Sluta på egen hand

306 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Kaveldun
Hej!

Har varit dålig på att skriva. Skyller på jobbet ( men rätt dålig ursäkt) men det har varit mkt...
Kom hem ganska sent i går och i dag har jag bara vilat, läst, legat i sängen.
I morgon arbetar jag igen men sedan ledig över helgen.
Tack för att du kikar in här även när jag är tyst Se Klart.
Jag har restauranger runt hörnet...men tycker att det låter så härligt med landet och täppan ( laxen och kycklingen i frysen till trots).
Jag tänker mkt....och har tänkt vidare på det du - och andra - skriver om projekt.
Att fylla livet med saker som ger lust.
När man dricker handlar det mesta om att ’klara av’ och hålla skenet uppe.....några större projekt är svårt att hinna med.
Men nu..... jag är likdom i en mellanperiod. Litar inte riktigt på nykterheten än....men märker ju hur huvudet lättar och att jag tar hand om mig själv och mitt hem bättre.
Ibland är det lite tråkigt och i går kväll när jag slutligen landade hemma så ville jag så gärna försvinna in i den där varma alkoholdimman.....som för några timmar ger ro....och kemisk mening.
Men istället såg jag på Falsk identitet ( omöjlighet att hänga med...men den är bra ändå - jag gillar karaktärerna) och somnade.
Det blir till att semestra hemma i år ( har jag förstått nu) och stugorna ( de som ligger fint) är redan uthyrda...
men jag har nu satt igång projektet ’Sova ute’....har en vän som är bra det och kan allt om vindskydd och trangakök och sånt. Det ska tydligen bli en riktigt varm sommar igen ...och jag lockas av tanken att sova i naturen och vakna av soluppgången och koka kaffe på transaköket.
I teorin:-)
I verkligheten är jag en ganska bekväm ’tant’ som uppskattar mjuka hotellsängar....men inte bara! Jag ska bejaka den där sova-ute-sidan och testa det i sommar. Mindre bekvämt mer äventyrligt.
Och kräver absolut nykterhet (!) ...att jag är vid god vigör och alert så att inte vilda djur(?) tar mig.
Är upppiggad av dessa planer ( och tror jag lyckats få med mig både en vän och min särbo på idén)
Det kanske blir min nya livsstil:-)
Från hotelloungerna till den öppna himlen.
En liten hund på det så....
🌾🌾

Kaveldun
Och ...

..jag blir så rörd av att hitta ett inlägg..när jag varit tyst några dagar.
Läst lite i andra trådar.
Tänker att även jag har ett lite knepigt förhållande till arbetet. Jag är ju en beroendeperson. Det är både en för och nackdel. Jag ger allt och kan prestera bra med tidspress ...blir helt uppslukad. Men balansen balansen..,
Jag ser på min son...han är precis likadan och även han i en bransch med absoluta deadlines ( vilket på ngt sätt också är en förutsättning)
Jag kan inte göra om mig själv i grunden....men jag kan öppna upp för utveckling...genom att inte dricka.
Och en grå storpudel:-)
Tycker att pudlar ..när de inte är klippta sådär fånigt är fantastiskt fina.
Kloka lär de också vara.

Andrahalvlek
Spännande projekt!

Det låter helt underbart 😍 I teorin. Jag är också en bekväm tant. Hängmatta funkar kanske?

För egen del tänker jag b&b i närmiljön i sommar, en natt här och där. Jag brukar inte hinna/orka planera någon vidare semester faktiskt. Så att semestra i hemmiljö brukar vara min vanliga semesterlunk 😍

Kram 🐘

Ps. Jag har haft en svart mellanpudel. Min nästa hund blir en grå storpudel har jag bestämt. När det blir vet jag dock inte. Och den ska vara helt nerklippt, inte lejonklippt eller dyl. Det nerklippta kallas fårklippt tror jag.

