Hej.
Jag är en tjej på 22 år. Jag började dricka alkohol när jag var 15 år. Ända sen dess har jag alltid haft problem med att kontrollera mängden jag dricker per kväll. Ett tag drack jag varje dag, då var jag 17 år och mådde dåligt av depression och annat. Eftersom jag insett mina problem så försöker jag tänka ordentligt på mitt drickande. Nu dricker jag en gång i veckan, jag tänker att jag bara ska ta 5 öl en kväll men när jag väl börjat så går det inte att sluta, det är omöjligt. Brukar kunna dricka en 15-20 starköl och blir sen så full så jag däckar och kommer inte ihåg något från kvällen innan när jag vaknar. Jag skakar, kräks ofta, får syn- och hörselhallucinationer och mår otroligt dåligt dagen efter. Jag vet att detta är illa och riktigt dåligt för mig och min hälsa då jag flertalet gånger både kräkts och kissat blod dagen efter. Jag vill så gärna sluta, och jag vill göra det på egen hand. Jag vet att jag kan också men jag känner mig så ensam i det hela då jag skäms något otroligt över detta och inte vill att någon ska veta. Jag mår bra som nykter och trivs med det men sen blir jag plötsligt uttråkad och längtar efter känslan att vara full. Jag känner att det är så orättvist att "alla" andra kan njuta av alkohol och ha en rolig kväll med det, medan jag ska stå utanför och vara den enda som inte dricker. Jag har som sagt dragit ner på antal tillfällen då jag dricker och mitt mål nu är att sluta helt. Finns det någon annan i samma sits? Någon som lyckats på egen hand? Känner mig helt hopplös och ensam just nu.

Hej!

Var på svensexa förra året, var vaken och söp konstant i tre dygn på Finlandsförja. Vaknade upp i Helsingfors. Gick till ett Café med min bror som var med och fick då en, vill inte egentligen säga uppenbarelse då jag är ateist, men en enormt stark känsla av orden som jag sa till min bror. DEN HÄR KÄNSLAN VILL JAG ALDRIG KÄNNA IGEN.

Sedan dess har jag bara druckit en 3,5a på matchen Sverige mot Schweiz. Fanns ingen alkoholfri öl på tele2 arena. Trodde det skulle vara ok. Kände efter 10 minuter hur alkoholen spred sig som svart bläck till varenda cell i hela kroppen, och jag var tillbaka där till orden. DEN HÄR KÄNSLAN VILL JAG ALDRIG KÄNNA IGEN. Så jag gav min kompis resten av ölen. På den vägen är det! Kämpa på!

anonym23055

Hej!

Har ett troligen ganska vanligt problem när alkoholen tar över vill nu sluta dricka helt tycker själv att det är jobbigt då jag är lite av en gourmet o tar gärna en öl / ett glas vin til maten ... tänk om der hade slutat där men der gör det ju inte ett glas vin till maten kan lätt sluta att man är en ”rockstjärna” istan alltför ofta nu villl jag slura helt tycker bara det är så svårt mvh//(rockstar på fyllan)

anonym23055

Vilken bra story väldigtt starkt av dig att ge bort ölen när den började värka ? själv hade jag nog druckit up o tagit några till o vaknat med ångest!! Bra jobbat ?

Sigge50

Idag var jag på väg att ljuga igen. Vill sluta men har några dagar med sug

Cheri

Hej! Är oxå ny här dagen till ära. Visste inte riktigt hur man skulle göra men hittade nånstans att d kan vara bra o börja med att starta en egen tråd, där man kan skriva ”sin historia” o så kan d vara lättare för andra att hitta till en o stötta..
Hälsningar Cheri

Sofia

Varmt välkomna till Alkoholhjälpens forum, kul att ni har hittat hit! Vad härligt att du är redo för en förändring, Mecken! För många är det här forumet ett väldigt bra stöd längs vägen, både när det går bättre och sämre. Som du skriver, Cheri, så är det lättare för andra att följa och stötta om man startar en egen tråd, men det är förstås något som du får välja, vad som passar dig bäst. Vissa medlemmar skriver bara i andras trådar, medan många finner det väldigt hjälpsamt att använda sin egen tråd som lite av en dagbok. Det blir ju också lätt att följa sin egen utveckling när man bläddrar tillbaka i sin egen tråd. Hoppas att ni ska få ut mycket av det ni behöver från forumet.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sluta

Hej jag dricker för mycket för ofta och tappar kontrollen mer och mer. Jag skäms och är rädd att alla ser det och vet.
Jag är gift o har små barn och mitt drickande förstör och skrämmer dem.
Jag lovar mig själv varje gång att dricka bara lite men slutar alltid med att jag vill ha mer och dricker tills jag dagen efter inte minns vad som hände.
Men idag känner att det får vara nog.
Jag vill sluta dricka, jag är trött på att leva i hemlighet.
Men hur ska jag klara det när suget sätter igång?

GoOn

Känner igen mig så väl. Alltför många kvällar som slutar med minnesluckor. Har barn, man, jobb.... detta funkar ju inte längre. Men det sjuka är att jag inte vill sluta....

Hej...ny här...vet inte riktigt hur det funkar? Men behöver verkligen lägga ner alkoholen...innan jag förstör allt och förlorar de som är viktigast för mig...men vet inte hur?? har sådan jävla dödsångest idag...

Det tar verkligen emot att skriva ditt nick... Jag önskar att du så småningom ska känna att du kan ändra det till ”värdefull”, för det är du, vare sig det känns så eller inte. Välkommen till forumet :) Det blir lättare för oss alla att hitta dig om du startar en ny tråd, där du beskriver så mycket av din situation som du känner dig OK med.

Brokenamy

Hej på er därute.
Helt omöjligt att stänga av alla tankar det är som ett flipperspel i huvudet..
Ångest och skam som bara rusar varför gör jag samma sak om och om igen och fastän jag vet att alkoholism är en sjukdom så har jag så svårt att acceptera att jag är sjuk. Jag skäms så paradoxalt för jag skannar ingen annan som har den här sjukdomen..Att dricka sig bort från oro ångest för att slockna en stund . Ett högt pris att betala av på sen nu när jag kommit till sans och vill ta upp kampen. Känner mej så moloken i tankarna som strider i mej hånar mej kommer aldrig att lyckas. Är för svart är för fel vill/ orkar ju inte leva af. Oro och självömkan så mycket skit som trängs i mitt huvud . Tiden tickar och jag försöker acceptera att det får va så här nu har ju inget val av. Nya tag imorgon med att försöka fylla på positiv energi. Godnatt.

Om man dricker för att inte gå under av grubblerier, kolsvarta tankar och ångest... Vad gör man? Är ibland orolig på riktigt vad som skulle hända om jag inte kunde dricka när det känns som mest hopplöst...
Livsfarlig tanke, jag vet.. men ärlig.

@fenix99 Välkommen till forumet!

Modigt och klokt av dig att skriva rakt ut om dina mörka tankar, och dina strategier för att hantera dem. Det är garanterat många här på forumet som har massor av erfarenheter av mörka tankar kopplat till alkoholkonsumtion. Jag ser att du skrivit i en gammal tråd här, ett tips är att starta en egen tråd och skriva samma sak! På så sätt kan andra gå in och skriva till och stötta just dig. Oavsett så får du gärna fortsätta skriva om hur du har det och vad du tänker. Vår erfarenhet är att tankarna i sig inte är farliga, men att det kan vara farligt att inte prata om dem!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen