av Kaveldun

Kaveldun
lör, 2020-04-18 - 17:50

...för konkreta råd.
Jag har börjat läsa din tråd nu med stor behållning!
AA verkar ju vara ngt väldigt bra - i grunden - som hjälper många. Sedan är det klart att det måste handlar om vilka människor man möter - och att man kan ha mer eller mindre tur där. Har en avlägsen vän som går på AA och hon säger att detta med att känna stark identifikation med medlemmarna i gruppen var viktigast för henne - i början, Efter ett tag tyckte hon att det spelade mindre roll - själva formen, samtalet, mötet ...var det viktiga.
Jag är lite rädd för att gå ...kanske rädd för att det inte ska ge ngt ( vad gör jag då?)
Men kanske bra att även kolla ngn beroendeklinik. Jag har ju aldrig druckit så att jag fått abstinens osv...och hade bra levervärden så sent som för ett halvår sedan.
Det jag skulle behöva är nog mer samtal ....kanske.

Andrahalvlek
lör, 2020-04-18 - 20:58

Du fick helt enkelt obalans mellan ge och få, input och outcome.

I vissa yrken är det bara ge, ge, ge hela dagarna och man får aldrig ens ett tack tillbaka. Det skapar obalans som man mår dåligt av.

Ett dåligt mående som vi historiskt har druckit vin på för att lindra. Och det funkade bra i många år, men det funkar inte längre. Det är ingen lösning längre. Tvärtom.

Då är det extra viktigt att fylla på med input i andra sammanhang - skratta, umgås med människor man älskar, träning, god och nyttig mat. Själv gillar jag yoga, mindfulness, naturen och körsång - underbar input!

En annan viktig input för mig är att jag behöver lära mig nya saker med jämna mellanrum. En föreläsning eller gå en kurs betyder jättemycket för min balans.

På det temat kan jag tipsa om Craig Beck på Youtube. Han har en kanal där han lär ut en hel massa om hur alkohol påverkar oss och hur vi ska klara av att låta bli och dricka ”gift” som han uttrycker det.

Sätt inte för höga krav. En månad i taget är lagom har jag kommit fram till - en månad går snabbt. Halvvägs mot min tredje månad nu, tjohej!

Och du är snart på din första månad igen, och du har ju redan tre nyktra månader i bagaget och har därför en massa positiva erfarenheter med dig.

Kram ❤️

Kaveldun
sön, 2020-04-19 - 10:01

Andrahalvlek....för konkreta och bra råd. Jag behöver dem och jag läser i era trådar nu och får så mkt tankar och inspiration. Och ser också vilket helvete alkoholen är - listig, falsk och stark ( är väl ett AA uttryck).
Men nej - tyvärr har jag inte några tre månaders nykterhet att falla tillbaka på. Jag kom inte så långt.
Sedan kan jag skylla på Corona och min arbetssituation ( alltså hur jag hanterade den ...den var/är absolut pressad ...men jag tänker att även ett pressat läge kan bli en drog för mig .....hade jag kommit längre i min nykterhet så tror - hoppas jag - att jag hade kunnat hantera det annorlunda).
Jag hade inte ett dramatiskt återfall i meningen mkt alkohol...det var mer ngn slags slentrianlösning på stress som jag tog till ....tillsammans med vänner ( som alla dricker mer normalt).
Men när man kommit så pass långt att man ser att alkoholen är skadlig ....att man inte kan dricka ( ja man ...är alltså jag:-) så är ju ett återfall ändå dramatiskt.
Jag är både besviken och liksom - förvånad - att jag föll igenom.
Och känner skam.
Men tänker också att det är självupptaget att vältra sig i det där..jag är ju som jag är . Och jag vill så gärna vidare. Hoppas att jag lär mig något ...det tror jag.
Solen skiner och jag känner mig ganska glad.
Det som slår mig när jag läser alla trådar är att ni här är sådana kämpar ( i ordets goda mening) och jag har stor respekt för er.
Kram!

Vinäger
sön, 2020-04-19 - 10:06

Så fint att du trots skuld och skam hittade hit igen. Förstår precis dina känslor. Själv har jag trillat många gånger på vägen, men ger aldrig upp hoppet. Tycker mig läsa detsamma hos dig. Det är aldrig för sent.

Lycka till!

