Dags för ett nytt försök

37 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Espandrill
Dags för ett nytt försök
Espandrill
Hur gör man för att sluta?

Jag har varit här förut några gånger, hette ”Jeans” då men det kontot var inte aktivt längre, så det var nog länge sedan.

Jag dricker sedan flera år tillbaka (hur många vet jag ej för jag brukar slå bort alla tankar som kan leda till att konkretisera mitt problem) alldeles för mycket och för ofta, utan att det egentligen ”stör” någon annan. Har nu kommit till en punkt där jag är orolig för min hälsa, att jag sakteligen håller på att ta livet av mig själv med drickandet. Skäms också något oerhört och vågar inte vara ärlig mot någon riktig person om hur sjukt mycket jag häller i mig varje vecka.

Tänker flera gånger i veckan i flera års tid på att sluta. Men jag kan bara inte (för i helvete! Jag är så besviken på mig själv). Hur fan gör man?

Espandrill
Dag 1

Har bestämt mig för att detta är dag 1. Ser en trött tant i spegeln istället för den jag tycker att jag borde se. Har läst många andra trådar sen i morse, om kvinnor o män med fina jobb och liv som inte matchar de förutfattade meningarna om alkoholistens image. Jag är också en sådan alkoholist, jobbar mycket och tjänar bra och reser i jobbet och löser problem åt andra i företaget. Har tänkt på att jag säkert haft alkohol kvar i blodet vissa tidiga morgnar på vägarna. Jag sportar flera gånger i veckan, och det är den enda aktiviteten som kan hindra mig från att dricka. Tänker ibland att jag skulle boka upp träning 21 varje kväll, då skulle jag bli kvitt A. Men, slingrar mig snabbt ur de tankarna.

Ska ge en lapp till min man nu, där det står ”jag slutar dricka idag”.

Nilja
Espandrill

Hej!

Bra kämpat! Nu har du tagit de första stegen för ett hälsosammare liv. Det kan vara jobbigt på kvällarna som du beskriver, det tycker jag med.
Det som brukar hjälpa mig är att slå på någon bra serie för att få bort tankarna på alkohol eller att träna.

Hoppas du får en fin fredag 🌷🌸

Espandrill
Tack Nilja

För hejarop :)
Såg att du också nyss bestämt dig. Hur går det?

Espandrill
Tack Nilja

För hejarop :)
Såg att du också nyss bestämt dig. Hur går det?

Nilja
Precis!

Bestämde mig under nyårsdagen. Jag mådde så dåligt efter att ha druckit så mycket på nyårsafton. Just nu känns det ändå bra, har inte något direkt sug men det kommer nog komma senare ikväll eller i helgen.

Amanda
Välkommen tillbaka Esprandrill,

Vilket stort beslut du tagit och vad konkret och tydligt med en lapp till din man där du meddelar din avsikt. Det är tydligt att du är beslutsam i detta!

"Hur gör man för att sluta?" är rubriken på ditt första inlägg. En viktig fråga. Du har redan kommit långt genom att skriva här.

Vissa har stor nytta av vårt nätbaserade program (alkoholhjalpen.se/programmet), medan andra söker sig till en beroendemottagning, sin vårdcentral eller AA. Kommunen kan också erbjuda stöd.

Alkohollinjen är en nationell stödtelefon med telefonnummer 08-84 44 48. Dit är alla som vill ändra sina alkoholvanor och anhöriga ringa och få stöd och råd.

Vad tror du skulle vara hjälpsamt för just dig?

Varma hälsningar,
Amanda
Alkoholhjälpen

Espandrill
Tack Amanda

Känner mig mer insiktsfull denna gång dvs att jag är fullt medveten om att jag har ett alkoholberoende och att jag inte vill fortsätta med det. Så jag är nog ganska motiverad, men tror jag kommer ha väldigt svårt att stå emot när omgivningen frestar med sammanhang och människor som har med ”fest” att göra. Jag är för stolt och skamsen för att ta kontakt med en riktig människa och berätta om min situation, så någon form av anonymt stöd skulle nog vara min grej. Tycker också det är lättare att skriva om det här än att prata (därav lappen till min man). Anmälde mig också i morse som anonym deltagare till två olika forskningsprojekt inom alkoholism :)

Programmet hos er ska jag med andra ord kolla in. Tack för att du skrev till mig!

