av Kristina78

Kristina78
mån, 2019-12-23 - 05:40

På det vidare livet...nu har jag haft min tråd på förändra ditt drickande den den 18 augusti, och det är dags att gå vidare.
Den här tråden kommer jag att skriva för mig själv...tankar och känslor som rör det nyktra livet kommer att tas upp, det kommer inte alltid att vara vackert...men det är iallafall mitt liv☺

Kristina78
ons, 2019-12-25 - 22:27

Jag tänkte att det kanske var dags att flytta tråden nu..eftersom jag börjar öppenvårdsbehandlingen den 6 januari.
Det är både spännande och lite läskigt, ser fram emot att få lära mig så mycket som möjligt..och eventuellt skaffa mig nya vänner.
Har nu upplevt min första helnyktra jul på väldigt många år, och det känns faktiskt väldigt bra.
Dels känns det bra att kunna ge barnen en nykter mamma, och det känns bra att gå igenom allt utan filter.
Det är tufft emellanåt...men samtidigt så är det en utmaning att lära sig att hantera livet nykter...än vad det kastar åt en.

Kristina78
lör, 2019-12-28 - 11:54

För att jag är nykter och kan möta tillvaron utan bedövningsmedel.
Har märkt att nykterheten för med sig en vilja att göra saker...jag vill helst göra alla saker samtidigt så det gäller att lära sig att ha tålamod.
Tålamod har jag haft svårt för hela mitt liv, men det börjar bli bättre.
I övrigt så är det en nykter helg, märker att jag inte reagerar så mycket på att det är helt längre...är väldigt skönt att slippa känna stressen över att hinna på bolaget.
Känns helt galet stort att jag varit nykter sedan 18 augusti...valde själv att söka hjälp då och berätta för alla runt omkring mig...det var ett sätt för mig att stänga alla dörrar och minska risken för återfall.
Har också haft ett otroligt stöd från min drogterapeut...han har fått mig att lära känna mig själv på ett helt nytt sätt.
För det är det jag är nu....en helt ny människa, med en viljestyrka som jag inte trodde fanns☺

Kristina78
mån, 2019-12-30 - 11:50

Det är inte dåligt gjort, speciellt eftersom jag inte hade förväntat mig att jag skulle klara av att vara nykter en vecka.
Men här står jag, fortfarande nykter...med en massa beslut bakom mig som jag tagit för att kunna leva ett nyktert liv.
En del av mig är livrädd för att börja behandlingen...min hjärna vill gärna tro att jag är friskare än dom andra eftersom jag gör det här frivilligt...jämför mig även med andra som åkt dit för rattfylla och annat sånt..
Men sanningen är ju att jag bara haft tur som inte åkt dit, och jag är inte ett dugg friskare än nån annan som kämpar med ett beroende.
Tror att det är beroendedelen i mig som kämpar emot just nu...som kanske inte vill ge upp alkoholen helt och håller.
Men gör mig är det allt eller inget...jag kan och kommer aldrig att kunna/vilja dricka bara en öl...ska jag dricka då vill jag ha allt.
Så jag kommer att fortsätta att vara nykter, för jag älskar mitt nyktra jag, som har visat en styrka som jag inte visste att jag hade.
Nu väntar jobb i 5 dagar, känns helt okej att jobba nyår faktiskt...och jag ser fram emot vad nästa år har att erbjuda☺

Kristina78
lör, 2020-01-04 - 17:32

Sitter och funderar en hel del på mitt nya liv, och vad glad jag är för att jag tog beslutet att söka hjälp.
Min make ligger dyngbakis idag och det enda jag känner är bara att jag är glad att det inte är jag.
Han ville gärna att jag skulle tycka lite synd om honom...men det vägrar jag att göra.
Att vara nykter känns inte alls så konstigt längre...kanbli rastlös och tycka att det mesta är tråkigt, men jag har så mycket jag kan göra nu för tiden.
Blir allting alltför trist så är det ju bara att ta bilen och fara ut och köra en sväng.
Det jag älskar absolut mest är att se hur glada barnen är över att ha en nykter och närvarande mamma.
Jag har lovat mig själv att finnas där för dom...jag har också lovat mig själv att förlåta mina föräldrar för att dom förlorade kampen mot alkoholen...det är ju en fruktansvärt svårbesegrad sjukdom, och dom klarade inte av att stå emot.
I övrigt idag så här jag hunnit rensa lådor och badat och klippt hunden
..nu ska det fixas middag och sen ska jag spela spel på min surfplatta resten av kvällen.
Önskar er alla en underbar lördag☺

miss lyckad
sön, 2020-01-05 - 06:27

Vad bra att du lyckats vända ditt liv och göra fina val..Jag ska läsa din förra tråd, så fort jag hinner..Steg för steg blir vi friskare, och våra kroppar återhämtar sig..Visst är det skönt när barnen får den mamman som är frisk och närvarande, istället för en som tänker på sitt bedövnings- och eller flyktmedel hela tiden..Bra jobbat!!???

