av svagis

svagis
fre, 2020-01-17 - 08:04

Sitter på tåget nu - jättetrött men på väg i alla fall :)
Satte 3 larm med olika melodier och det funkade till slut, men jösses vad trött jag är för tillfället. När jag väl vaknar är jag som vanligt men just nu behöver jag lite kaffe när jag kommer fram :)
Bra om du skaffar garn och virknål nr.4-5 sådär så går det lättast.
KRAM!

Rolf
fre, 2020-01-17 - 09:02

Tänker att det är skönt att komma upp även fast en är trött, på något vis är det en känsla av att det är en början av att skapa fungerande vanor. Vet inte hur du har en förmåga att fungerar på lite kaffe? Här behövs det minst en balja eller två. ;)

Har en bild av dig i framtiden med warrior gradering i Krav Manga sittande i zen-ställning, fullkomligt livsfarlig med två virknålar. Trött finns inte längre då du är komplett balans i livet!

Kram!

Charlie70
fre, 2020-01-17 - 17:40

I kväll startar jag mitt projekt, svagis. Skrev lite om det i min egen tråd. Grytlapp är visst lagom storlek att börja med. Ska kolla lite på Youtube.
Hoppas du har haft en fin dag!

svagis
fre, 2020-01-17 - 21:28

Själv är jag för trött för att handarbeta ikväll men äntligen hemma i alla fall :)
Bra att du sätter igång med grytlapp - det är så behändigt :)
Hör av dig om du vill undra nåt! Är hemma hela helgen - och ska handarbeta och kolla skidor <3
Kram
svagis

svagis
fre, 2020-01-17 - 21:30

Jojo det var just en skön vision :) Men medelålders kvinnor klarar mycket mer än en tror!! Krav Maga och handarbete - varför inte :-D
Tack för den :)
Kram
svagis

svagis
lör, 2020-01-18 - 09:18

och jag vaknar ganska tidigt vilket är ironiskt efter en vecka med försovning :)
Känner mig nöjd med hur jag hanterade sug och frestelser igår fredag. Först en lång arbetsdag med viktiga möten. Sen tåget hem då jag började fantisera om vin. Skulle handla lite åt dottern och åka hem till henne en kort sväng. När jag kliver av vagnen möter jag en man som jag jobbade ihop med 1996-97 och han frågade om vi inte kunde gå in någonstans och ta en öl och tjöta lite. Ok sa jag, och insåg att jag behöver sådana möten i min vardag. Inte bara gå som en robot mellan olika arbetsuppgifter (som jag gjort i åratal). Så när vi kom in på puben frågade han vad jag ville ha. Då hör jag min hjärna skrika "VIN - du vill ha VIN" men min mun svarade "Cola" :) En cola med citron och is tack!

Så vi satt och pratade en halvtimma och skrattade åt en massa minnen från förr men berättade också hur vi har det nu. Det visade sig att han arbetar som boendestödjare för personer med autism!! Och har gjort det de senaste 10 åren. Så jag berättade lite om min dotter och hur jag lever. Men inget om alkoholismen. Det var inte läge. Vi bestämde att ses igen och det känns kul. Han är en väldigt varm och sympatisk människa med koll på vad som är viktigt (i mitt tycke alltså) och det är lätt att umgås med honom, jag kan vara mig själv till 100%.

Sen gick jag till dottern som var så tacksam över att jag släpat mig dit med lite mat och sånt. Egentligen hade hon haft hela dagen på sig att handla men jag förstod att det också handlade om att hon ville umgås och hon hade tusen saker att berätta och bubblade på som vanligt men visade också mycket empati för att jag var helt utsjasad och behövde åka hem. Fick flera varma kramar av henne innan jag gick och idag kan jag koppla av och bara stanna hemma i soffan hela dagen, om jag vill det. Och det vill jag :-D
Nu tar jag fram stickningen och sätter på min TV för det är vinterstudion hela dagen!

Det är LIVET mina vänner. LIVET som nykterist - och jag älskar livet <3
Kram till er som orkar läsa
svagis

Vinäger
lör, 2020-01-18 - 10:41

Jag gillar verkligen oplanerade möten. Den tenderar att bli de bästa. Inga förväntningar har hunnit byggas upp. Det blir som det blir. Och som det blev i går! Ljuvlig läsning. Håller med Charlie om att det var starkt att låta munnen istället för hjärnan tala. Cola is da shit.

