Har tänkt på följande saker under veckan:

Hur kommer det sig att jag blivit en sån som dricker för mycket?

Hur har jag orkat jobba så mkt som jag gör?

Ska inte säga att de här sakerna är nya tankar men det känns bra och vettigt att ta tid och fundera på det.
Ska skriva lite om det i helgen.

Idag vaknar jag till snö och en dag utan möten, praise Sportlov.
Idag tänkte jag vara nykter och det känns helt ok. ?

Att verkligen grotta ner sig i den typen av frågor är både jätteintressant och viktigt för tillfrisknandet. Rena självterapin! Som dessutom inspirerar andra ?

Jag har också haft sådana funderingar den senaste veckan. Men så är vi ju på samma dag också ?.

Ha en bra dag!

med den här dagen, liksom skavig...
Torn, hoppas det inte smittat ?
Andra halvlek, tror det kan vara hjälpsamt att analysera.
Och jag började m det på promenad hem men kom istället att tänka på några tillfällen med vänner, när alkohol är som allra bäst.
(jag vet att jag inte ska tänka så sånt), men kände iaf att nån liten dag ibland få sörja vad man ev inte kommer att få uppleva mer. (Jmfr lång relation...) Sen får man lägga saker i vågskålar etc, allt det.
Men ändå.
Idag är jag inte särskilt sugen på alkohol (men mer än tidigare i veckan). Överväger inte att dricka något.
Men överväger eller snarare ifrågasätter jag starkt mina tankar om att inte dricka mer.

Det låter som om alkoholdjävulen har börjat förhandla med dig ?

Påminn dig istället om alla fördelar du har uppnått med nykterheten ?

Kram ❤️

Se klart. I bland kan det vara bra att blicka lite tillbaka när det känns skavigt. Om du t.ex. läser din #160 igen så kanske den kan vara till hjälp nu när det känns jobbigt och dessutom är fredag och allt.
Kram!

Tack för ditt omsorgsfulla inlägg med viktig påminnelse. Läser, och läser igen. Mina ord ju. Inte så dumma. ? Detta ska nötas in och påminnelsens bli en del av mitt DNA. Tack!
Andrahalvlek, du är fantastisk med dina insikter och att kunna läsa mellan raderna.
Glad att ni finns här, kompisar! ?

.., det var ett sånt där mantra som följt mig genom de senaste åren, eller främst senaste året. Det var då jag insåg att det inte verkade vara jsg själv som styrde.
Hoppas jag inte blir för full är ganska sorgligt att tänka, det är kapitulation fast liksom omvänd.
Som om jag själv inte kunde påverka hur mkt jag drack och det kunde jag inte alltid. Framförallt inte när jag var ensam, men även i sällskap, främst med vänner som dricker på liknande vis. Ingen som håller räkning, ingen som avstår, och även om vi kunnat enas om att det kanske blev för mycket. Så har det ingått som normalt.
Jag säger inte att det inte är ok för andra, men inte ok för mig. För jag har också, tex midsommar, tänkt samma. Eller jul, det började för 3-4 år sedan. Dricker väldigt lite, nästan inget, vid lunch-middag-julklappar, sedan efter det, har jag liksom släppt spärrarna.
Så var det INTE för fem är sedan. Det har eskalerat.
Det har eskalerat att jag tagit ett-men max två glas vin på vägen hem från jobbet, om min man varit bortrest. I höstas hände det när min man inte var bortrest. Jag kände oro då, att en gräns var passerad.
Har nästan alltid (alltid?) druckit när jag varit ensam hemma. Har jag på senare år avstått från aktiviteter för att få gå hem och dricka efter jobbet? Det har hänt.
Framflyttning av gränser har gjort mig rädd. Köpte igen en flaska whisky pga jag druckit ur hälften. Skulle aldrig fallit mig in för fem år sedan. Skulle aldrig druckit whisky för jag gillar inte sprit.
Ändå, tänker jag; vad mycket jag inte gjort.
Men jag behöver förstå, att bara för att jag inte gjort det. Än. Betyder det inte att jag inte skulle kunna göra det.
Resonera med mig själv. De dagar känslorna inte är helt trovärdiga.
Mind over matter.
Ikväll är jag nykter, och jag njuter av det. Och av friheten att inte behöva ”hoppas” att jag inte blir för full.
Och av att se fram emot lördag frukost, kaffe, rostat bröd, ägg och pressade apelsiner. Tidning och tid.
Inte ont nånstans. Inte svullen. Inte trött trots 9 timmars sömn. Inte för trött för att orka med långa promenaden. Inte för seg för att orka ringa mamma och prata en stund. Inte utmattad av mitt utmattande, stressiga jobb.
Och inte stressad av allt jag inte hunnit med på jobbet, för vet ni vad, jag har hunnit med den här veckan. Allt har jag hunnit med, och jag tror kanske att det beror på att jag är nykter.

