Och nu är jag här igen

388 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Vinäger
Bästa Mirabelle

Det är som vanligt en fröjd att läsa dina inlägg. Jag som, liksom du, har en man som lätt hänger på min nykterhet borde ju ha kommit längre... Men men...

En dag är jag där. En gammal forumgrej är ju att säga att jag kommer efter, men jag hoppas att jag aldrig kommer ifatt dig. Så är det ju,även om jag inte känner någon större risk, vad gäller just dig.

Ha en fin snigel- och alkoholfri avslutning på helgen. Lite grönkål och Cola på det här så är den fulländad.

Tack för att du finns. 💗

Kram

Mirabelle G-S
Jag börjar tro att jag

Jag börjar tro att jag tillhör den sista coola generationen... Ni vet... punk, tjuvrökning, tisdagsfyllor, ett och annat slagsmål... Vad möter mig när jag kommer hem från jobbet? Tjugo-åringen och partner sitter på vardagsrumsgolvet, helt uppslukade av sina Pokémon-kort-samlingar. Småsyskonen sällar sig till sällskapet. De diskuterar värden, byter kort fram och tillbaka, söker info på nätet och i nån sorts böcker/kataloger... Jag fattar inget. I Don’t speak geek 😂 Men jag blir alldeles varm inombords när jag ser ungdomarna hänge sig så ohämmat åt detta oskyldiga som de mår så gott av. I varm gemenskap. Utan vare sig rus eller kemisk bedövning.

FinaLisa
Vilken fin känsla😊

Jag blir varm inombords och gläds med dig. Vad skönt och lugnt det måste kännas som mamma👩‍👦
Önskar jag hade haft sådana fina minnen när mina barn var i den åldern..🙁 men det var droger och annan skit som förstörde samvaron för det mesta.
Kram💗

Miomi
Igenkänning

på det där med ordentliga ungdomar! Vad är det för fel på dagens unga? :-) Sitter hemma på helgerna...och dricker gör de inte heller!
Tänk om det där slår bak ut och de börjar festa loss när de är 80! För inte kan man väl leva ett helt liv utan fylla??? :-;

Mirabelle G-S
Haha

Om ungarna släpper loss och festar järnet när de är 80 får de baske mig dra med gamla morsan också. En hårsmån från graven kan det knappast spela någon roll om man är nykter eller aprak längre 😉

Skämt åsido så var det farligt nära att jag gav blanka fan i nykterheten idag... En riktigt tuff situation, till synes utan slut eller lösning på jobbet... Mitt i det får jag ett akut telefonsamtal från skolhälsovården om mitt mest sårbara barn (autism, ADD, ångestproblematik). Innehållet i det samtalet var som en spark i ansiktet. Med stålhätta. Lyckades hålla ihop tills jag kunde ta rast, dra mig undan, gråta en skvätt och komma igen. Under rasten kollar jag min mail, och får nästa dråpslag gällande samma barn, levererat. Lyckades bita ihop och jobba ytterligare en timme. Tills favoritkollegan undrade hur det stod still. Jag förklarade läget och bröt samman. Lipade ögonen ur mig och blev hemskickad. Åkte hem för att ta hand om en lika knäckt unge, författa diverse problemlösningsorienterade mail till olika instanser om sagda unge. Om jag inte hade varit ”en sån som inte dricker alkohol” så skulle jag supit skallen i bitar ikväll. Ja jävlar i min låda, jag skulle hällt vin över hela skiten. Fast nu ramlade tolvåringen just ner för hela trappan, så jag har inte tid att tänka mer på det. Skit fan. Vi hörs.

Mirabelle G-S
Pust. Det gick bra.

Ungen som slog kullerbyttor nerför hela trappan gjorde så utan att tillfogas en skråma. Hur hen gör det har jag ingen aning om. Månne hen är tillverkad av gummi eller plasma... Hen är av den där energiska sorten som ba’ doing doing doing studsar runt överallt samtidigt och liksom inte går att få fatt i... Även kallad ”Kvicksilvret” inom närmsta bekantskapskretsen. Likheten med hackspetten i jul-Kalle Anka är slående. Otaliga är de situationer då hen borde ha brutit något, eller fått hål i huvet. Men näppeligen. Varje gång skrämmer hen ett par år av mitt liv, fnissar glatt och studsar vidare. Makalöst.

