Nykterist och alkoholist i en kropp

1108 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Lim
Tack fina miss lyckad. Det är

Tack fina miss lyckad. Det är så skönt att läsa från dig som gjort samma resa ♥️

Nu har vi bott isär en månad. Den senaste veckan har jag varit mer stabil. Har inte gråtit sedan förra helgen.

Men däremot uttryckte mannen att det är hemskt att inte sova med sina barn. Jag förstår honom men kan inte göra så mycket åt det förutom att hela tiden försöka hjälpa till med att ordna så att vi går till honom och umgås osv.

Han verkar ha glömt hur missnöjd han var när han bodde här. Han klagade så ofta på hur vi sov. Han väckte mig på natten när han druckit och bokstavligt talat körde ut mig ur sovrummet. Hela sovgrejen och nätterna var ju det största problemet här. Så för min del saknar jag ingenting med att ha honom här nattetid.

Det är ironiskt att det är det han saknar. Han tog inte till vara på livet som familj när han hade det. Tvärtom gjorde han många nätter till ren psykisk terror.

Jag håller mig lugn däremot. Tar han upp det igen så säger jag att jag gärna hjälper honom att få mer tid med barnen, vilket jag redan gör. Och jag kanske påminner om hur det faktiskt var att bo ihop. Otaliga nätter somnade vi osams och lika många morgnar vaknade vi osams.

Kram till alla ♥️

Lim
Hej allihop.

Hej allihop.

Vilken konstig situation vi är i nu. Med pandemin som härjar.

Kan inte låta bli att tänka på vad det gör med alkoholvanorna... Jag gissar att vissa dricker mer nu om de antingen blir fast hemma i tristess, oroar sig för ekonomin eller bara vill försöka dämpa ångest.

Detta kan ju vara ännu en ursäkt till att få dricka.

Jag är hemma och är redan riktigt uttråkad efter bara en dag eftersom att jag vet att jag inte får jobba på ett tag. Det är bara hosta men det räcker ju för att man ska tänka sig för och stanna hemma. Känner mig så himla tacksam över att jag inte dricker.

Känner mig också tacksam över att vi hann flytta isär innan detta. Är faktiskt ärligt talat beredd att tro att kriser som dessa gör att man pausar livsavgörande beslut lättare. Det blir för mycket på en gång annars. Särskilt tanken på att splittra sin egen familj...

Vi har fortsatt att umgås mycket med varandra. Det känns bra som det är nu. Och när jag kommer hem till mig så är det fint och städat och jag får sova gott. Känns som att vi just nu har det goda av alla världar.

Det är däremot snart dags att skicka in en fullföljan av skilsmässan och det vet jag inte vad mannen känner kring. Men det måste göras...

Hoppas ni mår bra där ute. Och håll er nyktra oavsett hörrni. ♥️

Lim
Hej hej.

Hej hej.

Jag sitter ute i solen och njuter. Och funderar på allt möjligt.

Skilsmässan, minnen, framtid.

Jag gick en promenad häromkvällen och släppte lös min hund ett tag. Det var stjärnklart. Jag tittade på himlen och grät. Jag gråter mest nu när jag påminns om tiden förut. När jag bara var 20 år. Men samtidigt inser jag att en hel del känslor jag kände då var jag ensam om att känna. Jag var verkligen tagen för givet redan för många år sedan.

Det fanns en tid då mannen satte mig först men den tiden var verkligen kort. Långsamt slutade han bry sig om mig. I alla fall har det känts så.

Nu vill han ha mig kvar. Han är inte beredd att släppa mig. Han vet kanske nu hur det känns att bli bortvald. Kanske det känns ännu värre för honom att jag hellre väljer ensamhet än att vara gift med honom?

Han sa att han vill vänta med att fullfölja skilsmässan. Men det gör ingen skillnad. Jag har verkligen grävt i alla ruttna minnen det sista halvåret och trots att vi funkar jättebra ihop nu isär så vill jag absolut inte stanna med någon som varit så elak mot mig och satt sig själv före allt och alla i så många år.

Jag vill egentligen inte gräva mer i allt det onda och fula men nu blev jag som tvungen till det för att stärka mig själv i att säga till honom att en framtid som man och fru inte går för oss. Hur mycket han än saknar mig och känner att han behöver mig.

Vi måste hitta en ny slags relation. Jag trodde vi var på väg att göra det men tydligen har han insett vad han haft med mig och att det är på väg att försvinna.

