Verkligen tack för att du finns här och tillför så mycket.

Att förlåta är viktigt och många gånger ett måste för att komma vidare. Tänker på hur du beskriver ditt förhållande till dina föräldrar. Till viss del påminner det om mitt till mina, även om det finns mycket som är olika.

Vad gäller att de försökte och gjorde så gott de kunde gav mig lite dåligt samvete: Jag borde väl inte må dåligt, som hade föräldrar som gjorde det de förmådde. Har redan skrivit flera gånger i min tråd att det var en psykolog som hjälpte mig mycket när hon sa de förlösande orden:

"Ja, de älskade dig och gjorde vad de kunde, men det räckte inte."

Precis så var det. Jag kunde tillåta mina känslor på ett annat sätt efter det. Jag har förlåtit och gått vidare, så det handlade inte om att fastna i självömkan.

Vet inte alls om det var till någon nytta för dig att läsa detta nu, men jag ville ändå berätta hur jag upplevde det. Det blev verkligen en vändning och en ny fortsättning efter det besöket.

Kram till dig

Och grattis till 2,5 nykter månad! Jag vet att familj och släkt reagerat på mitt drickande, och varit oroliga. Jag tror att nära vänner har märkt det också och varit oroliga.

De enda som sagt till mig är min äldsta dotter och hennes pappa. ”Kan du ta det lite lugnt med drickandet ikväll, snälla?”

På jobbet vet nog ingen. Nog.

Tack för att du finns här på forumet!

Vad det gäller att förlåta så har jag nog gjort det, även om jag aldrig uttalat det högt eller sagt det till dem.

Jag vet att de var väldigt otillräckliga som föräldrar, men de älskade mig, även om de inte visade det i varken ord eller handling.

Jag vet att min pappa gråter av glädje över mitt beslut att vara nykter, om han finns någonstans vid min sida ❤️

Gick på bio ikväll och såg ”Min pappa Marianne” med Rolf Lassgård som Lasse/Marianne. SÅ underbar film - med strålande skådespelarinsatser av alla.

Bäst var Lassgård som Marianne, så ödmjukt och fint skildrad. Inget överspel alls á la dragqueen.

Hedda Stiernstedt spelade hans dotter, som kände sig ”lurad på hela sin barndom”. Även Lena Endre som Lasses fru, och Hedda/Hannas bror (som jag inte kan namnet på) var svinbra i sina rolltolkningar.

Bäst av allt - lyckligt slut ❤️

Nu ska jag lyssna på boken som är förlaga till filmen, ”Min pappa Ann-Christine” av Ester Roxberg.

Och jag tänker att det krävs ett oerhört mod av en 60-årig man att från en dag till en annan kliva ut på gatan i en småstad som en kvinna, den kvinna som han alltid har känt sig som och noga dolt inombords. Och han har dessutom ett offentligt yrke som präst. Helt galet modigt!

Marianne får, åtminstone i filmen, massor av kärlek för sitt mod från många håll. Det som haltar längst är dotterns accepterande, till bådas stora sorg.

Då borde jag bannemej våga vara modig nog att berätta för min omgivning att jag är en nykter alkoholist. Det borde vara plättlätt jämfört med den livslögnen som han bar på så länge.

Grattis till dig och alla dina dagar:)

På tal om att berätta...så först berättade jag endast för professionella...sedan berättade jag för tre nära vänner...fast jag vet inte om de är så nära....de vet ...och jag berättar ibland..men jag vill inte prata om mitt beroende med dem...min man vet..han var med mig på träffen i februari..och mina två barn vet...inte hur allvarligt det är men de vet...och i synnerhet min dotter känner stor oro för mig och min hälsa...vi tränar en del tillsammans men kan inte göra det så mycket nu pga coronan.
Jag känner att jag kan inte berätta på mitt jobb för då kan jag inte längre jobba med vad jag gör...då förlorar jag ansiktet totalt...så det är jag inte beredd att göra ..iaf inte nu.

Har också sett Min pappa Marianne..en jättefin film.

kram :)

Än så länge vet bara ni om att jag är nykter alkoholist. Men jag tar det på uppstuds när tillfälle ges helt enkelt.

Jag har ingen redovisningsplikt till någon. Jag känner bara att det här kan bli en viktig del av mig, och då vill jag vara sann med det.

Tror inte att någon reagerar negativt, inte ens på mitt jobb. Så jag vet faktiskt inte varför jag tvekar. Men mest handlar det nog om att jag just nu måste fokusera på mig själv. Allt annat får vänta liksom.

Corona, corona, corona, corona, corona, corona, corona, corona, corona, corona, corona, corona.

Jag jobbar inom media och det är minst sagt kaosigt på jobbet just nu. Personligen jobbar jag bland annat med rekrytering, och jag försöker just nu sy ihop ett sommarschema.

Känns sådär. Det känns omotiverat, nästan oväsentligt. Det är inte mycket vi vet om framtiden just nu. Möte efter möte blir avbokat i min kalender. En heldagskonferens nästa vecka blev inställd. Imorgon får jag garanterat fler avbokningar.

Många medarbetare kommer och ventilerar sin egen oro, så jag får agera amatörpsykolog. (Och det har jag ju mer tid för när möten ställs in.) Svåra samtal. Vad ska man säga? Inte mycket, mest lyssna faktiskt.

På stan var det nästan tomt på folk, samma sak på bussen. Det känns som vi få som rör oss utomhus är statister i en dystopisk film ?

Jag har jobbat inom media under andra stora kriser: Tsunamin, Gudrun, 9/11, Estonia, finanskrisen 2008-2009, Utöya, och terrordådet på Drottninggatan.

Men det här är det absolut värsta. Helt omöjligt att greppa, att ens försöka överblicka. Och det bara fortgår och fortgår, ingen kan sia om framtiden överhuvudtaget.

Det finns bara ett sätt att förhålla sig till det - det här är vad vi vet just nu, och det är det vi måste planera utifrån. Sen får vi ta ett nytt beslut i eftermiddag eller imorgon. En dag i taget.

Balansgången är superviktig - vi måste hitta de positiva initiativen, försöka sprida yttepyttelite hopp och medmänsklighet i allt detta jobbiga. Samtidigt måste vi ju berätta vad som händer.

Och sen går jag hem från jobbet och kollar på nyheter: Efter fem, TV4-nyheter, Rapport, Aktuellt, och TV4-nyheter. Och surfar på DN och annan media däremellan.

Jag måste på något sätt freda mig känner jag. Någon-några timmar per dag åtminstone. Den här typen av massoro är verkligen inte bra för mig och min överhettade empati.

Pratat i telefon en lång stund med både min mamma och med min äldsta dotter ikväll. Mest om corona förstås. Båda är relativt lugna. Mycket lugnare än jag känner mig.

Viktigast först - vara nykter!

Vaknade med halsont och helt igentäppt. Blir att jobba hemifrån idag. I vanliga fall hade jag åkt till jobbet men inte nu.

Under vinterhalvåret är jag typ aldrig helt frisk. Alltid är det lite svid i hals eller näsa, öron som värker, hosta, eller näsa som rinner. Litegrann. Det är liksom normaltillståndet.

Värre är att jag två nätter i rad har haft myrkrypningar från helvetet i benen. Jag kan inte ligga still, vrider och vänder, spänner och karvar. Timme efter timme. Överjävligt jobbigt.

Jag tuggar i mig magnesiumtabletter flera gånger per dag, hjälper inte. Brukar hjälpa. Funderar på om det är cyklingen som gjort detta? Att benen är lite överansträngda typ.

Kunde sova några timmar nu på morgonen i alla fall. Nu blir det frukost och sen jobba vid köksbordet. Arbetsställningen här hemma är inget vidare ?

Det har säkert med cyklingen att göra. Har själv haft det när jag har överansträngt armar eller ben.

Krya på dig, och ta det lite lugnt med jobbandet också❤️

Krya på dig! Fy så kämpigt. Hoppas det ger med sig... hur är det med status på b12 och järn?
Skönt du kunde sova lite till slut i a f. Kram! ❤

Hade förra våren kassa järndepåer, och fick en sådan kur då. Borde ringa vårdcentralen och be om uppföljning på järn och även kolla B12 kanske. Vet att just järnbrist kan ge myrkrypningar också.

Hej!

Det är tråkigt att höra att du har blivit förkyld. Du får krya på dig. Jag har läst början och slutet av din tråd. Du har gått igenom en intressant resa under det senaste halvåret. Grattis till dina 5 nyktra veckor. Du är en klok och fin person. Det är verkligen bra att du försöker att jobba med dig själv regelbundet.

Kram Holistic

Jag gillar inte att rubba mina rutiner. Jag mår bra av att ha rutiner. Jag gillar inte heller att jobba hemifrån mer än i absoluta nödfall med en specifik arbetsuppgift. Jag har svårt att hitta flowet hemma vid köksbordet.

Idag har jag dessutom varit enormt distraherad av allt som hänt i nyhetsflödet angående coronakrisen.