Kristina78
sön, 2020-01-05 - 12:43

Ja, det känns otroligt bra att finnas där för mina barn, helt obedövad.
Känns lite konstigt att jag ska vara sjukskriven nu i 5 veckor och bara fokusera på behandlingen.
En del av mig känner att jag inte är lika illa däran som en del, eftersom jag inte åkt dit för rattfylla eller nåt annat tragiskt....men sanningen är ju att jag valde att sluta när jag gjorde det eftersom jag kände att det var så nära att jag skulle ge upp helt och hållet och bara låta alkoholen ta över totalt.
Jag kommer att använda dom här veckorna otroligt väl...jag kommer att lyssna och ta till mig allt som säger.
Vill så gärna börja promenera igen, men har en elak hälsporre som sätter stopp för mina planer...ska till sjukgymnasten på onsdag och förhoppningsvis så får jag hjälp så det blir ordning på min fot också☺

Molls70
mån, 2020-01-06 - 20:30

Grattis, blir stärkt av att läsa det du skriver. Så nära att låta alkoholen ta över. Men det finns ju så mycket att kämpa o leva för. Tänker inte låta giftet ta över mitt liv. Är inne o läser på forumet o blir så säker på att jag inte kan ge upp. Fortsätt kämpa. Så skönt att läsa att det finns hopp.

Kristina78
tis, 2020-01-07 - 08:27

När någon tar till sig av det man skriver☺ Är faktiskt ganska nervös inför behandling ens första dag...vet inte vad jag har att vänta mig, eller vilka som kommer att vara där.
Men jag ska ge det allt jag har...har ju 5 veckor på mig nu att vara fokusera på mig själv, det känns lite konstigt faktiskt.
En annan sak som jag reflekterat över senaste tiden är att om jag inte haft maken vid min sida så hade jag nog druckit hela tiden...han var min spärr, och ibland kunde jag verkligen känna ilska mot honom pga det.
Nu i efterhand är jag bara glad för det.
Det är så mycket som hänt sedan augusti när jag slutade att dricka...det är väldigt skönt att bara få slappna av en stund och hinna tänka efter ordentligt.
Ska också träffa min alkoholterapeut i veckan, det är något som jag har saknat under julledigheten.
Men nu är det dags att göra sig iordning och möta mitt nya liv☺

Kristina78
fre, 2020-01-10 - 07:08

Snart avklarad på öppenvårdsbehandlingen, det har varit väldigt mycket känslor.
Har börjat fundera över vem jag är och varför jag gör som jag gör...det handlar ju mycket om det...att komma till roten av problemet.
Vi är en brokig skara, men jag gillar mina kamrater, en del har svårare att öppna sig än andra, men så får det också vara, det tar ju tid att lära sig känna förtroende för andra.
En person har berört mig till tusen...en historia som man bara önskar att den inte var sann...men där sitter en person som lever mitt i en verklighet som man bara önskar inte var sann.
Men den är sann och nu får den personen försöka bygga upp ett nytt liv..och jag ser sån styrka...
Det är väldigt mycket tankar, och jag märker själv att det finns många känslor som jag inte har bearbetat än
...så det är en lång väg att gå, men jag är villig att göra den resan☺

Kristina78
tis, 2020-01-14 - 07:15

Var inte alls förberedd på hur psykiskt jobbig behandling är...väldigt mycket känslor och minnen som kommer tillbaka.
Inser nu att min barndom har då fan inte varit lätt, att växa upp med alkoliserade föräldrar har satt djupa spår i mig som jag måste jobba väldigt hårt med.
Men jag är tacksam och stolt över att jag vågar dela med mig av mycket som hänt, är väldigt glad över min grupp.
Det finns en person där som jag tänker extra mycket på...Hur man ena dagen kan sitta och säga att man ska ge allt för att hålla sig nykter, och sen nästa inte komma på behandlingen.
Alkolismen är en grym och fruktansvärd sjukdom och den skiter fullkomligt i ålder.
Jag skulle önska att denna person fick se sig själv ur mina ögon...för jag ser någon som är verkligt illa ute...jag skulle gärna försöka hjälpa, men man måste ju vilja ta emot hjälpen också.
Idag är en ny dag, och den är min...jag kan göra vad jag vill med den och jag väljer att vara nykter☺

Rosa-vina
tis, 2020-01-14 - 07:46

om din fortsatta nyktra resa såhär på morgonkvisten. Är din behandling i 5 veckor och varje vardag, under den tid du är sjukskriven? Ser fram mot att få fortsätta följa..
Det är klart att du ska vara stolt, jättestolt. Du gör ett fantastiskt jobb med dig själv.

