svagis

aha...den här människan har en personlig assistent...men så är det inte riktigt utan Syster Anna är någon som finns i mig och hon kommer ibland fram och säger åt mig på skarpen. Hon säger att jag inte får riskera min hälsa genom att dricka varje kväll och hon säger åt mig: Lyssna på din kropp! Vad skickar den för signaler? Nå vad vill du svara kroppen? Hon tar helt enkelt hand om "svagis" när det behövs. För precis som många kvinnor före mig så tar jag hand om andra hellre än mig själv...

Jag har ett ordnat yrkesliv och få vet om att jag är alkoholist. Har levt med missbruket till och från i 10-15 år men sökt stöd på beroendemottagning 2006 och hos AA 2013 och fått bra stöd där. Precis som någon annan skrev så dricker jag på kvällarna, somnar och är i skick att jobba dagen efter.

Jag lever själv, mina 2 barn är utflyttade och de vet att jag kämpar och stödjer mig. Ändå är det svårt....jag har en självdestruktiv ådra som tar sig uttryck i att jag dricker för ofta och för mycket. För 2 år sen fick jag influensa och tog värktabletter som gav mig magsmärtor så jag åkte till akuten. Sa som det var till sköterskorna, jag dricker för mycket och är rädd att detta är alkoholrelaterat. De tog alla prover med anledning av detta. Proverna var ok men jag fick börja medicinera mot högt blodtryck.

Jag har haft det stressigt med byte av jobb sen dess och fortsatt drickandet men nu har jag inte druckit någon alkohol sedan fredag 20 december och tänker fortsätta på den vägen.

Tack för detta forum - jag ser fram emot att läsa era inlägg i nöd och lust.
God Jul ?
PS Extra tack till Pellis som uppmuntrade mig att starta en egen tråd för att kunna följa.
PPS. Nu dricker jag té på kvällen istället.....några liter...

Hej och God Jul?

Vad strongt av dig att skriva och att du inte druckit ngt sedan 20/12??

Känner igen mig i mycket av det du skrivit. Jag har skrivit här på forumet lite då och då men när jag inte lyckas då blir jag tyst.
Har ingen alkohol hemma ...så idag har jag klarat mig...nej nu var jag inte sann...vi hade en julöl 3,5%...men jag drack ett halvt glas .men nu finns ingen alkohol hemma så jag hoppas att Juldagen och Annandag ska gå bra✊?

Kram??

Jag sätter ditt nick inom citationstecken då jag tycker det verkar missvisande!
Du verkar inte alls svag utan tvärtom, stark och klok som väljer bort att dricka alkohol!
Lyssna på syster Anna, din inre röst, hon är den kloka och förnuftiga.
Den andra rösten är alkoholdjävulen ? som gärna vill att du fortsätter dricka.?

Men nu har du gjort de första dagarna, bra jobbat!
Heja dig??? och lycka till ?
Kram ??

Alla borde kanske ha en Syster Anna som håller efter en :-) Välkommen ska du vara iaf och med en egen tråd kommer det bli enklare. Kika in och läs varje dag. Vi hänger ju här av samma anledning liksom.

Hejja Hejja

svagis

Strulan65, Varafrisk, FinaLisa och Pellis <3 - TACK också till er som har läst - jag har alltid gillat att skriva och uttrycka mina känslor men har inte skrivit dagbok på åratal...det här känns lite som en dagbok....att ärligheten inför er är så viktig, kanske just för att vi aldrig har träffats - vad finns det för anledning att hålla upp en fasad?

Vaknar upp, nykter, mindre värk i kroppen idag än igår och buken är mindre spänd....ingen alkohol hemma och tänker inte skaffa någon heller. När jag slutade röka 1991 så lyckades jag till slut efter att under nästan ett års tid ha sagt till mig själv (eller det kanske var Syster Anna som var med redan då :-) ): Du vill väl inte få en lungsjukdom? Varför drar du FRIVILLIGT ned giftiga gaser i dina fina rosa lungor? Du vet ju att andra människor bär gasmasker och munskydd för att SKYDDA sina inre organ - hur kan du då utsätta din fina kropp för detta? Till slut funkade det, men nikotinbehovet var starkt och jag började snusa istället....

Jag tror det ska gå bra den här gången...nu är det fokus på MIG och ingen annan.
För 2 år sedan hade jag slutat dricka tillfälligt när jag var på akuten med magsmärtorna. Det höll i sig faktiskt i 6 månader, som jag skrev, och jag gick ned 10 kg i vikt, fick en helt annan utstrålning och klarhet, kände mig stark och oövervinnerlig. DÅ blev jag övertalig på jobbet och blev uppsagd vid årsskiftet 18/19. Eftersom jag lever ensam, men ändå har 2 personer som i viss mån är beroende av mina pengar, så skapade det enorm stress. Den ena personen är min dotter som har autismdiagnos och bipolär sjukdom men lever självständigt (nåja) i samma stad som jag. Under 10 års tid, när hon varit som sjukast med manier osv. har jag fått hjälpa henne väldigt mycket ekonomiskt, t o m lånat mycket pengar, för att skydda henne från att hamna i Kronofogdens register.....vilket förstås har lett till att jag själv har hamnat där istället :(. Så nu tar KF halva min lön under flera års tid och det började i Januari 2019, jo exakt samtidigt som jag blev uppsagd från jobbet jag haft sedan 10 år....jag inser när jag läser dessa rader att bara det väl är anledning nog till att jag fortsatte dricka under 2019...