Kram till dig

svagis
lör, 2020-01-18 - 17:00

Genom era inlägg ser jag ännu tydligare att jag faktiskt gjorde nåt riktigt jävla bra igår! Trots sug och fantasier under tågresan så tackar jag ja till besök på en pub och ber om Cola :-D Det är är fasen inte dåligt och det märkliga är att det kändes helt naturligt - min bekant drack en stor starköl men inte led jag av det, nä, jag var så nöjd med mitt glas Cola :)

Om jag hade fått gissa i förväg hur en sån händelse skulle gått så hade jag varit full av farhågor och trott att jag skulle tagit chansen att dricka öl. Kanske har jag börjat mogna i mitt nykterhetslöfte - det är ju för MIG som jag inte dricker. Dessutom tänker jag på ER härinne. Jag vet ju att ni är engagerade och ger mig stöd, nästan dygnet runt faktiskt <3 och det betyder ju något! Ni har ju läst mina första inlägg i tråden och VET hur jag led av mitt alkoholmissbruk. Det är bra att kunna gå tillbaka och läsa sina första inlägg som någon annan skrev, jag tror det var du Charlie.
Hur går det med virkandet?
Kram
svagis

Charlie70
lör, 2020-01-18 - 17:16

JA! Du gjorde en storartad insats i går. Såg du inte det själv??? Du är ju fantastisk. Och tänk, nu har du ju gjort det en gång. Då kan det gå en gång till. Alkoholberoendet är inte i vägen för ditt sociala liv. Det går att finna vägar framåt. Jag är övertygad om det och du har redan bevisat att det gå ju!

Jag har virkat på här i dag. Det blir snett och vint trots mina luftmaskor. Tycker det är svårt att hålla garnet så det blir så där lagom spänt hela tiden. Tror också jag virkar för hårt, fast att jag tänkte på det från början. Att försöka göra lösa maskor... Kanske skulle jag egentligen börjat med grövre grejer ändå. Tänker att jag övar på, på det jag har. Sedan kan jag ju dra upp det och börja om. Den här gången har jag inte börjat virka en grytlapp... Även om jag trodde det hahaha! Det har varit supertrevligt med flickans intresse! Hon har suttit och skrattat högt åt mig när jag har kämpat. Och så har hon sagt att NÄR jag har lärt mig så måste jag lära henne :-) Tror det kan vara en bra grej i ett autistiskt liv. Vi kommer ju inte ut och gör grejer som vanligt folk här...

ALLA virkningshacks tas emot med stor tacksamhet! Jag har också gått med i en FB-grupp om virkning i dag. Fantastiska grejer som görs. Jag får mindervärdeskomplex ju!

Nu ska jag göra fisksoppa här. Hoppas barnen gillar den. Trist när det blir klagomål...

Se klart
lör, 2020-01-18 - 19:55

Jag såg att vi är lika gamla, läser samma bok och haft några försovningar på sista tiden. Och så är vi ju här ?
Kände också igen detta med att vara mer i sig själv, lite stoltare på jobbet, som nykter.
Det är som om man gått omkring med en osynlig skam tidigare, inte suttit i något hörn, men inte heller rätat på ryggen.
Jag är på min dag 13 och jag har siktat på tre månader. Förutom vita månader i januari har jag inte varit nykter så lönge på många år, sedan min dotter föddes för 25 år sedan. Och de senaste tio åren med en oroande konsumtion.
Jag funderar varje dag på ett liv utan alkohol och tror att jag förbereder mig.
Men när det känns krångligt så återvänder jag till att jag är nykter idag, och Inget annat behöver bestämmas.
Jag tycker som du att detta forum är en ynnedt att få vara en del av.
Högpresterande är vi ju många, det vet vi. Men jag börjat undra om ni här inne också tillhör eliten av snölla, roliga och kloka personer.
Ps. Ska återuppta stickningen, tack för inspiration!

svagis
lör, 2020-01-18 - 21:10

Se klart - vad roligt att du hittade hit <3 Ja det är skönt när en känner gemenskapen härinne.
Jag kommer inte att åka på träffen i Sthlm den här gången. Kanske nästa gång. Men jag kan tänka mig att det är väldigt roligt att träffas öga mot öga :)

Jag har ibland fått höra att jag är FÖR snäll. Att jag riskerar att bli utnyttjad osv. Men själv lider jag inte. Jag bryr mig om andra människor. Inte till den grad att jag själv går under men jag tänjer ibland på gränserna för att hjälpa en annan människa. Jag tycker vi ska vara snälla mot varandra om det är möjligt, snälla och toleranta. Härinne känner jag snällhet komma vällande mot mig när jag loggar in - och det är en skön känsla <3

