Knyttets sång

930 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Kaveldun
Jobbar...

...i dag men det är mer stillsamt än vanligt. Vi är färre på plan och jag dricker kaffe och hinner kika in här.
Det där med att aldrig vara nöjd och kämpa mot strömmen och bryta upp upp....för att den nya dagen gryr ( tror man) har också ställt till det i mitt liv.
Jag kan inte leva om mitt liv men jag kan ( med viss ömhet och ganska många suckar) se vad rastlösheten ställt till med.
Varför kunde jag inte lita lite mer på att livet nog är ganska bra ändå....varför behövde jag så mkt ’frihet’ hela tiden....och var det frihet egentligen..eller var det ett garnnystan av höga krav och olika rädslor - och för all del frihetslängtan - som gjorde att jag ständigt skulle dra vidare...
Är det ngt som är gott med att bli äldre så är det förmågan att glädja sig åt det lilla. Kaffekoppen, solen, en bild av dottern och hennes kille som köper rislampor på IKEA till första lägenheten....
Och mina dagdrömmar...de har alltid dånat inne i huvudet...en slags ständig parallellvärld. Det gör att jag sällan har tråkigt ..det är likdom full volym ...olika röster, scenarier. Men ibland vill ha ha tyst...eller lite mer närvaro.
Minns att jag läste en fantastisk blogg som hette Torrdockan...för några år sedan. När jag insåg att mitt drickande var problematiskt började jag googla och hamnade där ( tyvärr är bloggen borttagen).
Det var en kvinna i min ålder...kanske några år äldre som klokt och humoristiskt och med stor sårbarhet beskrev resan in i ett nyktert liv.
Minns så väl en post där hon skrev att hon numera faktiskt var nöjd med att vara den där lilla myran i stacken..som drog sitt strå ( lite lagom strävsamt) och hann njuta av solen. Och även klarade av att göra det som ’över-myrorna’ sa åt henne att göra.
Hon hade slutat revoltera mot allt och gå mot strömmen och vara en ilsken och överpresterande rödmyra som nödvändigtvis skulle lägga sitt strå ’på ett annat sätt än alla andra’.
Hon beskrev också hur hon aktivt kunde välja bort strider....inte gå in i konflikter som det faktiskt var lika bra att lämna därhän.
Till viss del tycker jag att jag utvecklats år detta håll...trots mitt drickande. Men drickandet har absolut bromsat utvecklingen och lagt ut mängder av krokben.
Och när jag vaknat bakfull och svettig så har rödmyrorna sprungit galopp genom kroppen...
Jag vill såklart stå upp för det jag tror på och ta konflikter när det är viktigt. Jag vill vara modig.
Men jag vill också bejaka den sidan som är nöjd ....nöjd i just den mätta dagen. Och jag har så få år kvar i livet att jag verkligen inte kan låta fler dagar försvinna in i kamper som inte är mina...och flykt som inte leder till ngt bättre.
Nu har jag brett ut mig här igen.
Nu ska jag in i myrstacken och dra mitt strå några timmar till.
🌾🌾

Andrahalvlek
Lycka 🌸

Jag har läst någonstans att definitionen av lycka är att vara nöjd med det man har just nu. Fint tänk tycker jag.

Ser väldigt många i min omgivning som jagar lyckan i form av prylar och likes. Jag tror inte personligen att lyckan finns där alls.