Men den 1 april började jag arbeta på ett nytt ställe, där jag bor nu och det ser ut som om jag blir fast anställd inom några månader :) Jag trivs väldigt bra på det nya jobbet, är t o m lite chockad över hur jag blivit mottagen jämfört med min gamla arbetsplats där jag kände mig utnyttjad och ibland kränkt av cheferna. Nu blir jag nästan hyllad istället för min långa erfarenhet och min förmåga att analysera och säga kloka saker. Det är dubbla känslor inför det där inom mig....jag tar nya kliv för kvinnor i min släkt känns det som....jag har kanske EN kusin som lever som jag men för övrigt är alla väldigt inriktade på att hitta en man och sedan låta honom styra och leva deras liv. Jag ser framför mig hur min syster håller sin beundrade man hårt i handen, lite på efterkälken, när han stegar fram i sitt liv.....och jag undrar hela tiden: Men vad vill DU göra då syrran? Hon ringer ibland till mig, när hon är arg på honom, och då uttrycker hon vad HON vill...men några dagar senare är allt glömt...och hon slutar liksom fråga sig. Igår, julafton, hade hon ringt vår gamla mamma och "hon var nog ganska på lyset...fast klockan var bara 11 på förmiddagen" sa mamma. Fast syrran är inte alkoholist, inte i sina egna ögon eller andras, utan det var jag som blev alkoholisten i familjen. De vet om mitt drickande av och till under de senaste 20 åren.

Vet ni, ibland när jag var yngre, särskilt när jag var nyskild med 2 barn 4 och 7 år varannan vecka så tänkte jag så här när det var jobbigt: Jag ska leva som en man. Jag ska skita i att göra mig till för någon. Jag ska duga som jag är. MEN sanningen idag är att när jag gjorde detta så utvecklade jag också min alkoholism. Jag har gjort precis som "en man" och använt alkoholen (och även ett ganska fritt sexliv) för att få slappna av från att alltid vara så himla stark och självständig.

Så, nu förstår ni nog varför jag valde "svagis" som nick. För det är så viktigt för mig att få vara svag någonstans....och när jag skriver de här orden väller något upp inom mig....det var så länge sen någon tog hand om mig....så nu får mitt alter ego Syster Anna göra jobbet och skrapa ihop resterna....

Ja ja, hoppas ni därute har en fin och alldeles VIT jul. Bäst är ju om man inte behöver ha någon alkohol hemma. Men alla lever ju inte som jag, och jag får ju betala priset för det genom att vara ensam mycket. Imorgon ska jag fira jul med min dotter, son med flickvän och min inneboende student - vi ska bara äta god mat och spela spel och dricka julmust och MASSOR av té :-D
Kram från Anna

svagis

nu på eftermiddagen utan att ens snegla åt folkölen. Men jag vet ju hur lätt det är att trilla dit igen...den där tröttheten när jag kommer hem från jobbet, tomheten hemma...att allt känns tråkigt och att jag vill ha guldkant på tillvaron....

Tack för era hjärtan - jag behövde skriva av mig imorse <3
Kram

siggestardust69

Tjo Svagis
Mitt tips är ”no worries” ta det dag för dag!
Njut av nuet & måla inte FAN på väggen innan det ens hänt. Bygg på dagar & dig sjölv, så ser du till att hålla FAN stången OM han dyker upp!
Underskatta inte dig själv, du fixar det ?.
Ha en fortsatt skön kväll
Kram Sigge

svagis

Du har så rätt...ikväll är jag orolig för min stackars kropp...min lever...min urinsyra som far ner i tårna och ger mig gikt ibland...jodå, jag är en sån som läser och googlar en massa...ikväll kollade jag vad som händer i kroppen vid abstinens...det var inte så himla smart, plötsligt fattar jag varför folk åker in på torken/behandlingshem....då hjälper det inte att ha en låtsaskompis som man kallar Syster Anna....skrämmande att jag har tagit såna risker så länge.

men, men...jag hoppas att jag kan somna gott ändå. Bäst av allt är i alla fall att jag somnar NYKTER igen <3
Kram

svagis

och nu är det Dag 6 redan. Idag kommer de vuxna barnen och firar jul hos mig - har lagat mat och förberett det mesta.
Känner mig väldigt frusen och inser att kroppen håller på att ställa om. Läste igår att det tar 4-6 veckor innan provsvar blir normala igen....jag trodde det skulle ta mycket längre tid så det var väldigt positivt. Tänk, bara 6 veckor tills min lever jobbar normalt igen :) Stackars lilla lever som jag har misshandlat dig!

Jag vet att det kommer en pärs för mig när det har gått ett tag och nykterheten har blivit det nya normala. När jag saknar ruset och flykten och börjar förhandla med mig själv om A. Men ska försöka gå tillbaka och läsa detta inlägg då, för att stärka mig.

