av Rolf

santorini
mån, 2020-01-13 - 14:51

Det är besvärligt då sömnen inte fungerar. Med alkohol stängde man av hjärnan och sov men sömnen var av sämre kvalitet. Förutom att ångesten och skammen slog till på morronsidan. Då är det bättre att sova lite sämre ett tag.

Alkoholen är en falsk vän som vi alla vet. Och spåren som missbruket gjort i hjärnan finns kvar. Jag tror inte de går att utplåna om man har ett missbruk. Det går bara snabbare och djupare neråt vid varje försök att dricka måttligt. Om man kan acceptera det besparar man sej mycket elände. Ta en dag i taget men vänja sej vid tanken på att man inte ska dricka igen. Det finns inget normalt bruk för den som har en beroendehjärna. Ett glas är inte nog.
Om man inte har beroendeproblem så funderar man inte på detta. Endast den som vet med sej att den dricker för mycket tar en vit månad. Eller loggar in här. Det kan tyckas orättvist men så är det och det finns värre saker.

Jag minns inte när jag gjorde första försöket med nykterhet. Men vid millennieskiftet för 20 år sen var jag nykter sen några månader. Fast jag hade nog nåt försök innan dess. Höll ett år eller så. Det föll väl på att jag trodde att jag var botad. Jag lyckades intala mej själv att jag överdrev. Efter ett fall i fyllan försökte jag igen 2006. Samma sak. Men efter varje försök så ökade missbruket snabbt och blev värre. Inte förrän 2012 fick jag nog på riktigt. Hade en förfärlig black-out, vet ännu inte vad som hände. Det var botten i alla fall. Så jag vet nog att det inte är lätt. Därför skulle jag så önska att man kunde lära av andras misstag och bespara sej ännu värre erfarenheter.

Det går så bra utan alkohol när man accepterar det. Friheten man har.

Rolf
tis, 2020-01-14 - 12:19

Tack Santorini. Du skriver kloka saker och dina texter lyser med stark erfarenhet. Tänk att millennieskiftet är 20 år sedan trots att det känns som igår. Det ger mig perspektiv. Att odla beroende har tagit många år, sakta men säkert har vanan trampats upp starkare och starkare i mitt undermedvetna. Tänk hur många tillfällen i mitt vuxna liv som jag har bliv onykter och på så sätt övat in detta mönster i min hjärna. Mitt återkommande beteende är det som har skapat beroendehjärnan, detta är utom tvivel. Logiken är enkel, om jag aldrig hade varit onykter så hade jag inte känt som jag gör nu. Jag förstår nu med all tydlighet att jag inte kommer kunna ändra dessa mönster på kort tid, det kommer aldrig att gå. Jag inser att det krävs inte mindre än att helt avstå att bli onykter någonsin igen. Jag tycker verkligen inte om att skriva detta, det tar emot, jag vet att det är någon inre kraft som får panik och skriker. Mitt medvetna jag står i konflikt med mitt undermedvetna, men mitt medvetna jag tänker vinna!

Garageper
tis, 2020-01-14 - 13:36

Hej Rolf,
Du skriver fantastiskt bra och målar upp bilder som är lätta att ta till sig. Det är så sant att det tar lång tid att bygga upp ett beroende liknande ditt och mitt eget. Jag är 4 månader in i nykterhet, känner en stor lättnad över att slippa ångest och jakten efter alkohol. Trots det finns alkohol i mina tankar precis varje dag. Snacka om att ha druckit sig till sjuka nervbanor i beroende hjärnan ?
Jag står inför flera utmaningar framöver. Dels en långresa med ryggsäck till fjärran östern, som genom tidigare resor är starkt förknippat med både rom, öl, whisky och annat drickbart.
? Får hålla mig till kokosnötter och dess vatten, ?
Kämpa på Rolf!

Garage Per

Rolf
tis, 2020-01-14 - 14:51

Lätt avis av 4 månader, men jag är snart där jag med och tanken om A känns redan mer avlägsen än vad den gjorde för ett par veckor sedan. Böjar ana hur det känns att slippa ångesten och jakten på A. Jag läste en text på lunchen som slog mig. Jag behöver förtydliga för mig själv om vanor. En vana kan vi bryta, inte så enkelt. Det finns en komponent till i detta som jag missar. Och för mig är det är sorg, saknad och längtan. Inte känner jag samma sorg i att bryta andra vanor? Vi kan ge upp vanor som att bita på naglar eller andra ticks som inte ger någon nytta till vårt belöningssystem. Men när det kommer till A så finns där något mer. Något som ger oss tröst, ro, lycka, lugn, socialt sammanhang. Jag tror på allvar att vi lurar oss själva genom att tro om vi bara är förmögna till att ger upp vanan att dricka A så kommer vi inte längre längta till A. Det finns något mer som gör att vi känner denna sorg över att sluta med A. Är det inte så att om vi föreställer oss att annat i livet är minst lika bra eller till och med bättre, då behöver vi inte längre känna sorg över A. Om livet nu är bättre utan A så varför då sukta efter dess smak, rogivande effekt, energi, eller alla andra fördelar som vi tror oss få av A?