Mirabelle G-S
Jävlar i min låda. Igen.

Jaaa... vad säger man... Helvete. Situationen på jobbet eskalerade. Och får ett slut. På det traumatiska vis jag har flaggat och ringt larmet för dagligen under fyra månader nu. Jag räddade förmodligen en kollegas liv idag. Eller från att få men för livet. Med min egen säkerhet som insats. Kollegan som försatts i livsfara är den som kommer dras i smutsen och gå igenom en skadeståndskravsprocess. För med den galna rättsosäkerheten vi numer har i vårt yrke blir hen anmäld för tjänstefel, oavsett hur hen hade agerat i situationen hen var försatt i. Om hen inte hade agerat som hen gjorde hade hen blivit anmäld för det. Nu blir hen istället anmäld för att hen agerade. Så. Åt. Helvete. Fel. Fy fan för Sverige. Faktiskt.

Jag vill suga i mig en vinare och domna bort. Men det tänker jag inte göra. Jag tänker krama och pussa på mina ovilliga telningar och glädjas åt att jag inte blev skadad idag.

Strulan65
Hu känner igen det 😱

Skickar en styrke kram❤️

IronWill
Godis

Godis är bra. Eller ostbågar. Eller ett ligg. Har hört att det är extra bra efter nära-döden-upplevelser så led upp mannen till syndens näste när barnen däckat (kanske på grund av ostbågar). Eller godis. Jag kör ostbågar.

Mirabelle G-S
😂

Ah ett ligg är lösningen! Påminner mig om en kväll när jag var trött, sur och less. Jag meddelade gubben att nu går jag och drar nåt gammalt över mig. Hans respons var ”Ok, jag får väl ställa upp då” i väldigt suggestiv ton. ”Nä, inget SÅ gammalt” sa jag 😂

IronWill
Ha ha

😜😱

Mirabelle G-S
Inatt når jag halvåret

Kollar min app och ser att nykterheten varat sex månader inatt. Vilken tur att jag inte drack på jobbeländet. Det hade känts snöpligt. Den här helgen har jag plågats mer än vanligt av romantiserande tankar på vinets härliga avtrubbning. Ska jag aldrig någonsin få känna den sinnesfriden igen? Fast mitt minne av sinnesfrid är en lögn. Det vet jag. När jag slutade dricka var det länge sedan vinet hade den effekten. Ångeststegring, allra senast när alkohollullet börjar lämna kropp och knopp, förmodligen tidigare än så. Ätstörningsdemonen som vaknar till liv så fort vinet försvagat förståndet, den orkar jag inte ens tänka på. Nä. Det är bättre att fortsätta på den inslagna nyktra kursen. Jag är frisk. Litet lagom neurotisk. Men frisk.

Strulan65
Grattis 🙏👏❤️

Så klokt att du kan se det och så länge du kommer ihåg att insatsen är högre än vinsten så hjälper det.
Neurotisk piggar upp livet😉
Många kramar Strulan❤️

Mirabelle G-S
Måndag kväll

Och jag mår så jävla prutt-dåligt. Av både allvarliga anledningar och larviga anledningar. Hjärnan sållar inte längre. Överväldigad och ångestfylld deluxe. Vet inte vad jag vill med att skriva detta. Bara säga som det är, antar jag. Funderar på att bryta mitt heliga löfte till mig själv och prioritera bort min inblandning i gänget med hobby entertainers. Det har varit jobbig stämning med massa underströmmar jag inte förstår mig på det senaste året. Kraven höjs stadigt. Och toleransnivån krymper lika stadigt. Det börjar kännas mer förpliktigande än uppbyggande. Eller är det min utmattning som spökar och försöker lura i mig att jag måste isolera mig och sjunka ner i depression? Hur fasen ska man veta sånt???