Om virkning och stickning: Det tar tid innan man har hittat den ultimata "fingersättningen" och känslan för garnets spänning mellan fingrar och virknål/stickor. Det var därför jag tyckte du skulle börja med virkning. Så mycket enklare att repa upp om det skulle behövas, men det bästa är ju att bara virka vidare, som en slags provlapp istället för grytlapp kanske? Och då kommer du nog att se att ditt alster blir lite mjukare, jämnare och rakare efter ett tag. Sen kan du repa upp provlappen, när du liksom fått kläm på det, och virka din grytlapp!
Själv stickar jag en liten t-shirt strl 68 till en bebis som inte ens är avlad ännu :-D Mina barn fyller 30 (dottern som lever själv) och 33 (sonen som har en sambo) i år så någon gång blir det väl ett litet barnbarn gissar jag. Och det är så behändigt att sticka små plagg - och gulligt, så jag tänker inte säga något utan bara sticka och lägga på hög. Min mamma sa idag: Åh Anna, du har allt det roliga med barnbarn framför dig!!
Jag älskar att vara bland barn. Det var väl därför jag blev mellanstadielärare antar jag. Men de senaste 15 åren har jag inte haft några barn omkring mig och det är faktiskt tråkigt. Men jag har ju fullt upp med annat istället så det får bli när det blir. Jag fick ju barn tidigt. Var bara 23-24 år när min son föddes.

En mysig lördag har passerat. Men jag gick inte på något AA-möte idag heller. Funderar på om jag ens vill. Vi får se hur det utvecklar sig. Läste i en annan tråd att några tyckte AA var som en sekt. Det tycker inte jag utan råkade bara bli stött pga en enstaka individ som var lite påflugen vid ett enda möte. Så jag ger det nog en ny chans så småningom.
Over and out!
svagis

svagis
sön, 2020-01-19 - 09:34

efter en god natts sömn. Somnat lite snabbare de senaste kvällarna vilket lett till att jag vaknar vid 7 som jag brukar. Kaffebryggaren laddas, duschar och tvättar håret, sätter mig vid datorn med en kopp kaffe med mjölk. Lyssnar på Gomorron världen - livet är mysigt :)

Idag ska det bli sol och jag ska ge mig ut. Först en sväng till dottern med matlådor och sen ner till centrum där jag ska träffa en man som jag var på dejt med ett par gånger för ett år sen. Vi hade mycket gemensamt och skrattade åt samma saker. Men han var nyskild och jag märkte att han inte riktigt visste vem han var - han sa en del saker som jag blev irriterad över, kommenterade mig på ett sätt som jag inte gillade och själv skulle jag ut på min tågluff till Italien så jag sa att jag ville pausa dejtandet. Han hörde av sig när jag kom tillbaka men jag var inte längre intresserad av honom. Nu, för några veckor sedan hörde han av sig igen och undrade om vi kunde ses och ta en fika. Så idag ska vi träffas igen. Men jag är skeptisk. Vi kanske kan bli vänner? En fördel med honom är att han redan är nykterist - dricker inte en droppe, och jag tror inte att han haft alkoholproblem utan det är nog andra saker som ligger bakom - han är väldigt skärpt och har ett bra jobb som forskare...kanske därför han inte dricker A? Nej förresten, det beror nog på något annat...intelligens och bra jobb har ju inte hindrat alla andra härinne från att dricka :-D

Jaja, som ni märker så har jag börjat tina upp lite och rikta blicken utåt igen. Men jag är försiktig, det får inte skapa stress i mig.
Inget sug inga tankar på A. Bara jag klarar fredagkvällen så verkar helgerna bli lugna, fria från sug :)
Om 2 veckor ska jag på fest, just på fredagen, men jag har redan börjat förbereda mig mentalt så det ska nog funka också.
Kram
svagis

Anonym15366
sön, 2020-01-19 - 10:31

Så härligt inlägg!
30 dagar!! Och vilken spännande träff du har framför dig! Nu är jag så nyfiken på mannen du träffat! Jag vill också veta mer om hans nykterhet!? Intelligent, nykterist, forskare, humor, tålmodig.... låter som stabila egenskaper för vänskap eller kärlek! Hoppas det blir en fin dejt!
Min man är bortrest och jag har möjlighet att känna efter. Relationen har knakat och vi behöver distans. Vi har varit tillsammans lääääänge. Till slut behövs en paus för att SE varandra som egna individer igen.
Jag ska ut i solen men min minsting, en promenad för att njuta av livet!?

svagis
sön, 2020-01-19 - 20:24

jo jag kan hålla med om att han låter som en riktig toppendejt MEN....näe, det blir inget med det. Han var sig precis lik från förra våren när vi sågs några gånger. Han är rörig, ostrukturerad, pratar massor så man knappt hör, om sig själv och sina fyra söner, hur duktiga de är, att en ska läsa matte i Oxford nu, en annan är så snygg, han kan få vilken tjej han vill osv.... bla bla bla....och jag tolkar allt pratet som ett sätt för honom att kompensera sitt dåliga självförtroende. Han är liksom....hjälpsökande....vädjar till mig att tycka om honom - fast inte i klartext men....nej det blir ingen mer dejt!