Om vi nu hypotetiskt tänker oss att vi är övertygad om att det nyktra livet är det som ger mer energi i längden, mer glädje, bättre förmåga till att hantera stress, bättre förmåga att få mer gjort, bättre hälsa, bättre relationer, bättra av allt av som representerar oss som människa och person. Om vi tar allt detta i en samlad känsla och så kopplar vi ihop den känslan till just att äta kokosnötter och dricka dess vatten!

Då vill jag inte annat än äta kokosnötter och dricka dess saft alla dagar i veckan.

santorini
tis, 2020-01-14 - 15:05

Du har greppat problemet. Du ser vad som krävs och din alkoholhjärna protesterar. Det är mycket vunnet genom det. Att du inte tycker om det är helt ok. Det är ett stort steg att ta. Alkoholen finns överallt i vårt sociala sammanhang och det tycks väcka protester då man avviker från mönstret. Jag ägnade mycket tid åt att fundera på försvar och undanflykter till varför jag inte dricker. Men i slutändan bryr sej folk inte så mycket som man tror, bara man låter dom hållas med sitt. ”Det blev lite för mycket” är en förklaring jag använt. När man själv accepterat det så bryr man sej inte så mycket. Och om andra tror att jag har alkoholproblem, tja. Det stämmer ju och ingen har ändå en aning om hur stort problem det var på slutet. Och nu har jag inga problem med alkoholen. Den är helt ointressant.

Jag blir verkligen genuint glad om nån kan lära av mina erfarenheter och slippa göra alla själv. En samstämmig erfarenhet från många av oss är att det är så oerhört svårt att ta tag i nykterheten igen då man fallit. Det är inte ”bara att börja om”. Eller ja, det ska man förstås. Men det är så mycket enklare om man håller fast vid den nyktra vägen och fortsätter att lägga dag på dag. Jag lovar att det blir bättre. Det blir inte automatisk lycka och glädje hela tiden för det. Men att veta att allt man gör, alla beslut man tar, görs på nyktert huvud. Det är stort. Och en sån frihet att slippa köpa hem alkohol, slippa smyga, gömma och skämmas. Alltid kunna rycka ut med bilen om det behövs. Stolthet istället för skam.
Jag vet att det går.

Vinäger
tis, 2020-01-14 - 17:04

Rolf, vilka tankeväckande reflektioner du gör. De i sin tur genererar en massa tänkvärda svar. Har sagt det förr, men det tål att upprepas: Så mycket klokskap som det finns samlat i ett och samma forum som det gör här är nog svårt att hitta någon annanstans.

Ser fram emot fortsatta diskussioner.

Rolf
ons, 2020-01-15 - 10:32

Tack Santorini för din enträgenhet och den tid du tar dig att lyssna och förstå och hitta just de orden som jag behöver.
Tack Garageper för att du får mig att fundera och tänka till om saknaden och vanor, att leva livet lika gott och till och med bättre utan A.
Tack FinaLisa för att jag får mig att känna mig klok och att jag får känslan att jag är på rätt väg.
Tack Vinäger för att du med din erfarenhet i detta forum finns här bland oss nya och att du ger mig självförtroende att skriva trots rävarna bland oss.

Idag är en bra dag, dag 25 av mina nyktra dagar. Börjar få lite mer hopp om sömn, sover inte fullt lika oroligt längre, börjar få mer energi och mer fokus. Det ger en trygghet att inte behöva oroa sig för att inte kunna somna.