Mirabelle G-S
Nu vet ja’! Låt oss runda av

Nu vet ja’! Låt oss runda av eländet med insomnia! Lysande. Strålande. Baaaah! Men jag har ju krälat över halvårs-strecket iaf. Alltid nåt. Jahapp. Vad ska jag nu hitta på... Fyra timmar kvar innan jag officiellt ska vakna. Jag antar det är uteslutet att spela piano och yla diskantstämmor med magstöd? Förresten... Är det så man får halvvuxna ungar att börja planera för eget boende? Egentligen vore det inte mer än rätt att jag får störa deras nattsömn nu. De höll fan mig vaken om nätterna i åratal. Åratal. Och se bara, nu har jag gått sönder 😂

Strulan65
Många grattis 👏👏👏💪🎂💪🎂

Grattis, bra jobbat 💪❤️ Kram Strulan

FinaLisa
Mirabelle 😊

Hoppas du fick några timmars sömn till slut. Det är ett eländes elände när man inte kan somna om😬
Men Grattis till 6 månader!!! 🎉🌺🎈
Vilken bragd👏👏👏👍🤗
Kram 🧡

Li-Lo
Mirabelle G-S

"Och jag mår så jävla prutt-dåligt. Av både allvarliga anledningar och larviga anledningar. Hjärnan sållar inte längre."

Brilliant, så klockren beskrivning av hur det kan vara.

Samtidigt, eller i meningen efter... en fin analys och modet att se att inga löften är huggna i sten. Beslut tas i samspel med ens inre och yttre omständigheter. Vad du än väljer, tack för din humor, skörstarkhet och vilja att dela.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Fibblan
GRATTIS till 1/2 ÅR 🎉✨🏆

Det är ju helt fantastiskt!
DU är helt fantastisk😘!
Motigt nu, men tänk vad häftigt med ett helt halvår bakom dig av pure nykterhet 💪! Tänk att ordet år finns med i beskrivningen av hur länge du varit nykter😆! Håller med FinaLisa, Det är bragdmedalj på det🏅😘!

(Hoppas du tagit dig igenom dagen, trots minus på sömnkontot..😣)
Stor kram och grattis än en gång🤗!
/Fibblan 🌼.

Mirabelle G-S
Tack kära ni!

Jag tog mig igenom dagen på knappt två timmars sömn. Det var på spikmattan jag somnade till slut. Det ska jag komma ihåg nästa gång jag går upp i varv sådär. Har inte direkt ångest nu. En del högst befogad oro ang de allvarliga situationerna. En stor skopa irritation över de larviga omständigheterna. Nedslagen och modlös på sätt och vis. Överaktiv vinnarskalle och kamplust på andra vis. Gud så komplext det mänskliga tanke- och känslolivet är. Man vet ju till slut inte vad som är upp och ner och bak och fram... Läste i Ensams tråd att psykologen säger att hon ska stanna kvar i känslan och våga känna den tills den avtar. Så jag tänkte att det är nog det jag ska göra också. Pull up my big girl panties och bara möta obehaget. Stanna i känslan. Stanna och tänka de obehagliga tankarna till slut, utan att hemfalla åt tröst- eller försvarstankar. Det är ju bara tankar, bara känslor... ungefär lika farliga som ett luftslott. Så varför är man så rädd? Varför flykt i vild panik? Det måste jag fundera vidare på. Men först ska jag banne mig sova. Kram på er!

Knaskatten
Grattis fina du

Ett halvt år! Det är inte illa. Stort, stort grattis!
Men jobbigt att du har det kämpigt. Med jobb och barn och oro och känslor. Fy sjutton.
Men under allt elände har du ändå humorn kvar, och det tror jag är nyckeln till allt. Att kunna skratta lite åt eländet och åt sig själv. Och tänka att det kunde ha varit värre! Du kunde till exempel druckit uppepå allt. Då hade det varit jäkligt mycket jobbigare och värre på alla sätt och vis (förutom kanske eventuellt i några onödiga och snabbt övergående minuter under första glaset).
Hoppas allt ordnar upp sig! Kram!

Fibblan
Sov du, så funderar jag vidare..

..på ditt inlägg..😘!
Stanna i känslan! Hua..😅! Idag har jag flytt mina tankemonster och jobbiga känslor med först jobb sedan kakor, sedan föör mkt mat och så i med lite kakor till..🥴. Mår jag bättre? Nä. Tänker jag klarare på min situation? Nä. Har jag kommit underfund med vad känslan (läs; oro, ensamhet, ledsenhet, uppgivenhet) kommer ifrån?
Surprise..🎉
Nop!
Och då vet jag ändå vad det är för tankar som snurrar..men jag orkar inte ta tag i dem. Tänka dem fullt ut, vara kvar och låta tråden nystas upp..Eller vågar jag inte? Vad är jag, du och många med oss så rädda för?
Tror som du, och/eller Ensam att vi gör bäst i att våga vara kvar. Jag hörde till och med som ett tips från ett håll jag inte kommer ihåg, som gällde att när vi känner att känslor håller på att övermanna oss, att man kan prova då att förstärka det ytterligare. Istället för att fly; Arg, bli ännu argare, ledsen, försök gråta än mer, sug efter alkohol, se om du kan bli ännu mer sugen (utan att för den skull ge efter för själva suget förstås..🙃). Låter galet, jag har aldrig provat. Men tror banne mig jag ska göra det vid nästa tillfälle..😆!
Nu möter vi känslorna Mirabelle G-S💪!
Jag ser det som en utmaning som jag härmed antar😜!
Men först ska jag också sova..😴.
Trött, ska se om jag kan bli ännu tröttare..😅
Stor kram!
/Fibblan 🌼.

Vinäger
Finaste

Fantastiska fina frispråkiga forumfavoritförebild! 💗

Känner med dig i allt det jobbiga. Anade nästan, precis som förra året, att du mått sämre ett tag. En känsla bara. Mindre aktivitet i andras trådar och en annorlunda ton.

Hoppas innerligt att det vänder snart. Du är sååå värd att få må bättre, som du kämpar. Även om din största kamp för tillfället (och förhoppningsvis aldrig mer) inte är mot alkoholen, så kan livet vara minst lika tufft ändå.

Önskar dig sömn och positiv energi, de vandrar ju ofta hand i hand.

Tack för att du finns!

Kramar i massor

(Förresten, finns det någon som helst chans att ses på förumträffen?)

IronWill
Grattis

Starkt jobbat trots motgångarna. Du är väl som jag av olika skäl lite kryptisk kring detaljer ibland så jag är inte säker på att jag hängt med i svängarna men det kommer gå över den här gången också. Då har du dig själv att tacka för att du är nykter då med. Ytterligare en trofé på väggen. Du kommer kunna kämpa dig igenom detta med med nykterheten i behåll.

Mirabelle G-S
Fina vänner ❤️

Jag ska verkligen försöka ta mod till mig och gå på IRL träffen. Ni här inne vet mer om vad som pågår i mitt huvud än någon människa IRL, förutom min man då. Han känner den ännu knäppare versionen av me myself and I 😂 Du har så rätt IronWill att jag skriver kryptiskt, och det är ju av många skäl, men främst för att skydda andras integritet. Att bli igenkänd oroar jag mig inte så mycket för. Japp, det är jag som är Mirabelle som har bestämt sig för att vara en sån som inte dricker... Så skjut mig i gryningen. Nä, det är mest andra jag oroar mig för. Mina barn, som jag skriver en del om. Lojalitet mot arbetsgivare och kollegie, som jag ju också skriver en del om. Tystnadsplikten i den professionella rollen som gör att jag inte beskriver det som tynger mig desto närmre. Om vi träffas IRL och jag avslöjar min yrkesroll kommer ni nog förstå desto mer.

Vinäger, nu när du säger det så är det nog så att måendet har försämrats under hösten. Jag vet inte riktigt vad det är som händer, men jag ser ett mönster... Mot slutet av november börjar jag krisa. Och i december är jag helt knäckt. Även om inget stort händer. Det är som att tyngd efter tyngd har lagts på under hösten. I november börjar knäna skaka av tyngden, och sen behövs det bara litet smågrus ovanpå det i december och så rasar jag ihop. Januari till mars handlar bara om att sålla ”måsten”, hålla sig flytande och ”komma igen”. Varje år samma mönster.

