av Se klart

Se klart
ons, 2020-02-12 - 17:17

Jag är så van att planera. För helgen. För Alla hjärtans dag. För tjejmiddag, bokklubb, fest. Planera för middag med vänner. Eller bara för en fredag kväll hemma med mig själv.
I princip allt detta planerande inkluderar a. Nu känner jag mig ibland lite rotlös. Har svårt att se fram emot helgen (som förr), försöker planera in god och omsorgsfullt lagad mat, det hjälper lite. Men det blir ändå mer en räcka av dagar, utan riktigt avslut (på veckan) eller ny start på nästa vecka.
Dock, har jag lätt att glömma att a verkligen inte var förbehållet fredag, lördag för mig.
Det är bara det att det där vardagliga inte var så planerat.
Tenderar att glömma, så ikväll ska jag göra en ordentlig tanke-inventering på mindre lyckade dagar, morgnar, kvällar.
Har ingen tendens att bryta denna svit av snart 40 dagar. Men däremot behov av lite annan lust och glädje. Just nu är den där mindful-känslan inte riktigt här.
Skulle inte säga att det är något kämpande heller, mer lite tristess, och att jag vant mig lite vid vissa fördelar, så de känns inte fullt så bombastiska som den första veckan.
Positivt: Att det inte verkar påverka mitt beslut. Dvs dividerar inte om “ska jag” eller “inte” .
Positivt: Min hy har blivit extremt mycket bättre, och jag fortsätter att gå ner i vikt.
Negativt: Många dagar med ungefär samma temperatur, ca rumstemperatur.

Andrahalvlek
ons, 2020-02-12 - 17:51

November och februari är mina absoluta hat-månader! Ingenting är speciellt kul då - med eller utan alkohol!

Men kanske är det så att vi är så vana vid att dämpa alla negativa känslor med alkohol att vi inte vet hur vi ska hantera dem naturligt?

Bara-vara är en svinbra strategi ?

Se klart
tors, 2020-02-13 - 17:53

Gulliga Andra Halvlek för kommentar och pepp. Ja, visst är det en kämpig årstid och blir inte bättre för att allt börjar blomma för tidigt...
tror som du att många av oss här varit dåliga på att vara i de trista känslorna. Går ju alltid att justera med ett glas. Otaliga är ursäkterna att dricka; mörkt, kallt, tråkigt, trött.
Har nu parerat en riktigt kass start på veckan, men nu är jag ute på andra sidan för denna gång.
Idag har jag känt mig väldigt stark och gått med stora kliv, även om jag inte är på överdrivet gott humör.
Det hjälper mig mycket att både läsa och skriva här. Som ett nätverk i Den Hemliga Historien om nån minns. Fint och snällt. Finns inte överdrivet många såna platser.
Kram varenda en som kämpar i med- eller motgång, jag har för avsikt att vara nykter idag. ?

Andrahalvlek
tors, 2020-02-13 - 19:17

Det här är ett väldigt snällt och tillåtande forum - och viljan att peppa och trösta varandra är enorm. Få hjälp, och ge hjälp vidare - som ringar på vattnet.

Det är också skönt att kunna ”prata” om det öppet, med likasinnade. Jag är verkligen inte redo för att prata med någon om detta IRL än.

Jag måste bli mer trygg i min nykterhet först. Måste nöta in bra argument för att kunna möta alla tänkbara reaktioner, positiva som negativa.

Men just nu vill jag lägga all min energi på att fortsätta vara nykter, dag efter dag, och med det som grund sedan må så bra som möjligt med hjälp av positivt tänk, motion, mindfulness, och att skriva/läsa här och lyssna på Alkispodden.

All-in som sagt, det är jag det ?

Anonym15366
tors, 2020-02-13 - 20:56

... kan vi börja gilla den där vardagslunken? Rumstemperaturen?
Där är lugnet. Jag börjar gilla grejen. Fatta att i jakten på ”helg” finns stressen. Det är rätt skönt med lugnet och tråket?
Inget dividerande. Nykter helg, va!??

Se klart
tors, 2020-02-13 - 21:53

JoYo, precis som du skriver,
Vardagslunken utan tråk-gnället.
Skön temperatur, inga solskador, inte så stormigt.
Jag röstar för vit helg! Börjar med fredag, så långt kan jag definitivt sträcka mig :)
Och vad härligt att följa din tråd, särskilt som du är steget före!

