Ja, vilken är dagen?
Jag tror jag fiskade efter det i början av min nykterhet typ att ngn skulle säga att ”nej du verkar inte ha slagit i botten”, samtidigt som jag kände mig som en soldat- mot just botten.
Mina värsta skräck-scenarior är ju levercancer utan räddning.
Det finns väldigt mkt cancer att vara orolig för men vore ju bra om man inte själv drack sig till en obotlig variant..
Hopp! Där har du det. Hoppfulla dagar. Och för mig är det superviktig att verkligen vara i, registrera framgångarna i form av att leva utan skam i ett nu som jag inte längtar bort från.
Absolutionen du skriver om. Vi får forska, leta, testa oss fram.
Idag tänkte jag på ostronmiddag i Nice, hur hantera utan vin i slarviga franska glas.
Sen tänkte jag på frukosten dagen efter, balkong sol. Café au lait och croissant.
Och jag tror att om jag får njuta av den där frukosten utan att vara trött och bakis (och tjock!)
Så är kanske också det en absolution. Ha en fin lördag, jag firar med träningen för att stärka mig inför restaurangkväll.

Det är omöjligt för mig att se ett helt alkoholfritt liv framför mig. Hur ska det ens gå?! Det blir för stort och läskigt. Så många år, framtida situationer och upplevelser. Därför tar jag bara en dag i taget... ibland bara några timmar i taget. Men som du säger kan jag också känna lättnad ibland och tycka att det här är ju helt okej. Vi fortsätter såhär.

Att tänka att man byter ut något mot ett annat, en middag med vin mot en fin frulle i solen där man mår bra. Jag älskar alla nyktra helgmorgnar där jag vaknar pigg utan ångest och vill upp och träna och hitta på saker.

Imorse var jag i bottenhålet igen och där vill man fan inte vara.

Hoppas att du har en fin lördag!

Kram

...har jag tänkt att jag vill resa till snart igen. Var där ganska ofta som ung. Men vad ÄR Paris utan det där glaset...:.i eftermiddagssolen eller kanske redan till lunch ....att få prata och prata - medan människor strömmar förbi en - och vinet och den förhöjning det ger - fyller hela kroppen.
Det gäller väl att få in andra målbilder - precis som du skriver....
Jag har varit bakfull i Paris också. Det är lika jävligt där som här. Gjorde en mindre lyckad resa dit för lite mer än 10 år sedan ...med en man jag egentligen inte var så förtjust i /ville leva med ( men alkoholen gjorde mig absolut mer oförmögen att se klart...och fatta vettiga beslut). Och jag/vi drack ...varje kväll. Och morgnarna var tunga av huvudvärk och j hade också en stark känsla av att livet...möjligheterna rann ifrån mig. att jag var en sämre version av mig själv....att jag svek mig själv ...och att kroppen tog stryk.
En sådan resa vill jag inte göra igen.
Jag lyckades bryta upp .men fortsatte dricka....
I dag två helger utan alkohol...jag har sovit gott. Jag väntar på post-abstinensen ( tack alla som beskriver den....så att jag är beredd)...men försöker samtidigt njuta av lugnet i kroppen, kaffet, rar man som fortfarande sover....hoppet. Att det känns bra och nästan lätt - just nu! Att livet kan få vara annorlunda. Inte den tunga skamfyllda bakfylle-dimmiga vandring som j vant mig vid ( och aldrig lyckats vänja mig vid ändå)
Jag vet att suget lurar bakom hörnet - och jag kan få sekund-snabba bilder i huvudet av det goda glaset......det goda vinet, det som ger mer än vad det tar.
Men jag tror att poletten äntligen ramlat ner .....det glaset kan aldrig bli mitt. Jag kan aldrig mera dricka ett glas och vara nöjd. Jag ger upp nu. Jag måste hitta andra bilder.