De första två tredjedelarna av ditt senaste inlägg är väldigt insiktsfullt och begrundande, och de tankarna behöver vi formulera. Om inte i tal så åtminstone i skrift.

Vi har i så många år gömt och glömt och ljugit, förklarat bort och skyllt ifrån oss. Dragit offerkoftan tajt omkring oss. Vi måste ta fram all den smutsiga byken i ljuset och syna den noga, in i minsta detalj. Och fullt inse att det bara är vi själva som kan göra förändringen.

Den sista tredjedelen av ditt inlägg är så fyllt av pepp, hopp, nöjdhet, stolthet och kärlek till livet ❤️

Jag ser också fram emot en vilsam helg ensam med mig själv. En lång cykelrunda både lördag och söndag, läsa boken ”Tänka klart”, titta lite Netflix.

Min tredje nyktra helg och det ska bli många, många fler ?

Kram ❤️

Klarsyntheten lyser allt starkare igenom din tråd. Vackert.
Önskar dig en trevlig helg, en med dina sinnen i full bruk.
Kram!

Tack Andrahalvlek och Rolf för att ni läser, och läser sånt jag inte ser själv ?
Klarsynt, pepp och kärlek till livet, så känns det ju inte riktigt, men något som känns är autenticitet.
Något jag funderar mycket på, och som kommer enklare när en inte fyller på med vin.
Hoppas ni båda har en fin helg!

Tack Andrahalvlek och Rolf för att ni läser, och läser sånt jag inte ser själv ?
Klarsynt, pepp och kärlek till livet, så känns det ju inte riktigt, men något som känns är autenticitet.
Något jag funderar mycket på, och som kommer enklare när en inte fyller på med vin.
Hoppas ni båda har en fin helg!

..,snarare.
Har grejat med olika saker hela dagen, städning och trädgårdsfix och sånt som jag (även som nykter) skjutit upp. Det går det med, att skjuta upp saker. Skillnaden är nog att jag inte ger mig själv dåligt samvete. Kanske för att jag tycker att jag själv är helt ok, hinner det jag kan. Behöver jag vila istället för att klippa äppelträd så gör jag det,
Väldigt lite ”tvingar” jag mig till saker just nu. Och det går bra det med.
Idag har horisonten varit något vidare, för att vara helg då. Vanligen ser jag inte så mkt fram emot de här lediga dagarna då jag tycker de ställer höga krav på mig,
Jag funderar mycket på alkoholens roll genom mitt liv och var allt började. Minns alla ordentliga år med småbarn. Men jag tror att något hände i samband med skilsmässa, så var det.
Sån genomgripande livskris fast jag inte riktigt förstod det då.
Men i efterhand,
Ändå; en fixa-allt-människa (och alltså uppenbarligen inte något att skryta över.)
Funderar: kan det vara så att vi som ”fixar allt”, väljer en utväg, som vi också tvingas vara helt ensamma om/i.
Som ett sorts utökat straff?
Inte bara brister vi i att inte orka/klara, fixa allt.
Vi brister med ett så skamfylldt beteende som är så tabu att det inte går att dela med någon.
Och kan- med stor möda- upprätthålla ett ”klarar allt”- liv.
Tills det inte går längre.
Grubblerier i en soffa. Tar en tanke i taget. Behöver lägga dem som räls, reda ut.
Kram alla som kämpar, men också njuter av en nykter lördag. ❤️

Ofta är det ju så att när man är mitt i det jobbiga så inser man inte hur kämpigt det faktiskt är. Man bara stretar på. Sedan när man får distans och blir nykter också förstår man.
Dricker en Combucha och har det nyktert bra? Kram??

