att stå emot övertalningskampanj! Hoppas du får en välförtjänt lugn vecka nu. Ord är inte värda ett dugg utan efterföljande handling. Särskilt inte när det gäller missbruk. Till slut blir man ju inte ens besviken när löften inte hålls, blir en vana liksom. Sorgligt för ens egen del för det betyder ju att man typ har blivit avtrubbad. Hoppas du kan vila lite nu och ladda batterierna.

InteMera

Jag har sovit så gott och vaknar tidigt, dricker kaffe i lugn och ro. Fick färdigt mitt kök igår, detdär sista lilla som skulle på plats och nu sitter jag och bara njuter! Inte ett ljud från mannen sen igår eftermiddag, jag tänker inte kontakta honom heller för lika bra vi hålls på var sin kant just nu för det blir bara bråk som inte leder nån vart. Ska låta honom smälta verkligheten i ett tomt hus ensam nu några dagar så får vi se om han alls börjat reflektera över vad som lett hit.

Ha en bra dag alla ni som kämpar, ni mina hjältar som redan orkat ta er ur det och alla ni som ännu inte riktigt vet vad som komma skall!

Spinoza

Härligt att höra InteMera, du har verkligen förtjänat lugn och ro i din egen lägenhet!
Så starkt gjort av dig!!!

Så skönt att ha en morgon i lugn och ro. Det stärker, känner det också.
Jag är i samma sits som du med sms av alla olika karaktärer. Försöker inte ta till mig det han skriver men ibland kommer det en liten tagg av ånger. Då försöker jag skaka av mig det med en promenad eller ringa en vän och prata om nåt helt annat. Lyckas ofta men inte alltid.
Men jag är nog lite sabbad i känslorna så det får jag räkna med.
Imorgon har vi en ny fräsch dag framför oss och den bestämmer vi över.
Kram till dig ?vi fixar detta

InteMera

Tack Spinoza och Azalea!

Kom endel sms igår från mannen, han skriver kort han vill få en chans till, att han ska sluta dricka och vara elak. Jag skrev tillbaka och förklarade hur jag känner. Svaren jag får tyder på att han varken helt förstått och att han egentligen inte är förmögen att på riktigt ändra på mycket av det som inte fungerat hos oss även när han varit nykter för han vill fortfarande ha rätt. Han skyller fortfarande på mig och före han på riktigt ger mig en plan för sin nykterhet, mer än att han i tre ord säger han ska sluta, och verkligen visar nån förståelse för den skada han åstadkommit finns inte mycket mer att prata om. Jag har lagt ut texten nog till honom, han klarar inte av att bemöta det och lämnar det mesta helt okommenterat.

Men det är skönt att ha ett ordnat boende så vardagen kan fungera nu trots allt, men känner det tar ut sin rätt på orken med allt funderande. Jag vet inte riktigt vad nästa steg nu blir, tänker jag tar en dag i taget så visar det sig säkert.

Ha en bra dag alla ni som kämpar!

Så säger jag till mig själv när jag inte har en aning om vad dom ska hända. Hur det är blir så kommer det en ny dag och man kan ta nya fräscha tag och beslut då.
Min är inne på att tigga och be just nu värvat med nedlåtande sms. Jag bryr mig inte ens om att svara just nu.
Sov sött ?

InteMera

Tänk vad lika dom fungerar Azalea...jag får också sms om att han saknar mig och vill jag kommer hem. Har inte svarat på det. Måste åka till huset senast i helgen, få lite kläder tvättade då mitt husbolag saknar tvättstuga och jag ännu inte skaffat egen tvättmaskin. Känner mig kluven inför att åka tillbaka. Klart det känns som man saknar sitt gamla liv, men när man tänker efter var det inget liv värt att sakna. Det är mycket som borde bli annorlunda för att jag på riktigt skulle trivas tillbaka med mannen och jag tror vi bara halkar in i gamla vanor efter nån vecka om jag åker hem igen permanent. Det är jobbigt dethär...

Det känns ändå som om det överväger att kunna känna ett lugn när man är i sin egna lilla lya där allt är som man själv vill ha det. Saker ligger där man lägger den, inget tassande för att inte väcka björnen som sover och möjligheten att göra precis vad man vill utan att behöva fråga eller behöva stå till svars sen.
Men dipparna kommer.....fick hemska sms idag om hur usel jag är ofta om skiter i allt och inte bryr mig... mådde så dåligt efter det och vågar inte ens läsa det igen. Några timmar innan var det hjärtan och guld att jag skulle komma hem igen.
Tack och lov har jag underbara arbetskamrater som lyfter mig på jobbet genom att skoja och skratta och dra med mig i det roliga så jag inte fastnar i en stress-bubbla med tankar själv. Älskar dom för det.?
Tråkigt att du måste åka dit i helgen. Har du någon som kan följa med dig? Som en trygghet så du inte är själv och inte ger honom en möjlighet att manipulera dig.
Vi ramlar dit igen direkt om vi återvänder. Tänker ofta på något som en fd alkoholist sa till mig om min man.
Det blir aldrig någon förändring så länge FÖRSÖRJNINGEN och servicepersonalen finns kvar. Så sant....
Kramar från mig?

InteMera

Det var ett bra lästips Spinoza, tack!