Jag sitter i solen och påminns om alla sommarkvällar och vårdagar jag hoppats att han ska stanna hemma och grilla med oss men då han valt att klä upp sig och dra ut på krogen. Alla kvällar jag sett andra familjer umgås medan jag förnedrad stängt dörren för att gömma mig på baksidan istället.

Jag vågade inte ens be honom stanna hemma. Mitt självförtroende i vår relation var så förstört efter att alltid blivit nobbad.

Nu känner jag mig ändå stärkt i att jag är självvalt ensam. Det är sorgligt ibland men det var mycket mycket värre på den tiden då jag hoppades att han skulle välja mig framför sina kompisar.

Jag försöker peppa mig själv. Jag som låtsats inför alla att vi haft det bra. Låtsats att det är helt okej för mig att göra allt ensam med barnen. Men nu ska jag lära mig att tycka det är okej på riktigt.

Och har det inte passat att välja mig före alla andra förut så går det inte att börja nu. För bara ett halvår sedan hade han chansen att ändra allt och ha mig kvar. Jag var beredd att ge honom en riktig chans trots allt. Men han ville inte ens försöka. Han sa det själv "jag vill bara sluta dricka om jag själv vill det". Han valde 100 procent alkoholen framför mig. Höjden av förnedring att inse att man betyder mindre än öl och fest.

Ett sånt val går aldrig att ta tillbaka. Inte ens om han blev nykter nu. Jag har ändå blivit bortvald till förmån för alkohol. Det är som att bli bortvald till förmån för en påse skit.

Tyvärr måste jag ägna lite tid åt fula minnen igen. Jag måste det för att se till att skilsmässan blir av nu. Det finns inget vi och det finns inget romantiskt i att försöka hitta tillbaka till något ihop igen. Han har gjort sitt val många gånger om och jag har gjort mitt. Det tog många år att våga och jag ska inte backa till hur jag haft det.

Tänk... Jag trodde faktiskt att han skulle träffa nån ny när vi flyttade isär. Jag hade inte väntat mig det här. Så det gäller nu att vara tuff.

miss lyckad
Så starkt🙏🏻💕..

Jag kan känna din besvikelse och sorg, över att bli bortvald av din partner..Vi hade så i perioder..Hände då att jag skaffade barnvakt och själv åkte ut på fest..Men det är ingen tvåsamhet, det är ingen fin kärleksrelation..Det är jättebra att du tömmer ut gamla minnen..Det gör att du kommer framåt i dina beslut..Tiden som varit kan vi ta lärdom av..Aldrig mer att vi ska acceptera att bli svikna..Kanhända att detta handlar om att bli sviken som barn, och att vi då lättare accepterar svek som vuxna..Nu känner jag en styrka i dig lim, som sakta växer fram..Väntar bara på att du snart nått en styrka och balans som gör dig lycklig..Känns som att den tiden snart är här..Stor varm Lördagskram💕🍃💫💫🐶

VaknaVacker
Nog är det så att nykterheten

Nog är det så att nykterheten sätter fart på tankar och känslor...
Måste läsa era trådar. Kram🌸

Lim
Tack miss lyckad och vakna

Tack miss lyckad och vakna vacker för era svar ♥️

Ja miss lyckad, ibland känns det bra att dra fram de dåliga minnena. I en lagom dos. Jag tycker jag fortfarande får som aha-upplevelser nästan när små saker dyker upp i tanken. Ibland är det tungt men ibland som en flyktig tanke som blir ett kvitto på att jag gjort rätt.

Har många gånger har jag sagt till mannen "hur hade du känt om vi bytte roller?"

"Om jag plötsligt stod påklädd och sa hejdå och drog ut. Utan att se till att barnen har mat i magen eller att du ens inte hade planer? Och sedan kommer jag hem SNORFULL kl 4.30 imorgonbitti och börjar laga mat i köket och börjar bråka med dig, väcker barnen? Och sedan om tre dagar gör jag samma sak. Men den natten så kommer jag inte hem för jag sitter i fyllecell. Och du ska försöka orka jobba också efter alla nätter jag väcker dig. Och nån vecka senare ringer psykakuten. Och några dagar senare kontaktar socialen dig pga alla mina LOB:ar. Och det blir möten där. Och åren går och jag håller på såhär hela tiden. Samtidigt som du ska städa, laga mat, tvätta och jobba heltid. Tvätta åt mig också!! För jag kan inte tvätta mina egna arbetskläder. Och justja jag spelar bort pengarna också så du får betala för allt. Och så tycker jag förresten att du överdriver. Alla dricker ibland. Du har nog bara träffat nån annan!!"

Hade jag gjort så hade han antagligen inte ens viljat vara min vän nu.

Så sakteliga har det slutat knyta sig i magen på mig när dörren öppnas. Jag börjar lära mig att det aldrig är han som kommer in full. Det är alltid bara mina underbara söner. Eller min mamma. Eller kompisar till barnen.

Vi är vänner jag och mannen. Men jag vaknar också upp mer och mer för varje dag. Upp ur mardrömmen jag befunnit mig i.

♥️♥️♥️♥️♥️

Lim
Då och då får jag en sån

Då och då får jag en sån glädjekänsla inom mig över att jag lever som nykterist. Det är ta mej tusan det bästa beslutet jag tagit. Älskar det.

Ullabulla
Vad glad jag blir

Av att läsa dina rader.
Och forumet är då fantastiskt.
Kanske får du dippdagar då du saknar och längtar.
Kanske känner dig ensam.
Men då kan du läsa just de rader du nyss skrivit lyfta dig ir den känslan,att det var bättre förr.

FinaLisa
Godmorgon Lim🌅

Det är verkligen härligt att läsa dina inlägg nu för tiden! 🤗
Förut så var det så ledsamt när du kämpade så in i vassen och ingenting hjälpte.
Nu har du fått lugn och ro och kan bygga upp ett nytt och bättre liv med positiva energier i ditt nya hem.👍😊
Önskar all lycka 🍀 till dig och dina barn💞
Kramar 🧡🧡🧡

bo1995
Kärleksfull relation

Godmorgon Lim!

Du är värd en kärleksfull relation, med en person som sätter dig först.

Mvh Bo

Strulan65
❤️❤️❤️

Så härligt att få följa dig, tack för du delar med oss// kram Strulan 🙏❤️💪

Lim
Tack ullabulla, finalisa, bo

Tack ullabulla, finalisa, bo och strulan ❤️❤️ för allt ni skriver och har skrivit till mig genom min resa.

Jag läste i min tråd igen. 1,5 år tillbaka. Nu kunde jag läsa det utan att kastas tillbaka i känslorna för mycket. Däremot är det sjukt att inse vad han gjort mot mig och barnen. Och lite sjukt att jag går med på att ens ha honom i mitt liv, egentligen! Om man ser till faktan bara. Men som livet lär en så är det mer komplext än så.

Jag har varit mycket i mina egna känslor sedan vi flyttade isär. Bearbetat och gråtit och försökt komma ut stark. Men nu när jag läste min tråd påmindes jag om att jag lämnade honom för barnens skull. Det var där det började.

Jag är glad att jag kom till insikten att barnen inte skulle växa upp i ett alkoholiserat hem. Det spelade ingen roll i slutet hur mycket jag kämpade för husfriden och hur ofta jag tog med barnen ut på roliga aktiviteter. Det spelade ingen roll hur mycket jag ansträngde mig. Det gick inte att dölja sanningen för dem när mannen började blanda in dem i allt. Han kom till en punkt där han började se barnen som stora nog att blandas in. Och det var det som gjorde att jag tillslut lämnade honom. Det är ju lite läskigt att förstå att om barnen var yngre hade jag kanske stannat. För när de var så små räckte mina ansträngningar för att de skulle slippa påverkas av mannens drickande.

Nu är jag och barnen hemma mycket mer än förr. Ja förstås mer än nånsin nu när coronan har ändrat vårt sätt att leva. Men även innan. Förut var vi ute på saker hela tiden nästan för jag behövde fly hemmet och ångesten. Men nu. Jag har blivit en hemmaälskare. ÄLSKAR mitt hem. Jag njuter varje sekund nästan. Vardagsrummet är ljuvligt mysigt och köket är såååå fint. Jag har ett fint nytt köksbord som ingen man hackar sönder med en gaffel. Min matta i vardagsrummet ser fortfarande ut som ny.

Att få må bra hemma är verkligen något otroligt. Det känns som att jag fått tillbaka ett liv.

Min relation till mannen är bra och snäll. Det är skönt att inte känna hat och avsky.