Blir lite avundsjuk när du säger "min minsting" - saknar små barn i mitt liv så mycket <3
Alla säger att "det går så fort de där barnaåren" men det kände man ju inte då....nu är jag 56 och mina barn föddes när jag var 23 och 26 så det är många år sen...jag tycker barn är spännande!

Grattis till alla dina nyktra dagar JoYo!! Och helgen med bortrest man verkar rulla på också :)
Du är FANTASTISK <3
Kram
svagis

svagis
mån, 2020-01-20 - 19:36

och känslan är...att det rullar väl på rätt bra det här, jag kör ett tag till :)

Jobbar som vanligt och har inte blivit stressad ännu - tänker "jag hinner det jag hinner" och lägger undan resten...börjar mer och mer få kläm på mitt nya jobb, vilka jag ska vända mig till och vilka jag ska undvika. Många människor är bittra och negativa och de undviker jag om det går. Viktigt möte med högste chefen idag och det kändes riktigt bra, lade fram visioner för min verksamhet och nu får jag genomföra en del av visionen. ÄNNU viktigare att vara nykter tänker jag! Jag tycker det är roligt att jobba, har alltid känt så, ända sen mitt första sommarjobb i kassan på Domus som 14-åring när jag växte upp. Första egna lönen....några år senare, när jag jobbade i ett stort sjukhuskök fick jag veta att jag levde, blev upplärd av en barsk kvinna som inte var imponerad av hur jag spolade och moppade rummet där "grishinkarna" med matrester förvarades. Minns fortfarande hur jag stod lite tafatt med moppen i händerna och kvinnan kom fram och tog den ifrån mig: "Nejnejnejnej, så HÄR måste du göra om du ska få med dig vattnet!" och så visade hon med kraftiga svep över golvet. Kände mig dum och värdelös men lärde mig massor, inte minst lärde jag mig att bli tillsagd, att jag inte kunde allt själv, att om det ska bli bra resultat så måste vi hjälpas åt. Emellanåt har jag glömt de här sakerna....och inbillat mig att jag visst kan lösa allt själv...men utan hjälp från goda vänner och kamrater går det inte.

Så idag är jag tacksam för er härinne i AH:s forum - mina nya vänner, förebilder och stöttepelare - en bamsekram till er alla <3
svagis

Charlie70
mån, 2020-01-20 - 20:22

Jag tror det är en bra kombo att älska sitt arbete men samtidigt kunna distansiera sig från det genom att inse att man inte alltid kan leverera 1000 procent och det är inte hela världen. Jag har gjort så mycket snurriga grejer på mitt jobb under min halvtidssjukskrivning så det liknar ingenting. Hade jag varit yngre tror jag att jag hade velat sjunka under jorden och försvinna. Nu tänker jag att visst, jobbigt och lite onödigt men då får man ta saken vidare utifrån det rådande läget. Man VILL ju liksom inte göra ett dåligt jobb, det är utgångspunkten. Men som utbränd med kognitiva svårigheter som extrem glömska så kan resultatet då och då bli mindre bra. Nu är inte du utmattad vad jag vet svagis, men vi har ju en annan extremt stor utmaning som upptar mycket av vår tankeverksamhet. Därför bra att försöka ta lite lättare på jobbet under en period om man kan tänker jag.
Kram!

Rolf
mån, 2020-01-20 - 20:33

En månad, så skönt. Grattis. Tänk att tiden går så fort även fast vi tar en dag i taget, kanske just därför. Glad att du la ner den där daten, tänkte att människor ändrar sig sällan. O jobbet flyter på med utmaningar som du är klok att ta hjälp med. Det går bra nu <3

Kram

Janus
mån, 2020-01-20 - 23:45

Grattis till din månad. Blir så glad att det går bra för dig. Du fixar det här.
Själv når jag full månad på torsdag och har redan köpt en liten present till mig själv? Ska se operan Tosca och ge själen lite balsam.
Kramis