Kram

Kristina78
tis, 2020-01-14 - 20:54

Först är det varje vardag i 5 veckor...då är jag helt sjukskriven....sen blir det en dag i veckan månaden efter och sen en gång i månaden...allt som allt ska vi träffas i 11 månader.
Satt just och räknade ut att imorgon så har jag varit nykter i 150 dagar....sjukt stolt över mig själv faktiskt☺
Hade jag då det jag vet nu så hade jag nog bett om hjälp tidigare...fast egentligen så tror jag inte att jag var riktigt redo för att sluta förrän nu, men bra känns det iaf.
Oroar mig fortfarande över en av dom andra i gruppen...samtidigt försöker jag att inte engagera mig för mycket, försöker att komma ihåg att jag är där för min skull och ingen annans

Nu får det räcka för ikväll/kristina

Kristina78
sön, 2020-01-19 - 10:38

Igår var det en ganska tuff dag, som ringde från boendet där mamma är och sa att hon inte sovit på natten och var jötteorolig och otrevlig mot personalen.
Det var mycket hon skulle fixa enligt henne, jag har ju valt att låta henne leva i tron att min pappa lever mest för att skydda henne, men igår fick jag nog.
Min man och min äldsta dotter följde med, sen tog jag med mamma till kyrkogården och visade henne pappas grav, berättade hur begravningen varit och hur det var när han gick bort.
Vet inte riktigt om hon tog in det jag sa och visade, men för min del kändes det som en lättnad.
Fick ett extremt sig att dricka just innan jag åkte dit...vet att det handlade om att fly från mina känslor, det blir bara för mycket ibland
Men jag valde att låta känslorna finnas där istället, jag tänker inte dricka mer.
Är så glad över öppenvårdsbehandlingen, där får man verkligen gå igenom och bearbeta alla känslor och lära sig handskas med dom.
Så även om det var tungt igår så är jag stolt över att jag är nykter, och att jag har en så fantastiskt fin familj☺

Kristina78
ons, 2020-01-22 - 07:29

På min behandling och jag börjar känna inombords att det händer saker...nog för att jag har varit nykter sen augusti, men det är ju nu som man börjar bearbeta saker som hänt.
Och det ör inte kul alla gånger, men jag har bestämt att än hur jobbigt det blir så ska jag ta mig igenom det.
Jag kommer att avsluta den här behandlingen som en helt ny person...och det ser jag fram emot.
Ser fram emot att börja mitt nya liv med öppna ögon och framför allt en vilja att göra nya saker, jag ser fram emot att ta beslut som jag och min familj mår bra av.
Har också märkt att jag inte har så mycket gemensamt med mina arbetskamrater...dom pratar mest personalfester och fylla...och där har ju jag inget att komma med...så att skaffa nya vänner står också på min lista.
Känner en så stark livsglädje just nu...och eftersom jag vet hur snabbt det kan växla så är jag extra glad för varje gång jag får dom här lyckorusen☺

Charlie70
ons, 2020-01-22 - 15:07

Jag är imponerad och du ska vara stolt över dig själv! Du verkar ju ha mycket samtidigt med familjen så det är ju inte den enklaste saken att fixa den här intensiva behandlingen du har gått in i. Heja dig!

Kristina78
tors, 2020-01-23 - 07:27

Det är jag, när jag slutade dricka i augusti så hade jag inga planer alls, och här sitter jag nu...har påbörjat ett helt nytt liv, och det känns så jäkla bra.
Det är absolut så att allt som rör min mamma påverkar mig...har lärt mig att hon har varit min största ursäkt till att dricka det sista året, så jag jobbar mycket med det på behandlingen.
Det är en av dom största sakerna jag lärt mig...att hitta orsaken till varför man dricker, för min del började det ju redan under min uppväxt med alkoliserade föräldrar, helt galet att det skulle ta 40 år och ett eget alkoholberoende innan man äntligen började förstå.
Sen funderar jag mycket på många som inte törs söka hjälp eller erkänna att dom är alkolister, i mitt huvud funkar det som så att jag skäms inte för att det blev som det blev.
Jag är alkolist, jag har en sjukdom som kräver att jag håller mig nykter för att hålla mig frisk...den kräver också att jag går till botten med hur jag mår och varför det blev som det blev.
Jag går med rak rygg och fast blick för jag är stolt över den jag är☺