av Gäst

Jag är alkoholist, behöver hjälp!

Gunnar
fre, 2010-09-17 - 06:57

6 dagar nykter!

Igår kväll var nära, men tröttheten segrade över vanans makt, jag gick och la mig istället och jag vaknade utan ångest.
Men hur ska det gå ikväll eller imorgon på bröllopet.
Jag vågar nästan inte tänka på det.
Jag har siktet inställt på måndag morgon, klarar jag det utan att ta det där första glaset, då har jag vunnit en stor seger.

Tack ni alla för det ni skriver, det hjälper mig, jag lovar.

Gunnar

Mamma Mu
fre, 2010-09-17 - 08:39

Bra jobbat Gunnar, 6 dagar nykter!!

Du ska vara stolt över dig själv, försök hitta styrka i segern över att ha klarat 6 dagar hittills, så kan den styrkan hjälpa dig att klara ytterligare fler dagar.
Om suget kommer i eftermiddag/kväll, tänk då på hur bra du har mått när du vaknat utan ångest och bakfylla.

Och se till att du får köra imorgon, så är det ju en enkel lösning för den kvällen.

Du klarar det, tänk positiva tankar! :)

Kram!

Gunnar
fre, 2010-09-17 - 09:44

Jag trodde aldrig att jag skulle erkänna mina alkoholproblem.
För om jag gjorde det skulle jag inte kunna fortsätta dricka som jag gjort.
Jag skulle skämmas ordentligt, vilket jag gjorde dagen efter mitt beslut att lägga av.

Nu har jag erkänt att jag har problem och jag känner mig starkare nu, med Ert stöd, även om jag känner svaghet emellanåt.

Jag har å andra sidan inte berättat för någon annan än min fru, och Er förståss.
Jag känner att jag får så mycket stöd av Er.
Min fru har sagt att hon vill att vi är nyktra i kväll, och i morgon.
Hoppas det fungerar.

Gunnar

vana
fre, 2010-09-17 - 10:31

Det är väl därför man inte erkänner sitt alkoholproblem,för man VET att då kan man inte fortsätta.Det gäller att bryta den barriären först.Man behöver inte berätta för alla,varför ska man?
Det brukar komma naturligt.Jag berättade för en arbetskompis först för några veckor sedan.Hon upplevde mej förr som väldigt nonchig o frånvarande på jobbet o hade ingen förståelse för det,förrän jag berättade att på den tiden drack jag o jag höll jättemycket distans för jag ville inte att hon skulle känna lukten av alkohol.Mitt beteende missuppfattades av henne,men hon hade ingen aning om att det var alkoholproblem,förrän jag,efter nästan ett år,berättade för henne.Jag kunde berätta pga att jag varit nykter så länge o kände mej stark i min nykterhet o som en helt annan människa i beteendet,dvs,mer närvarande.

Märta
lör, 2010-09-18 - 11:52

Hej Gunnar

Jag måste säga att du visar en imponerande styrka. Att vara svag, att vackla, att erkänna att det är svårt, det är styrka Gunnar. Att sluta med alkohol, tobak, och annat som blivit en del av sitt liv är inte en enkel match. I bland kan man ta en dag i taget, ibland för man ta en stund i taget, inte just nu men kanske om en stund-tänket när suget är som värst. Jag håller med Vana, man har rätt att välja för vem man ska berätta och när. Men du har helt rätt, att bryta tystnaden gör att man inte kan fortsätta längre som man gör. Det viktigaste med att bryta tystnaden är att man erkänner för sig själv, att man sätter ord på de problem man bär på. Och först då går det att be om hjälp, att välja riktning.

Jag tror på dig/ Kram Märta

Gunnar
sön, 2010-09-19 - 08:08

8 dagar!

Jag klarade min lillsyrras bröllop igår galant, helt utan alkohol, fast jag tog det säkra före det osäkra och körde.
Men, jag tror jag hade klarat det ändå, jag känner mig stark idag.
Jag har gett mig f-n på att komma ifrån detta elände och nu har jag varit helt utan alkohol i över en vecka. Fy f-n vad det känns bra.

Idag ska jag belöna mig med att vara nykter!

