30 dagar känns mäktigt mycket! Och jag mår så mycket bättre ? Trött är jag förstås, men det är jag så van vid att det är normaltillståndet. Men jag är pigg punktvis åtminstone!

Måndag för fyra veckor sedan var jag på ett styrelsemöte i en förening som jag just blivit invald i. Helt galet ångestriden, jag hörde knappt vad de andra sa ens. ”Låt mig komma härifrån” var det enda jag tänkte. Men jag gick dit, och jag var inte helt okontaktbar.

I sådana lägen sätter jag på mig masken, blir proffstrevlig typ. Lite kantig och tjurig kanske, men ingen som inte känner mig väldigt väl märker någon skillnad.

Det är faktiskt en trygghet att veta att hur dåligt jag än mår så kan jag koppla på ”autopiloten”. Det gör att jag sällan undviker saker - och det skulle bara i sin tur förvärra ångesten.

Men det finns förstås en gräns även för mig. Första gången jag var utmattningsdeprimerad (2007) låg jag rakt upp och ner i soffan framför tv:n de tre första veckor, helt okontaktbar. Gick ner 12 kg på tre veckor, kunde inte ens äta.

Men SÅ dålig blir jag aldrig igen, jag ser symtomen på mycket tidigare stadium och jag lär mig hela tiden vad jag behöver - och vad jag måste välja bort.

Ikväll var jag på möte med samma styrelse. Jag hade ingen ångest, och var bara lite irriterad över bristen på struktur. Och jag tog inte på mig mer än det som jag precis har tänkt mig att göra för föreningen. *klapp på axeln*

Den här veckan är lite tajt för mig. Möte ikväll, på show imorgon kl 19-23, kurs med jobbet ons-tor med middag på kvällen och hotellnatt.

Det ger mig sämre med tid att skriva och läsa här, och reflektera över min nykterhet. Sämre med tid för återhämtning överlag.

Det är egentligen big no-no för mig att först hålla igång hela dagen på jobbet och sedan på kvällen också. En kväll per vecka är okej, men tre kvällar i rad ?

På onsdag blir det dessutom alkohol till maten på kvällen, och mingel innan och efter i hotellbaren, och svindyrt vin brukar det alltid finnas på rummet. (Varför egentligen?)

Jag måste tänka på detta NU för att planera hur jag ska agera helt enkelt. Så att jag agerar rakryggat och rätt utan att ge utrymme för minsta tvekan.

För jag vill verkligen inte dricka. Jag får hantera stressen på annat sätt. Så mån-tor den här veckan planerar jag in dagliga lunchpromenader och träna mindfulness varje dag.

30 min lunchpromenad plus 30 min med sångmantra och djupandning SKA jag hinna med att klämma in varje dag.

Jag ska dessutom försöka avvika så tidigt det bara går på onsdagskvällen. Eftersom jag inte dricker alkohol lär jag vara rejält trött, och inte heller ha samma intresse av att sitta kvar och tjöta med folk.

Vad det gäller dricka i baren och till maten ska jag beställa alkoholfri IPA. Ingen kommer att bry sig. Och frågar någon drar jag förklaringen om klimakteriet. Då blir det knappast följdfrågor ? Folk är generellt så obekväma med att prata om klimakteriet.

Men det är faktiskt sant att nykterheten har gjort mina klimakteriebesvär SÅ mycket lindrigare! Och det är också en motivation att fortsätta vara nykter ?

Härligt! Det är så skönt när man samlar dagar som blir veckor osv?

Du har en bra plan för aktiviteterna du har framför dig. Heja dig!

Så stort plus med att klimakteriebesvären blivit bättre. Kanske det var alkoholbesvär också?? Jag svettades och frös om vartannat förut även om jag inte var bakis. Ok nu?

Ha en fin nykter dag! Kram?

Stort tack för er pepp ❤️

Jag vet att stress är en trigger för mig. Och fest, även i jobbrelaterade sammanhang. Så jag behöver en plan - och sen hålla mig till den.

Just nu, när jag mår bra och det har gått förvånansvärt bra hittills, är risken stor att alkoholdjävulen börjar viska i mitt öra ”så farligt var det kanske inte, ett glas vin till maten funkar, krångla inte till det så mycket - alla dricker vin, kolla!”

Nej, jag vill inte dricka alkohol. Glöm det. Alkoholfri öl eller vatten är det enda jag tänker dricka. (Jag gillar inte läsk.)