Se klart
Falsk identitet

De första säsongerna kan jag inte säga att jag minns i detalj... även spik nykter kan jag ha lite svårt för vissa typer av handlingar, brukar säga att kammarspel passar mig bäst, men den här säsongen hänger jag med i, är smått mallig när jag får förklara för min man 😊
Jag tycker inte du ska tänka eller krångla till varför eller inte eller hur ofta du skriver här. Jag tittar in när du hamnar på sidan två.👵🏻 Hur en vill använda den här platsen, där finns det ju enorma variationer. Jag tänker på dels forumet men också att egna stunder av stillhet har blivit helt avgörande för att jag ska känna mig självklar i nykterheten. Nu har jag suttit en (för mig) rätt lång stund med pre-dinner drinkar med barn och en granne. Men sen tar jag en vilostund, ingen som dricker särskilt mycket men behöver inte sitta med över nästa glas rosé. Att vara i kontakt med mig, mitt superviktiga beslut, är som att sy, nålen måste dyka ner med jämna mellanrum.
Tycker dina projekt- planer låter spännande, och pudlar är superfina. Jag tycker du ska nära de där drömmarna, betyder något och även ett bevis på att våra liv förändras till något bättre.
Babbel babbel från mig som snart ska dra igång middag men utan att värma tallrikar. Härligt att läsa att du mår bra, och jobb är ju också så kul! Det är roligt att vara tagen i anspråk och att vara värdefull. Balans får man ju sällan över varje dygn men kanske över året eller livet. Idag har jag flängt ut och in för att avhärda mina plantor. Värre pyssel än med en bebis. 🌱
Hoppas du får en fin kväll. 🥰

Torn
Sova ute

Hej! Jag tycker absolut du ska satsa på sova ute projektet! Jag har stor erfarenhet av sådant och det är verkligen underbart. Om man bara ser till så man inte fryser så sover man otroligt bra, och det är så härligt att vakna upp till naturens ljud. Även kvällarna framför en liten lägereld är fantastiskt rogivande.

Och.. ta gärna med ett fiskespö om du är vid havet, en å eller en sjö.😍

Kram

Charlie70
Ja till hängmatta!

Kaveldun, det är faktiskt vårt sommarprojekt också. Har köpt en hängmatta (Hennessy Hammock) till mig och flickan. Vi har provat och jag tror på projektet. Vi slipper ligga på obekväma trädrötter, kottar eller stenhårda golv i vindskydd. I stället ligger vi mjukt och skönt i hängmattan med foder under den och täcke (köpt särskilt för detta) över oss och tittar upp mot trädtopparna. Jag tycker du ska testa! Jag är också bekväm men tänker att vi bara behöver ge oss ut, inte gå så långt om vi inte vill, leta upp bra träd att hänga i sen är det bra med det. En natt i taget så slipper vi greja en massa med mat och vatten. Tror det är bra med en mössa med inbyggt vindskydd. Ingen sån där med en massa hål i för då kan det bli dragit under natten :D

Kaveldun
Hej!