Jag har ännu inte klarat av att bryta dansen, har bott i huset med mannen igen sista veckorna. Han har varit nykter men vartefter dagarna gått med en välbekant ökande irritation över allt och alla. Det tydligaste tecknet före han ramlar i en rejäl fylla. Jag reste bort med barnen några dagar och idag svarar han inte på sms. Jag vet vad det sannolikt innebär. Han kommer ljuga och påstå han glömt telefonen inne medan han varit ute eller i garaget, jag vet att det inte stämmer. Att han inte svarar beror alltid på han slocknat. Tänkte att detta var ett bra test för hur långt han är villig att gå med sin nykterhet. Tydligen bara så långt att det är okej att vara redlös om jag inte är hemma. Alltså verkar han inte ha planer på att lära sig låta bli eller vara måttlig, om han fortfarande inte kan stå emot mer än två veckor tills pirrandet stigit till nivå att han måste dricka igen har han inte tagit itu med det på allvar. Som jag egentligen redan visste, att nykterheten kommer med knogarna knytna och gnisslande tänder. Han tycker fortfarande antagligen jag gnäller om strunt. Att han borde få vara full när jag inte är hemma. I min värld är det bara ännu ett intyg han inte går att lita på. Men jag får skylla mig själv som ens låtit mig hoppas på nåt annat.

är det sista som överger en. Den som dricker har vita knogar på ett sätt och vi som är medberoende på ett annat sätt. Egentligen är dessa sjukdomar skrämmande lika. När jag ser tillbaka så var både jag och mitt ex beroende av att han drack för mycket. Han på ett kemiskt sätt och jag på ett känslomässigt sätt. Han ville ha ruset och jag den "martyriska besvikelsen". Tror också att många alkoholister har en lång eller t.om livslång fas när dom har ambitionen att bli normaldrickare. Vi som är anhöriga har ambitionen att dom skall sluta dricka för gott. Ambitionerna krockar. Bäst man bara har önskningar och mål för egen del. Kram till dig Intemera.

Jaa, som anhörig ger man dom många chanser att visa att dom vill bli nyktra. För många chanser. På något vis vill man vara säker på att man gjort allt.
Men så många gånger man blir besviken.
Snart, InteMera, så vill du inte åka med på berg-och dalbanan. Snart blir det nog. Snart vill du sätta dig först. Snart?
Kram

InteMera

Har varit lugnt hos oss, inga fyllor alls faktiskt på länge. Den helgen vi andra var borta misstänker jag han drack men ja vi andra var bortresta så det drabbade ingen. Har inte frågat honom, ids inte tjata. Vi har faktiskt i bättre anda än tidigare år julstökat tillsammans, mannen till och med på gott humör. Men ikväll försvann han ut i garaget och har varit borta ett bra tag och genast får jag en klump i magen. Jag har i veckorna som gått mått dåligt, oron för att med varje nykter dag kommer nästa fylla närmare. Vet det är oundvikligt. Har bara så önskat få en normal jul för första gången på alla år. Bedrar jag mig själv som ens tror det är möjligt? Och nu är det jag som går runt och är tvär och småsur för att jag stressar upp mig på förhand. Tar ut eländet på förhand. Funderar om jag borde ha julmat i kylen i lägenheten, ifall det blir att åka dit i all hast fastän vi planerat för en jul tillsammans. Kommer gråta ögonen ur mig om jag nu till julafton igen ska fly huset för elakfylla. Jag vill inte ha mycket till jul, det enda jag önskar är en lugn jul utan fylla.

Blade Runner

Vill bara önska dig en god jul och hoppas att den blir så där lugn och fin som du önskat dig.
Kram Blade Runner

InteMera

Julafton blev faktiskt riktigt trevlig, han nykter och därmed alla andra också avslappnade. Skulle ändå vara förvånad om hela denna helgperiod förblev nykter, skulle i såfall vara rekord i vårt över 10-åriga förhållande. Men ja hoppet är det sista som lämnar en och jag känner mig lite taskig som inte nu njuter fullt och litar på honom, men efter alla år börjar man bli ganska svårlurad och det ska nog länge till av nykterhet innan jag på allvar ser en ljusning och en framtid för oss. Egentligen skulle det kanske vara lika bra att lämna nu ändå eftersom jag ändå har plan B i bakhuvudet och det är jobbigt att leva så, att ändå veta att botten när som helst kan ramla ur mitt liv och jag måste sjösätta plan B. Blotta väntan blir ett stressmoment och en ångest som när man ändå vet nåt hemskt ska hända men man vet inte exakt när. Eller är det nu jag som är problemet, han håller det han lovade men jag mår likadant som förr. Jätte jobbigt.

Ja hur ska man tänka? Stanna eller gå? Beslutet är svårt, och man vill ju helst att allt ska bli bra, mannen nykter, så man slipper hoppa av och på tåget hela tiden.
Men det finns ju inget Quick-fix, varken för han eller dig. Tilliten har fått sig en rejäl knuff.
Förstår om du tvivlar InteMera, det blir till slut inte bara drickandet. Det är så mycket som händer under alla år dom druckit. Man har blivit sårad, hårda ord har sagts, man har blivit kallad både det ena och andra. Och så helt plötsligt ska allt vara glömt och förlåtet.
Men hoppas för din skull att julhelgen blir fortsatt nykter.