Vi är nog på samma ställe i livet vad gäller alkoholen (och en del annat.. ) Kanske hänger det ihop för oss på liknade sätt också?
Jag håller med dig till 1000% om svårigheterna med Paris, London, you name it, för det är ju tätt tätt klistrat ihop dessa ljuvliga resor- med vin, drinkar, t om mörk sprit som jag så sällan dricker.
Men jag tänker också att vi möjligen ska vara lite vänliga mot oss själva och inte gnugga romantiserandet av dessa upplevelser, utan som du säger; bakis i något arrondissement är inte roligare.
Jag vill verkligen också uppmuntra att känna och vara i hoppet och glädjen, det är ju det som ska bära oss framåt! Och det är ju verkligheten, precis så bra som den kan vara! Stort steg.
Jag har ju liksom du satt en gräns på 3 månader, är förbi halv tiden och måste ändå säga att det har varit utan större problem. Från dag 1 har jag umgåtts med tanken att aldrig mer dricka, främst för att min senhöst innehöll så mkt drickande med ngn sorts smygande, och att jag insåg att jag inte vill ha ett eget rum för missbruk i mitt liv.
Jag kan dricka måttligt, har övat som på en svår konst,
Jag kan avstå om jag biter mig i kinden och sedan får ta igen.
Under de jobbigaste perioderna i mitt liv har jag vaknat på morgonen och den första tanken har varit att jag undrat när jag får dricka igen.
När jag påminner mig om dessa saker, är det nyktra livet inget annat än stor och mäktig frihet.
Tack för att du skriver här! Önskar dig och alla söndagsnyktra, en ljuvlig dag.

Tack för kommentarer. Och wasabi, det är precis som vi är överens om.. ett HELT liv.
Nix. Men en dag, tills vidare.
Kan inte låta bli att jämföra med äktenskapet- där HELA livet ibland känns motigt... sett till vad man i så fall kan tänkas missa. Men idag är det bra nog!
Stormen, fortsätt samla bra bilder, nagla fast njutstunder (njurstenar på autocorrect...) och samla som i ett bokmärksalbum. Var stolt och glad över din samling. Åh, jag önskar jag kunde peppa dig med något trolleri. Men jag tror vi får tänka att trolleriet är en dag utan ett spår av alkohol som i sin litenhet är storheten. Mäktigt. Kaffe. Klara tankar. Inget smink över verkligheten. Bara så. Kram på er, och alla som betyder så mycket för varandra här. Något fint att uppleva.

Helgerna är som sagt och som för de flesta det jag tycker är krångligast med det nyktra livet, rutinerna är inte lika tydliga och jag får liksom lite svårare att staga upp tiden. Det har ändå varit en bra helg med träning ffg på länge. Väldigt skönt. En restaurangkväll och en större familjemiddag. Båda gick helt ok, även om detta med släkt, barn och barnbarn är ett självklart tillfälle att dricka vin (inga överdrifter men tillräckligt för att jag ska ha lätt ångest på måndagen). Svårt att känna mig avslappnad, och längtar hem till mitt, min fåtölj, min lägenhet. Restaurangen gick bättre än väntat. Så ett halvt framsteg...
Men nä, vissa saker jag brukar tycka är essensen av mitt liv infinner sig liksom inte.
Jag parerar genom att tänka på min kommande (hyfsat) pigga måndag morgon och att jag kanske kommer känna mig stolt. Men just det bytet känns lite dålig deal just idag...
Har dessutom ätit onyttigt, men kände att jag inte orkade hålla emot precis allt, just idag,
Nu väntar säng, ny vecka och massor av åtaganden på jobbet. Jag glädjer mig åtminstone åt att hantera uppdrag utan darr.
Mina barn har inte frågat något när jag berättat att jag inte ska dricka på ett tag. Fick till och med för mig att de tycker det är lite tråkigt.
Så ja, inte mer än en tre plus helg, dvs glädjer mig inte nämnvärt åt min nykterhet just idag.
Sorry för o-peppigt inlägg.
Men jag somnar nykter och det får duga.

Hej Se klart!! Du verkar ju haft en helt ok helg. Skönt när i alla fall det sk ”suget” inte är något besvär längre. Det där med helgrutiner känns igen, blir lite annorlunda nu. Själv har jag tex varit och storhandlat kl 22.00 på lördagskvällen. Har aldrig hänt förr. Inte mycket folk i butiken dock?