Nu blir jag väldigt upplivad och inspirerad.
Tack för era inspel.
Och Charlie70 .. great minds think alike!
Att vi båda har som projekt att sova under bar himmel. Det låter ju fantastiskt med hängmattan - och att du och din dotter ska sova där tillsammans.
Jag vill också försöka skippa tält ( det blir så varmt och ofta mkt kondens )
Har även kollat på uppblåsbara liggunderlag....de verkar mer skonsamma mot min 58-åriga rygg.
Vi får dela med oss av erfarenheterna här...
Och Torn - ska absolut ta med ett metspö ( eller köpa ett får jag nog göra) om jag övernattar vid en sjö.
Någon grå storpudel blir det inte denna sommar ....men kanske en en dag.
Alkoholen tar ju bort nöjet med att göra saker ....och orken att göra fysiska saker. Jag hängde länge fast vid mina 10.000 steg om dagen ...som en sista livlina nästan. Men sista två åren släppte jag även det...och kroppen blev större och jag kände en desperation över det långsamma ( men ändå snabba) förfallet.
Det där med kontakten med mig själv ....som att lära sig sy....det känner jag igen Se Klart. Behovet av introspektion...det är så lätt att glömma bort varför jag inte dricker ...att jag helt enkelt inte ska - det är inte för mig...för jag är sällan nöjd efter ett eller två glas. Och om jag dricker mer blir jag olycklig - både rent kemiskt ...och högst verkligt.
Och projekten stannar vid tanken på....
Men i sommar ska jag inte bara tänka på att sova under bar himmel ..utan jag ska också göra det. Har t o m beställt boken ’Sova ute’:-)
När jag var liten brukade min mormor säga att om det fanns så pass mycket blå himmel - mellan molnen- att det gick att sy ett par byxor - då blev det en vacker dag...
Och det behöver finnas de där stunderna för sömnad ...när man syr ihop sig själv genom att minnas vem man är och vad man vill innerst inne ...och på lång sikt - för att livet ska bli vackert. Vackrare.

Kaveldun
Och

...jag skrattar åt min recension kring att sova i tält. När gjorde jag det senast? 30 år sedan?
Men innan jag fick barn så var jag faktiskt en person som nästan alltid cyklade på mina semestrar....ofta i ganska svåra terränger - norra Skottland och Tanzania.
Det är ju hundra år sedan...och på den tiden hade jag inte råd med några dyra hotell. Sov i tält och i bästa fall på något vandrarhem.
Men inte det dyraste hotell kan laga de hål man får i själen och den leda och aska man vaknar upp i när man druckit för mycket.
Jag vill inte vakna så igen....med vetskapen om att hela dagen redan är solkad av trötthet och ånger.
Det behöver jag påminna mig om....varje dag.

Andrahalvlek
Sova ute 😍

Vi campade när jag var liten. Först med tält modell större, med separat sovdel. All packning i bagagen på bilen. Sen köpte vi husvagn och sen blev det några år med det, varav sista åren på sk säsongsplats.

Jag är kluven. Dels har jag många bra minnen, men också många dåliga förstås. Mest tycker jag nog att campande är bökigt, att det vardagliga blir för jobbigt liksom.

Jag brukar skämtsamt säga att jag är så bekväm att jag hellre sover en natt på hotell än en vecka i husvagn. Vilket inte alls stämmer med mitt naturintresse i övrigt, men allt ska väl inte gå ihop kanske.

Det jag skulle skriva egentligen är att det är underbart att sova utomhus 😍

Att ta en höneblund i skuggan en solig dag är magiskt. Gärna i en hammock! Samma sak att ligga under en klar stjärnhimmel som bara fortsätter och fortsätter, och samtidigt höra vågskvalp mot klipporna.

Jag kanske också ska ha ett sova-ute-projekt i sommar! Men då behöver jag hängmatta 😊

Kram 🐘

Se klart
Vilket svirr!

Att sova ute skulle vara kvällens lägereld, väldigt uppiggad av alla inlägg här 😊
Min mamma brukade låta mig släpa ut min säng och ställa under boken på vår tomt när den var som ett tak i ljust grönt. Sen har det inte blivit så många gånger, men med detta massiva intresse och dessutom beprövad erfarenhet måste ju även jag testa i sommar. 🛌

Kaveldun
På hemväg ( och tankar om skam )