Hjälpte min son igår med att förbereda sig inför teoriprov i idrott. Sonen går i sjunde klass. Ämnet var hälsa, kost, motion samt hur droger påverkar oss människor. Ett kompendium på 16 sidor och diverse youtube klipp. Oj oj det var svårt att behålla mitt behärskade jag. Vilken smörja som skrivs om A, det var rena säljmaterialet för att börja dricka. Intrycket som skrifterna gav var att det är normalt att dricka A och det kan vara bra för blodtrycket och hjärtat. De har förvisso inte fel, det är ju objektivt normalt med tanke på att 80% av befolkningen dricker A. Ja det finns studier som visar på att blodtryck och hjärta kan få en fördel, men att dricka ett glas om dagen har fler baksidor än fördelar. Visst fans det baksidor och varningens finger i texterna men det vara bara för de som inte kan klara av att dricka normalt. Har en viss bias (uppfattningssnedvridning) nu när jag själv är inne i arbetet att bli nykter, men jag kan inte sluta förundras över att vi samhället är så accepterande till kulturen om A, det säljs in i alla led trots dess baksidor. Undrar hur många av dessa 80% som ens har en grundläggande förståelse för att varje onykterhet är ett steg till för ens undermedvetna att rättfärdiga nästa glas. Alla som blir onyktra kommer utan undantag sakta utveckla ett beroende som vårt medvetna jag inte förstår, för hunger, sug och känslan om vad vi instinktivt vill ha finns inte vårt medvetna jag, det är en känsla som växer sig starkare genom belöningssystemet för varje gång som vi dricker. Det får oss att tro till slut att det är vad vi behöver för att fungera, ett glas på kvällen efter jobbet, i slutet av veckan för att vi är så slut, på lördagen för att vi ska fira, före fotbollsmatchen, under fotbollsmatchen, efter fotbollsmatchen eller när fotbollsmatchen inte blev av, eller bara för att.

Att det är så svår att sälja in att fest och glädje och lycka finns i oss själva, genom att lyssna på oss själva, är vi trötta på en fredag så finns det en underbar lösning som ger oss styrkan tillbaka och får oss att känna oss utvilade, det är att gå och lägga sig, det är ju fantastiskt skönt när man är trött och det är en smärre fest att krypa ner under täcket och ge oss själva det vi behöver på riktigt.

svagis
ons, 2020-01-15 - 11:05

Tack Rolf för dina fina rader om den fest, glädje och lycka som finns i oss själva! Jag kan bara hålla med dig till 100%. Kroppen tackar mig varje dag genom att reparera de skador som A hade skapat. Nu sover jag istället när jag är trött, promenerar när jag är rastlös och andas djupt när jag har ångest :)
Kram
svagis

santorini
ons, 2020-01-15 - 11:53

Det är stort i vår värld. Att klara en vecka är en milstolpe. En helg utan alkohol för det första. Nu är du redan snart en månad på väg. Och det som imponerar är att du slutade i julhelgen och var nykter redan över nyår. Du kunde ha tänkt att du slutar efter nyår och så hade du ”passat på”och druckit rejält fram till dess. Ditt beslut känns stark och tydligt. Du erkänner också för dej själv att du inte riktigt gillar tanken på att aldrig få dricka igen. Genom att erkänna det ligger du steget före. Du gillar det inte men måste lära dej leva med det. Då är du mer beredd när suget kommer. När alkoholhjärnan börjat säga att ”nu har du visat att du kan vara utan. Det var nog inte så farligt, du överdriver. Ett glas är inget problem”. Osv. Då är det viktigt att vara på sin vakt. Och ha ett fast beslut.
En mening jag läst nånstans hade jag som rättesnöre, kanske fortfarande: ”När du fattat det du vet är det rätta beslutet, ifrågasätt aldrig någonsin det beslutet.” Att sluta dricka då man blivit beroende är det rätta beslutet.

JoYo
ons, 2020-01-15 - 21:10

Så skönt att du får en lugnare sömn.
Och orkar med läxor o kompendium...
... det där med att sälja in alkohol... jag får ångest över att man inte kan kontrollera barnen. Min 16 åring pratar om att alla kompisar dricker. Att han smakat öl men vill nog testa dricka när han blir 18. (Jag drack redan som 13 åring men det har jag inte berättat.) Nu försöker jag desperat förmedla av min erfarenhet och de böcker jag läst.. men måste i slutändan inse att vi inte kan styra över någon annan. Jag har bett min tonåring att inte dricka, röka eller använda andra droger.. det skulle smärta enormt. Inser att barnen troligen kommer att göra det, eftersom samhället pressar till det. De har sett oss föräldrar dricka. När man är beroende är man normaliserad. Och vi har normaliserat a för barnen. Så sjukt. Varför dricker vi så enormt mycket? Varför söker vi glädjen i alkohol? Sorgligt. Det är dags att vakna!
Nu ska jag ge min kropp en fest av boken (Tänka klart) och sen en skön sömn förhoppningsvis!
Godnatt??