Kram 🐘

Se klart
Tredje gången gillt

Haha tre gånger har jag påbörjat inlägg som sedan dissolverats i ingenting, inte så många lugna stunder här.
Lycka @andrahalvlek är väl den mest komplexa känslan och tillståndet som kan dyka upp i så många skepnader och med åren blir det mer ett uppsamlingsheat av diverse trådar som blir ett förhoppningsvis gott liv, där utveckling är en för mig avgörande del. Sen kan en morgon, en kvällsstund eller godnattprat med en sexåring vara kondenserad lycka...
Har ju delar av familjen här och lycka är också att säga godnatt till vuxna barn spik nykter, dra sig tillbaka för lite egen läs-tid och känna att det är helt okej. Att det går allt bättre med ”drinktillfällen” och att jag stressar mindre och lämnar över mer till andra. Är inte lika petig med ordning och mat och vilket klockslag utan övar verkligen aktivt på att släppa lite. Det sjuka är ju att jag varit som en fuhrer på ett plan, (hur det ska vara, serveras, dukas) och sen fullständigt mörk på något vis vad gäller drickandet och så ofta väldigt väldigt lagom, och sen kunnat dricka på helt på egen hand. Usch så jobbigt det har varit att vakna och inte vilja gå upp men göra det såklart, te och fruktsallad, vispa yogurt och värma frallor.
@kaveldun om du nu orkat läsa såhär långt så har även jag lidit mkt av rastlösheten och kanske inte så mkt frihet eftersom den begränsats av att jag fick barn mkt tidigt. Men krångligheter och utflykter och känslan av att vara en häst som står och stångas i sin trånga spilta. Så icke- fantasifullt det är att dricka då. Så förutsägbart att myrornas stretande är nästan revolutionärt.
Jag bryr mig allt mindre om hur mina livsspår ser ut från skyn, jag är helnöjd med mina förutsägbara utsvävningar, idag har jag köpt jord, fiberduk och lavendel jag gissar som ca övriga kvinnor i min ålder den här dagen. Ju äldre jag blir ju mer är jag helt ok med att ingå i myrstacken och världsalltet, tids nog blir vi jord och sand, den är så försvinnande kort, tiden och livet och jag har många saker att hinna med, kaffe ska drickas, snart ska ett litet nytt barnbarn välkomnas.
Allt är vidunderligt och smått på samma gång, Det har tagit mig tid att hitta hit.
Hoppas ni njuter av dagen, det regnar här. Jag är nykter idag, för jag har inte tid med annat. Kram ❤️

Torn
Regn

Hej! Ser att du har haft fullt upp med att umgås med både små och stora barn.😍 Lavendel är en av mina favoritväxter! Så otroligt ljuvlig doft och så mycket fjärilar och andra insekter dom lockar till sig. Jag har jobbat hela dagen och ser att det ska spöregna hela dagen i morgon här där jag bor. Kan inte låta bli att bli lite nedstämd, jag trivs bäst utomhus.😣 Men det får bli att pyssla med saker inomhus. Det är inte hela världen, man är ju nykter.😃

Hoppas du får en bra Söndag!

Kram

Kaveldun
Skrattar

..när jag läser ’myrornas stretande är nästan revolutionärt’
Ja - inte sant?
Tror också att det just var Rebecka Åhlund som skrev att för henne var nykterheten det mest revolutionära hon kunde komma på.
Jag ägnar helgen åt att dona i hemmet och plocka ut porslin och saker från mamma - som min dotter ska få. Det känns meningsfullt och som lite lagom helgarbete i myrstacken.
Jag läser också Stora boken ( AA). Den är ju skriven av män på 30-talet. Det präglar förstås texten. Men jag läser också med stor behållning.....mkt handlar om att ge upp.... lämna över. I meningen tillit....lita på. Lita på att världen nog rullar på...att jag inte behöver styra allt, kontrollera allt, klara allt.
De två första stegen handlar egentligen om detta.
En vacker dag kanske jag vågar gå på ett möte också. Som en av väldigt många alkoholister...en i mängden. Varför skulle jag inte göra det ....se om det finns lite mer hjälp att få, tankar att bli inspirerad av.
Jag måste ju inte nödvändigtvis tänka ut allt själv?
När det kommer till alkohol så behöver jag släppa - och släppa in.
Ha en fin söndag med lavendel och barn!