....från jobbet. Tidig hemgång i dag och det är skönt.
Lyssnar på en biografi om Elin Wägner ...den besvärliga ( så är titeln).
Och tänker på forna tiders kvinnor - och på oss som lever nu. Att skammen över att dricka för mycket är så monumental...Nu tror jag inte just att Elin Wägner drack ...men hennes skyddsling Barbro Alving..gjorde det. Minns hur jag läste hennes dagböcker ...hur hon kämpade med drickandet och hur hon gjorde bort sig på fina middagar...och hur de egna prestationerna liksom aldrig någonsin räckte för att kompensera skammen. Hon skrev briljanta artiklar men tyckte nästan alltid att hon misslyckades.
Menar inte att namedroppa... och det spelar ju ingen roll vem just Barbro Alving var...men j tänker på alla människor ( för det är klart att det inte bara är kvinnor) som nästan dött av skam på grund av drickandet - då och nu. Och när man skäms så isolerar man sig. Att dricka problematiskt är vandring in i en allt större ensamhet...livet blir omöjligt att dela. De gömda glasen växer i antal och formerar sig som små svarta olyckliga bloss längs en avsmalnande stig..
Och jag förstår lite varför detta fora är så viktigt för mig.
Jag får berätta ...och känna lite mindre skam.
Tänker att det nästan inte går att bli nykter om skammen är för stor.

Andrahalvlek
Tänker att du har helt rätt

Det som ingen vet eller ser finns knappt. Men det gör ju det.

Skammen är dessutom besmittad med väldigt mycket oro, vanmakt, självbesvikelse - och magkänslan bråkar och slamrar oavbrutet: ”Det här är fel, du gör fel”.

Dessutom ska man ha fysisk ångest av baksmällan och överprestera i alla sammanhang för att inte bli genomskådad.

Man kan bli utmattad för mindre.

Kram 🐘

Kaveldun
Det kan man...

...Andrahalvlek. Bli utmattad för mindre.
I dag funderar jag på varför jag aldrig sökt hjälp för mitt drickande. Aldrig gått till en beroendeklinik.
Jag bad min husläkare kolla mina levervärden för ngt år sedan - och de var ok. Hon frågade om jag var orolig för min alkoholkonsumtion...och jag svarade ( och minns att jag kände mig lite duktig ...och ’ärlig’) ..att visst - det kunde jag vara ...men att jag samtidigt insåg att alkohol inte var ett bra sätt att koppla av - och att jag skulle ta tag i problematiken.
Jag tänkte att jag var modig och uppriktig.
Men det var jag inte.
Och när levervärdena visade sig vara ok ( otroligt nog) så kände jag mig nöjd ...i meningen att jag kunde hålla skenet uppe.
Men skenet bedrar ...som man säger. Och att det yttre skenet är intakt är en mycket klen tröst när man ligger ensam och bakfull och saknar ett inre ljus. Och diskrepansen mellan yttre och inre är i sig verkligen ngt att dricka på..,
I dag nykter i alla fall...och donar på i hemmet. Saknar mina vuxna barn enorm....men hoppas få träffa dem snart. Funderar på olika hundraser, dricker te och går igenom vindsförråd....
Kram till alla er här!

Varafrisk
Hej Kaveldun!

Hej Kaveldun!

Vilket fint nickname du har! Var tvungen att googla på det och fick då upp en växt vilken inte alls är okänd för mig men jag hade ingen aning om att denna växt bar detta namn.

Känner igen mig i mycket som du skriver. Har haft förhöjda levervärden men nu låg två inom referensramen och ett låg endast ngt förhöjt. Eftersom jag ska påbörja en internetbehandling så har jag tagit två andra prover. Ett av dem hade jag tagit tidigare på min vårdcentral men jag tog ändå nya för att få färska resultat. Hur som helst det provet som jag hade tagit tidigare där kunde min läkare se att jag hade hög konsumtion av alkohol. Specialistsjuksköterskan som jag har haft kontakt med fr Internetbehandlingen sa att hon förstod att en läkare på en vårdcentral kan tycka att värdet var högt medan man på en beroendemottagning inte upplever det lika högt. Så även om både levervärdena och det andra provet inte upplevdes så högt av specialistssk så likväl har jag ju mitt alkoholmissbruk. Det är lätt att tro att den inte är så illa men det är det ju fast det kunde ju varit värre givetvis.
Har inte läst hela din tråd..men hur många dagar har du varit nykter? Jag skriver i loggen...har tre dagar som högst...nästa mål är fyra dagar...men jag räknar ändå nollor dvs alkoholfria dagar.