Jag är ju journalist i hjärtat, även om jag jobbar med personal sen 14 år tillbaka. Journalisten i mig vill ta reda på mer och mer och sedan berätta för alla som vill veta. Det är min folkbildande sida som vill komma till nytta. Att då inte få sitta mitt i smeten och bidra till detta tär verkligen på mig.

Har knappt fått något vettigt gjort, mer än att jag har hjälpt till lite här och där med småsaker. Man blir lätt bortglömd när man sitter hemma och jobbar också.

Inför morgondagen har jag en tydligare tanke med vad jag faktiskt ska göra här hemma i lugn och ro, så att jag känner att jag verkligen har fått något vettigt gjort.

Ovanpå mitt eget obehag växer min överhettade empati sig gigantiskt stor och jag tycker så synd om alla som blir varslade, går i konkurs, tvingas ställa in - ja, alla som blir personligt drabbade när nästan hela samhället sätts på paus. Mitt hjärta brister nästan ?

Tänkt tanken några gånger idag ”På just den här lite vilsna, uppgivna, skavande känslan brukar jag dricka vin.” Men det var mest ett konstaterande.

Det här är ytterligare en känsla som väcker sug efter vin, en känsla som jag måste lära mig hantera på ett annat sätt helt enkelt. Enklast är väl att acceptera känslan, och ha tillit för att det kommer att gå över. Både känslan och coronakrisen.

Väldigt många mår dåligt just nu, och jag kan inte bära alla på mina axlar. Jag vet ju det. Ingen kan hjälpa vad som händer just nu.

Ikväll cyklade jag i maklig takt till affären, ville inte pressa kroppen nu när jag är förkyld. Behövde frisk luft och lite rörelse i benen. Förkylningen är lite bättre, så en dag till hemma ska nog räcka hoppas jag.

Var rädda om er allihop ❤️

Vill ha min vanliga vardag tillbaka och extra mycket med tanke på nykterheten. Försöker att blixtsnabbt skaffa mig nya rutiner i denna konstiga hemma-tillvaro. Plus; lite godis, cola och podd.
Undantagsfall, men det är ju det detta är. Vi hjälps åt. Hoppas du får en lugnare kväll. Kram.

Undviker nyheter delar av kvällen åtminstone. Börjar gå lite inflation i det nästan. Jag behöver faktiskt inte veta allt nu, nu, nu.

Är lite mer mentalt förberedd på morgondagen. Fick lite tips av dottern, som pluggar hemma varje dag typ med enorm disciplin.

Mest ledsen idag blev jag nog över att körsången på torsdagar är inställd. Jag älskar min kör ❤️

Allt roligt blir inställt ?

Tänk om allt det här med coronaviruset är naturens sätt att en gång för alla få oss människor att förändra vårt miljöskadande beteende?

Bara på dessa få månader har man uppmätt enorma miljövinster i Kina tex, läste jag i någons tråd.

Jag tror inte på någon gud, men jag tror på ödet. Jag tror att det finns någon mening med allt - hur jobbigt det än är när man är mitt i det. Först långt efteråt förstår man vart ödet ledde en.

Dags att sova ?

Varsågod! Ja, det är viktigt att kunna hantera negativa känslor på ett bra sätt utan att dricka alkohol. Coronaviruset utbredning kommer troligtvis att minska i Sverige under de kommande månaderna. Ja förra veckan ställdes tre saker in för mig. Man får lov att roa sig hemma istället.

Nu har min förkylning steppat upp och gett mig feber och öronvärk också. Tjoho! Not ?

Men jag har det i alla fall lugnt och skönt här hemma och kan läsa/se allt om coronakrisen. Vet inte hur sunt eller osunt det är egentligen, men det är nog ett sätt för mig personligen att ta mig igenom krisen.

Såg en bra illustration över en kriskurvas olika stadier - från vänster och skarpt ner mot botten och sen sakta uppåt igen på höger sida.

Jag pendlar själv mellan stadierna nedstämdhet/oro/depression (botten), acceptans (1 höger) och bearbetning (2 höger).

Jag är inte på stadiet nyorientering (3 höger) än. Det tar nog ett bra tag till. Små trevare gör jag, men inget varaktigt.

Däremot har jag passerat stadierna chock (1 vänster), handlingsförlamning (2 vänster), förnekande (3 vänster) och ilska/flykt (4 vänster).

Och det har jag gjort helt utan alkohol! Allt funkar bättre utan alkohol ?

Jobbar lite hemifrån också - läser ansökningar till våra sommarjobb, för det blir ju en sommar till slut ❤️