Jag var förbi honom en sväng igår. Han städade. Satte mig på hans altan en stund och han sopade. Kändes märkligt. Hade jag bott där hade det varit han som satt ner och jag som sopade.

För några veckor sedan eller månader sedan hade det fått mig att gråta. Men nu fattar jag att det är ju inte mer än rätt att han som är vuxen kan sopa sitt eget altangolv. Det finns ju inget sorgligt eller rörande i det.

Jag vet att han fortfarande dricker. Häromdagen gömde han snabbt undan en tom bag in box. Han dricker inte vin egentligen men jag gissar att en kompis köpt det och i brist på annat delade de nog på boxen.

Jag vet att det verkar drygt av mig att ens fundera kring hans drickande nu. Jag gör det dock sällan eftersom jag inte bor med honom längre. Och barnen bor med mig. Tänk om jag vetat det förut? Att jag faktiskt skulle få ha barnen hos mig om vi skildes. Länge var det ju rädslan för att inte kunna se till att barnen hade det bra som gjorde att jag inte vågade separera.

Han hade barnen i två dagar en gång. Men efter den tiden gick han som på nålar. Han klarar det inte. Han älskar dem men han vill helst inte vara ensam ansvarig. Så jag behöver nog aldrig oroa mig för att han ska vilja ha dem boende hos sig. Han brukade skrämma mig med saker relaterat till dem förut men jag tror att det var tomma hot som han använde sig av eftersom han vet att barnen betyder allt för mig.

Han kommer säkert skrämmas och hota i framtiden också men han har inte samma makt över mig längre om det skulle hända. Jag tror att han vet det också. Och han bråkar inte med mig nånsin. Han vet väl att om han bråkar med mig så förstör han bara för sig själv.

Jag är glad att ha barnen hos mig. Jag kan önska ibland att de kunde bo hos honom ibland och att han klarade det för att ha två stundtals trotsiga preeteens själv är ibland tröttande 😂 Men när jag läser i min tråd så känner jag en enorm tacksamhet. Mina barn är harmoniska och trygga. De vaknar inte på natten med magont. De vädjar inte till mig om att inte bråka innan vi går och lägger oss.

De har vuxit så mycket. Halvåret det tagit från beslutet att separera till att genomföra det har gett mycket. Men jag tror att mycket har att göra med att de har en trygg punkt. Precis som jag upplever en harmoni hemma som gör att jag mår bättre så gör barnen det också. När man är trygg kan man utvecklas.

Jag får fortfarande overklighetskänslor. Och små sting av oro för framtiden. Men det är så fint att vara på rätt väg. Förut var jag på helt fel väg hela tiden varje dag. Vilse.

Kram till er alla ❤️

Sofia
Hej Lim! Så härligt att läsa

Hej Lim! Så härligt att läsa din senaste uppdatering! Barnen mår bra och är trygga hos dig. Du trivs i ditt hem och mår bra hemma, du har fått tillbaka ett liv. Fint att läsa om din tacksamhet, även om det är förståeligt att det också kan vara tröttande att ha 100% ansvar för två tidvis trotsiga preteens. Härligt att du kan känna att du är på rätt väg, även om det kan komma en del orostankar om framtiden. Vilken otroligt viktig insats du har gjort för dina barns utveckling och mående! Och för dig själv och ditt eget mående. Tack för att du delar med dig och inspirerar andra!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

FinaLisa
Lim🧡

Så härlig läsning 🌟👍🤗💪🌺🌼🌺🌸🌼💚💙💛💙💚💙💛👏👏

miss lyckad
❤️

❤️❤️

Vinäger
Åh, kloka fina Lim

Så glad jag är för din skull.

Kram

Lim
Tack snälla sofia för

Tack snälla sofia för återkopplingen ♥️

Och tack miss lyckad och vinäger och finalisa ❤️❤️ varje litet ord och hjärta gör mig så glad.

Jag ligger i soffan med halsont. Känns så latmaskigt att vara hemma för så små saker men det är ju ens plikt nu. Jag försöker tänka att den här tiden av mycket vab (med till synes friska barn) oh sjukskrivningar för lite halsont är som min chans att landa i allt. Jag kände en period att jag var väldigt nära den berömda väggen som man säger. Men all den här tiden hemma blir som min återhämtning. Det är bättre att se det så än att få panik över de förlorade pengarna.