Ha det fint:)

Se klart
Skam

Läste lite om det som jag tror många av oss har som ett sorts grund-ackord, och nog inte alltid pga bristande föräldrar (fast säkert en förklaring för många) men ofta har vi nog förvärvat den genom drickandet och med det, smusslande och att ha ett liv som ingen annan känner till. Skam över att inte klara av det ”vanliga livet” som alla andra klarar så bra.
I vilket fall läste jag lite om skillnad mellan skam och skuld och för att inte uppta alltför mkt tid kring något som kanske är uppenbart blev jag iaf inspirerad av en psykolog som skrev följande om just skammen:
”Det krävs jättemycket mod för att ta itu med detta. En viktig del är möjligheten att börja sörja och en annan sak är att jag ansluter till andra människor. Jag brukar säga att man ansluter sig till sin flock och börjar sätta ord på det här som man har slitit med länge, utan att ha vetat exakt vad det är.”
Ja, detta med flocken det är fascinerande. Du saknar dina barn, Kaveldun, din flock. ❤️ Här har vi upprättat en annan flock där det går att dela skam eller iaf sätta ord på utan att vi blir utstötta. Fint om något!
Heja hund-drömmarna! Och hemmapysslet. Kram.🌱

Kaveldun
Tid

....behövde fundera på hur länge jag varit nykter Varafrisk ( känner mig väldigt nynykter)...men det är ca fem veckor nu.
Jag är inte så självklar i min nykterhet än...som jag upplever att många här är.
Det är fantastiskt att läsa alla som landat/landar i nykterheten och upplever så stora vinster. Och det är även väldigt värdefullt att läsa alla inlägg från er som kämpar eller trillar igenom, har mycket ångest osv.
Det tycker jag är det stora med detta fora ....det finns inte ett ’rätt’ sätt att skriva eller förhålla sig till denna resa....
Vi kämpar alla på olika sätt och försöker ärligt att dela med oss av våra erfarenheter..
Just öppenheten är det som ger så mkt - oavsett om det handlar om glädje i nykterheten...eller skam och ångest över ett drickande som eskalerar...
Detta att dela.. berätta/kommunicera är positivt i sig. Det är ju en viljeakt.
Ja Se Klart....jag saknar min flock. Saknar mina barn och denna helg saknar jag också min särbo. Jag har ofta tänkt att jag ska bo ensam ...att det passar mig eftersom jag har så stort behov av frihet och eget space. Men jag funderar också på vad den föreställningen står för....
Det vet jag inte riktigt än...men i den ligger också ngt av att jag alltid ska klara mig på egen hand. Ett ideal jag har. Ibland har jag tänkt att jag är lite som dåtidens män... bilden av den ensamma starka mannen som rider vidare på sin häst.
Ha ha...
Ville alltid vara mannen när jag såg gamla filmer...han som red iväg till Klippiga bergen:-)
Behovet nog fundera vidare på det där idealet 😳

Andrahalvlek
Vill inte bo ensam

Jag flyttade ihop med barnens pappa direkt efter föräldrahemmet i princip. Separerade i december 2013. Vid 44 års ålder hade jag min första egna lägenhet.

Märkligt mycket jag var tvungen att lära mig faktiskt. Man blir bekväm i en långvarig relation, man hittar sina roller utifrån intresse och kunskap.

Varit sambo med en annan man en kort tid under 2017. Han flyttade in till mig - och flyttade ut med buller och bång ett halvår senare. En del prinsar visar sig vara stinkande paddor om man skärskådar dem noga.

Jag vill inte bo ensam. Ungefär ytterligare ett år till kommer jag att ha yngsta dottern hemmaboende varannan vecka åtminstone. Sen blir jag helt ensam.