Kram

Kaveldun
sön, 2020-04-19 - 21:41

...för de orden!
Så skönt att att vara här igen. Nej - hoppet är kvar ändå. Just ikväll känns det fint och lugnt. Men en dag i taget...och inte glömma...hålla fokus och inte snurra för fort.

Se klart
mån, 2020-04-20 - 00:15

Kom på en sak när jag funderade lite och det här är ju kanske inte en plats för de allra mest subtila sakerna men ändå. Jag kom på att jag blev så glad att du var tillbaka här, och inget allvarligt hade hänt, att jag mest pratat om hur glad jag blev för (typ) min egen skull. Som ett stort barn utan ngn vidare lyhördhet. Så helt mogen har jag inte blivit trots alkoholstopp...Det här är ju din tråd och för dig ? och vad du behöver.
Det jag ändå snappat upp är dina tankar om aa-möte. Jag kan inte så mkt om dem. Med funderade på om du gjort programmet här? Det kanske kan vara något? Kram och godnatt.

Kaveldun
mån, 2020-04-20 - 07:12

...det har jag inte - gjort programmet här. Men det var en bra idé - ska kolla upp det. Jag har någon sorts idé att AA skulle vara bra för mig ( handfast, man möts fysiskt, kokar kaffe....mindre chans/risk för att jag ska tänka, överanalysera...’sitta på mina händer’ ( mkt hjärna och lite verkstad). Och också någon sorts kapitulation ( vet att du haft svårt för det ordet Se Klart...men för mig handlar det nog ’bara’ om att jag vet att jag inte kan dricka men jag vet inte hur jag ska göra för att inte dricka). Sedan har jag ju hela livet haft svårt för alla typer av program, grupper ( från gruppgymnastik till scouterna) samtidigt som gemenskap ...när den är fri och tillåtande - slår det mesta.
Men den där kärringen -mot-strömmen-andan ( Bang i åminnelse...som ju oxå hade sina rundor med spriten minst sagt) verkar också gemensam för många av oss alkoholister.
Men jag ska börja med att kolla upp programmet här.
Nu - tidig morgon med kaffe. Jag ska snart ge mig av till jobbet. Jag måste vara närvarande rent fysiskt på arbetsplatsen ( största delen av tiden). Just nu skulle det vara skönt att jobba hemifrån ( men vet så väl efter många år som frilans..att det verkligen har sina utmaningar).
Jag ska andas och ta en dag i taget....hela världen håller ju andan just nu. Det är dramatik och paus på en och samma gång. Fara och stillhet. Gemenskap över hela världen och nationalism/stor ensamhet.
Här inne finns en omtanke - tack för tips om programmet.
Ha en fin måndag!

Se klart
mån, 2020-04-20 - 08:31

Jag har nog inte svårt för nånting längre, inte heller kapitulationen.. har haft mina vändor med den minst sagt skrattretande inställningen att vilja vara så ”individuell” när man slutat som en del av kollektivet alkisar 50+
Men inser att det inte är något att skämmas för det heller. Kanske tvärtom en god erfarenhet att slippa vara någon särskild alls. Ha en fin dag.

Kaveldun
mån, 2020-04-20 - 18:56

Trött ikväll men ingen längtan efter alkohol alls. Bara efter ro och efter lite mer ledig tid. Våren har varit närvarande i dag ....utanför fönstret och på lunchpromenaden. Jag köpte en röd kappa ( i en av alla affärer som upphör nu) och sneakers på vägen hem. Fortfarande lite skör men lugn. Allt får gå - det får bli som det blir. Så länge jag är nykter är jag ju den jag är. Det är jag nöjd med.
Mitt nyktra jag lunkar på...jag har en känsla i magen som liksom är samma ...som när jag var 12 eller 20 eller 32. Jag kommer ihåg hur jag tänkte då och jag tänker lite på samma sätt nu:-) Samma humor ( lite mer utvecklad kanske:-) , samma osäkerhet, samma känsla av att stå lite utanför allt ( men nu tänker jag att väl nästan alla känner så?).
När jag dricker går volymen upp och kontakten med det finmaskiga går förlorad. Vad är det för vila egentligen...att tappa kontakten?
En fin kväll önskar jag er alla här inne.
?

