Hej!

Jag är 57 år gammal, kvinna, och beroendet tar mitt liv. Det måste bli ett slut på detta. Skammen och ångesten varje gång det spårar ur - hemsk, ändå trillar jag dit igen. Utan att älta detaljer, det har jag gjort tillräckligt för mej själv, så känner jag nu att botten är nådd. Jag lever ett bra liv med snäll make och bra jobb. Det är skönt att hitta detta forum och få känna att man ändå inte är ett alldeles hopplöst monster. Den här gången ska jag klara det, finns ingen annan väg. Min man säger inte så mycket, han dricker själv för mycket ibland och vågar väl därför inte slå näven i bordet. Man nu känne jag att hans tålamod börjar tryta. Hur kul är det att ens fru slocknar framför TVn på kvällen?
Jag bor på en liten ort där det är svårt för att inte säga omöjligt att vara anonym så jag känner inte att jag kan söka professionell hjälp. Jag tror också att man kan klara det själv. AA är hur som helst inget för mej, det känner jag.
Jag vet att jag kan och nu har jag bestämt mej. Ska följa med forumet och er andra.

Kram!

Dina inlägg är så bra och nyttiga att läsa, jag får på något vis ny kraft ??
Nu har jag varit vit några dagar igen och börjar grunna på ett kalas som jag är bjuden på i slutet av maj.
Om jag håller mig till dess kan jag då dricka lite vin på festen?
Nä, förmodligen inte, för det kommer bli så att jag vill ha mer än lite och då är det kört igen...??

Så nu ska jag peppa upp mig själv till att vara helvit och se fram emot att äta gott och dricka allt utom alkohol!!

Kramar
???

John-Erik

Toppenbra reflektioner och råd.
Ger styrka till många här...
Härligt med din styrka.. har själv haft
stor nytta av dina ord.

Tack!

Kram

John

Lejan

Hej. Viktigt att du kan bryta mönster. Jag själv är i startfasen av ett nytt liv. Suget har varit riktigt starkt, nästan så man kämpar mot en demon. Idag 10 dagar. Abstinensen är nog över. Tar en dag i taget. Jag har bestämt mig för att jag är viktig för mig själv och detta är mitt stöd. Lever i en lång relation där jag glömt bort mig själv och hittat på ursäkter och dolt, haft alkoholen som en vän. Nu har jag sagt upp den vänskapen för att bli den jag vill vara. Kämpa!

Det jag ständigt ser när jag läser här. Planen att börja dricka normalt igen. Och det allra vanligaste felet som gör att man ramlar tillbaka i missbruket. Efter sju års nykterhet och många fler år av missbruk ser jag det som den viktigaste enskilda faktorn: Sluta tro att du ska dricka kunna dricka måttligt. Släpp den tanken och fokusera på ett nytt nyktert liv. Den som druckit sej till ett missbruk kommer aldrig att vara nöjd med två glas vin. Det ”normala” borde sist och slutligen vara att leva fri från droger eller hur?

Beroendet kommer alltid att finnas med oss. Det sitter som ett vilande virus i hjärnan och poppar upp nu och då. Alkoholdjävulen kan man kalla det. Men den tystnar med tiden om man håller den kort och inte ger efter. Detta virus kan man styra själv.

Var och en måste göra som den vill och göra sina egna erfarenheter. Men det är mitt bästa tips, baserat på mina och många, många andras erfarenheter. Det är inte alls svårt att avstå när man väl bestämt sej. Man får kämpa med sug i början men de sjunker undan.

Det är besvärligt det här med att insikter måste värka fram. Det vore ju så mycket bättre om vi kunde lära oss av andras misstag och lidanden. Men det verkar att man måste göra misstagen själv, lida själv, innan insikten kommer. Och då är det som om ögonbindeln faller av. Plötsligt är det som var så svårbegripligt så självklart, och man undrar varför man inte fattade det innan.

för ditt inlägg Santorini ! Och jag håller med dig med hela mitt nyktra hjärta !!