Jag gillar att dela vardagen med någon annan. Gillar att vara sambo. Laga mat och äta ihop, småprata om tv-program, småprata innan man ska sova, daglig fysisk närhet, blickar som säger mer än ord.

Jag saknar det enormt mycket. Men var sak har sin tid.

Det underlättar massor att vara nykter och trivas bättre i sitt eget sällskap. Det gör mig mycket mindre desperat och förhoppningsvis duktigare på att identifiera paddorna innan jag bjuder in dem i mitt liv på allvar.

Kram 🐘

Se klart
Du påminner väldigt bra,

Om storheten med forumet (fast man säger inte så?)möjligheten att få vara både självklar och tvekande, känna skam, glädje, misstro. Mot sig själv för det mesta då... Räkna eller inte räkna. Jag upplever att allt är ok, och snällt.
Jag ler åt den där ridande hjälten mot solnedgången, oavsett vad det betyder är det en bild av frihet och självständighet, det är bra. När jag var liten drömde jag nog inte om ngt storstilat, jag tror jag ofta var upptagen med att 1) lyssna in mina föräldrar med mkt långa känselspröt. 2) se till att min lillasyster fick vara liten.
Jag har många fina minnen från barndomen men kände mig konstigt nog nästan ”vuxen” från början. Att de där barn-drömmarna och fantasierna var för andra, men inte mig. Har också alltid, varje dag i hela mitt vuxna liv, klarat mig själv, ekonomiskt, oftare varit mer försörjare snarare än det omvända.
Att klara sig själv, bra. Att inte våga sig på att be om hjälp, vad det än gäller, inte lika bra.
Att vara hjälpsamma mot varandra här är extra-extra stort för en sån som jag. Så tack för att jag får hänga här med dig, och får stöd och nya tankar.💙

Torn
Klokt

Hej Kaveldun! Jag läste ditt inlägg hos Se klart där du beskrev så bra om det här med att ta hjälp av andra och våga säga att man blev lite ledsen. Att inte tro att man klarar allt bäst själv. Du har ju lösningen på hur du vill ha det! Det gäller bara att komma dit, och det är jag övertygad att du kommer att göra. Ju längre tid du är nykter så kommer det komma naturligt. Sakta men säkert. Man vågar mer, bryr sig inte lika mycket om att andra ska blir sura och tänker mer på att man själv ska må bra/trivas. Att vara sjukskriven om man behöver är en sådan sak. Och om det blir för tufft på jobbet, då ber man om hjälp. Blir det orimligt tufft, då kräver man att det ska anställas mer folk. Detta är egentligen självklart, men väldigt många tänker inte så och mår därefter. Man kan/ska inte klara allt själv.
Men detta vet du ju redan nu,och är på god väg att leva efter.🤗
I mitt tycke är du en väldigt klok person.😍

Kram

Se klart
What he said

Jag instämmer med Torns kloka inlägg och det är ju tur för vissa att det finns människor som kan spalta upp och tydliggöra. Ja, du är på väldigt god väg, och bra styrfart. Sen går det ju lite upp och ner under vägen. Men kan inte annat än att iaf instämma och att precis allt blir enklare, i nyktert tillstånd. 🤗

Se klart
Godkväll

Jag bara kikar in och hör lite hur du har det. Hoppas bra, och att du har en ledig helg att se fram emot.
Jag har för-helg som består i att lata mig och äta smågodis. Imorgon ska vi träffa människor som inte är familj, har kanske glömt hur man umgås i verkliga livet. Tror du att Corona-livet gör det svårare eller lättare för såna ensam-drickare som oss? 👵🏻👵🏻 Ha en bra kväll, kram.🌸

Kaveldun
Hej!