Sovit 10 timmar, svårt att fatta att jag är så trött, fortfarande.
Hållit mig till mitt röda a-fria vin i helgen, en knapp halv flaska har gått åt, tänker att det är normal-beteende/drickande.., iofs känner jag nästan ingen som dricker så lite.
Dagar liksom tuffar på, denna helg slås jag mest av att jag ”hunnit med” ungefär det jag har föresatt mig. Att jag förhvis inte har en lång svans av ”borde ha hunnit”-grejer med mig in i veckan. Jag tänker att jag självplågat mig själv med denna otillräcklighet, så länge.
Så en viktig insikt är att det går att leva livet så att en också är hyfsat nöjd med sig själv.
Det är nytt. Så många år av att hela tiden- inte vara nöjd!

Med att tänka på att jag är trött på att vara duktig, trött på mig själv.
Men ser inte, och önskar inte, och vill inte heller något alternativ.
Dvs jag vill inte dricka.
Men är irriterad på att så mkt i sfären ”roligt” ligger utanför mitt nuvarande nyktra liv.
Mitt nuvarande nyktra liv: bra, skönt, vilsamt, effektivt, tankfullt, klokt, någon gång sprudlande (glad, av tex musik), balanserat och tillfredsställande.
Syster duktig har checkat in på den här resorten som stundtals känns som ständig vardag,
En bra vardag, vad annars kan det bli med så strama tyglar.
Jg vill inte klaga, men jag vill klaga. Lite grann.
Dock; eftersom mitt drickande är av eskalerande slag, så vet jag därmed inte när the botten is nådd, ej heller var mina gränser för framflyttande/normalisering går.
Och just det osäkerhetsmomentet.
Det är för stort och allvarligt. För läskigt och okontrollerbart.
Därför är jag nykter idag. Och ser fram emot kvällen ikväll.
Och imorgon ska jag forska vidare i mitt sinne, kring vad jag kan göra för att hitta vägar för mitt behov av både roligt och gränslöst,
Jag älskar gränslöst, tyvärr.

Såg ett avsnitt på youtube igår om hjärnans olika delar och dess påverkan på oss i kombination med alkohol.

Pannloben är sunt förnuft, konsekvenstänk, planera och strukturera. Har växt klart först i 20-årsåldern. (Hos de allra flesta i alla fall.)

Amygdala är känslohjärnan, sitter liksom mitt i alltihop. Den tar över när vi har druckit några glas, och då kan pannloben gå hem och lägga sig.

Slutligen reptilhjärnan, som tar vid när fyllan blir destruktiv, då börjar man bråka och slåss typ. Påverkar också motoriken negativt, och talet.

Och vissa av oss styrs mycket av känslohjärnan även när vi är nyktra. Vi söker kickar i allt - äventyrssport, spela poker, hitta på kul saker hela tiden. Otroligt rastlösa liksom.

Och har man den tendensen måste man träna pannloben att ta mer plats. Exakt hur man gör det framgick inte av just den filmen jag såg igår. Men jag förstod att det faktiskt går att träna upp pannloben!

Det finns filmer på youtube som handlar om återfallsprevention, och jag tror att de övningarna tränar pannloben, dvs vårt sunda förnuft.

Jag tror att det är lite samma tema i boken ”Tänka klart”, men där pratas det om att det medvetna ska ta kontroll över det omedvetna. Känns lite same-same tycker jag.

Jag är väldigt pannlobsstyrd, förutom när jag dricker ? Så då låter jag bli det! Och du också!

Kram ❤️

Inte byta ut min personlighet.
Jag har inget dramatiskt emot min hjärna som tagit mig genom livet, på helt ok sätt.
Jag önskar tvärtom få behålla min personlighet och förstås utvecklas i livet.
Men jag vill absolut inte bli en annan.
Andra halvlek ska absolut kolla dina förslag och klipp och menar absolut inte att låta otrevlig. Bara lite trött idag ☺️ men nykter.

Det handlar ju bara om att man själv ska förstå varför man känner och gör som man gör.

Och förhoppningsvis hitta ett sätt att inte låta känslohjärnan få fritt utlopp vad det gäller just alkohol.

I övrigt kan känslohjärnan få frispejsa hur mycket den vill ?