Se klart
ons, 2020-01-15 - 23:42

Jag har varit en sträng mamma, aldrig köpt ut. Aldrig tillåtit fester med a. Barnen dricker mkt måttligt när vi ses iaf, eller semestrar ihop. Har alltid upprepat att detta är farlig materia som en måste handlas med mkt försiktigt även om jag inte lyckats själv. Så borde det stå i läroböcker. Stor varning. Nu när debatten om cannabis och legalisering nått hit vill man ju bara skrika rakt ut.
Men Rolf, jag ville allra mest gratulera dig till 25 dagar, jag är för ny med erfarenhet kring när en måste bestämma sig för ”aldrig mer”. Jag funderar mycket på det, inte minst löser jag och tar in mkt av de som vet, skriver. Men jag måste också bryta det grubblandet med ”det räcker med idag”. Det går nog att skifta. Dina inlägg är betydelsefulla!

Rolf
tors, 2020-01-16 - 12:02

Tack Santorini, jag valde att sluta innan jul för att jag var så innerligt less på att nära alla mina jular har varit förknippat med ångest över att jag vet att jag går ner mig. Jag ville verkligen inte hamna i samma läge denna gång, vilket jag inte gjorde. Förändringen ska väl börja någonstans.

Tack JoYo. Nej det går verkligen inte styra över andra. Tror någonstans att våra värderingar hänger med barnen när de blir äldre även fast det inte omedelbart märks i nuet. Det är aldrig för sent att visa på att vi kan vara en förebild.

Se klart. Tack, 25 dagar är jag stolt över. Jag är mest glad just nu för att jag börjar känna att det blir lättare och lättare att vara nykter, mår verkligen bättre. Tror på att vara uppriktig, för bövelen, någon måste väl stå emot denna masspsykos som finns i vårt samhälle. Vet att mina barn kommer att pröva, men mina värderingar kommer de inte undan. Dock kommer jag alltid förlåta dem och inte vara rättrådig, bara snällt informera att de inte har mitt samtycke att droga sig själva och att de har ett eget val att se verkligheten ur ett informerat perspektiv. ?

Dag 26 - Älskar livet!

Rolf
fre, 2020-01-17 - 09:23

Börjar känna att jag har fokus att kunna ta ta i mer komplexa saker. Har i mitt företag tagit hjälp med all bokföring, det är verkligen inte min starka sida, men idag ska jag lära mig och se till att sköta det själv. Sen är det dags att plugga och ta cert i nya metoder i mitt arbete, gick en kurs i höstas som jag ska se till att avsluta och bli klar med. Snart stundande helg och jag inte någonstans en längtan eller saknad att dricka, så skönt, vill inte ens. Att slippa detta eviga kval. Att ha tydliga beslut gör livet enklare. Santorini du har en poäng där, har man väl tagit ett beslut behöver man inte älta det.

Träningen flyter på, har nu tränat 18 pass sen dagen jag beslutade mig att inte dricka allt mellan crossfitt, löpning, box, cirkelfyx och gym. Kroppen och sinnet har protesterat ett tag men äntligen en månad senare ger det resultat, känner mig starkare och mår bättre i kroppen. Har kommit till stadiet att nu vill jag träna mer och tycker att det inte längre är en evig plåga. Brukar ge mig in i att köra 100 pass innan midsommar från 1 jan., har aldrig lyckats. Nu när jag inte längre dricker tror jag att jag har en ärlig chans. 8 pass hittills detta år.

santorini
fre, 2020-01-17 - 10:35

Från rubriken Jag vill inte leva så här till Älskar livet! Vilken skillnad! När man inte längre dricker får man tid och möjlighet till så mycket annat. Det blir ju ingen ordning med träningen då man missbrukar. Att träna bakfull är inte trevligt. Jag avundas dej för att du vill träna, jag kommer lätt av mej och får kämpa för att ta mej till gymmet.

Det finns så många kloka saker som jag lärt mej under åren jag läst och skrivit här. Plus att jag går in för det jag gör, vare sej det är dricka vin eller vara nykter;). Jag har läst böcker som fd alkoholister skrivit. Det finns punkter som är gemensamma för väldigt många och som jag känner igen. Ofta högpresterande och väl fungerande i arbetslivet trots ökat drickande. Högkänsliga, omhändertagande, ofta också medberoende på nåt sätt. Vi är också såna som går in för det vi gör, på gott och ont. I sej många bra egenskaper men också såna som lätt kan trötta ut en. Som gör att ruset blivit en paus, ett stopp på surret ett tag. Sen slår ångesten och skammen till och då dövar man med ännu mer och så går den negativa spiralen neråt.