Espandrill
Dag 2

Det är en sån skillnad att vakna efter en alkoholfri kväll. Ingen ångest och oro och även kroppen känns gladare.
Skjutsade runt min tonårsdotter igår kväll till olika ställen och kände mig nöjd över att vara en mamma som gör sånt. Istället för att säga ”kan inte tyvärr har druckit vin”.
Ägnade rätt mycket tid igår till att fundera på hur jag ska hantera olika saker som kommer framöver:
Tjejmiddag nästa helg, semesterresa i februari, jobbtillställningar (där jag brukar vara den som drar igång stämningen). Har läst i en massa andra trådar att det går att göra allt detta utan att dricka (!) så jag har nöjt mig med att tänka att kanske också jag fixar det, den dagen jag står inför respektive utmanande situation.

Espandrill
Dag 3 - lätt som en plätt

Slutade snusa nyligen och känner med A precis som med snuset så här i början lite mallig och oerhört hälsosam, tänker att jag nästan har blivit en längdskidåkare till sinnet.
Hade kontakt med en kompis via sms igår, en som egentligen har samma problem med A som jag. Hon blev provocerad över mitt plötsliga hälsosamma leverne och ”en vit lördag - wtf!”. Jag tänker att jag kommer att stöta på detta fler gånger. Men jag förstår henne, skulle få dubbel ångest av att hälla i mig vin om en av mina likasinnade plötsligt lät bli. Jag ska försöka inspirera henne och inte irritera mig på att hon irriterar sig på mitt nya jag.

Jag har fått extra problemlösarenergi av detta och vill nu ta tag i så många saker! Oroar mig lite för att jag ska få upp ögonen för större ”fel” i denna fixarjakt.

Espandrill
*

*

Stormenlilla
Jag tror också på att träning är det bästa

Det sporrar en att må bra dagen efter så man orkar träna plus att man får endorfiner.

Det viktigaste är att man är ärlig mot sig själv, är man orolig och mår dåligt över hur mycket man dricker och konsekvenser av detta, dåligt mående eller faktiska saker man gjort samt är här - då funkar inte ens egna dryckesvanor oavsett hur andra dricker. Så försöker jag tänka iallafall. Försök att hålla oron nere så gott det går med att hitta fler ”fel”, man kanske hittar andra saker man behöver ändra och vrida på för att må bättre och det kan nog snarare vara bra insikter.

Ha en fin söndag!

Kram

Espandrill
Tack Stormenlilla

För ditt inlägg. Hoppas på att komma tillbaka i den träningsnivå jag hade tidigare, det kommer göra hela denna grej lättare.
Läste om din historia, Hoppas det går bra för dig!

Espandrill
Dag 5 - går bra men mår botten

Såg fram emot god sömn och bortflugen ångest med att sluta dricka. Men som jag befarade började mina tankar expandera och jag funderar mycket på hur jag är som person (gentemot andra) och hur det är med min partnerrelation. Det märks tydligen på mig för min man frågade mig igår vad som är fel. Jag svarade att jag vill få andrum och vara ensam, är trött på människor och hur de får mig att tänka och känna.

Jag känner mig så låg och inte alls så pigg och positiv som jag hade hoppats på. Känner en stress i blodflödet och på huden. Kanske det är stress som är kopplad till jobbet och livet i stort, inte till alkoholen? Skulle nog behöva prata med någon, men är så dålig på att öppna upp mig för andra. Och tycker det är svårt att sätta ord på vad jag har problem med, allt låter så banalt när jag säger det till någon annan. Jag längtar inte efter alkohol men är besviken över att jag mår så kasst. Förvirrat tillstånd just nu...

Espandrill
Fyra utmanande situationer

har jag lyckats bemästra. 1. Första jobbdagen efter julledigheten, suget i bilen på väg hem. 2. Kollade hockey live i arenabaren, kändes som jag var den enda utan öl/vin i näven. Cyklade dit dessutom! 3. Pappa hälsade på för middag och hade en BIB med sig. 4. Tjejmiddag, gästen hade vin med sig och jag erbjöd även vin som jag hade hemma, men drack inget själv.