Se klart
Lavendel och lugn

Så åkte alla hem och jag är ganska glad över en eftermiddag i tystnad och funderingar, få skrota runt, låta tiden mala runt några jobbfunderingar- eller snarare problem som måste lösas. Görs ibland allra bäst medan man är i rörelse och sysslar med annat.
Helgen har varit mkt bra och jag märker en stor skillnad i mitt sätt att kunna närma mig barnen, som att någon plockat bort en vindruta mellan mig och livet, eller dem.
Jag har inte läst ett ord i AA-boken men har inga aversioner eller så. Jag läser en ganska intressant bok om Gud och gissar att det finns beröringspunkter kring detta med överlämnande och kapitulation. Något jag ofta reagerat starkt emot men på något vis kan pröva, liksom många andra tankar som jag tänkt inte ”är jag”. Jag är inte bombsäker på vad som är jag och vet inte heller om jag måste vara så skarp i konturerna. Och i så fall- för vems skull?
Jag har iaf mina söndags-slapparkläder som är allt annat än skarpa i konturerna 😊 så skönt med kaffe och börja plantera ut lite smått. Ska bli skönt att hinna prata med min man, vi mer vinkar tillbaka varandra när det är fullt hus här. Det är skönt att höra ihop.
När jag går här och pular tänker jag på er som jag lärt känna här, hur er söndag vecklar ut sig och vad ni gör. Är inne och läser hos några av oss som jag alltid vill ”ha koll” på, hänga med i vardagen. Men jag läser också inlägg från de som är åter här efter en tids bortavaro och tänker på de som ”försvinner”. Tänker på det envisa mantrat ”dricks normalt” och vad det ställer till med och hur det har hållit mig från att komma till insikt.
Jag kan inte med ord, utan det är mer en känsla, uttrycka den extra chans jag har fått i livet.
Varje dag ska jag leva med att lova mig själv att vara nykter, till skillnad från att varje dag försöka undvika att bli full.
Önskar er alla en fin dag, jag är nykter denna söndag. Kram 😍

Andrahalvlek
Känner lite likadant

Älskar din liknelse med vindrutan, som har tagits ner mellan dig och dina barn. Magiskt 🙏🏻 Närvaro ”här och nu” är mycket påtagligare för mig också, i alla IRL-kontakter faktiskt.

Jag tycker också att det är sorgligt med forumvänner som kommer, försvinner, och i bästa fall kommer igen. ”Dricka normalt” är ett mantra liksom - som om det vore en mänsklig rättighet att dricka.

Jag tänker också på alla dessa sammanhang där alkohol tycks vara så självklart att man som nykter nästan kan känna sig utanför.

Vad är det för samhälle vi har skapat? Skulle man kunna tänka så om någon annan drog? Hasch? Heroin?

Eller varför inte det där som är så vanligt att man tuggar på i vissa länder. Där är det ”helt normalt”. Sen att de blir helt saggiga i skallen av det tycks ju också vara normalt. Sorgligt 😢

Kram 🐘

Biggie
Det är ljuv läsning i din

Det är ljuv läsning i din tråd.
Jag är tacksam att du skrivit hos mig, jag är dålig på att peppa andra, men tänker att det kommer när jag kommit igång med peppen av mig själv. En sak jag läste i ett av dina första inlägg gav mig styrka:
"Tar vara på min nya tanke-tid snarare än att grubbla på hur länge eller vad för sorts alkoholberoende har jag". Så ska jag försöka tänka! Orkar inte med all skam jag ger mig själv hela tiden. Jag är en grubblare av rang i vanliga fall, så det e svårt att låta bli.
Men jag gillar att läsa hos dig. Jag känner värme ❤ kram