Adde och Santorini, vi har hängt här inne länge tillsammans. Skillnaden är väl att ni har lyckats bättre än vad jag har. Har tagit mig ett antal återfall men vet ju innerst inne att jag inte kan dricka vanligt. Håller med, jag tror inte att det går. En gång problem alltid problem. Jag har "lyckats" dricka normalt några veckor på semestern, men för eller senare händer det - jag dricker för mycket, tappar kontrollen och efter skam och ångest börjar jag om min nykterhet. Det är jobbigt i längden och jag vet att det inte fungerar för mig. Ska bara sluta "prova".

det du skriver santorini. Har man druckit sig till ett beroende av A, så finns det ingen reversibel process där man genom att försöka dricka kontrollerat och mindre mängder kan bli av med beroendet. Ett utvecklat beroende kan aldrig "suddas bort" ur hjärnan. Däremot kan som tur är missbruket stoppas genom att man slutar dricka, slutar sträcka ut handen efter glaset.

Men sen är vi människor nog så funtade att vi har en slags övertro om oss själva, vad vi kan och vad vi klarar. I synnerhet när vi är yngre och mindre erfarna, mindre erfarna även som beroendemänniskor. Så därför är det nog som Maribelle skriver, var och en måste gå i genom processen innan poletten trillar ner och insikten blir glas(!)klar. Men det vore ju önskvärt om fler kunde stoppa tidigare, och slippa nå de där hemska djupa stadierna i beroendet och missbruket som flera av oss gått i genom.

Att gång på gång gå upp i "ringen" mot A-djävulen är dömt att leda till ständiga förlustmatcher. Man kan inte vinna eftersom man varje gång möter inte en motståndare, utan en oändlig rad av motståndare i form av flaskor, burkar, glas, bibbar etc. Så man måste komma till insikt om att man aldrig ska gå upp i ringen i gen, utan hålla sig utanför. I lag med de nyktra som kommit till denna insikt. Då kan man ta kontroll över sitt liv, men aldrig genom försök till kontrollerat drickande ...

Önskar dig en fortsatt fin sommar santorini

Bra timing att du gjorde ett inlägg just nu?
Jag behövde verkligen en påminnelse om dina kloka insikter och analyser.
Nu kämpar jag vidare med mitt nyktra liv återigen med hjälp av fina forumvänner här inne.

Tack Santorini?
Kramar ?

Vill bara lyfta upp din tråd så att fler upptäcker den om det inte redan gjorts.
Som jag sagt tidigare så innehåller den otroligt mycket "matnyttigt" och mycket pepp för den som vill hålla sig nykter.?

Kramar
???

Så fint sagt och gjort av dej! Bra om nån kan få hjälp av mina erfarenheter.

Jag tycker Pi31415 beskriver så bra hur det är för oss: ett utvecklat beroende kan aldrig suddas bort ur hjärnan. Alltså kan den som utvecklat ett beroende aldrig återgå till ett sk normalt drickande. Så himla enkelt och självklart. Och så svårt! Eftersom alkoholdjävulen är en stark och envis jävel. Och visst är det sant att var och en måste göra sina egna erfarenheter men visst kan man också lära av andras. Jag har själv så envist försökt styra mitt drickande. Det är så bortkastad tid att försöka om igen. För varje återfall blev det värre.

Det är en så fantastisk känsla denna frihet att slippa allt kring alkoholen. Det uppväger många gånger om den lilla förargelsen över att inte kunna ta lite vin. Så mycket problem och elände som alkoholen för med sej. Det är konstigt att rökning ska regleras så in i helsike men ingen vågar nämna alkoholen.

Känns inte aktuell längre men eftersom jag startade den kan jag skriva i den. Min tråd i det vidare livet kallade jag ”fyra är sen jag slutade dricka alkohol”. Dum rubrik nu eftersom det snart gått dubbla tiden. Nåväl. Inget nytt att berätta. Livet är så mycket enklare nu. Inte alltid roligare och uppåt men heller aldrig såna svackor som då jag drack.
När jag tänker tillbaka så verkade allt handla om alkohol. Att se till att ha tillräckligt hemma, att gömma och smyga och skämmas och sedan dagen efter. Måendet, skammen. Usch nej.