Tänkte när jag började här efter nyår att alla dessa scenarios skulle få mig att vackla, och falla. Är så sjukt nöjd över att jag har fixat det. Har tvingats vara extremt tydlig med mig själv i min inre dialog dock :)

Har en ny aktivitet på torsdag, jobbevent med sport/tävling + middag som definitivt tillhör top 3 av tillfällen då jag normalt dricker vin. Har sagt till mitt sällskap den dagen att jag kan hämta och skjutsa hem henne. Hon tycker att jag kan ta ett glas, men jag har gett mig f-n på att jag ska fixa en vit månad. Bra att vara envis ibland...

Espandrill
Kom på en femte

Att titta på vinterstudion och sortera strumpor utan vin, vem gör ens det? Jo, jag tydligen! Två helger i rad utan alkohol, det är ett rekord som heter duga i min del av världen.

Se klart
Så bra start

... du verkar ha med ditt beslut.
Skrattade när du skrev om strumpsorterandet, hade glömt den sysslan som precis, ackompanjerades av ett glas vin.
Dag 7 för mig.
Jag funderar också över saker som ev ska tas tag i på alla fronter men tänker att:
If not now, when?
Vi kämpar på, och så stark du varit såhär långt!

Se klart
Hej svejs

Hur går det för dig, hoppas full fart med vardag, ville bara kika in och säga hej(a)! 🌸

Espandrill
Vad fint med ett meddelande

...från dig Se klart, tack!
Jag har varit fokuserad på att fylla i loggen här i programmet varje dag och det går bra, 17 vita dagar nu! Har insett att fredagar är svårast, sån härlig känsla att avsluta jobbveckan med några glas vin. Var väldigt nära att falla för frestelsen både igår och förra fredagen. Har ju vin hemma och allt. Men jag läste någon som skrev att hur starkt suget än kan vara så går det över fort, om man bara står emot de sekunder när det verkligen sköljer över en. Och jag klarade det, bra känns så bra.
Min man var borta förra helgen och när jag berättade att jag inte druckit något (trots att jag hade besökare som drack) så blev han helt förvånad. Han trodde inte att jag skulle kunna vara så strikt i detta. Nästa dag kom han hem med en present till mig <3
Men, jag ska tillägga att jag ser fram emot när januari är slut. Då ska jag, vid lämpligt tillfälle, unna mig vin. Och sätta ett regelverk för mig själv så att jag inte sitter där och bäljar i mig en flaska en söndag, måndag och tisdag. En regel ska vara att om jag gör det, får jag inte dricka alls. Jag hoppas jag kommer att förstå allvaret i vad jag säger till mig själv med den regeln :)

Hur går det för dig? Jag ska gå in och läsa din tråd nu.

Kram och tack för omtanke

Se klart
Härligt att du haft fullt upp

Med viktiga saker 😊
Har också varit hemma ensam delar av helgen, det har gått bra, promenader tv, läsa här, sova länge UTAN alkohol, säger till mig att det är bra! Försöker fokusera på att undvika dåligt samvete, är liksom fed up med mitt (i vissa stunder) självförakt för att inte klara det som alla andra klarar, dvs dricka måttligt och sällan.
Jag hoppas du fortsätter att skriva här även efter din månad, ska bli spännande att höra hur allt går! Kram.

Espandrill
Jag tänker på morgonen

när suget är som värst, när jag precis är hemkommen från jobbet eller när jag står i köket och ska laga mat (två favorittillfällen att dricka vin). Jag hatade att vakna upp och tycka illa om mig själv för att jag drack fyra glas vin dagen innan, som antagligen var en söndag eller en måndag eller nån annan valfri dag i veckan. Jag avslutade min inre morgondialog med att lova mig själv att slippa denna känsla imorgon bitti genom att inte dricka när kvällen skulle komma. Och så kom nästa morgon med samma gruvliga självförakt eftersom jag sket högaktningsfullt i mitt löfte morgonen innan.

Det är en sådan skillnad att vakna nu. Och det gör ju rätt stor skillnad för resten av dagen, att vakna med att tycka rätt bra om sig själv.