Ta inte det första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Dagens citat ur boken ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg:

”Jag är inte duktig som är nykter. Jag VILL inte dricka, och då är jag inte duktig när jag låter bli.”

Det tar lång tid för mig att lyssna igenom boken eftersom jag backar en timme då och då och lyssnar om. Repetetion är viktigt!

30 dagar! Vad skönt att ha det talet bakom dig. Tror även att det är så otroligt viktigt och bra att du verkligen jobbar med dina strategier och tankar. Det verkar ju onekligen hjälpa dig!

Stor kram! ❤️

Ja, jag är all-in i allt jag gör ? Även när det gäller att bli och förbli nykter.

Uthållighet är dock min svaghet, så jag får nog min prövning lite längre fram sannolikt ?

Både igår och idag blev det 30 min lunchpromenad och 30 min mindfulness. Däremellan jobba stenhårt. Kurs kommande två dagarna innebär att det löpande måste avklaras innan eller efter.

När jag är på kursen är det här-och-nu som gäller, då får det dagliga och löpande vänta. Får jag några minuter över här och där är det vila som har prio ett.

Det har jag lärt mig efter mina sjukskrivningar: Här-och-nu. Alltid. Från smått till stort. Från ett enskilt samtal till en kurs med flera hundra deltagare. Från att svara på mail till att lösa svåra problem.

Är tanken någon annanstans och fladdrar blir ingenting bra - och jag blir oerhört stressad. Och stress är no-no för mig.

Jag vill gärna ha mycket att göra och jobba mot en deadline, det är inte stress för mig. Stress för mig är när jag inte har förutsättningar att klara av mitt jobb, eller när det inte finns utrymme för lugnare dagar då och då utan allt kommer slag i slag. Käftsmäll på käftsmäll. Då faller jag som en fura.

Ikväll såg jag Mia Skäringers show ”No more fucks to give” på en biograf. Fick aldrig möjlighet att se den live tyvärr. Den var SÅ bra ? Humor mixat med allvar, och showen väckte mycket tankar hos mig. Mia är helt galen ? Och sjunger väldigt bra upptäckte jag!

Slutklämmen var extra bra - att vi måste ”utbilda” våra pojkar så att inte deras kvinnosyn blir lika illa som metoo-männnens. Och behållningen från showens uppvisande på biografer runt om i landet går till föreningen Män, som jobbar just med att utmana machoidealet.

Jag kom hem för 1,5 timme sedan, gick och la mig direkt och började läsa och skriva här på forumet.

Jag behöver verkligen den här stunden, för att ta mig tid och reflektera över dagen - hur jag mått helt enkelt. Och jag vill ju veta hur ni mår också ❤️

Jag behöver också dagligen bli påmind om hur skör min nykterhet faktiskt är. Att jag måste vårda den som en bebis lång tid framöver - tills den kan stå och gå själv. Uppmärksamma, trösta, ge näring, vagga till sömns. Dag efter dag.

Grattis till 32 dagar!! ?
Vill återigen påpeka vilken bra skribent du är!??
Texten flyter så fint och innehåller så mycket intressant att ta del av.
Önskar dig en fin onsdag!
Kram ?

Vad glad jag blir när jag vaknar till din godmorgonhälsning ❤️

Du är helt otrolig på att se oss alla och ha ett peppande ord till var och en ❤️ Du betyder jättemycket för det här forumet!

Kram ❤️

Några saker till kom jag att tänka på angående Mia Skäringers show ”No more fucks to give”.

Vi måste få flickor/unga kvinnor som växer upp att inse att dessa ”kvinnoroller” som de ser överallt är bara ”roller” som de ska sluta härma och istället bara vara sig själva. Låten ”Bara vara mig själv” sjöng Mia otroligt bra!

Jag minns min egen uppväxt som otroligt jobbig, man ville vara alla till lags. Inte minst killarna. Vad har hänt på 35 år? Inte mycket tyvärr.

Utvecklingen verkar snarare ha varit tvärtom - om man jämför med 60- och 70-talet. Och det gör mig oerhört bedrövad och orolig för nutidens flickor/unga kvinnor.

Positiva förebilder behövs - så att de hellre kan ”härma” starka kvinnor som till exempel Mia Skäringer. En stark kvinna som vågar blotta sina sköra sidor.

Tack för din hälsning ?

Tänkte precis på detsamma när jag och dottern gick till bilen i morse strax före kl 7.