Som 60+ och pensionär verkar det som jag hamnat in i nåt ”här har du ditt liv”. Tyvärr spelar filmen upp mest sånt jag gjort fel. Nog måste jag ha gjort nåt bra också? Två saker har jag i alla fall blivit expert på konstaterar jag med lite galghumor. Alkoholberoende och dess följder. Jag ser igenom folks beteende. Så blir vi väl alla; it takes one to know one eller hur man nu säger. Jag hade kanske hellre varit expert på nåt annat. Faktiskt utbildas nu erfarenhetsexperter på olika områden har jag sett. Men jag avstår.

Sen har jag tyvärr också tvingats bli expert på narcissism, den hårda vägen. Men det är kanske inte så dumt det heller. Synd bara att kunskapen kommer lite sent i livet.

Lite svammel. Ha det så gott alla!

Så roligt att ’se’ dig! Jag tänkte som du nyligen, jag skrev i min tråd ’Mitt nya år’ som nu är många år gammal. Ja, vi är experter både du och jag på saker som vi hellre varit utan. Men så har det varit och nu får vi glädjas åt nuet.
Att drabbas av narcissism o liknande är inget jag önskar nån, den expertkunskaper kanske du kan vara någon till hjälp med. Det är dessvärre ingen riktig ovanlig erfarenhet och svårt att förstå för den som inte upplevt på nära håll.
Jag önskar dig en skön sommar? / mt

10 års nykterhet. Värt att fira men inte många vet det så inget jag firar öppet. Så jag måste uppmärksamma det här hos er som förstår storheten i det. Många människor behöver inte tänka på sånt eftersom dom inte har problem med sitt drickande. Det är tudelat. Det bästa vore att inte ha druckit sej till ett beroende. Normaldrickarna tänker inte ens på det. Å andra sidan har jag lyckats ändra mitt beteende och slutat. Det får jag ändå vara stolt över i min ensamhet.

Hur känns det då efter tio års nykterhet kan man undra? Tja, ibland lite tråkigt. Jag kan sakna kicken vid många tillfällen. Lite grand. Det är vissa saker som inte blir detsamma. Fast jag vet mycket väl att under sista åren blev det inte som jag nu ser det i min fantasi. Det var inte roligt alls och dom mest minnesvärda resorna, bokstavligt talat, är dom jag gjort som nykter. Det som känns allra bäst är att jag alltid är närvarande och tillgänglig. Jag är aldrig berusad eller bakfull. Jag är pålitlig för utryckning om nån behöver hjälp. Min gamla mamma eller barnbarn. Mitt yngsta barnbarn är sju år och har haft en nykter farmor hela sin uppväxt. En självklarhet borde det vara.

På nåt sätt ska jag fira idag. Min man vet givetvis om min nykterhet men han vet inte hur stort mitt problem faktiskt var. Han är glad åt det i alla fall. Han dricker vin på helgen men hans konsumtion har minskat väldigt mycket. Det är bra för jag orkar inte med berusade människor.

Jag har inga planer på att nånsin dricka alkohol igen. Jag känner fortfarande att ett glas är inte nog och en flaska är inte tillräckligt heller. Så då får det vara.

Önskar er alla en fin sommar.

@santorini Så starkt gjort av dig! Ja vi som är här på forumet förstår vilket otroligt arbete du har gjort genom att ha varit nykter under tio år. Vilken vilja, vilken styrka…fantastiskt👏🏻👏🏻👏🏻

Stort Grattis🎉Kram🤗

@santorini Fantastiskt med tio år! Så bra att det här forumet finns när man inte känner att man kan vara öppen med det i vanliga livet! Tänk så härligt för ditt barnbarn som aldrig behövt oroa sig för detta, förstår att det känns bra! Grattis, du är bra!