Se klart
Marinerat samhälle

Så är det. Men jag märker också hur LITE en del dricker när inte jag bestämmer farten..
Idag har jag varit ute och grejat som jag kallar det. Större delen av dagen helt för mig själv och inser att avsaknad av intryck hjälper mig i nykterheten.
Har helt släppt; hår/klipp, naglar, ansiktsbehandling och botox i argrybkan en gång i halvåret har heller inte blivit av. Noll smink.
Ibland längtar jag efter mina kläder. Banalt. Men min garderob hemma är lite som trädgården här (nåja) men iaf något jag ”grejar med” i stan.
Ska lägga mig i tid pga orkade inte förbereda möten utan valde två timmar extra ute ikväll.
Jag försökte fundera över när mitt beslut om en vit månad blev tre. Som snart har blivit fem. Numera har jag sån styr på hjärnan att den aldrig tänker kanske eller vi får se. Jag orkar och mäktar inte med att tampas med de tankarna lika lite som jag orkar tänka på vad gamla kärlekar gör. Fel liknelse tror jag.
Men orkar inte, är rätt.
Jag påminner mig ibland om en morgon då jag vaknade i gryningen (ensam hemma, bakis) och hällde i mig (minst, jag orkade/klarade inte heller kontrollera det i efterhand) en flaska vin för att så småningom somna om, Och dessutom försova mig till en så viktig förmiddag med barn, syskon och respektive.
Vakna vid 13-tiden med den ofattbara minnesbilden av att ha suttit och hällt i mig vin, tittat på film, medan söndagen ljusnade.
Så nej, jag klarar inte av att gå i närkamp med ev tankar kring rätt beslut eller inte. Jag håller mig långt borta, det känns ok och bra för det mesta. Så småningom kanske jag kan tänka med varm blick på fina och roliga tillfällen med alkohol, de har varit många. Men inte än, inte nu. Godnatt kämpar-klubben. ❤️

Jullan65
Den här tar jag med mig som

Den här tar jag med mig som mitt nya mantra om det är ok😃så rätt.... Varje dag ska jag leva med att lova mig själv att vara nykter, till skillnad från att varje dag försöka undvika att bli full.klok som en bok är du Se klart. Ha en bästa dag. Jullan

Se klart
Mitt nya liv

I morse gick jag upp jättetidigt, kom igång med jobb och löste vissa problem som jag igår inte visste hur. Jag älskar att gå upp tidigt men är ofta sååå trött om morgnarna. Ska öva på detta nu!
Nu kom solen. Jag ska ge mig själv en stund med näsan mot himlen.
Nykter idag, kan inte komma på ett enda skäl att dricka. Skönt!

Kaveldun
Åh

...din berättelse om att vakna tidigt och hälla i sig en flaska. Och missa det viktiga..,
Det är en berättelse om ensamhet - som jag känner igen mig i.
Det finns hundra varianter av den.
Men i grunden är det samma.
Och det spelar nog ingen roll hur många sambor och barn man har omkring sig. Eller vänner.
Uppfattar inte dig som en ensam människa...och jag är inte heller ensam.
Men det handlar ju om en helt annan sorts ensamhet.
Tack för att du berättade om den där svåra morgonen....när du hällde i dig vin.
Det hjälper mig - just nu.
Och det väcker också ngn sorts ömhet som räcker till för oss båda:-)

Kaveldun
Åh

...din berättelse om att vakna tidigt och hälla i sig en flaska. Och missa det viktiga..,
Det är en berättelse om ensamhet - som jag känner igen mig i.
Det finns hundra varianter av den.
Men i grunden är det samma.
Och det spelar nog ingen roll hur många sambor och barn man har omkring sig. Eller vänner.
Uppfattar inte dig som en ensam människa...och jag är inte heller ensam.
Men det handlar ju om en helt annan sorts ensamhet.
Tack för att du berättade om den där svåra morgonen....när du hällde i dig vin.
Det hjälper mig - just nu.
Och det väcker också ngn sorts ömhet som räcker till för oss båda:-)

Wasabi
Tankar

Man kanske inte behöver gå tillbaka till just de tankarna - de är väldigt jobbiga. Vi vet ju att de finns där och kan plocka fram dem om vi behöver... typ om vi får ett starkt begär kan de negativa alkoholminnena hjälpa oss att inte dricka. Att dricka på morgonen var nog det värsta. Att vakna upp och ta en stor klunk av glaset som stod på nattduksbordet... fortsätta dricka för att slippa bakfyllan som sen kom x1000 senare.