Det här är det jag försöker styra mina tankar till, när suget är som värst. Men jag inser att jag tänker väldigt mycket på alkohol och att anledningen till att jag lyckas så bra med min vita månad är för att jag känner mig makalöst duktig och att det är en begränsad period. Metaanalys à la jag vet att jag vet att jag egentligen vet hur saker och ting ligger till... Det är ni andra som skriver här i forumet, som hjälper mig att genomskåda mig själv <3

Charlie70
Just att tänka på morgonen

efter hjälper mig när när suget kommer. Känslan av att vakna pigg, klar, utan dåligt samvete för det ena eller det andra, känslan av att äga sitt liv i stället för att alkoholen gör det. Den tanken hjälper mig mycket.

Espandrill
Hej Charlie70

Sån konkret sak att tänka på när suget kommer, det känns bra.
Läste i din tråd nu och såg att du har en dotter med NPF. Det har jag också, hon är tonåring med adhd och autism. Jag delar helt den lågintensiva malande oro man går runt och bär på, och i mitt fall blandas den med små skvättar av högintensiva utbrott (möjligt att hon ärvt adhd:n från mig...). Jag har fått mycket "hjälp" av alkoholen, i att hantera min oro och förhindra mina utbrott. Vissa dagar har jag tänkt att jag inte skulle klara av "jobbet" som NPF-förälder utan alkoholen. Alkoholen har hjälpt mig och har inte stört någon annan. Men samtidigt sover jag sämre när jag dricker och har vaknat mitt i natten hur många gånger som helst och andats högt upp i halsen, på grund av tankar på min dotter och hennes framtid och kan inte somna om utan att skriva av mig i något föräldraforum. Och förstås varit helt utmattad när jag ska gå till jobbet några timmar senare. Dessa oroliga nätter med ångest har faktiskt upphört nu, när jag har uppehåll med alkohol inser jag.
Hur är det för dig?

Charlie70
Lågintensiv oro med högintensiva utbrott

Japp, det är mig du beskriver :-) Jag har faktiskt exakt samma erfarenhet som du. Alkoholen har hjälpt mig att släppa oron för en stund. Bakfyllan dagen efter har bidragit till att sakta ner snurret i hjärnan vilket gett en vila. MEN tröttheten av alkoholen saknar jag inte. Jag vill absolut INTE utsätta mina barn för en berusad förälder igen. Mer uppenbart för mig nu efter skilsmässan då de ju bara har mig när de är hos mig. NEJ NEJ NEJ. Jag har i massvis av år ätit medicin för att kunna sova. Min flicka väckte mig på nätterna till hon blev 9 år. Mellan 4-10 ggr per natt var det något. Dricka, kissa, drömma, äta, kissa osv. Hon somnade om omedelbart - men inte jag. När andra har varit kraftigt jetlaggade vid tjänsteresor på andra kontinenter har jag inte haft några problem öht. Jag var ju ALLTID trött och jetlaggad oavsett om jag var hemma eller i Vietnam typ. Atarax har varit min livsnödvändiga stöttepelare. Imovane har för det mesta funnits för nödfall (ibland har nödfallen varat i längre perioder), melatonin har jag köpt utomlands. Ja det är så jag tagit mig fram. Utmattad på jobbet? Ja, typ varje dag sedan flickan föddes och värre har det blivit. Positivt nu är att hon sover hela nätter. Positivt är också att jag har slutat dricka. Jag får mer krafter över. Men det snurrar. Har just nu en tråkig dialog med nya skolan. Mitt huvud är fullt upptagen med att fundera på hur jag ska formulera nästa mail. Hur uttrycker jag mig tydligt, koncist och utan att trampa någon på tårna i onödan? Det snurrar dygnet runt i mitt huvud i olika angelägenheter som rör henne. Galet.