Tror att det är vanligt efter en tids nykterhet. I början är det mer wow, vakna utan bakfylla, få bättre sömn osv. Sen blir det nog en fas av ”var det här allt?”

Så väljer jag att se det, som en fas där kropp och knopp behöver fokusera på att läka, därav det stora behovet av egentid.

Om en bra vecka tidigare innehöll en massa aktiviteter tänker jag numer att en bra vecka innehåller ett minimum av aktiviteter utöver jobbet.

Jag tänker också att det inte alltid ska vara så här, att det är just en fas. Nu behöver jag vila, för att senare få lust att göra saker. Saker som inte innefattar alkohol.

Heja oss!

På det egna livet!
Tack Torn för att du ser det jag inte ser, dvs en helt ok helg.
Och tack Andra halvlek för din blick, om att detta är en fas i processen. Viktigt. Precis som du skriver; ibland sviktar den egna superkraften och allt känns lite som vanligt, och ännu svårare att då begripa vad detta ev livslånga experiment ska vara bra för...
Men idag firar jag 50 dagar nykter och det var oändligt länge sedan.
Så glad att jag fixat detta, och det känns i hela kroppen att något är nytt.
Jag fokuserar just nu noll komma noll på andras ev synpunker och fokuserar på mig. Mitt liv.
Jag är stark som en tiger, eller är det björn.
Jag klarar halvtråkiga helger vet jag bestämt, ibland önskar jag något tecken på att jag gör rätt men kanske är detta forum just det tecknet. Trött måndagmorgon men jag är nykter idag ??
Tack för stöd alla fina människor här,

Grattis till dina 50 dagar Se klart! Jag tror som Torn och Andrahalvlek säger att det där lite tråkiga tillhör processen och att det egentligen inte är "tråkigt" vi känner utan "annorlunda". Vi är vana vid våra snabba kickar i form av alkohol. Nu när vi inte får det längre kan det kännas lite långsamt. Men det vi får. Det är det vi måste fokusera på!
Kram!

På det vi får.
Lätt att glömma bort de jobbiga konsekvenserna när det har gått en tid.
Påminner mig själv.
Även om jag känner mig svullen just idag så väger jag sex kilo mindre.
Och även om jag känner mig stressad idag/ så är det inget mot den additionsstress som ett överdrivet alkoholintag innebär.
Och tröttheten går att sova bort.
Stressen går att vila sig frisk från.
Roligheterna?
Det verkar vara ett lärande. Öva på att släppa kontrollen- som nykter. Öva på att känna sig inspirerande gränslös-som nykter.
Öva mer på att njuta av dagen som den är. Att se allt det jag inte sett tidigare.
Låter som en frikyrkopastor...
Ska jobba med eller fokusera på fördjupningen i nykterheten för dessa vad jag idag upplever som floskler måste helt klart laddas med sådant som känns relevant, och - för just mig.
Men jag ska också gå tillbaka och läsa listan på vad jag upplevt tacksamhet över att slippa!

Tycker om din predikan.
Grattis till 50 dagar, tycker om att läsa dina reflektioner. Jag gläds varje dag av det jag inte har kunnat gjort tidigare, det är min lovsång. Sen kan jag hålla med om att livet är lite jämnare idag, inga supertoppar och andra sidan inga djupa dalar. Glädjen är annan och jag känner mig mer nöjd med mig själv.

Kram på dig!

Så bra jobbat! 51 dagar idag!!????
Vet du vad jag tycker är det bästa med nykterheten? Att jag bestämmer! Inte alkoholen. Att komma till ro i nykterheten får ta sin tid liksom men jag har makten nu. Så härlig känsla för självrespekten kommer sakta tillbaks? Ha en fin dag???