Fan, vad starkt med snart 5 månader 👏🏻 Det är därför jag alltid säger/skriver till de som vill sluta att ’börja med 30 dagar och se hur du mår’. Svårt att vilja gå tillbaka till det gamla dryckesmönstret efter det.

Kaveldun
och

den ömheten känner jag för så många berättelser här!

Se klart
Behövde lite extra omtanke idag

Så jag säger tack till er båda, Kaveldun och Wasabi.😍 Vad fint med hälsningar just idag.
Och ömheten tar jag i farten, lite försiktigt. En så okänd känsla inför mig själv att jag inte vet hur det uttalas.
Det där minnet har jag tänkt på många gånger och inte vågat berätta ens här, det är ännu värre i detalj men spar dem till en stadigare dag. Inte orolig för vad någon annan tycker men jobbigt att skriva ner.
Utmattad idag efter en konflikt på jobbet som jag egentligen kunde ha löst utan så hemskt mkt känslor men av skäl jag inte riktigt förstår så tog det mig oväntat ”hårt”. Storm inuti, men
baxade konflikten till ngt som får betraktas som lösning och utan att bli arg så det märktes på någon människa.Grät en skvätt över några bilder som jag bläddrade bland och blev rörd av. Ovant. Huvudvärk nu och trött. Är bortom sug efter vin men jag kan tänka ”om jag hade varit sugen på vin så hade jag varit det nu”. Em boll under höstfilt i soffan.Trött och lite sliten. Läste tillbaka i min tråd idag. Lite stolt. Att jag har klarat något jag trodde var omöjligt. Nykter, men tar ev en Ipren och en chokladkaka. Ps. Det börjar lukta gammal källare i mitt växtrum... 👵🏻🌱

Se klart
Sömnen

Jag var helt knockad igår och sov jättelänge idag. Bokade om mastodont-möten och lät mig vila med mailjobb och kaffe.
Kan ni känna igen att när känslorna liksom går igenom nya saker, att både hjärnan och kroppen blir trötta. Så känns det idag. Alla känslor igår hade jag aldrig känt om jag hade druckit. Idag känner jag mig lite nyfödd! Konstigt. Och att dagen får gå i Min Takt idag.
Nykter, klart slut. 😍

Torn
Jobbigt

Hej! jag vet ju att du brinner för ditt jobb och att jobbet är väldigt viktigt för dig, men
det skadar kanske inte att försöka ta det lite lugnare. Kanske inte ta allt på så blodigt allvar. Och det har du ju redan gjort ser jag, bra!🤗
Det är inte värt att bli utbränd, stressad eller må dåligt pga sitt jobb. Det finns viktigare saker
här i livet än jobb, tycker jag i alla fall. Vi är väldigt olika på den punkten.😊

Själv börjar jag nästan bli orolig att det är något fel på mig vad gäller sömnen. Jag var uppe i 24 timmar på
raken i går, gick och la mig kl 05.30 i morse (fiskat hela natten) och sov som en stock i 6 timmar och gick upp jättepigg.
Jag borde vara svintrött, det kanske kommer en smäll snart, men jag kunde bara inte sova längre.

Hoppas du får en bra dag! Kram

Se klart
Inte så olika!

Torn, jag tycker inte vi är så olika och håller verkligen med om att det finns viktigare saker än att jobba... 😍 Inspirerande för mig är tex att nu hålla på med min trädgård= långt från jobbet och väldigt bra! Jag jobbar inget på helgerna längre = framsteg.
Behöver bli ännu lite nyktrare vad gäller just detta... övar.
Jag är iaf rätt nöjd med att ha tagit mig igenom gårdagen med min självkänsla i behåll. Kan inte förklara bättre. Men är så van att när något går fel, automatiskt ta på mig ”skulden”, att jag inte gjort tillräckligt.. Just att inte vara ”tillräckligt bra” är nog ett spår i mitt liv. Det är ju inte bra att ha den inställningen till sig själv när man är 50 plus. Då bör man ju kunna känna sig lite ”bra nog”.
Jag kämpar med det! Kram.