Gunnar

Gunnar
mån, 2010-09-20 - 07:41

9 dagar och fortfarande inte en droppe.
Jag känner mig starkare och starkare.
Nu har jag siktet inställt på måndag nästa vecka.
Nu jävlar, jag känner segervittring.

Hoppas det går som när jag bestämde mig för att sluta med tobak.
Det är nu ca 18år sedan utan ett enda återfall.

Gunnar

Bollen
mån, 2010-09-20 - 08:09

Bra jobbat Gunnar, inget fel på att ställa in siktet, men personligen så kör jag en dag i taget, jag tar beslutet varje dag, och en dag i taget.
Jag blir stressad utav att tänka förlångt frammåt utan alkohol, mitt problem är att när jag nått målet så är det lätt att jag faller/lägger mig ner o vilar lte, -visst inga problem med att resa mig, men det är ju bättre att stå upp än att kravla omkring i skiten.

-Gunnar, jag är imponerad av din styrka,
du inspirerar mig,
keep it up, Så kör vi en nykter måndag tillsammans.

Gunnar
mån, 2010-09-20 - 08:24

När jag var liten säg under 10-15 år fick jag ofta höra, eftersom min far var alkoholist, att en alkoholist kan bara sluta om han/hon själv vill. Ingen kan hjälpa en alkoholist som inte vill sluta.
Jag har hört så många som försöker sluta röka - "åhh, det är så svårt" - Jag lyckades sluta med tobak av ren vilja. Om jag inte hade den rätta viljan hade jag misslyckats med det.
Ingen hjälp av div. kemikalier eller nikotintuggummi.
Jag känner mig väldigt motiverad, åtminstone just nu, att sluta med alkohol.
Jag vet att jag har viljan, jag känner också att det finns en styrka, vilket jag inte kände för en vecka sen.
Nu kanske jag är väldigt kaxig, efter bara 9 dagar, men jag känner en styrka.
Jag har gett mig f-n på att "det här ska jag fixa"
Att hålla sig från alkoholen på veckan är betydligt lättare än att hålla sig nykter på fredag och lördag.
Jag kanske tror för mycket om mig själv och faller nästa fredag, det var inte så jäkla lätt i fredags.
Men, jag tror, att har man gett sig f-n på att klara nåt, så är förutsättningarna klart mycket bättre att lyckas.
Många som vill/försöker sluta med någonting faller p.g.a. dåligt självförtroende.
Jag kände mig så svag, så svag för några dagar sedan men mitt självförtroende har ökat.
Idag känns det som att inget kan rubba min vilja.
Jag känner mig stark.

Idag ska jag belöna mig med att vara nykter.

Gunnar

Bollen
mån, 2010-09-20 - 09:38

Håller med viljan och motivationen är allt.
För fem år sedan slutade jag att snusa, min fru hade varit på mig ganska många gånger innan, o jag hade gjort några halvdana försök, ville innerst inne inte sluta.
Men en morgon så bara slog det mig, jag måste sluta... Jag fick uppleva tre jävulska veckor o sen började jag komma tillbaka, men jag kan fortfarande känna ett sug när jag se någon lägga in morronprillan på tåget in till jobbet.

Thea
mån, 2010-09-20 - 09:51

Ja, nog så sant. Jag "vill" sluta snusa, för jag vill inte få missfärgade tänder, men jag vill inte sluta snusa, är beroende av mina prillor. Så jag löser det med att jag ska köpa blekningskit , då kan jag fortsätta snusa. Enkel missbrukslogik.

Men jag Vill inte dricka, så en dag i taget, hjälper mig.
Men Bollen, tog det verkligen 3 v. av helvete att sluta snusa??
Ryser.

Kram Thea

Bollen
mån, 2010-09-20 - 10:00

-Thea, Japp tre veckor utav ”pure hell”, när min svåger slutade, så kände han nästan ingenting... Orättvist, men han har ju inte heller någon större beroendepersonlighet. Faktum är att en av anledningarna till att jag inte tagit någon snus ännu, är att de tre veckorna jag upplevde var så otäcka, att jag tror inte att jag skulle orka en gång till. Men jag ångrar inte en sekund att jag slutade snusa.

Kramar