Rolf
tors, 2020-02-13 - 23:56

Läser om kärlek till andra och till sig själv, obarmhärtighet, självförakt, egentid och frågan om närhet. Jag kan konfirmera att världen runt om mig känns inte igen, den var inte som förr. Jag känner inte igen mig själv heller. Det händer så mycket nytt som behöver observeras, värderas, omvärderas. Vissa nyheter är bra andra dåliga. Ser världen med andra ögon, min sambo, mitt jobb, mina vänner. Exempelvis som du nämnde tidigare, det som tidigare var roligt, är det fortfarande det? Är det som va så givet tidigare något vi behöver pröva på nytt och finna andra värden i? Min lust och längtan till min sambo har i praktiskt taget försvunnit under tillnyktrandet, vet inte om det beror på att jag är i förändring, Jag saknar lusten och jag saknar det vi hade. Men jag behöver tid för mig själv, det händer så mycket inom mig och vi är inte på samma våglängd. Vinet är inte längre en gemensam sak. Även fast jag inte dömer henne eller hindrar henne att dricka så finns det ändå där i luften, något som skiljer oss åt. Tiden av förändring skapar massa nya vanor och aktiviteter som min partner inte längre känner igen mig i. Jag håller på att bli något annat än vad jag var innan. Det är för mig som att vi behöver finna varandra på nytt. En bra sak är att lusten och längtan börja krypa tillbaka inom mig, jag börjar hitta det nya jaget och sakta provar vi nya vägar. Jag har tålamod och jag märker att jag mer och mer blir en bättre version av mig själv. Börjar hitta tillbaka till min värderingar och det som är viktigt för mig och i synnerhet hitta en självrespekt och kärlek till mig själv. Tror att det är en bra grund att stå på för att se och älska omvärlden.

Kram på dig och tack för att du skriver så bra och vackert!

Se klart
fre, 2020-02-14 - 13:05

Tack Rolf för din kommentar, jag känner igen detta du beskriver om att vara i behov av vara för sig själv.
I mig känns det sån full fart med känslor och tankar, att jag inte riktigt kan vara så nära, eller känna att jag behöver ”svara” på någon annans behov.
Jag har det inte tråkigt m mig själv, snarare behöver jag tiden. Och jag har det inte sämre i min relation, men försöker förklara känslan av att inte vilja bli störd. Inte så konstigt kanske men en oväntad konsekvens. Jag oroar mig inte så mycket, utan tänker att tiden är på min sida, och att så småningom känner jag mig säkrare i att kliva ur mig själv, och mötas.
Roligt, i bemärkelsen skratta i berusning och flams. Hittar inte dit, inte än. Men även där tänker jag att de där kvällarna som var bara roliga är lätt räknade. De trötta morgnarna, sega kvällarna, har jag fullt av på denna bank,
Kram och vad fint att du skriver, you have been missed!

Se klart
fre, 2020-02-14 - 13:09

Mot helgen, igen.
Inte min favorit längre. Inte oresonligt sugen på vin eller så, men vet att de här dagarna kräver mer. Av parering och planering.
Men jag sätter upp denna dag, såhär långt, som en väldigt glad dag! Längesen jag kände den där lättheten. Så jag hänger kvar där ett tag. Tids nog kväll och umgänge.
När jag tänker på det skulle jag nog hellre välja att vara ensam hemma (hjälp vad tråkigt det lät)...
Men lägger viss vikt vid att leva så normalt som möjligt. För att dessa vita månader inte ska vara som att hålla ut, utan att leva. Med allt vad som ingår.
Ikväll tänker jag vara nykter!
Mellan mig och det beslutet inte en millimeter.

Se klart
fre, 2020-02-14 - 17:08

Går hem tidigare från jobbet idag.
Behöver vila innan iväg på middag.
Tar mig ”läspauser” på jobbet.
Går ifrån, är med mig själv.
Inser att jag, utan att planera för det, ser till att jag får lite vila. Tidigare; kört på, och ganska hårt.
Som att kroppen, och själen, gör små reden här och där. Där jag kan gå undan, vara med mig.
Tanken slår mig att vinet nog haft den funktionen tidigare.
Givit mig en sällsynta chanser att andas.
Nu ger jag mig den där chansen, själv, och nykter.

Charlie70
fre, 2020-02-14 - 17:35

Vad bra att du tar upp detta med att vila och ta paus i vardagen Se klart. Jag tror det är jätteviktigt för att hålla nykterheten!
Kram!

Se klart
lör, 2020-02-15 - 00:11

Tack Charlie, ja vilan är livsviktig, öva, öva.
Jag kämpar en del med mitt försök att leva livet som ”vanligt”, men det är ju inte som vanligt
Jobbet går toppen. Sömnen bara bra. Barn, barnbarn, förpliktelser i form av hjälp till föräldrar - ua.
Men just det här sociala tycker jag är svårt.
Middag som ikväll;
Blir sugen på vin (överväger inte att dricka)
Jättegott med maten. Men känns tyvärr som att något saknas, och det är framförallt själva känslan av något släpper. Lite lätthet, pratsamhet och njutning.
Letar mina andra njut-tillfällen.
Promenad och fika m bästis.
Mjuk morgon i sängen.
Måste fixa de att ersätta den gamla njutningen med ny och det är svårt...
Nykter ikväll och godnatt ??