Se klart
Tampas

Jag har tampats till och från under denna nykterhet med känslan av just otillräcklighet, eller snarare halv-missnöje.
Idag har varit en mellandag- har inte orkat/hunnit allt jag föresatt mig och förväntat mig. Kommer ursprungligen från en bransch som är mer ”kreativ” än där jag är idag och har ibland undrat över hur jag hamnat här, med så liksom ”hårda” mål när jag själv upplever att jag är mkt bättre på, eller framförallt tycker om mjukt, människor, idéer.
En av mina vändor i terapin berörde detta; hur hamnade jag här? Så olikt min personlighet. Minns inte om vi kom fram till något annat än att det troligen är utmanande med motstånd.
Åter till tanken; missnöjet med mina ”sämre” dagar har alltid, alltid fått mig att dricka. Har för övrigt druckit på mina bättre dagar också. Men jag tycker ändå att jag nu, lite i taget snittar fram med kirurgiska små skalpeller, och försöker blottlägga vad detta handlar om.
Att inte riktigt ”höra till” har jag brottats mycket med.
Inte vara barn när jag var barn. Aldrig be om hjälp. Väldigt sällan tro- att hjälp finns att få, för mig.
Att någon hjälp finns för mig. Har liksom ibland känt mig som ett hittebarn. Är VÄLDIGT lik min pappa. Så det är jag troligen inte.
Men just det där, att nästan vara ett Selma Lageröfskt bortbyting-barn.
Der känns på något sätt sant.
Tankar som jag försöker reda i på egen hand och som jag verkligen inte förväntar mig att någon annan ska förstå eller intressera sig för! Apropå trollbarn.
Ikväll tog min man en GinTonic efter att vi städat köket ihop. Det såg gott ut, jag tänkte efter hur det skulle kännas att ta en. Är helt klar över att jag inte längtar efter att bli full. Ens berusad. Har inte så mycket jag behöver fly ifrån utan jag står kvar i mina krångliga tankar och fortsätter att nysta. Idag pratade jag med en vän som också vill sluta dricka. Det kändes så skönt att säga att jag inte saknar något som jag inte får tillbaka dubbelt. Lördag morgon vinner över fredag kväll med vin. Annars pratar jag inte mycket om detta, utom här. Ibland med min man, lite i taget, en bra takt. Kram alla som kämpar med att vara vanliga människor och allt krångel som det vissa dagar innebär. Nykterheten, tack för idag. 💙🙏🏻🍀

Andrahalvlek
Okeja de sämre dagarna

Jag har känt likadant, men försöker verkligen tänka om. När man i huvudsak använder sin hjärna i jobbet så kan man inte prestera på topp hela tiden. Det är fysiskt omöjligt.

Jag försöker vara lite mer tillåtande mot mig själv. Glädjas över de dagar som jag känner flow och får enormt mycket gjort - och samtidigt okeja de sämre dagarna.

Ibland behöver min hjärna rensa-papper-och-mail-dagar. Det är okej. Nöjd blir jag nog aldrig med sådana dagar, men jag kan numer åtminstone okeja dem.

Har också alltid känt mig lite utanför, som en oddbird kanske 😉 Det bottnar nog i att jag är ensambarn från en dysfunktionell familj. Det var så mycket som inte funkade överhuvudtaget. De mönstren bär man med sig på något sätt.

Kollade lite på Craig Beck igår och han pratade om alkoholen som symtom och att det är orsakerna som man måste identifiera och åtgärda.

Om orsakerna har sitt ursprung i barndomen rekommenderade han ”timeline-therapy”.

Det ska jag googla på 😊

Kram 🐘

Kaveldun
Hej!

