Fibblan

Hur mår du idag?
Läst ifatt lite i dina trådar och jäklar vilken kämpe du är??!
Du faller men du reser dig upp - varje gång!
Du är så bra - sluta aldrig försöka!
Nu tar vi en dag i taget som du säger ?! Jag har en hel vecka imorgon ?, men det börjar med sekundrar och minuter.. ?
Hur gick det igår?
Stor kram
/Fibblan ?

Tack, Fibblan och Vinäger <3

Jag skrev i Vinägers tråd att hon borde fortsätta skriva även om hon inte är 100% nykter och måste väl då själv ta mitt råd. Jag känner mig less, inte så konstigt kanske. Dricker, ångest, löfte till mig själv att sluta, minsta trigger ---> Dricker, ångest, löfte till mig själv att sluta osv osv osv i all oändlighet. När ens kur mot ångest är alkohol och ångesten växer när man slutar dricka är det väldigt, väldigt svårt att inte ge in. Men jag vet ju att jag kan, att jag har gjort det förut.

Jag märker hur suget är STORT på jobbet. Jag längtar tills jag slutar och kan gå och dricka - och jag slutar jobbet 14:30. Alltså för mig har då en hel jobbdag gått och jag är "värd" alkohol. Sen fortsätter jag dricka tills jag somnar, typ. Ångesten på jobbet (inte så mycket arbetet men allt runtomkring) gör att jag tänker typ: "bara två timmar till sen kan du gå hem och dricka vin". Inte bra alls. Borde inte känslan av att bara kunna gå hem och vila vara nog? Eller hänga med min man och hund. Göra något roligt? Kanske för att jag är på helspänn hela passet och sen måste "slappna av" fort och direkt med alkohol.

Jag har druckit en del ggr dagen innan jobb också vilket gör allting MYCKET värre. Ångesten och skammen och de fysiska åkommor som en bakfylla ger mig får jag leva med resten av jobbpasset. Jag kan inte koncentrera mig och gör det minsta jag kan för att ta mig igenom dagen. Tror att alla kan se igenom mig, att alla hatar mig. Fyfan.

Varför dricker jag? Ångest. Vad ger alkohol mig? Ångest. Men alkohol är också extremt beroendeframkallande, så snart har jag väl inget val. Eller är jag redan där?

Ojoj Wasabi... Du har hamnat i den där nedåtgående spiralen som är så plågsam, men svår att ta sig ur... Men inte omöjligt. Här på forumet finns många som har gjort det. Vad är det som ger dig sådan ångest på jobbet? Arbetsgivare har lagstadgade skyldigheter vad gäller arbetsmiljö och att motarbeta arbetsrelaterad psykisk ohälsa... Det försökte min husläkare resonera med mig kring vid några tillfällen under min depression, men jag var för långt under isen för att ta till mig det. Finns det någon företagshälsovård du kan kontakta? Kram

Talien

Räkna ner timmarna, ja... Och sätta sig ner med nåt i handen direkt efter jobbet. Ångest på jobbet dagen efter. Känner igen!
Idag har jag också räknat ner, men faktiskt bara för att få komma hem. Nästan så att jag önskade att jag var sugen på att dricka för att få ha den där belöningen efteråt. Men jag är inte ens sugen.
För mig har det blivit lättare att ta tag i det som stör och är jobbigt när jag inte har alkoholen att längta efter. Idag höll jag nästan på att braka ihop vid lunch.. Gråtfärdig bad jag om hjälp, sen pratade jag med några kollegor om saker som känns fel och eventuella lösningar. Dagen vände och i slutet av passet fick jag fin feedback. Hade nog inte hänt om jag hade velat dricka, för då hade jag nog hellre mått dåligt hela dagen för att på nåt sätt trigga mig själv mer. Om du förstår? Som nåt mentalt självskadebeteende.

Fortsätt skriv! Alla behövs här, alla har viktiga saker att säga, oavsett hur det går ?

Jag tacksam att jag inte drack igår. Kroppen får vila och jag kan få saker gjorda idag. Städa, planera men även läsa, virka och gå en lång promenad i skogen. Inget jag skulle göra som bakfull - som igår alltså. Det är något allvarligt fel om man ligger "sjuk" i sängen hela dagen, flera dagar i veckan. Självförvållat också. En ond cirkel som bara blir svårare och svårare att ta sig ur...

Är det inte konstigt att jag kämpar så med att sluta dricka men sabbar det gång efter gång? Ena dagen kan jag ligga och reflektera i timmar om mitt alkoholmissbruk, lyssna på podcasts om nykterhet, läsa böcker/titta på videos om nykterhet, skriva ner tankar här på forumet. Nästa dag så är det noll reflektion och jag bara dricker, utan konsekvensanalys. Varför? That's the million dollar question. Såklart så vet jag hur alkohol fungerar och det är beroendeframkallande, men tror även att det finns något djupare (eller jag vet det). Jag kan skrapa på ytan om varför, men spelar det egentligen någon roll? Om jag slutar dricka så kommer svaret kanske finnas där... Är det det jag är rädd för? Jag vet inte.