Andrahalvlek
mån, 2020-04-20 - 19:45

Fick lite liknande känsla för ett tag sedan. Jag är absolut inte blyg och försiktig, jag tar för mig. Tar gärna ansvar och styr upp.

Nykter är jag noga med att läsa in och läsa av min omgivning, både allt som sägs och det som tycks men inte sägs.

Jag bjuder handgripligen in till diskussion - säg vad du tycker nu istället för att gnälla senare. På ett snällt sätt förstås - får ofta höra att jag faktiskt ”ser” alla.

Onykter tappar jag den lyhördheten totalt. Jag blir helt uppslukad av mig själv - att höras och synas. Blind och döv för andra omkring mig.

Vem vill vara sån egentligen? Inte jag. Inte längre.

Känslan av att vara utanför tror jag att precis alla kan skriva under på.

Kram ?

Se klart
mån, 2020-04-20 - 23:28

Två tecken på en bra måndag.
Jag lyssnade på senaste avsnittet av Alkispodden ikväll, med Clara Diesen, och tänkte på dig. Jag tyckte om det avsnittet, och de pratade om det nästintill revolutionära (i hennes mindset) att erkänna sig troende. Jag är, ungefär som hon uppvuxen i en miljö utan religiösa inslag så även för mig har det sökandet tagit sina egna vägar. Har även mkt diskussioner med min aktivt ateistiska mamma om detta.
Varför jag tänkte på dig var hennes goda erfarenheter av AA. Ett lyssningsvärt program. Jag vill också ha röd kappa och nya sneakers. Där jag bor nu finns inget att köpa utom mat, vilket lett till astronomiska summors köp av frön och trädgårdsgrejer...
Att tappa kontakten med insidan. Det är nästan en våldshandling mot sig själv. Men man kan också höra insidan knyppla ihop sina lösa trådar om man vågar vara lite tyst.
En dag till nu. Så skönt!

Kaveldun
tis, 2020-04-21 - 07:50

Sitter i den gamla vackra fåtölj som jag ärvt av min mamma och har mitt kaffe på ett litet rangligt bord med snidade ben ( mammas).
Det är en hörn i mitt vardagsrum som jag ofta sitter i - läser, äter. Här känner jag mig bekväm och har liksom kontakt med historien.
Andrahalvlek ...ja, vi känner igen oss i varandra. Det är ( äntligen:-) så skönt att inte vara unik. Och ju äldre jag blir ju mer ser jag att vi alla hör samman ( även de som inte dricker får vara med på ett hörn..)
Så Klart - även jag lyssnade på det avsnittet av Alkispodden och tyckte om det...Min mamma var också ateist ( och undervisade i religion!)
Hon var samtidigt god vän med flera präster och lät sig begravas av en....men betonade med viss kraft...in i det sista att hon inte var troende.
Jag tror på att det finns ngt - kalla det gudomligt - inom oss alla och att något som handlar om synergier uppstår när människor möts och öppnar sig. Låter som en riktigt dålig roman kanske, eller självhjälpsbok. Förr i tiden brukade jag säga att jag inte tror på gud men på KG Hammar....och jag tycker att han kan verbalisera en tror jag känner igen mig i.
Drömde om alkohol i natt..jag var på ngt sorts hotel/bar med andra människor. Först beställde jag inte vin ( i stora glas), sedan beställde jag ändå...men drack inte. Tror att mitt undermedvetna har mkt jobb i dessa dagar....bearbeta..hinna ikapp.
När jag läser i era trådar och andra där nykterheten varat lite längre så tycker jag att j ser ett mönster. Först är det ett stort avstånd..sedan kommer en period av köpslående...och kanske bara lite...osv och därefter känns det - i några trådar - som att en ro infinner sig. Den medvetne och den undermedvetne skakar hand - lägger ner argumentationen.
Men den där nyktra soldaten ( som du beskrev så fint Se Klart) ...hon måste vakta. Men verkar göra det alltmer avspänt ( om än ständigt) och i civila kläder.
Ha en fin dag! ??

Kaveldun
tis, 2020-04-21 - 08:22

...och läste mitt inlägg och roligt att jag kallar Se klart för Så klart!
Ingen blir väl någonsin helt klar..,i denna gren.
Men din tråd andas rejäl förflyttning...