Espandrill
Strul hela hösten

Ja charlie70, det här med alla kontakter med tredje part, skola (typ tre olika personer), bup, habiliteringen, försäkringskassan, kommunens LSS-handläggare tar ju nästan kål på en. Glömde tandläkaren, hon har ju så klart tandställning också så dit springer vi stup i kvarten. Jag har som du noggrant tänkt igenom hur jag formulerar mig, särskilt mot skolan, men även andra instanser, för att inte på något vis sabba möjligheten till den hjälp som går att få. Den här hösten som var har hon haft väldigt mycket frånvaro pga ångest, så jag har mejlat och sms:at och ringt nån varje vecka tror jag. Sjukt påfrestande. Förstår att det är ännu tuffare för dig som är ensamstående förälder. Hoppas du har någon att bolla med.
Jag har många gånger tänkt att be om medicin för att kunna sluta dricka, för att få hjälp med att varva ner, tömma skallen på tankar och slappna av. Men orkar inte OCH är rädd att få något annat som jag kommer bli beroende av :)
När våra döttrar är glada och mår bra, då mår vi föräldrar också bra, eller hur? Så jag fokuserar på henne lite mer än på mig själv ibland, tror jag. Tro nu inte att jag är självuppoffrande ut i fingerspetsarna, jag lägger mycket tid av dygnet på mitt jobb och på träning för mig själv. Men jag menar tankemässigt, orons fokus och vilka problem som behöver lösas. Då är hon prio. I och med detta har jag under hösten utvecklat ett dåligt samvete för mitt andra barn, som jag oroar mig för av andra skäl. Men det kan vi ta en annan gång :)

Tror helt säkert dock att alkoholen som var menad att sudda bort min oro istället har förstärkt den.

Skönt att du kommit så långt och är så tydlig mot dig själv. Du verkar vara en bra pappa. Lycka till med skoldialogen - och det vi är här för.

Espandrill
Det här med insikter

Jag läser ju i varenda tråd att det inte går att dricka måttligt när man en gång har hamnat i ett beroende. Jäklar vad deppigt att läsa när ni skriver så. Jag är så inställd på att kunna dricka normalt för att det känns som att mitt liv skulle bli urfattigt utan alkohol. (Säger möjligen något om omfattningen av min problematik...) Jag kan verkligen inte tänka mig ett helnyktert liv, just nu. Läser om er andra som har bestämt er och känner att jag blir imponerad, irriterad och avundsjuk. Imponerad: jag skulle aldrig klara det. Irriterad: så överkäckt och tråkigt det låter med vatten och promenader som livets höjdpunkter. Avundsjuk: jag önskar jag kunde finna livsglädje i samma saker som ni kan.

Charlie70
Livsglädjen

Espandrill, några ord från mig om käckhet och livsglädje. Jag har ju inte jättemycket erfarenhet än. Så här långt kan jag säga att vatten och promenader i sig inte ger mig livsglädje. Jo, jag dricker förvisso vatten, gärna bubbelvatten nu. En promenad gick jag häromsöndagen. Nej, livsglädjen är upplevelsen av att vara pigg och klar i huvudet. Dag efter dag. Att alltid veta vad jag har gjort och sagt. Att kunna agera ärligt och rakryggat inför mina barn. Dag efter dag. Att kunna köra bil när jag vill säger många här. Nu har jag inte bil, men förstår känslan. Livsglädjen är också att jag med min pigga klara kropp och knopp faktiskt får LUST att göra grejer som jag annars inte hade orkat. Vet inte om jag bidrar till dina tankar, men ett försök från min sida i alla fall.

Espandrill
Tack Charlie70

för bra replik. Jag känner ju också glädje över de sakerna du beskriver. Men inte på den euforiska nivå jag har kunnat uppleva andra saker (när alkohol ofta varit inblandat). Förebild för barnen, tid och energi för barnen, tid och energi att sköta andra saker som städning etc är saker jag redan upplever som positiva efter 21 dagar utan A.

Nu skrev jag en fortsättning som handlade om att jag inte har problem med att jag dricker för mycket, bara för ofta. Sedan motiverade jag varför det inte är ett problem. Jag läste vad jag skrivit och insåg att jag lurar mig själv så hårt med det resonemanget så jag var tvungen att radera och skriva detta istället. Min alldeles nya insikt, bland annat tack vare ditt inlägg: jag vet att jag inte är mogen för att ta det beslut många av er andra tagit, än. Jag måste jävlas med mig själv några vändor först, tydligen.