Det jag vet är att jag vill sluta dricka. Jag vill inte må såhär längre.

När man skriver tvingas man sätta ord på sina tankar och känslor. Man plockar fram trollen i ljuset. Att enbart skriva här när det går bra är förkastligt. Det här är inget ”duktighetsforum”. Vi finns här för varandra i både med- och motgång.

För varje gång du snubblar är det viktigt att fundera över orsaken. Så att du förhoppningsvis kan undvika den falluckan nästa gång. Försök också hitta andra sätt att ”belöna” dig. Som på sikt kommer att belöna dig lika bra som alkohol.

Vi kämpar ihop!

Kram ❤️

Efter några dagar utan alkohol börjar dimman lätta lite smått. Drack senast i måndags vilket var ett stort jävla misstag efter som jag hade jobb på tisdag. Genomled dagen med illamående, huvudvärk och svettningar. Sov såklart inte alls på natten så jag var också extremt trött och mitt ansikte var svullet och puffigt med rödsprängda ögon. Skämdes och var säker på att alla fattade. Kändes hemskt att inte kunna göra mitt bästa för patienterna. De förtjänar 100%. Spydde ett par ggr på toaletten... är botten nådd? Ja, sen länge skulle jag säga.

Jag har inte sovit bra de senaste nätterna heller, men i alla fall nykter. Jag vet att sömnen blir bättre efter ett tag. Men idag mår jag helt okej. Vaknade tidigt, tacksam över att inte vara bakis. Igår när jag åkte hem från jobbet kände jag ändå det välbekanta suget men jag slog bort det. Jag orkar inte mer, jag orkar inte må så dåligt längre och jag orkar inte vad alkoholen gör mot mig. Jag hörde ett tips på en podcast idag om hur man ska tänka när man får det där suget av alkohol. Ta ett par minuter och fundera över hur du kommer må i kroppen när du vaknar imorgon (både om du dricker och inte dricker). Sekunden när du öppnar ögonen. Hur känns det i magen? I huvudet? Är du utvilad? Hur är ångesten på en skala? osv. Kan rekommendera det om du känner att du vill dricka.

Idag har jag gjort mer på några timmar än jag någonsin gör när jag har druckit dagen innan. Jag har gått igenom en massa olika övningar för mina patienter som jag var osäker på, även en del muskelanatomi. Jag har tvättat ansiktet och borstat tänderna (inte alls ovanligt att jag skippar detta som bakis), lyssnat på en Recovery Elevator podcast och ätit en nyttig frukost. Gick även igenom ett kort stretchprogram för axlar och nacke vilket var skönt. Ikväll ska jag och mannen på en Halloween konsert/musikal med ett annat par. Han har träffat dem men inte jag. Det ger mig lite ångest men det kommer gå bra. Tänkte först skippa det men så kan jag inte hålla på. Om jag ska leva nykter så måste jag kunna gå på allt och förhoppningsvis njuta av det också. Ingen alkohol för mig idag, det vet jag.

3 dagar - 11 timmar - 6 minuter - 54 sekunder nykter. Jag räknar från midnatt till tisdag, hur räknar ni?

Fibblan

Blev det bra igår..?
Och då tänker jag inte främst på om musikalen var bra eller ej..
Du tänker ju helt rätt som inte tänker låta alkoholen styra över vad du ska göra eller ej, samtidigt som jag väl kan få förstå att med endast 3-4 dagar innanför västen, kan det vara svårt att hålla i, inte minst tillsammans med nya människor i ett socialt sammanhang, där det antagligen är det vanliga att dricka.
Hoppas så, att du klarade prövningen✊??! Samtidigt förståeligt om du snubblade. Om så var fallet - GE INTE UPP!
Vi ska vinna över a-?! Bli FRISKA och FRIA!
Eller hur?!
Styrkekramar ?
/Fibblan ?.

Fibblan, jag gick faktiskt inte på konserten. Ångesten blev värre och värre ju närmare det kom och jag orkade inte. Jag var också jättetrött och hade ont i huvudet. Gick och la mig tidigt istället. Som du säger så hade jag bara några dagar i bagaget (drygt en vecka nu) och måste fokusera 100% på nykterheten. Det kommer fler tillfällen i framtiden...

Din tråd beskriver min alkoholism så himla väl. Intressant att läsa. Och jag lider med dig, det här är en jävla skit-sjukdom! Jag har också kämpat i flera år. Förstår mer och mer men önskar vi kunde trycka på OFF för det där suget. Terapeuten tipsade om campral. Får läsa om den. Jag vill också leva utan alkohol. Fullt ut! Kämpa på!!?

Tack JoYo och Fibblan, tyvärr så drack jag igår. Ångrar det bittert idag. Mår skit.

Jag kan inte ha alkohol hemma, det går inte. Allt är slut nu i alla fall... fortsätter kampen.

Fibblan

.. Wasabi ?! Känner så med dig i din ånger och dåliga mående nu..?.
Men som vi konstaterat innan du och jag - så ger vi aldrig upp ?! Du är en kämpe utan dess like! Glöm aldrig det?! Inte ha ngt hemma, är också ett väldigt bra konstaterande! Spelar ingen roll hur mkt viljestyrka man än har då.. Finns det att tillgå är steget inte långt när a-?, slår till med sin starkaste kraft..
Fortsätt kampen! Du ska och kommer att vinna den?!
Styrkekramar i massor?!
/Fibblan ?.

Exakt, utan tanke och planering så kan man ta ett glas om det finns tillgängligt hemma... antar att jag ville klara det ändå men det gick ju inte så bra.

Suger började redan på jobbet. Det pratades mycket om alkohol där. Förskönande som alltid och snabbt så formas tanken om att ”jag vill också dricka” vilket sedan leder till att jag dricker alkohol samma dag när jag kommer hem.

Jag måste se upp för fällor... vill jag verkligen sluta dricka? JA. Men det verkar nästan inte så. Tvivlet är där hela tiden - det är ju min snuttefilt mot ångesten...

Fibblan

Usch, ja..känner så väl igen det..?. Och nu när det går lite bättre med att avhålla mig från alkohol, så har jag börjat med nikotinet igen.. suck. Det här med summan av lasterna..?..
Men jag vögrar! Jag ska fan visa mig själv att jag ska klara av livet utan destruktiva snuttefiltar..?! Det finns ju de bra och sunda snuttefiltarna också, men såklart ingen som så instant gör tricket som de artificiella drogerna. Nu mera betraktar jag alla substanser som kickar igång belöningscentrat, som genvägar som sedermera blir senvägar..(alkohol,nikotin, socker - några andra "droger" har jag aldrig provat, men lovar jag skulle bli hooked på dem också, fortare än kvickt..).

Vi har ju triggat och felställt kroppens naturliga system, under ett bra tag.. Vi får ge oss lite förståelse för att det inte är så enkelt att bryta då..
Jag försöker jag va snäll mot mig.. Allt på en gång kan bli övermäktigt.. samtidigt som det irriterar mig ngt kopiöst att jag inte upplever mig klara av livet utan dåliga "tillsatser" läs; droger för det är vad det är..?!
Men det ska gå!
Vi ska klara det här Wasabi?!

(Igår tog jag ett varmt bad..det är ett skämt att påstå att det i stunden hjälper mot ångest på det sätt som alkohol eller för den del nikotinet kan lindra, men i det långa loppet (!)
- ju mer vi fortsätter avhålla oss och hjärnan får sin chans till tillfrisknande, ju mer kommer kanske dessa mer sunda snuttefiltar, göra tricket..?! Vad vet jag, men jag ska leva länge nog för att kunna påstå att jag provat och gett det en ärlig chans!
Vi gör det tillsammans - upp på hästen ?!
Styrkekramar ??!
/Fibblan ?.

Min väg till nykterhet är krokig och lång. Många omvägar och u-svängar. Men jag tänker ändå att jag är på rätt väg... på ett sätt. Jag har erkänt att jag har problem sen länge - vilket är första steget. Jag har försökt sluta och dra ner många gånger. Jag har reflekterat, läst böcker, lyssnat på podcasts och skrivit här. Jag har lyckats hålla mig helnykter 2 månader förra året vilket jag ändå är stolt över. Och nu senast så kommer jag tillbaka hit även om jag har druckit och fortsätter skriva och reflektera. Det är omöjligt för mig att se på alkoholen som något att annat än skit och leva med tanken att allt är frid och fröjd. Jag vet att det inte är så och därför är jag rätt säker på att någon gång är sista gången. Bubblan har spruckit sen länge men jag använder den ändå för att snabbt döva ångesten...

Men problemet är inte bara alkohol utan det runt omkring, det som får mig att dricka. Ångest, ensamhet, ilska och depression. Det är också något jag måste ta tag i men jag vet att alkoholen spelar stor roll i hur jag mår så om jag kan göra mig av med den blir det lättare att jobba på mig själv.

Har du testat 12-steg?
Hjälpte mig komma till rätta med allt du beskriver som man vill döva med alkoholen.

Igår så hade jag ett sug som kom och gick mellan 12:30-18. Under dessa timmar funderade jag på att dricka flera gånger men tog en promenad, drack kaffe och vatten, spelade tv-spel och lekte med hunden. Åt lunch och middag. Sen gick jag och la mig tidigt vid 19. Stolt över mig själv då jag har gett in vid minsta sug de senaste månaderna. Det ger mig hopp. Jag BEHÖVER inte dricka bara för att impulsen är där. Låt tankarna vara där men analysera varför du känner ett sug just nu?

HALT pratar många om vilket är ett bra verktyg - (HUNGRY/ANGRY/LONELY/TIRED) - sug kan uppkomma plötsligt men det är ofta något av detta. Kan också vara törstig för mig. Eller såklart andra saker också men bara man analyserar suget och romantiseringen av alkohol när de uppstår och inte bara skjuter undan dem. Visst kan man hålla sig nykter ett tag på willpower men tror det är viktigt att gräva sig in i sitt missbruk och lära känna sig själv för en trygg och livslång nykterhet.

Ha en bra dag!