Jag fick ett sms av mannen runt klockan 1 inatt. Såg det dock inte förrän tidigt imorse. Jag vet att han drack igår för jag behövde gå hem en snabbis till honom igårkväll. Då såg han sådär suddig ut på ögonen och hade en öl i handen. Skyndade fort därifrån efter mitt ärende.

Sms:et gjorde mig orolig i sinnet men det kändes tryggt ändå. Hade han bott här hade han nog väckt mig med att klampa in i sovrummet då. Men nu blev det ett sms istället.

När jag läser lite på anhörigsidorna känner jag nästan att männen som håller kvinnorna som gisslan i ett alkoholiserat hem borde få fängelse! Att det ens är lagligt. Varje människa har så vitt vi vet ETT liv. Att använda det till att önska sig bort, må dåligt, bli utbränd, bli psykiskt eller fysiskt misshandlad, tippa på tå, gråta, oroa sig osv osv pga EN annan människa som vägrar inse sina problem??! Det är inte klokt.

Jag tycker att det är så skönt att jag slutat med att ständigt hyscha mina barn hemma. Förut gjorde jag det hela tiden nästan pga mannen som sov hela tiden på dagarna. Det är så skönt att låta dem leva fritt hemma.

Och så sover jag med öppen sovrumsdörr varje natt. I flera år har jag sovit instängd. Pga en enda människa! Det borde som sagt vara olagligt.

Strulan65
❤️

Så glad för din skull, så stark du är// kram Strulan 🙏❤️💪

miss lyckad
Håller med lim!

Har funderat mycket om mitt eget ”tidigare” liv..Vissa saker gjorde jag rätt, men acceptansen och att låta supandet eskalera för länge blev fel..Samtidigt ville jag inte vara osäker på mitt val..Huvudsaken är att vi bryter dåliga relationer..Vi är fanimej värd det bästa..Eller hur..😁💕💫🍃

Lim
Tack snälla Strulan ♥️😍

Tack snälla Strulan ♥️😍

Och ja miss lyckad, vi är värd det bästa!! Och jag är så glad för din skull ❤️ Du har kommit så långt och så rätt.

Jag mår inte bra ikväll. Känner mig nervös och nedstämd. Försöker andas och inte låta fantasin skena iväg.

Mannen skickade som sagt ett sms inatt. Närmare halv två på natten. Ett kort sms men ändå. Innehållet visade att han inte verkade förstå vad sent det var.

Jag svarade inte på det eftersom jag såg det några timmar för sent men jag skickade ett sms på eftermiddagen. Och han har helt ignorerat det. Det är så fånigt och litet men jag kan inte slappna av. Misstanken om att han är sur på mig och antagligen dricker nu ger mig vidriga flashbacks. När det knäpper i väggarna så som det gör i hus så tror jag att det är han som kommer hem från krogen som förr i tiden.

Jag fattar att han läst mitt sms och den enda anledningen för honom att inte svara är just om han är sur. Och jag är så trött på att hela min kväll kan förstöras av hans eventuella surhet. Så som det alltid varit mellan oss... Jag grubblar över saker jag inte ens kan rå på.

Man kan göra ALLT rätt med honom men så missar man nåt och då är det kört.

Såhär beter han sig däremot mot fler än mig så jag ska försöka att inte ta åt mig och börja föreställa mig massa problem.

Ska han sura över något kring barnen så kan jag bara berätta att de faktiskt var förbi honom ikväll men han var inte hemma.

Det enda han kan vara sur över är alltså ett sms mitt i natten som jag inte svarade på.

Herregud. Exakt sånhär relation har jag med en anhörig. Man gör allt rätt men ändå blir allt fel förr eller senare.

Idag när jag var ute på promenad med hunden slog det mig med sån full kraft att jag längtar till jag är fri på riktigt. För jag är inte det. Inte på långa vägar. Allt jag gör måste jag göra med en överdriven hänsyn till honom. Det är som att han äger en stor del av mig och mitt liv.

Han vill fortfarande ha kakan och äta den.

Nu känner jag som jag gjorde ofta förut: jag hoppas han blir kär i någon ny så att han släpper mig. Och så att jag kan börja processen till att släppa honom.

Han vill ha rätten till både mig och barnen men sanningen är att han inte ens vet om jag har pengar till mat. Han vet inte om barnen mår bra idag eller inte. Han tycker inte ens att han behöver berätta för dem att han inte är hemma trots att han har en ledig helg. Alla är skyldiga honom att upprätthålla relationen och jag ser till att barnen kommer dit osv. Gör jag det inte så blir han upprörd. Istället för att ta eget ansvar.

