Javelin

Kampen fortsätter...

Fredag igen tack och lov! Energinivå på noll. Ligger efter med allt och det enda jag vill är att sova. Har alltid älskat jul och advent och tyckt synd om de som inte gör det. Förstår att det är en tid av saknad, ensamhet och förluster blir överväldigande. Igårkväll var stentung, snön yrde utanför och det kändes som om alla som gått bort under året blev lämnade där och att vi andra går in i en ny tid. Man vill bara skrika nej stanna och trycka på stoppknappen.

Har verkligen kämpat denna vecka, som att simma motströms medan någon drar en bakåt i håret typ.

Har druckit lite, inga mängder men ändå. Vill ju egentligen inte och det vore säkerligen bättre att försöka hitta nåt piller som tar bort den värsta ångesten. De jag provat har gjort mig alldeles väck dagen efter med, håglös och slö. Som om inte a gör det... men ....suck...Jag vet inte ens vad jag ska skriva för försvar. Mitt logiska jag vägrar delta i något försvarsresonemang gällande alkohol, Så Klart är det bättre att inte dricka. Jag vet det men piller är läskigt och jag har dåliga erfarenheter av sånt. Baksmälla är välbekant och det är väl där någonstans problemet ligger, vanan att dricka.

Trevlig helg!

Va du kämpar... tycker ändå du e stark som sjutton som orkar skriva här och berätta. Dina ord går att känna igen sig i <3 . Vet inte om detta kan vara till hjälp... men jag har börjat med andningsövningar.. först var det en grej jag testade.. nu har jag kommit så långt att jag verkligen tar tre gånger om dagen då jag gör just det.. fokuserar på andningen... tvingar mig själv att sitta still och ANDAS... djupt och nästan forcerande. det konstiga är att det hjälper.. mot både det ena och det andra. Ett lugn infinner sig efter en stund... det e temporärt såklart.. men det hjälper. Kanske kan detta tips hjälpa dig. Jag tror på dig och beundrar din styrka trots allt. kram önskar dig en lugn och fin helg om det går <3 . / Odette

Fantastiska människa! Att du mitt i all kaos, oro och sorg runt omkring dig tar dig tid att skriva till MIG! ❤
Stor kram och hoppas din första advent blir precis så mysig som du önskar ?

Läser hur du kämpar och det gör mig så glad att du inte ger upp trots att du har det svårt.
Hoppas du har fått lite vila och återhämtning idag så att du har ork att njuta av advent imorgon. Något du tycker om!

Kram!

Jätteroligt att du kikade in på min sida och vill starta 1/12 med att kliva på Fibblans framgångståg. Det kommer bli många stopp på vägen som gör att man verkligen undrar om man tagit rätt beslut? Men det finns ju inget bättre än att vakna helt vit.

Hoppas du får en fin första advent! Kraaam

Javelin

December... kommer jag klara av den här stressen med jul, jobb och alla känslor utan alkohol? Just nu har jag svårt att andas fullstora andetag, allt bara snurrar i huvudet och hela bröstet värker, ja det är stark ångest. Förskräckligt massa surdegar som måste ordnas... nej vill inte.

Odette, Soffi, Biggie och Pellis: Tack att ni kikar in och stöttar! Helt ovärderligt denna tunga morgon. ?

Helgen bara rasslade förbi. Var i något slags flyktmode och gjorde allt för att inte känna eller tänka för mycket, lade en fasligt massa energi på att blockera verkligheten. Men det behövdes, det kan inte vara bra att ha sån här puls hela tiden. Är så påtagligt vilken djup kris jag befinner mig i. Desto viktigare att hålla mig nykter. Problemet är att när jag har så här mycket att hantera så byggs stressen bara på och man sitter liksom fast i ett skruvstäd. Jag behöver få utlopp och spänna av men jag har ingen aning om hur utan alkohol. Har inte ens ro att titta på tv. Skriva här ger ju något iaf.

Ska ge det en ärlig chans. Inte blir julstöket enklare av baksmälla och stress över systembolagets öppettider... usch mår fysiskt illa bara av att tänka i de banorna.

Några mål denna vecka:

Frisk luft varje dag, helst en timme.
Tända ljus i kyrkan.
Äta bättre mat och vitaminer.
Andningsövningar.
Vara tacksam för det jag faktiskt har i livet.

Får se nästa måndag hur det gått. Nu gäller det att komma ihåg detta med. Andas in, andas ut nu är jag igång.

Bra uppsatta mål! Det är en stressig tid nu, en tid fylld med sociala möten och tyvärr oftast med alkohol inblandat. Jag förstår precis din känsla, att man vill mysa och inte känna stress. Man blir stressad av tanken att inte få dricka vin eller glögg, man blir till slut stressad av allt. Kvinnor har dessutom lite prestationsångest inför december med allt pyntade och bakande för att det ska bli så himla mysigt för ALLA. Man glömmer till slut bort sig själv.