Läste även om de mediciner som kan förebygga återfall. Skulle kunna vara något för mig. Jag är inte negativ alls. Har tagit Antabus för många år sedan och det fungerade väldigt bra. Men det kommer en tid efter Antabus....
Ha en fin Annandag Jul alla därute!

...till dag 6! Jätteskönt! Vaknar döförkyld och halvsnurrig men det är inte pga av vinet utan förkylningen. Massor att göra idag så jag hinner inte skriva men jag önskar dig en fin nykter dag! Kraaam

svagis

tusen tack Pellis!
Krya på dig-kram

svagis

Vaknar nykter och det känns underbart men samtidigt inte lika fantastiskt som senaste veckans morgnar....jag anpassar mig så lätt och blir också lätt uttråkad...men det är bara att trampa på. Igår var mina barn här och vi hade så mysigt, åt gott och spelade ett brädspel som var kul. Min inneboende, en student från Argentina, var också med och funkade himla bra ihop med barnen vilket jag varit lite nervös för. Det borde jag inte för jag har alltid "utsatt" mina barn för nya människor och vårt hem var alltid öppet för deras kompisar också så detta var inget konstigt. Inte heller att ingen av oss drack alkohol. De är unga och inte särskilt intresserade av A vilket är en stor lättnad. När jag såg dem runt bordet kände jag mig väldigt rik <3

Jag passade på när inneboenden hade gått in till sitt rum att prata med barnen om mitt beslut. Det kändes skönt och de ställde frågor och lovade att stötta mig. Det var också skönt att säga till dem att jag kommer att behöva stöd på resan. Det var ju längesen de såg mig onykter nu eftersom jag dricker ensam hemma hos mig, men de vet ju att jag har kämpat i många år och de förstår att det är en kronisk sjukdom. Jag sa att jag tänker gå till AA och att jag planerar att gå till VC och be om akamprozat eller annat läkemedel som minskar risken för återfall. De tyckte alltihopa var bra men fattar också att jag fortfarande skulle kunna traska iväg till bolaget och köpa en flaska vin - och förstöra alltihop på ett ögonblick. Men det tänker jag inte göra!

Kram alla därute

siggestardust69

Hej
Tålamod vännen. Det kommer svackor, men de går över! Tillåt dig att ha tråkigt.
Inget blir bättre med alkohol, inget.
Klappa dig på axeln, du gör det så jävla bra! Du kunde inte ha gjort det bättre.
Tålamod ❤️
Kram Sigge

svagis

Jag är en jobbig jävel.....otålig osv.
Men nu har snart dag 7 passerat och jag ska se "På Spåret" och dricka mitt evinnerliga té igen :-D fast det är såååååååå himla underbart att vara nykter så det är inte sant. Och jag ÄR stolt över mig själv! Förvånas dock över hur evinnerligt lång min process har varit (beroendemottagning 2008-2009 samt AA 2012-2014 och sen inget tills nu) och när jag läser andras inlägg så ser jag att vi alla är i olika skeden i processen. Men jag börjar faktiskt tro på riktigt att mitt vacklande och ljugande för att skydda min självbild är över. Jag börjar tro att JAG HAR BESTÄMT MIG på riktigt den här gången. Jag är liksom lite arg på ett väldigt bra sätt - ska använda det en dag i taget.
Kram

Tror vi är många som försökt många gånger, så till slut kommer gången när man har prövat allt och då har man plötsligt insikten och hittar viljan. Så heja dig och rid på vågen av ilska// kram Strulan

svagis

och tack till Janus som puffade mig i rätt riktning häromdagen. Jag klarar inte att bli nykter ensam - jag behöver kamrater runt mig.
Jag var på mitt livs första blandade AA-möte idag kl.9.30 i en ny lokal med människor jag aldrig sett förut. Kom sent men slank in och satte mig lite i utkanten av samlingen. Delningarna började och jag fylldes av ömhet inför mina nya kamrater - alla i samma båt som jag, fast med olika bakgrunder. Själv delade jag lite kort om att detta är 3:e gången gillt för mig; först 2008 med beroendemottagning, sedan 2012 med AA kvinnomöten, fastnade redan på Steg 1 som jag höll på med ett helt år och avbröt sen AA. Nu känns det som att jag har KAPITULERAT på riktigt - jag kan känna att jag är alkoholist ända in i märgen, fast det inte syns utanpå - min maktlöshet inför alkoholen är total. En fantastisk kvinna kom fram till mig efter mötet och sa: Det lyser ur ögonen på dig.... Så känner jag faktiskt också - min beslutsamhet är stor och jag hoppas det inte var galenskap hon menade sig se i min blick :-D

Dag 8 går mot eftermiddag och jag är så lycklig för mitt nya nykterhetslöfte - jag somnar nykter och vaknar nykter - tack till er härinne som stärker mig i mitt beslut! Är ledig från jobbet en vecka till....får se upp när jobbstressen drar igång mitt inre. Inga förhandlingar - svaret är NEJ till all alkohol!