Jag inser att vi haft en så bra relation genom allt mycket pga mina ansträngningar. Och jag känner att det börjar göra mig trött redan.

Det som är dubbelt i allt är att imorgon kanske allt är bra igen. Det är som en ständig anpassning efter honom som pågår inom mig trots att vi inte bor ihop.

Jag gör knappt planer om dagarna för jag vill vara redo att serva honom. Förfarande! För att jag inte vill ha någon konflikt. Men såhär kan jag ju inte leva fram till barnen blir vuxna.

Känner mig tveksam till att ens publicera detta men det kan ju vara bra att ha nedskrivet... Min resa. Och det hjälpte lite att skriva av mig. Hälften är nog hjärnspöken och det är därför jag tvekar att trycka på spara. Känner mig elak och det känns som att jag pratar skit om honom.

Men samtidigt... Det är ju sant att jag fortfarande skräddarsyr mitt liv efter hans behov. Som betalning för att jag får ha barnen. Trots att jag inte nekar honom att träffa dem och trots att jag uppmuntrar dem att cykla dit. Trots att jag själv går dit regelbundet. Jag känner mig skyldig honom. Vilket är väldigt orättvist för jag sliter ganska hårt.

Vi får se vad morgondagen visar. Det är jobbigt att jag inte kan bestämma det utan att det är han som fortfarande har makt över mig.

Godnatt allihopa ❤️

Strulan65
Fina Lim ❤️

Får du någon hjälp att bryta dig loss från honom, för medberoende är så starkt att det kan vara bra att ta hjälp.
Människor som din man vet exakt hur de skall fånga in andra. Kallas att fiska de slänger ut något och väntar på reaktion, vägrar svara osv och så sprattlar vi andra omkring för att åter bli infångade.
Förstår hur du tänker att hålla allt lugnt, men till vilket pris.
Så försök att få hjälp antingen via kommunen eller någon anhörighetsgrupp.
Skickar kraft och mod att ta hjälp// många kramar Strulan 🙏❤️💪

Ullabulla
Åh lim

Att sitta fast i det sega klister medberoende är,det är precis som du beskriver.
Jag fick försöka skapa en hinna,tunnare än en millimeter i början.
För vi satt ju ihop trots att han befann sig i annan bostad och drack allt han orkade.
Jag var ständigt redo och vägrade kapa navelsträngen.
Jag kände att jag var skyldig honom det efter alla år vi levt ihop.

Den tunna hinnan,staketet eller vad man nu vill kalla det kan skydda dig.
Påminna dig om dina gränser och så småningom känna när de passeras och kunna sätta stopp.
Jag rekommenderar dig att gå till alanon som hjälper dig att jobba med dig själv och vad du behöver.

Det är egentligen först nu som jobbet med ditt jag börjar på riktigt.

Sisyfos
Insikt

Viktig insikt Lim och då kan du jobba med det när du orkar. Det är ju lätt att tro att du är fri för att ni fysiskt flyttat isär. Allt måste kanske helller inte ske på en gång, var nöjd över de förändringar du faktiskt drivit igenom. Du har ju kapacitet att sättta gränser och nu när du ser vad du skulle behöva åtgärda så kan du ta det när du orkar.

Ullabulla
Sant Sisyfos

Jag tycker att Lim har gjort en fantastisk resa och gjort en stor del av det praktiska jobbet.
Sen tar hon om hon vill tag i de andra bitarna. Blir bara glad när andra ser sina egna mönster och kan välja att stå kvar eller försöka tugga sig igenom dom.Den enda man kan förändra är ju sig själv som bekant :-)

miss lyckad
En stund i taget❤️

Jag tror att du lim, bara kan flyta med vissa dagar, och andra dar sätta gränser..Du har gjort något jättestort 2 gånger. Först slutat dricka själv, med allt vad det innebär, sen lämnat en man som du varit tillsammans med länge..Som du dessutom kommer att ha kontakt med pga era barn..Tror att vissa dagar kan kännas övermäktiga..Vila då💕🍃..Sen kavlar du upp ärmarna igen när du är redo..Gör roliga saker, skaffa barnvakt och va med vänner, eller vad du får energi av..Njut när du kan..Var lite egoist ibland..Köp något gott att äta, och kolla på filmer, eller gör något endast för dig själv..Du är duktig, och värd det bästa..Varm kram💕🍃🐥

Lim
Strulan, Ullabulla, sisyfos

Strulan, Ullabulla, sisyfos och miss lyckad, tack för era ord. Det hjälper så mycket att få input utanför sig själv. Ofta är jag bara i mina egna tankar och resonerar hit och dit med mig själv. Det är väldigt sällan jag pratar med någon i "verkliga" livet om just dessa ämnen.