Jag hade en hemskt november med en massa tillställningar och födelsedagar. Alkohol, javisst men ibland struntade jag i den. Trodde att jag hade en blank december till igår när min man kommer med kalendern. Jag tappade energin totalt, började tänka som du! Klarar jag denna nykterhet i dcember? Än så länge iaf...ha en fin dag! Kraaam

Javelin

Gårdagen var en riktig utmaning. Stod tom utanför systemet (var i affären bredvid i jobbärende) och tanken var då lockande att smyga med ett par flaskor ut, trots att just måndagar är extra skamfyllda för alkoholshopping. Men jag lät bli. ?

Och jag djupandades vid flera tillfällen igår tack vare ditt tips Odette! Det slog mig hur oerhört värdefullt det här forumet är när man använder tipsen i praktiken. ❤ Det kan tom vara avgörande för att jag faktiskt höll mig nykter, för absolut ingenting hos mig var i balans.

Blir så irriterad på att det ska vara så mycket annat att fightas med samtidigt. Vill fokusera på att leva nyktert och hälsosamt och så brinner det runt omkring konstant. Man får väl vad man ska tåla... Får försöka tänka på att andra har det sämre. På tal om det har julstressen eller snarare planeringarna startat till fullo och jag inser att mitt barn börjar bli stort nog för att inte enbart fokusera på julklapparna. Det är ju så klart mitt fel att hen lever i en bubbla och inte blivit exponerad för alltför svåra saker. Men det här får bli julen som dess sanna innebörd om medmänsklighet och empati ska prioriteras. Tänkte att vi ska åka till ett härbärge i stan och lämna julgodis eller nåt. Det är viktigt att förstå att vi ändå är lyckligt lottade som har ett hem och att omständigheter gör att människor hamnar snett.

Då är det jobbdags och det är bara till att hoppas att inget alltför betungande dyker upp när man ändå ligger på minus. Ta hand om er!

… av att läsa att du är på banan igen!
Att du kom ihåg att andas när glasbanken lockade. Det är starkt!
Dina mål är jättebra, följ dem för din egen skull och - stressa inte ihjäl dig!
En nykter mamma är nog bättre för ditt barn än 10 julklappar och pynt högt och lågt. Bra idé också att åka till ett härbärge.

Kram

Javelin

När ska det vända. Kan man få hur mycket skit i livet som helst, det är år sedan livet var i ett normalläge. Försöker sova men ångesten river i mig. Svettas och fryser om vartannat. Undrar om det beror på a eller om det är nåt annat.

Fick en kopp glögg idag och märkte efter första klunken att det var alkohol i.. Va fasen också, jag som ska vara nykter. Inte hela världen men jag har motstånd så det räcker och blir över ändå. Ingenting jag gör blir rätt. ?

Ibland far verkligen livet illa med en. Man vill att det ska vända, men förstår inte hur. Man vill att allt ska vara normalt, men har nästan hunnit tappa bort vad som är normalt. Det känns outhärdligt. Ångesten fullkomligt kväver en.

Det är då svårt att se själv att man ändå på något sätt härdar ut, bara genom att dra ett andetag till så har man ju visat att -Jag ger inte upp!
Jag vill därför påstå att du gör så mycket som är rätt.
Du fortsätter andas, du lär dig till och med andningsövningar för att ta hjälp av andningen medvetet.
Du försöker vara nykter, illa då att bli bjuden på alkohol. Men du tänker att det ville du ju inte ha. Och den tanken är ju helt rätt.
Du skriver här när du inte kan sova. Ett så mycket bättre val än att ligga kvar och bara lida. Att sätta ord på vad man upplever hjälper i bearbetningen. Och vem vet, kanske får du ett svar som lindrar och hjälper lite. För att inte tala om vilket stort steg i rätt riktning du tagit då du inte häller i dig alkohol för att kunna sova.
Jag skulle kunna göra listan lång på allt jag läst här att du gör och som jag tycker är rätt.

Så fortsätt med de små stegen, de leder långt så småningom.
Försök att inte vara så dömande mot dig själv, du kämpar bra!

Styrkekramar!!

...hela tiden! Visst är det konstigt?

Duktigt av dig att inte gå in på Apoteket Röda Näsan och handla. Jag stampar fortfarande i leran men tänker mig för hela tiden.

Grattis och klappa dig på axeln för dina vita dagar! Kraaam

Javelin

Soffi: Det kallar jag peppning och stöd på högsta nivå! ? Tack för att du tar dig tiden att läsa och skriva, du verkar vara en genuin och fin person!