Pastor Se klart uppskattar mkt era tankar och pepp.
Vakna vacker; ja, jag har kontroll.
Men igår gick luften lite ur mig.
Blev så TRÖTT på mig själv och mina egna förnumstigheter.
Trött på att vara den vuxna i mitt eget rum precis hela tiden.
Jag längtar efter att få vara den barnsliga i rummet. Mitt liv är så proppat med vuxenhet (inser jag när jag skriver detta), att det liksom inte finns en enda plätt där det går att tappa kontrollen.
Såklart hör detta ihop med alkoholens roll.
Uppdrag; hitta ett rum för kontroll-tapp (rimligt) utan alkohol.
God tisdag på er. ? Med eller utan semla!

För den här gången iallafall.
Som att komma ur ett anfall av huvudvärk eller mild kramp som kommer av att hålla-i-sitt-beslut. Med vita knogar om så krävs.
Nu känns det som sol över min dag.
Energi och kraft, var höll de hus när jag behövde dem?
Övar på tålamod. Och att vänta ut, och vänta in.

Tidigare- brukade jag tänka att onsdag signalerar ”halva veckan” och alltså snart fredag.
Just nu ser jag inte fram emot helgen på samma sätt, även om jag försöker att inte bäva för den... och jag är däremot mer i varje dag. Har inte bråttom till fredag.
Helgerna behöver jag ha en plan för- vardagarna rullar på, stor lättnad.
Hur planerar ni för helgen, och lägger upp framförallt kvällarna?
Glad för tips!
Kram från mig som är nykter idag!

svagis

...på helgerna försöker jag bli ett barn igen - jag pysslar, gör olika projekt i hemmet som jag tycker är kul, det är ju min fria tid....det senaste jag har planerat är att äntligen använda två dukar som jag köpte för länge sen och måla av några fina foton som jag tog förra sommaren - nä, jag kan inte måla särskilt bra men gör det för att jag tycker det är kul, precis som ett barn skulle göra :)

Allt detta kreativa inom mig föll bort när jag drack. Istället satt jag framför datorn och drack :( Blä vad trist!
Hoppas du har saker som du brukade göra innan alkoholen tog över ditt liv och som du kan plocka fram nu igen?
Kram
svagis

Javelin

Vad mycket klokheter ni presenterar här, håller verkligen med om att man är mer i vardagen som nykter. Och visst har helgfeelingen försvagats men jag tycker det är så skönt att få mer balans över dagarna och veckorna. Maten har fortfarande ett stort fokus, lite lyxare under helger och semestrar. Tidigare var maten mest ett svepskäl för att kunna korka upp "offentligt". Usch en tragisk tid att minnas.

Kreativiteten kom tillbaka nästan direkt efter alkostoppet. Även att åter se det som hela tiden funnits omkring en. Vill minnas att du beskrev så målande hur det var när du åter såg detaljerna i ditt sovrum Se klart. Den beskrivningen skulle man kunna applicera på allt i mitt liv egentligen. Så skönt att vara närvarande och se igen.

För egen del undrar jag över hur det ska bli när min viktresa gått i mål, kommer fokuset på nykterheten försvinna i samband med det? Sen det här med årstiderna, allt kan förknippas med diverse drycker och sommaren är oundvikligen en frestelse. Behöver verkligen fler roliga kreativa saker att fokusera på. Har en förhoppning om att hitta en träningsform som jag riktigt fastnar för men än så länge är det bara promenader som funkar.

Ha en fin onsdag alla tappra!

Tack Svagis för tips, bli barn igen, vad fint! det känns så länge sedan- och framförallt långt borta att jag måste tänka efter noga. Men det ska jag. Vad gillade jag, var kom lust och lekfullhet från? Jag återkommer, tack för nya tankar!
Javelin, hur tänker du att ditt viktmål påverkar alkoholintaget? Förstod inte riktigt.
Vad gäller sommar, årstiderna, allt gott vin, gintonic och bubbel.
Mitt svar på dessa tankar:
En dag i taget. Jag orkar inte tänka på eller oroa mig för sådant jag idag inte kan påverka. Har inte med smarthet att göra, snarare lathet.. ☺️ EN dag har jag också känt att jag klarar. Även de tristaste dagarna. Vad tror du om den strategin? Kram nyktra kompisar!