Tack för era inlägg Andrahalvlek, Torn och Se Klart.
Tacksam för att ni tittar in i min tråd och delar.
Ja Se Klart ....Corona och ensam-drickare. Det är lite av risky business....to say the least.
Jag sökte ju isolering ...när jag drack. Jag uppfattade ( ibland) att även vänner och roliga aktiviteter störde mig....störde mina möjligheter att försvinna in i dimman.
Och det värsta jag kunde tänka mig var ju att möta någon jag kände på gatan eller i en hotellounge...när jag druckit mina 4-5-6 glas.
Jag brukade heller aldrig svara i telefon när jag drack. Jag kunde ibland skicka iväg ngt på messanger eller mail ....och när jag vaknade nästa morgon hade jag enorm ångest över vad jag skrivit...jag mindes sällan exakt ..bara att.
Sedan klarade jag oftast inte av att kolla dessa meddelanden förrän jag åter hade alkohol i kroppen eller att det hade gått viss tid...
Nästan alltid var mina meddelanden på fyllan mkt mer ok än vad min föreställning om dem var. Det var nästan obehagligt att se att jag kunde formulera mig ganska korrekt och balanserat ...och samtidigt inte komma ihåg vad jag skrivit ö h.
Som att det där alkohol-jaget både var dolt och liksom slipat...
Men det hände såklart också att jag någon gång blev sentimental eller mer aggressiv eller att jag drog ett obegripligt skämt.
Oavsett ...så var dessa meddelanden ..på fyllan enormt skamfyllda för mig. Det var absolut inte så att jag kommunicerade frekvent när jag druckit...men det kunde hända. Och det som var så tydligt - när jag läste med nyktra ögon - var att den där lite mer finkalibrerade känslan/klokheten ...den tappar man helt när man dricker. I vinet ligger inte sanningen...där ligger överdriven sentimentalitet och svart-vita förenklingar och självömkan. Perspektiven krymper och reptilhjärnan aktiveras ( bokstavligt).
Det jag upplever som positivt med Corona är att jag behåller kontakten med mig själv på ett mer helgjutet sätt när jag jobbar hemma ( vilket jag gör...inte ofta med ibland...i dag t ex). Och då får jag inte det där suget i skarven mellan arbete och fri tid ( som by far är min värsta trigger).
Nu ska jag snart ta en kort promenad och lyssna på Alkispodden - och avsnittet heter ’Att be om hjälp’ :-)
Ja ...vi har en fin gemenskap vi alkisar😉 Vi känner igen oss i varandra.
Att få vara lite lik er finingar här...det gillar jag ändå.
Och så hjälps vi åt på resan.
Kram 🌾🌾

Se klart
Den där dimman

Jag kan komma på mig själv med att komma att tänka på vissa saker eller något jag ”borde” göra och per automatik tänka ”det tar jag efter ett par glas”. Så var det också med meddelande jag kunde skicka berusad, men jag slogs också av hur jäkla skärpt jag kunde verka i skrift fast jag knappt kom ihåg varken att eller vad jag hade skrivit. Tänker att det kan vara en förklaring varför man (jag) inte heller upplevts berusad särskilt ofta. Vilket också är så sjukt att tänka på.
Jag funderar över den där dimman och längtan dit och hur det kommer sig. De ytterst få gånger jag varit sövd eller bedövad av tabletter har jag tyckt att det har varit så otroligt- ja avkopplande. Vilsamt.
Jag njuter för det mesta uttryckligen av att vara nykter. Ändå kan tanken på att få försvinna, som sömn, vara så lockande. Och ändå är livet jag lever verkligen inte dåligt på något sätt. Ibland tycker jag bara att själva levandet är så mycket att förhålla sig till. Min hjärna vilar liksom inte naturligt.
Tack för att du delar med dig, hjälpas åt har verkligen fått en ny innebörd för mig här. Önskar dig en skön kväll! Kram 🌸