De finns några viktiga saker jag lärt mej och som fungerar till 100% om man bara kan ta det till sej. Ett är att stå fast vid sitt beslut att inte dricka, no matter what. Har man kommit till det beslutet så finns det en bra orsak till det. Egentligen är det det enda man behöver ta fasta på. Att inte tro att man är botad, att inte tro att ett glas är inget glas. Det funkar inte så.

Vinäger
lör, 2020-01-18 - 10:16

Håller med Santorini, vilken utveckling du har gjort. Och det på så kort tid. Tack för att du lämnar avtryck med kloka ord, både i din egen tråd, men också i andras.

Kram

svagis
sön, 2020-01-19 - 20:27

Fick du för mycket beröm? Jag undrar om du inte vågar dig in här....kanske fått skrivkramp nu ;-)
Vi saknar dig i alla fall! Jättemycket <3 Hur går helgen?
Kram
svagis

Rolf
mån, 2020-01-20 - 12:46

Att träna bakfull har jag gjort många gånger. Funderar ofta på hur nyttigt det. Men nu är det slut på det. Det har även hindrat mig många gånger att ta mig upp och träningen har inte blivit av. Vet av erfarenhet att träningen är min livlina att kunna hantera mitt psyke, får inte ro i kropp och knopp utan den. Det är verkligen en vinst att slippa vara bakis. Min ork är bättre nu även fast sömn och tröttheten / utmattning går i vågor. Tänker att jag har en bit kvar att hämta mig, men även att det lite är så som livet är. Kroppen får ständigt kämpa med olika angrepp av yttre påverkan som virus, träning mer eller mindre mat som är nyttigt. Skönt att slippa kämpa mot giftet A.

Min helg har varit både bra och dålig. Fredagen kämpade jag igenom med ett sug efter A. Känslan är så lömsk, den jobbar sig sakta igenom medvetande och försöker förklara att det inte värt att hålla sig nykter. Nu är mitt förstånd bättre än så. Tänkte efter vad jag behöver, mat, vatten och vila.

Har börjat med att lära mig att meditera, läste att det är ett bra sätt att öka förmågan till att kunna fokusera. Att lära sig att inte instinktivt reagera på mina känslor genom att vara mer i nuet och aktivt kunna välja hur vi agerar på vår inre och yttre stimuli. Resultat skulle tydligen komma efter ett par månader och regelbundet mediterande. Why not… Får bli en ny kvällsrutin, det kanske även hjälper mig att komma i säng, kvällsmänniska som jag är.

Imorgon har det gått en månad sedan jag sluta dricka A. Den 21 december var min fösta nyktra dag. Jag är tacksam för varje dag där jag väljer min kropps förmåga att lösa livet olika känslor och situationer. Hälsan är bättre, mående är lite si sådär men går åt rätt håll.
Tack Sanotrini, Vinäger och Svagis för era stöttande ord.

svagis
mån, 2020-01-20 - 19:18

Känns nästan lustigt nu att vi för bara ett par veckor sedan diskuterade träningens vara eller inte vara i ditt hektiska schema :) Härligt att du bara kör!
Jag firar 1 månad idag och känner mig lika beslutsam som någonsin tidigare. Livet utan A är så mycket bättre och jag kan lita på mig själv på ett helt annat sätt nu. Har inget att skämmas för vilket gör stor skillnad :)

Idag skulle jag starta Krav Maga men har fått så ont i höger knä. Misstänker artros eftersom båda mina föräldrar fick det i min ålder ungefär (plus farmor). Bästa sättet att försöka bli av med det onda är träning (förstås!) men jag ska köra styrketräning i maskiner och fria vikter ett tag så jag blir av med smärtan. Så det blir utökning av träningen för mig också, även om det inte blir i den form som jag hade tänkt än på ett tag.

Jätteskönt att läsa ditt inlägg Rolf <3 att du är på banan :) Det händer ju så mycket i kroppen när en slutar dricka och en del härinne verkar ha blivit sjuka mer eller mindre allvarligt. Jag tänker tillbaka på 1:a nyktra veckan, influensa, feber, huvudvärk osv. och en känsla av att den stackars kroppen reagerade så på grund av vad jag utsatte den för tidigare. Nu tar jag dag för dag, går mycket, lite huvudvärk kommer och går men inte så farligt...och ganska snabbt befinner vi oss på en mycket bättre plats fysiskt - klapp på axeln för första månaden till dig och mig!
Kram
svagis

Rolf
mån, 2020-01-20 - 20:23

Tack svagis för pep. Tänker på det här med krämpor, de är inte så värst roliga och hindrar en att leva. Det är så paradoxalt som du skriver att lösningen när man ha en krämpa är träning, intet ska vara enkelt i livet.

Grattis till en månad, känns som vi har ett flow. Så skönt. :)