Haha det är bra Fibblan! Jag antar utmaningen! Just nu är känslan ont i huvudet. Ska jag försöka få ännu ondare då, typ banka huvvet i kaffebordet, eller klämma det i kylskåpsdörren, dyka med huvve före ner från soffan, eller göra som minstingen och slå kullerbyttor nerför trappan... Näe, det var nog inte riktigt så du menade va? Men jag tror på idén faktiskt. Tänker testa den. Nästa gång jag blir sådär gråtig ska jag göra som små barn brukar göra. Ställa mig framför spegeln och jobba upp förtvivlan av hysteriska mått. Någon slags payback måste det ju finnas i det, annars skulle de inte göra så.

Nåja, med skruttigt mående och huvudvärk är det ju till syvende och sist som allas vår Knaskatt skriver. Det hade kunnat vara värre. Man hade kunnat dricka på skiten och må sju resor sämre i det långa loppet.

Tack Strulan och Fina Lisa också för fanfarer och tillrop. Litet duktig känner jag mig allt 😊 Ju större kamp, desto ljuvare smakar segerns sötma 😊 Och tack Li-Lo för bekräftelse. Jag tror det är dags för mig att omvärdera en del ”sanningar” som inte längre stämmer ang vad som tar energi och vad som ger energi.

Mirabelle G-S
Ikväll har jag helt glömt

Ikväll har jag helt glömt varför i hela världen jag väljer att inte dricka alkohol. Men jag vet ju ATT jag har valt det. Och jag brukar ha jäkligt goda anledningar bakom beslut jag fattar. Så jag håller till godo med Loka crush även ikväll. Tungsinnet och orosmolnen som låg över mig tidigare i veckan har iaf skingrats. Det blir som det ska bli med det mesta, oavsett om man förpestar tillvaron med oro och ångest eller inte. Så jag satsar på inte. Go’ fredagskväll alla forumvänner!

Mirabelle G-S
Urk

Det närmar sig föreställning med min grupp hobby-entertainers. Jag vill verkligen inte. Och det känns så tråkigt. Det brukade vara det bästa jag visste, att uppträda tillsammans, ge vår värme och gemenskap vidare till publiken... Visst har jag känt ett motstånd ibland, tex när man är litet halvt tillfrisknad från influensan och knappt orkar stå på darrande ben... Men det motståndet har farit all världens väg bara vi kliver upp på scenen, och jag har lämnat scenen euforisk. Under det senaste året händer den där boosten liksom inte längre. Det inre motståndet växer och jag känner mig bara förljugen där jag strålar mot publiken. Anledningen är säkert en kombination av min utmattningsdepression och konstig stämning i gruppen. Jag orkar egentligen inte alla resor, uppträdanden och övningar sena kvällar. När det var kärleksfull och stöttande atmosfär inom gruppen var det ändå värt en tynande ork. Men stämningen har ändrats. De som har utgjort gruppens hjärta och varit sådana där kärleksspridare har liksom ledsnat på de som styr mot en mer professionell inriktning. De som tidigare har bidragit med kärleksfull galenskap håller nu låg profil. Och de som tror att vi ska utvecklas till någon sorts pseudoprofessionella stjärnor pressar på mot högre grad av disciplin, större krav, högre insats. För mig känns det löjligt. Vi är en samling kärringar och gubbar. Strålglansens tid är förbi.

Nä, jag vill verkligen inte sitta och köra i mörker och regn, för att lägga timmar på ett genrep som ändå inte håller proffsmåttet, och sen genomföra en över två timmar lång föreställning. Men jag har pliktkänsla, så jag kommer att göra det ändå. Men det får bli den sista. Jag tänker pausa. Sen när lusten faller på igen kanske jag går med i någon annan grupp. Jag har turen att vara naturligt bra på det vi gör, så jag har en del inbjudningar från andra alternativ.

Sidor