Kaveldun
Åh ...känner igen

och har älskat känslan av att vara bedövad av värktabletter ( hänt några få gånger i livet).
Och vid ett tillfälle gjorde jag slut med en man jag dejtade ...när jag var berusad. Det var sex/sju år sedan och en av de första gångerna jag drack och fick en minneslucka,
På morgonen vaknade jag och hade ö h inga minnen av kvällen. När jag pratade med mannen i fråga så sa han att jag uttryckt mig stringent och att han inte hade upplevt mig berusad.
Det var en väldigt omskakande upplevelse (jag hade inte riktigt erkänt för mig själv - då - att jag hade problem....och efter det tillfället så såg jag faktiskt till att inte bli lika berusad.Sedan dess har jag inte haft den typen av totala minnesluckor).
I vinet ligger inte sanningen - nej!
Nej - men det var samtidigt helt rätt att göra slut med den mannen:-) Det förstod reptilhjärnan ...och mitt stupfulla jag ...ett bra tag innan jag vågade erkänna och uttrycka det på nykter bas.
Och ibland tänker jag att alkoholen varit så viktig för mig eftersom jag i ngn mening är kontrollerad ...och Ibland har svårt för att låta känslorna styra ( samtidigt som jag upplevs extrovert och spontan ....det är komplext:-)
Tänker att detta med att sluta dricka alkohol är första och avgörande steget.
Och sedan finns det hur mkt utveckling som helst!

VaknaVacker
Godmorgon!

Få minneslucka i det sammanhanget, förstår det måste varit hemskt.
Så himla skönt att slippa det. Haft så många själv så usch. Jepp att vara nykter är verkligen första steget att vara den man är på riktigt. Kram🌸

Andrahalvlek
Grader i helvetet

Har hört talas om folk som mailat chefen och sagt upp sig på fyllan 😳 Det har jag inte gjort!

Men jag har ”gjort slut” med ett flertal destruktiva dejter på fyllan, och det var lika bra. Vill inte ens kalla det relationer. Det var ”bara” dejter ”with benefits” som pågick ett tag. Så destruktivt 😔

Kram 🐘

Kaveldun
Skamligt

...och ngt jag tvekade att dela. Finns ju inget självändamål i att dela sina värsta stunder. Men jag behöver också minnas och förstå.
Både vad alkoholen har stått för...på ngt sätt hjälpt mig med. Och hur förgörande den är.
Och att jag ö h orkar minnas ...för just den händelsen hade jag nästan förträngt ...handlar om att jag är nykter och kan se att det som hände var en effekt av att jag var alkoholist. Men jag förstod inte det -då. Hur illa det var.
Vill aldrig vara där igen. Så ovärdigt.

Andrahalvlek
Håller med

Det är nyttigt för oss att få det på pränt. Aldrig glömma. Aldrig hamna där igen. Aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

Wasabi
Att minnas hemska

Att minnas hemska fyllekvällar (eller vem lurar jag, det kan vara mitt på dagen) är nog på gott och ont. Visst, om vi inte hade några negativa erfarenheter alkohol så skulle vi ju inte ha en anledning att sluta. Men usch, jag hatar att tänka tillbaka på vissa av dem och om det inte ger något att gå över det om och om igen så tycker jag att man ska försöka släppa det - för sin egen skull. Jag ser hellre det positiva med nykterheten och vad det ger mig istället för att fokusera på det negativa. Fast ibland är det effektivt också, typ mitt i ett sug så kan man ta fram det och säga ”vill du uppleva det här igen?” Nej, för fan.

Kaveldun
Minnas

För mig finns det ändå ett värde i att minnas precis hur det var - men också såklart att gå vidare...inte bara stanna och älta.
Men jag tycker att det finns så mycket fylle-romantik....och sånger som romantiserar alkoholen ....som människor i min absoluta närhet haft stora framgångar med.
Jag vill inte vara i den förnekelsen och traditionen.
Söndag kväll och jag har planterat blommor på altanen och tagit en lång promenad .
Kram alla ni som kämpar 🌾🌾

Sidor