Pellis: Visst var det bra att jag inte handlade nåt då. Frågan är hur många gånger man klarar att stå emot. Känns totalt nattsvart vissa dagar och då får man vara glad att det inte finns ett bolag runt knuten. Bra att du kämpar på, bättre göra 80% rätt än 100% fel. ?

Och så fredag igen. Idag har jag inte mycket till motståndskraft. Sovit kasst och är mentalt ur balans. En enorm klump i magen och jag vet bara ett sätt att få bort den dessvärre. Vill bara lägga mig ner och skrika ur all sorg och ångest men den försvinner inte för det. Som en kletig sörja som inte går att få bort. Så fruktansvärt less på att må dåligt, på att livet ska kännas som en kamp hela tiden. Är trött på mig själv som inte kommer någonvart med nåt, ett steg framåt och fem bakåt. Men jag skriver ju här, det betyder att jag inte givit upp än iaf.

Kikade in en kortis såhär vid lunch i vanlig ordning och stannade upp vid din tråd... och jag fick verkligen ont i själen.... vad du kämpar vännen.... OJ vad du kämpar just nu... det som slår mig.. är att du verkar väldigt hård mot dig själv... det gör mig ont... du är människa och du GÖR SÅ GOTT DU KAN!!!! Du kommer inte må bättre av att sätta krav på dig själv nu eller tycka att du är dålig och misslyckad... DU ÄR INTE DET! DU ÄR EN FANTASTISK MÄNNISKA SOM HAFT EN SATANS MASSA OTUR SENASTE TIDEN... det är inte samma sak som att vara dålig och inte lyckas med nått. Jag önskar jag kunde få dig att sänka ribban lite ... vet du... det enda du ska göra just nu... är att vara snäll mot dig själv.... andas.. och ta en sak i taget.. saker kommer att bli bättre Javelin.. jag lovar dig det blir bättre...!!!
Att sova skitdåligt är världens sämsta när man mår dåligt och särskilt när man försöker undvika alkohol... jag e likadan.. dålig sömn och det ENDA som hjälper då är alkohol.. då stabiliseras man mentalt och energimässigt... ett tag.... men sen sover man skit för man e onykter och så slår det tuuuuusen gånger värre nästa dag... jag har som absolut första prio just nu att få min sömn att funka... funkar den så ökar chanserna att vara nykter... och mitt trick har varit att numera vara extremt snäll mot mig själv.. ( vilket jag har svårt för).. äter vad jag vill och ställer i princip inga mer krav än det som av naturliga skäl nödvändigt... livet kräver ju en del :)
Du har haft och har det så tufft vännen... fokusera på de små sakerna... som kanske kan få dig att må bättre... nått litet varje dag...
du skriver att du är i obalans idag... jag förstår dig... fundera.. finns det nått annat du kan göra idag utan alkohol som kan lätta upp ångesten? om så bara för nått litet? påtvingad aktivitet kan ibland rensa huvudet och ta bort udden av ångesten..
Hoppas du finner lite lugn idag.. djupa andetag.... allt kommer bli bättre det vet jag! Vi finns här och stöttar dig <3 och kommer aldrig döma dig eller tycka att du inte lyckas med nått.. du är grymt bra precis som du är... inte som du borde vara! KRAMAR från Odette <3

Andra advent idag. Jag brukar inte bry mig om advent så mycket för att jag alltid har tyckt att julen är ganska jobbig.
Men idag har jag tänkt på dig. Du tycker om advent och julen. Och du har det så tufft.

Så jag skickar en varm och julig adventshälsning. Bara till dig.
Kram

Javelin

Känns som att det var länge sedan jag kikade in här. Julbestyren, jobbet och livet har varit helt överväldigande. Har dessutom fått ett par hemska besked som slagit undan benen på mig totalt, inte död eller sjukdom den här gången iaf.. men de kommer vända upp och ner på mitt liv.

Jag ligger kvar i sängen, borde ta mig upp och inte slösa bort en lördag men kroppen känns för tung. Är inte bakfull iallafall eftersom jag inte drack nåt igår. Har gått lite upp och ner med det. Julafton i princip nykter, två glas bubbel bara. Hade kunnat vara utan dem.

Funderar över nyår, framtiden, min beslutsamhet om ett nyktert liv i höstas. Över allt det smärtsamma jag gått igenom. Det måste finnas en bättre framtid. Tänker på er alla som kämpar härinne, alla med olika svårigheter att hantera. Även om det känns som att min styrka är förbrukad sedan länge så ger det en ny liten gnista att läsa här igen. Det positiva är att jag har mycket att läsa i kapp om er.?

Utan att lova mig själv eller andra för mycket så ska jag kämpa vidare. Har inte lagt mig helt platt heller trots att jag inte varit helnykter. Målet kommer alltid vara detsamma- att leva ett nyktert liv.

En dag i taget, nu ska jag kliva upp och tvinga mig att ta tag i dagen fastän jag skulle vilja dra täcket över huvudet och ligga kvar för alltid.

