att jag kan ringa honom räcker för mig.
Många kramar och styrka till dig//Strulan💪🙏❤️

Mirabelle G-S
Finaste vän ❤️

Ja, din roll på arbetsplatsen känns igen... Det är samma roll jag vandrar rakt in i igen och igen och igen... alldeles oavsett hur många gånger jag lovat mig själv att styra bort från det. Jag ser mönstret så tydligt, men kan fasen inte lura ut hur jag undviker att hamna där.

Så gott att veta att din dans med a-jäveln är över för den här gången. Det är klart vi ska hoppas och tro på för alltid. Du skriver att du måste ta tag i det verkliga problemet... Famlar du helt i blindo där, eller har du olika uppslag att gräva i? Jag kan inte tro att det är av själviskhet som du inte berättat för M. Du är inte sån. Jag är rätt säker på att du skulle slänga dig framför en buss hellre än att låta någon du bryr dig om komma till skada. Du skyddar honom, hans sinnesro och framtidstro. Frågan är om han vill bli skyddad, eller om han vill få chansen att vara din klippa och trygga hamn... Vad tror du? Största varmaste kramen till dig ❤️

Manda
Styrkekram ❤️

Vill sända en styrkekram till dej Kom ihåg att vi aldrig ger upp! ❤️

Pianisten
8 dagar

har gått Vinäger. Antingen går allt bra och du fokuserar för fullt på ditt mål och lägger energin på annat. Eller så gick det inte som du hoppats och du kanske inte vill skriva här för att du tycker det är skämmigt att det inte höll längre. Eller så är båda alternativen bara dåliga kill-gissningar.. Oavsett, VI VET. JAG vet precis hur den motivationen känns, när man vaknar, eller går och lägger sig och känner att nu är det nog igen, det här håller inte. Men precis som du säger så finns det någon grund i problemet som kommer fram. Vi vet efter alla vändor att sluta dricka är bara början på en ny kamp och allt blir långt ifrån bra direkt.
Oavsett så kom ihåg att här accepteras du alltid för vilket som! Kram

FinaLisa
Godmorgon Vinäger🌅

Vill bara sända en hälsning och en stor kram till dig🤗
Hoppas du mår ok🥀🌺🌹🍀
💛💚💙

Sisyfos
En liten hälsning

Såg din ”uppmaning” från september om att höra av sig, men det var några veckor och en hel del inlägg efter så det blev inte av. Har återigen läst stora delar av din tråd. Den fascinerar mig för att vi har så lika dryckesmönster. Och min fråga är: vad händer dig i oktober/november? Och runt april? Är du frisk i övrigt? Hormoner etc? Försöker hitta mönstren hos dig eftersom det kanske kan ge mig mina nycklar.

Läste i nån tråd när du karaktäriserade dig själv och vi är bra lika. Högkänsliga, också nära Mensa etc, etc. Själv la jag av att skriva här när jag tappade motivationen. Har inte återgått till dagligt drickande, men flyttat en del gränser. Det där med att alkoholism är en progressiv sjukdom som går snabbt utför är så sant. Fullkomlig obegripligt och jag antar att du våndas med samma frågor. Nykterheten och övertygelsen om ”aldrig mer” är så galet stark övertygad om att det aldrig ska hända igen, å sen vänder det - och då är det ruta minus fem på nolltid. Och så står man där och undrar vad som hände. Jag som inte ens egentligen gillar ruset är så förvånad. Varför fungerar inte stoppknappen?
Jaja, hoppas du återkommer snart Vinöger och att allt är bra. Att dricka ger mig numera mycket fysiska besvär förövrigt. Hjärtklappning, svettningar etc etc. Väldigt väldigt nära panikångest (som jag förövrigt aldrig har haft så jag vet ju inte). Vill bara skriva det eftersom du jobbar på din panikångest och jag tror att mitt sporadiska drickande (och då i stora mängder) ger mig just ångestpåslag som jag inte alls har haft tidigare. A är en lömsk drog.
Hur som helst, hoppas du återvänder snart. Det är ingen bra lösning att sluta skriva här... jag har nog mörkat hur stora problemen är genom den taktiken.
Cyberkramar

Sidor