Charlie70
lör, 2020-02-15 - 09:09

Se klart! Du räknar upp flera grejer som du njuter av i ditt inlägg. Det är bra att lägga fokus på dessa ting. På en mer övergripande nivå finns ju det där med att du alltid kan vara klar, ren och ärlig i dina möten med familjen, inklusive barnbarnen. Oslagbart tänker jag! Det du saknar inom ramen för den s.k. "vanans makt". För att vi ska ta makten över vanan behöver vi tid. Men allt det där et jag att du vet. Kanske mest bara pratar för (och om) mig själv här :D
I vilket fall: Kram!

Charlie70
lör, 2020-02-15 - 09:09

Se klart! Du räknar upp flera grejer som du njuter av i ditt inlägg. Det är bra att lägga fokus på dessa ting. På en mer övergripande nivå finns ju det där med att du alltid kan vara klar, ren och ärlig i dina möten med familjen, inklusive barnbarnen. Oslagbart tänker jag! Det du saknar inom ramen för den s.k. "vanans makt". För att vi ska ta makten över vanan behöver vi tid. Men allt det där et jag att du vet. Kanske mest bara pratar för (och om) mig själv här :D
I vilket fall: Kram!

Se klart
sön, 2020-02-16 - 16:13

... med allt från kultur till restaurangbesök, umgänge, promenad och vila. Känner kanske ffg sedan första vita helgen att det har varit övervägande bra.
Visst- lite stressad över att sitta länge på restaurang eller middagsbord. Har inte tålamod, men inser också att det så kallade tålamodet förr väl mest handlade om att få dricka i lugn och avslappnad miljö.
Första gången jag tänker så. Istället för; hur ska det här klaras av i framtiden?
I framtiden blir det nog inte så många 12-rätters avsmakningsmenyer (skoja, har inte varit så många heller....) men snarare; jag kommer att njuta av middagar och god mat, men inte under så lång tid, utan jag behöver bryta av med annat, läsa, skriva, aktivitet. Så behöver jag ha det, och de alternativen finns tillgängliga.
Jag ser det just nu som ett långsiktigt projekt som behöver skruvas på för att fungera.
Och när jag undrar över om jag gör allt det här i nån sorts onödan. Så påminner jag mig om.
Att kräkas.
Att vakna med tungan som efter en ökenvandring.
Stress över om det räcker.
Stress att dricka mig in i sömnen. Oro att barn ska upptäcka.
Den hastighet med vilken jag kan tömma ett glas för att kunna fylla på med nytt.
Yrsel dagen efter.
Den nästan hysteriska oron över kroppens insida.
Och det uppenbara förfallet på utsidan.
Allt det; Numera en icke-fråga.
Så idag väljer jag att vara nykter. Och tackar för möjligheten och insikten kring vad det innebär att vara det. ?

Torn
sön, 2020-02-16 - 19:02

Du ser ut att ha haft en bra helg, härligt! Håller med om det där med det minskande tålamodet, det är en sak som jag också har nu, särskilt vid långdragna middagar. Kan även bli lite rastlös vid andra tillfällen, men då ser jag till att pyssla med något annat. Tex fixa med huset, ta en promenad, åka i väg och shoppa eller ägna mig åt min hobby. Lite minskat tålamod och ökad rastlöshet är dock ingenting mot de som du så bra beskriver som alkoholen gav. (hög igenkänningsfaktor) ?

Vinäger
sön, 2020-02-16 - 19:35

Något vi skulle behöva ta fasta på. Vi duger som vi är. Good enough. Tack för bra påminnelser om hur det kan vara att inte vara nykter. Jag tar till mig och njuter av att åtminstone i dag slippa allt negativt A för med sig.

Kram

Se klart
mån, 2020-02-17 - 08:08

Tack för fina inlägg här! En glädje att våra erfarenheter går att dela och därmed ”växa”, känns ju som något stort pågår här.
Torn, rastlösheten måste helt enkelt hanteras. Men som jag försökte beskriva; tidigare har jag mer känt att den är ett skäl till att det nyktra projektet inte kommer att fungera.
Nu tänker jag att utmaningen för oss handlar om att hitta vägar runt.
Okej; vad gör jag istället? Kan jag på förhand planera för det?
För mig är detta ett litet steg men tror stort i längden.
Skönt med måndag, men känns som jag löst ett klurigt problem och har nya verktyg i denna låda, jag som knappt hanterar hamnade och spik... njut av veckans första dag, jag kliver in i vecka 7!

svagis
mån, 2020-02-17 - 08:33

Jag citerar dig och njuter av att slippa:

"Den nästan hysteriska oron över kroppens insida.
Och det uppenbara förfallet på utsidan.
Allt det; Numera en icke-fråga.
Så idag väljer jag att vara nykter. Och tackar för möjligheten och insikten kring vad det innebär att vara det. ?"

Kram
svagis

Anonym15366
tis, 2020-02-18 - 06:38

Så Fina insikter du får på vägen...
Pauser istället för att köra på.
Bra tips. Jag ska ta mig tid för medveten andning/mindfulness.
Ha en fin dag!???‍♀️