Så glad att se att du är tillbaka!
Och att du inte har gett upp trots alla motgångar.
Blås liv i den där lilla gnistan du fick av att gå in här igen så kämpar vi vidare mott ett nyktert, eller iaf ett nyktrare, 2020.

Styrkekram!

Javelin

Tack Soffi! Såg att det går bra för dig och det glädjer mig genuint! Du är verkligen en förebild! Tänkte på dig när jag var på väg hem efter en riktigt dålig dag och jag var i stort behov av ett glas/flaska bedövning... Inte fasen var det alkoholsmaken jag var ute efter iaf... Nej det går alltid att sätta ord på vad det är man vill få ut för effekt av denna giftiga dryck.

Mår lite bättre efter höstens vidrigheter. Inne på tredje helnyktra veckan och det går bra. Tankarna på a dyker upp så fort det känns motigt och framtiden skrämmer mig. Är rädd för att misslyckas igen. Behöver en längre tids nykterhet innan jag vågar lita alls på mig själv. Känner mig sårad och bedragen -av mig själv... Behöver bygga upp ett förtroende men det är inte det lättaste, bara genom tid och konsekvens kan jag börja nån sorts inre fredsprocess. Just nu är det för tidigt.

Ska gå igenom ett riktigt styrkeprov om ett par veckor, är medbjuden på en skidresa till Åre... En hel vecka med afterski, bastning, middagar osv... Hur ska jag klara det? Vill så gärna komma hem och känna att det varit en jätterolig nykter resa. Av nån anledning brukar vettet försvinna totalt så fort jag andas bergsluft. Det ska mysas, förstärkas och partajas inget är nog...

Jag vill förbereda mig mentalt för att klara av detta alldeles för tidiga elddop. Önskar det fanns en hemlig nyckel någon kunde räcka mig nu...

Javelin

En vecka kvar till Åre... Tänkter på det konstant och försöker hitta nån metod som hjälper mig att se hela bilden när omdömet börja svika. För det kommer det att göra när champagnekorkarna flyger.

Det som ligger till fördel är att jag kommer ha fyra helvita veckor bakom mig. De är väl också det som är en nackdel, det är "bara" fyra veckors nykterhet, hade det varit månader kanske det suttit djupare, vad vet jag.

Har en tanke att jag ska skriva här varje kväll innan jag somnar -nykter. Då kan jag fokusera på det när det uppstår tvivel. Hur jäkla svårt ska det va att hålla sig nykter en ynka vecka trots att andra dricker. Önskar att jag hade en antabustablett så jag slapp tänka på det. Men det finns inte en chans att jag skulle diskutera detta på hälsocentral så det är bara att glömma.

I övrigt går det fint att inte dricka. Har haft lite problem med ångest som jag hanterat med a tidigare. Nu känner jag mig så sårbar och exponerad för alla känslor. Det verkar som att hjärnan släpper fram mer och mer svårsmälta tankar och känslor. Hade det här kommit de första nyktra dagarna hade jag inte klarat av att hålla mig helnykter.
Man får väl det man tål då kanske...

Javelin

Började läsa de första inläggen i den här tråden och fy f-n vilket stresspåslag det gav, var tvungen att sluta. Det var då en tid i mitt liv jag aldrig mer vill känna eller tänka på.

Sorgen är tung som bly fortfarande, har knappt gått tre månader. På sätt och vis känner jag mig lite stolt över att jag rest mig så här pass fort ändå. Hade kunnat fortsätta bedöva mig med alkohol i flera månader- år till.. Men jag har samma stora längtan efter ett helnyktert liv som när jag började skriva här.

Det är skrämmande att hantera alla känslor och inte kunna värja sig när det blir för jobbigt. Min livlina just nu är långpromenader. Är så tacksam att det inte är halt ute och att jag kan gå i skogen fastän det är januari. Försöker äta bra och sova mycket och det håller mig flytande. Däremot märker jag att jag även isolerar mig. Vill bara vara i min hälsobubbla och inte utsättas för fler prövningar just nu. Allt går bra så länge jag vet planen för dagen. Vad jag ska göra, äta osv. Orkar inte dividera med några impulser nu. Förstår att det är oundvikligt med tiden men en stabilerare grund är ett måste.

Detta gäller givetvis fjällresan med. Kontroll och lugn är ledorden. Min partyperson är raka motsatsen.. impulsiv, sprallig och rätt galen emellanåt, allt är möjligt och det ska levas som om det vore sista dagen på jorden... usch blir matt bara att tänka på det men känslan där och då är ren frihet. Falsk frihet. Att vakna dagen efter med ångest, sprängande huvudvärk, illamående, minnesluckor och ännu mer skärande ångest är allt annat än frihet. Gud vad skönt att slippa det.