Se klart
tis, 2020-04-21 - 09:14

Min mamma lever ännu och har bokat en vän/präst till sin begravning men tycker om möjligt att prästen inte behöver nämna gud...vi har en pågående och ganska spännande diskussion. Saknar henne i denna tid av karantän för mammor.
Så Klart- det är ju Petter och väldigt långt från mitt naturliga habitat ha har. Å andra sidan befinner jag mig i den nyktra halvan av livet, något överraskande. Så vem vet.
Din morgon. Skönt med kaffe och lugn. Skaka hand var en bra analys. Ja man måste liksom bli vän med nykterheten och så småningom se den som den räddningsflotte den nog är, för oss som inte kan dricka lagom. Ha en finfin dag!

Kaveldun
ons, 2020-04-22 - 08:20

...ska försöka skriva en rad i min egen tråd varje dag.
Så många fina trådar här...
Lite sen morgon i fåtöljen...i dag jobbar jag hemifrån och det är skönt ( kanske för att jag varit mkt fysiskt på jobbet sista tiden).
Samlar styrka från er som varit nyktra lite längre...
Jag vet sedan länge att det är nykterhet och inte dricka lagom som gäller för mig. Jag vet också att jag är alkoholist ( och i det lägger jag nog egentligen bara betydelsen att ha ett problematiskt förhållande till alkoholen) och jag vet att jag mkt hellre vill leva lite tråkigt, odramatiskt men i kontakt med mig själv - sådan jag är på gott och ont - än i den där snurren med alkohol, mycket jobb, ’roliga’ sammanhang, kickar och motsatsen....
Jag vet inte riktigt än hur det kommer att gå och precis hur jag ska göra....
Tänker att tid och att ’stå ut’ med lite långtråkighet, småtrötta dagar osv är en nyckel. Och att ngt händer med en ...om man får var nykter en längre tid. Jag ser/hör det när jag läser här...
Ha en fin dag

Andrahalvlek
ons, 2020-04-22 - 12:59

Minns inte exakta ordalydelsen men ungefär så här skrev någon klok person: ”Alkoholen tar ifrån oss möjligheten att känna oss nöjda med det vardagliga”.

Och det tror jag är sant. Efter tio veckor är jag generellt mycket nöjdare med mitt liv, även i dessa coronatider. Förvånar mig själv oerhört mycket.

Och jag vet att du snart kommer att känna en liknande nöjdhet med ditt liv, inklusive ups and downs.

Ha tillit för att det blir så ?

Torn
ons, 2020-04-22 - 13:35

Hej Kaveldun, hoppas din dag har varit fin hittills! Jag skrev ett inlägg till dig i morse som skulle ha hamnat här
i din tråd, men den hamnade visst i Se Klarts tråd ser jag nu.?
Jag får skylla på morgontrötthet.
Ha det bra!

Kaveldun
tors, 2020-04-23 - 08:28

...för kommentarer och råd!
Jag tar rygg på er och det där med att alkoholen tar ifrån en möjligheten att vara nöjd med det man har ...det tänker jag är väldigt sant. Dagen efter för många glas kunde jag rent bokstavligt känna hur nöjd-hormonerna liksom rann ur kroppen .. Bakfyllan gör en inte bara trött och seg utan också orolig och benägen att se det som felas snarare än det som duger...
Och självrespekten som man försöker fiska upp ur grumliga vatten.
Se klart nämnde detta med att inte minnas varför man grälade...
Det har jag också varit med om. Förfärligt. Att överhuvudtaget gräla med alkohol i kroppen ( och den sämsta konfliktlösning man kan tänka sig). Och att dagen efter inte minnas ett ord!
Det hände inte många gånger ..men ändå. Efter det tror jag att detta med att dricka ensam tog fart.
Men jag fortsatte dricka.
I dag - nöjd med min ( korta men ändå) nykterhet.
Solen skiner....världen kämpar på och jag tar hand om mig.
Ta hand om er!

Rosa76
tors, 2020-04-23 - 08:37

av den sanna glädjen och lyckokänslan när man är på botten av drickandet. Jag tycker mest att jag gick runt i ett vakuum på dagarna, man gjorde allt som förväntades att göra men utan känsla för något. När kvällen började närma sig vaknade man sakteliga till liv igen...Kan fortfarande inte riktigt fatta eller acceptera att jag hamnade där, så djupt och destruktivt. Kram Rosa