..,.känner igen detta med att ta på mig skulden ( fast jag rent intellektuellt kan se att den inte nödvändigtvis är min).
Som chef blir man ju en projektionsyta för allt möjligt ..det är i sig ganska naturligt.
Jag är ofta bra på att behålla lugnet - utåt. Men kan bli både ledsen och uppgiven ....och skuldtyngd.
Och jag tänker att det är sunt på ett sätt att bli ledsen...man vill ju inte vara en robot. Och samtidigt måste man vara professionell ... och hålla sin inom rollen.
Jag är också i en kreativ bransch men mitt jobb nu är ju väldigt mkt att skapa sammanhang och förutsättningar för mina medarbetare...att vara kreativa.
Och jag sitter med rätt mkt administration och ansvar. Är en riktigt dålig administratör ( för jag tycker det är så otroligt tråkigt ..och har inte fallenhet för det)...men har tillräckligt mkt plikt och ansvarskänsla för att göra det ’tillräckligt bra’. Men det äter mig.,
Jag funderar mkt på mina sista 10 år.....vad jag vill egentligen?
Men tänker att nykterheten får sätta sig...först. Innan jag förändrar yttre ting. För jag inser att det inre ju alltid följer med....oavsett sammanhang.
Tänker att jag måste öva mig att be om hjälp...,det känns som att hoppa över en avgrund faktiskt.
Att be om hjälp.
Har så orimliga bilder av att det är ok för alla andra...men inte för mig.
Och att ex sjukskrivning ( som ju kan vara ngt högst relevant och bra) aldrig skulle vara en möjlighet för mig.
Känner inget sug i dag ( men brottas en hel del med sug...just efter arbetsdagens slut).
Mässat med mina vuxna barn och kan känna en ömhet och omtanke från dem...som gör mig väldigt rörd.
Har även inför dem haft väldigt svårt att visa behov....berätta om ngt jobbigt eller att jag inte är glad.
Fortfarande svårt....men jag känner ju att de finns där.
Tror vi måste lära oss....så gamla vi är ...att med små steg bli mer sårbara, be om hjälp och våga ta emot ömhet.
Kanske skulle jag t o m på jobbet våga säga....nu blev jag lite ledsen ...någon gång.
Utan att någon dör på kuppen.
Kram alla 🌾🌾

Se klart
Ja Kaveldun och Andra halvlek

Det känns inte som jag behöver tillägga så mkt mer till det ni skriver för jag känner igen mig i så mycket. Det är skönt.
Jag funderar intensivt på just det där att jag så lätt att ta på sig skuld eller tänker att jag borde gjort mer rätt för att undvika att det blir fel.
Min man säger att jag är urdålig på att ta kritik och det stämmer men det beror inte det minsta på att jag tror att jag är felfri. Nästan tvärtom. Att det är så jobbig att göra fel för att det känns som ett Stort misslyckande. Minsta grej. Tvärtemot Pippi. Tvärtemot människor jag beundrar.
Och i relation till många omkring mig älskar att människor är på sina egna sätt och inte det minsta perfekta.
Obs jag tror inte jag är perfekt, att tex befinna sig här är ju allt annat än det, dvs jag har inte lyckats lösa livets motgångar på särskilt bra sätt.
Eller; jag försöker lösa det nu. Här.
Varför jag ältar dessa saker (ovan) är för att jag, så länge jag druckit, aldrig orkat gå de här stigarna till slut. Har brustit i tålamod och emotionell kapacitet. Det känns verkligen som en glänta att kanske hitta för att man vågar gå vilse.
Och det är nog därför jag tycker att nykterheten på sitt sätt är spännande.
@kaveldun jag förstår också vad du menar med att inte för barnen visa att man inte orkar eller är ledsen. I mitt fall har det haft att göra med att deras pappa inte direkt excellerat i ansvar. Vem ska då ta det, tänker jag?
Idag har jag levt enligt dieten IG, icke godkänd. Ätit mackor och avslutade med pasta. För få steg och noll ork till att ha roliga samtal med min man.
Men exakt allt det vägs upp av att jag fick ett litet nytt barnbarn i eftermiddags Livet ändå. Så fint att få vara med.
Är nykter idag,skönt.
Kram på er, njut av kvällen och ljuset. 🥳

Kaveldun
Herregud!