Jag sa det till och med till henne ”Kolla T vad ljust det är nu på morgonen”. För någon månad sedan var det kolsvart vid den tiden.

Men jag känner också att det blåser rejält, det rycker i ratten på bilen. På väg till tvådagarskursen, och det ska bli intressant och lärorikt.

Idag väljer jag att vara nykter.

I en passus i showen säger Mia: ”Jag är 42 år, och vad förväntar jag mig egentligen av andra halvlek i mitt liv?”

Exakt så tänkte jag när jag valde mitt nick. Andra halvlek för mig ska bli en nykter halvlek, med allt vad det innebär.

Men jag är 50 år, och 100 år lär jag sannolikt inte uppnå. Men 20-30 år hoppas jag på, och som nykter är förutsättningarna mycket bättre. Jag ska nog slippa dö i förtid pga alkohol i alla fall. Förhoppningsvis.

Och stadigt du genomför sin nykterhet, grattis till 32 viktiga dagar!
Och tack för att få förklaringen till ditt nick, har tänkt på hockey- och det var ju inte riktigt samma innebörd.
Nu kämpar vi vidare, nyktra idag!
Kram ?

Fullproppad med tankar från dagens kurs, samtidigt som jag med ett öga har försökt att följa utvecklingen vad det gäller Coronaviruset. Det gick sådär, så jag fick uppdatera mig nu ikväll.

Det är otroligt vad snabbt det här har utvecklats ? Hade den här chefskursen anordnats nästa vecka så hade den blivit inställd.

Själva sjukdomen skrämmer inte mig personligen, men jag förstår ju att det är viktigt att hejda smittan för att äldre och personer med andra grundsjukdomar inte ska drabbas.

Samtidigt är det så oerhört ledsamt med alla evenemang som måste ställas in, resor som måste avbokas osv. Så mycket jobb som gjorts som ingen får ta del av. Så många företag och föreningar vars ekonomi kommer att haverera pga intäktsbortfall.

Själv ska jag på ett seminarium 25/3, men det lär inte bli av. Men det är ju pyttelitet jämfört med många andra. Idag träffade jag en person som skulle ha varit på Teneriffa den här veckan men hon valde att avstå. Hon hade inget avbokningsskydd, men hon ville ändå inte chansa.

Nåväl, nog om det. Nu till mig, och min dag 32 som nykter.

Från bilen till kursen hann jag med 30 min lunchpromenad. Kursen slutade kl 18 och kl 19 var det gemensam middag. Däremellan hann jag med 30 min mindfulness.

På den gemensamma middagen bjöds det på två glas vin till maten. Jag hann inte protestera innan jag fick vin upphällt i mitt glas. Tittade på glaset en stund. Tittade omkring mig. Funderade en stund.

Sen gav jag mitt vinglas till min kollega som satt bredvid mig och sa ”Varsågod, jag ska gå och be att få en alkoholfri öl”.

Inga frågor om det alls. Inte ens min kollega, som känner mig väl, frågade någonting. Men jag viskade till henne ”Jag har T hos mig den här veckan, och hon sover på korttids, men jag måste ändå vara lite standby.” Och det är helt sant, så jag behövde inte ens ta till en vit lögn.

Sen avslutade jag med ytterligare en alkoholfri öl i hotellbaren tillsammans med några kurskollegor innan jag gick till mitt rum kl 21.

De allra flesta i sällskapet drog dock vidare till en sportbar för att se på en fotbollsmatch, och jag var inte ett dugg intresserad av att hänga på. De är nog inte lika pigga imorgon som jag är ?

Vinet på rummet lockar mig inte ett dugg, men hade jag druckit vinet till maten hade frestelsen garanterat varit större.

Inte dricka första glaset. Fyra ord som jag tror väldigt mycket på. Också värda en tatuering ?

Själv ser jag fram emot att stänga av tv:n och släcka lampan snart, få sova till kl 7.30 imorgon bitti och njuta av god hotellfrukost.

Sen blir det halvdagskurs fram till kl 13 då vi avslutar med lunch. Efter det åker jag direkt hem - och är fortsatt nykter.

Viktigast först - vara nykter.

Tänkte först när jag läste upplägget du skrev i förrgår "Shit, det där kan bli tufft". Men i nästa sekund tänkte jag "Det där kommer du fixa" Och det gjorde du ju galant!

Mycket starkt jobbat!