Charlie70
Några vändor

Jag fattar. Det är bara att fortsätta hålla på. Du anar inte hur många gånger jag har funderat fram och tillbaka genom åren. Hundratals. Dricka lagom, inte dricka alls, dricka lagom, ah det går bra för mig att dricka när jag känner för det, nä det gick ju inte så bra osv. För mig är det slut nu. Vändpunkten var att jag två lördagar i rad uppträtt kraftigt berusad inför min 14-åring för att jag inte kunnat begränsa mitt intag. Den skammen får mig att avstå nu. Skillnaden nu mot då är att jag nu är skild. Har jag barnen, har de bara mig. Jag kan inte hänvisa till pappa. Barnen måste självklart kunna känna sig TRYGGA i sitt eget hem och ha en förälder de kan vända sig till och lita på. Det är i korthet detta jag hänger upp min nykterhet på nu. Att bara ha ETT val d.v.s. att INTE dricka är för mig enklare än det ständiga resonerandet kring att jag kan dricka lite grand, hur mycket är det?, måste till bolaget, dricka ute, dricka hemma, dricka själv, nu är det ledigt dricka mera oh hjälp nu blev det för mycket igen...

På ett sätt är det skitenkelt. På många sätt är det skitsvårt. Men det går!

Vinäger
Espandrill, jag förstår

Espandrill, jag förstår precis vad du menar. Jag tjatar alltid om att var och en måste göra sin egen resa. Vi kan sällan ta det slutgiltiga steget till helnykterhet innan vi själva har fått insikten om att det är nödvändigt. När vi väl kommit dit blir det mycket enklare, därav alla positiva uppdateringar just nu.

Själv är jag inte så mycket för att allt är svart eller vitt. Det finns trots allt människor som klarat av att återgå till att dricka betydligt mindre mängder, men de är få, mycket få. Tänker att vi alla måste få prova oss fram: Kanske är det just jag som kan klara av det. När vi blivit besvikna tillräckligt många gånger ramlar förhoppningsvis polletten ned.

Men, det finns ett stort men, det är nog därför de allra flesta ger rådet att sluta helt, det är oerhört riskfyllt att fortsätta experimentera när man väl hamnat i ett beroende. Många som börjar resan här mot nykterhet har ett psykiskt beroende, vilket är nog så jobbigt. Dock är ett fysiskt beroende något man inte önskar ens sin värsta fiende, om man nu har någon. Med detta följer för många så mycket elände. Riskerna blir med ens större, en del förlorar körkortet, andra jobbet, någon hela sin familj, vissa alltihop.

Men detta gäller ju inte mig, tänker de flesta. Nej, kanske inte för tillfället, men man ska ha med i beräkningen att det kan gå fort, mycket fort, på slutet. Från att dricka två-tre dagar i veckan till varje dag kan ske under endast några veckor, det är vi många som ha erfarenhet av. Ett mycket destruktivt dryckesmönster som snabbt kan uppstå påverkar så många, om man har familj.

Detta är bara mina tankar. Själv har jag kämpat i två och ett halvt år med varierat resultat. Nu tror jag mig äntligen ha hittat ut på andra sidan. Men jag är mycket ödmjuk inför alkoholen kraft. I november 2018 nådde jag min botten, så dåligt som jag mådde då hoppas jag innerligt att jag slipper må igen. Jag drack till och med handsprit när det var som värst (ett par veckor tidigare hade jag aldrig kunnat föreställa mig det, ALDRIG!). Hade en nykter period på några månader, men det tog alltså ytterligare tid att komma till den förhoppningsvis slutgiltiga insikten. Och då drack jag inte alls lika destruktivt det sista halvåret, tvärtom, jag fungerade utmärkt utåt. En helt annan sak är förstås hur jag mådde inuti. Dessutom ska tilläggas att jag aldrig eftersträvat att kunna dricka "normalt". Ändå gick det alltså åt pipan under så lång tid med att sluta helt.

Som sagt, detta är mina personliga tankar. Hoppas att du inte tycker att de inte passar in i diskussionen, jag kan ha missförstått ditt inlägg, det händer då och då här på forumet. I så fall ber jag dig bortse från inlägget.

Hoppas verkligen att du hittar andra saker i livet att glädjas åt och att du snart känner själv att alkoholen förstör och förgör mer än den tillför. Du gör ett bra jobb med dig själv, speciellt med tanke på att du innerst inne inte vill ge upp alkoholen ännu.

Kram till dig

Sidor