Ett litet barnbarn❤️
Så otroligt fantastiskt. Jag hoppas få uppleva det någon gång.
I jämförelse med det är ju det mesta struntsaker ( inte minst att käka lite pasta och mackor). Men nykterheten är inte en struntsak.
Du får ta emot det lilla barnet - närvarande.
Stort grattis till dig!

Andrahalvlek
Grattis mormor/farmor 🌸

Många av mina vänner fyller sina flöden med bilder på sina barnbarn och jag längtar massor ❤️

Men var sak har sin tid och äldsta dottern är klok som en bok, så jag får glatt vänta ytterligare fem-sex år tror jag 😊

Det har varit en sorg i insikten att yngsta dottern aldrig kommer att få barn. Att det inte blir några kusiner.

För mig kom förstås insikten tidigt, men några år senare fick jag hjälpa äldsta dottern att komma till den insikten också. Vi pratar fortfarande om det då och då, senast i måndags faktiskt. Då sörjer vi ihop.

Tack och lov har yngsta inga sådana tankar själv. Hon är mest suktande efter kärlek från en kille, och det hoppas jag att hon ska få uppleva utan att ett barn blir resultatet.

Mycket sorg finns i allas våra liv, och det är okej. Man får lära sig att leva med det. Gråta ibland om trycket blir för stort och sen packa ner sorgen i ryggan igen och knata vidare. Thats life.

Kram 🐘

Se klart
❤️❤️

Ja, och mitt i detta känner jag just tillit till att så länge jag inte tar något första glas och tror jag kan dricka som en ”normal människa” så finns alla möjligheter kvar. Men den lilla nya människan. Och med allt annat. 🍀

Se klart
Tack!

Nu är jag både mormor och farmor. Nu vet jag också vad det innebär i form av vänskap, närhet och betydelse. Det år, lika lite som de egna barnen, något att ta för givet. Ödmjuk. Och just idag ligger sorgen packad längst ner i ryggan, lite tryggt som ett liggunderlag. 😍

Ensammenintestark
Gemensam nämnare?

Känns lite som att många av oss här har haft liknande upplevelser av otillräcklighet och svårt att be om hjälp.
Jag är ensambarn uppvuxen i en känslomässigt dysfunktionell familj där negativa känslor var tabu och prestation var det som räknades. Man skulle liksom alltid vara tacksam och se saker från andra människors perspektiv och fick aldrig medhåll i jobbiga situationer.
I längden ger det låg självkänsla. Man vågar inte känna svaghet och sårbarhet, för det finns liksom ingen tröst eller medkänsla att få (tror man alltså). Kanske det är en gemensam nämnare för oss alkoholister, dålig självkänsla och svårt att visa sårbarhet och be om hjälp?

Och känslan av utanförskap och rädsla att inte passa in och få vara med i gemenskapen. Den känslan har iaf jag burit på hela livet, även om det med tiden blivit bättre.

Torn
Härligt!

Stort grattis till ett nytt litet barnbarn! Jag hoppas jag får uppleva det någon gång. Nu
gick din motivation till att hålla dig nykter upp ytterligare ett steg.😍
Tanken på att aldrig mer börja dricka borde du känna dig väldigt trygg med vid det här laget eller?

Kram

Se klart
Aldrig mer

Tack för grattis, Torn, och du har helt rätt i att nykterheten känns än mer motiverad.
Tänkte på det igår, ganska ingående. Att det finns en ENORM trygghet i just aldrig mer.
Från att ha varit ett hotfullt moln.
Jag funderar en del över just min panikkänsla kring de orden. Att jag var så rädd att dricka mig till ett beroende som skulle tvinga mig att aldrig mer få dricka. Hahaha. Det hade jag redan gjort.
Jag är ju där nu.
Ska lyssna på Laleh-låten du tipsade om och försöka ta med mig din klarsyn. Har du inte gått och blivit liksom vis? Det känns så 😊
Kram och tack för påminnelsen! 😍

Sidor