Jag tänker att jag kanske ska försöka sänka kraven på mig själv i viss mån. Alltså sänka kraven på min egen personliga utveckling nästan. Jag vill framåt hela tiden, sätta gränser och gå vidare osv, men jag kanske måste ta det en dag i taget. Alltså jag kanske har stressat fram en del saker och vill att det ska gå snabbt. Men det kanske inte funkar så?

Jag sätter redan mycket fler gränser än tidigare. Vilket såklart är för att vi inte bor tillsammans.

Men en liten sak som ändå är stor för mig: jag var hemma hos mannen. Vi bor nära varandra och jag skulle gå med någonting till honom tror jag. Han bjöd in mig och jag var där ett tag. Lite senare skulle hans kompis komma och mannen tyckte jag kunde stanna tills kompisen skulle komma. Men då sa jag att jag ville gå hem till mig. Jag sa att jag inte tänker vara där och typ bli utbytt när kompisen kommer. Jag sa det utan att lägga nån värdering i det men jag sa det och jag gick hem. Detta hade kunnat vara en typisk situation då jag inte ens skulle vågat säga att jag vill gå hem. Jag vill alltid vara så artig och snäll och inte förolämpa (är så med de flesta, inte bara mannen). Men nu stod jag upp för att jag ville hem och jag ville inte utsätta mig själv för känslan jag skulle få om jag stannade tills vännen kom.

Sådana små saker gör ju att jag steg för steg börjar styra min egen tillvaro. Mysteg kanske men det känns skönt.

Jag skulle lägga in en sak i mitt städskåp. Då kom en glädje över mig för att jag insåg att det var MITT städskåp 😂 Sådana där små detaljer kan göra mig så glad ibland.

Det verkar helt enkelt som att det ofta är detaljerna som gör skillnaden. Och det är i dem jag hittar glädjen.

Kram till er alla ♥️

Ler
Små små myrsteg ..

Blir så glad Lim över att höra att dina steg går åt rätt håll .. även om det är små små myrsteg .. och att kunna känna glädje i vardagen , även om det bara är över ett städskåp ;)) En riktigt Glad och lugn Påsk till dig och pojkarna 🐣🐣🐣 Stor Kram 💖

Adde
Följ

gärna Marie på hennes sida "Bli mera du" ! Hon skriver lite om sånt du funderar på.

Lim
Tack snälla Ler. Glad påsk i

Tack snälla Ler. Glad påsk i efterskott om man kan säga så ❤️😂

Tack för tipset Adde. Ska söka efter den tråden 👌🌸

Nu har det gått två månader sedan vi flyttade isär. Mina känslor svajar ibland men jag har kommit fram till att jag nog måste ge det ett år eller så. Som med nykterheten behövs det tid att leva med förändringen. Ibland är det som ett slag i magen av en plötslig chock/insikt om att vi inte lever ihop. Medan det andra gånger känns så otroligt naturligt och rätt. Jag är ju inte mer ensam nu än förut.

Det är väldigt skönt att inte ha koll på någon annans drickande längre. Jag vet att han drack igår dock för jag vet att han skulle grilla med sina kompisar. Men jag upplevde att jag släppte det på ett nytt sätt. Förut tänkte jag saker som att "tänk om han börjar sms:a mig inatt. Tänk om han knackar på dörren inatt" osv. Men igår tänkte jag inte så. Jag skötte mig själv.

Överlag går allt väldigt bra och jag boar fortfarande in mig i min nya version av mitt hem också. Rensar och fixar och trivs mer och mer för varje projekt jag gör klart.

Kram!!

miss lyckad
Härligt❤️

Du gör det superbra..💕🍃..Ta vara på alla små guldkorn du hittar och känner..Rätt vad det är så blir det guldklimpar..Stor varm 🌞-ig Kram🌼🍃🌼🍃🌼

Sidor