av Se klart

Andrahalvlek
ons, 2020-05-27 - 06:22

Jag har känt likadant, men försöker verkligen tänka om. När man i huvudsak använder sin hjärna i jobbet så kan man inte prestera på topp hela tiden. Det är fysiskt omöjligt.

Jag försöker vara lite mer tillåtande mot mig själv. Glädjas över de dagar som jag känner flow och får enormt mycket gjort - och samtidigt okeja de sämre dagarna.

Ibland behöver min hjärna rensa-papper-och-mail-dagar. Det är okej. Nöjd blir jag nog aldrig med sådana dagar, men jag kan numer åtminstone okeja dem.

Har också alltid känt mig lite utanför, som en oddbird kanske ? Det bottnar nog i att jag är ensambarn från en dysfunktionell familj. Det var så mycket som inte funkade överhuvudtaget. De mönstren bär man med sig på något sätt.

Kollade lite på Craig Beck igår och han pratade om alkoholen som symtom och att det är orsakerna som man måste identifiera och åtgärda.

Om orsakerna har sitt ursprung i barndomen rekommenderade han ”timeline-therapy”.

Det ska jag googla på ?

Kram ?

Kaveldun
ons, 2020-05-27 - 16:58

..,.känner igen detta med att ta på mig skulden ( fast jag rent intellektuellt kan se att den inte nödvändigtvis är min).
Som chef blir man ju en projektionsyta för allt möjligt ..det är i sig ganska naturligt.
Jag är ofta bra på att behålla lugnet - utåt. Men kan bli både ledsen och uppgiven ....och skuldtyngd.
Och jag tänker att det är sunt på ett sätt att bli ledsen...man vill ju inte vara en robot. Och samtidigt måste man vara professionell ... och hålla sin inom rollen.
Jag är också i en kreativ bransch men mitt jobb nu är ju väldigt mkt att skapa sammanhang och förutsättningar för mina medarbetare...att vara kreativa.
Och jag sitter med rätt mkt administration och ansvar. Är en riktigt dålig administratör ( för jag tycker det är så otroligt tråkigt ..och har inte fallenhet för det)...men har tillräckligt mkt plikt och ansvarskänsla för att göra det ’tillräckligt bra’. Men det äter mig.,
Jag funderar mkt på mina sista 10 år.....vad jag vill egentligen?
Men tänker att nykterheten får sätta sig...först. Innan jag förändrar yttre ting. För jag inser att det inre ju alltid följer med....oavsett sammanhang.
Tänker att jag måste öva mig att be om hjälp...,det känns som att hoppa över en avgrund faktiskt.
Att be om hjälp.
Har så orimliga bilder av att det är ok för alla andra...men inte för mig.
Och att ex sjukskrivning ( som ju kan vara ngt högst relevant och bra) aldrig skulle vara en möjlighet för mig.
Känner inget sug i dag ( men brottas en hel del med sug...just efter arbetsdagens slut).
Mässat med mina vuxna barn och kan känna en ömhet och omtanke från dem...som gör mig väldigt rörd.
Har även inför dem haft väldigt svårt att visa behov....berätta om ngt jobbigt eller att jag inte är glad.
Fortfarande svårt....men jag känner ju att de finns där.
Tror vi måste lära oss....så gamla vi är ...att med små steg bli mer sårbara, be om hjälp och våga ta emot ömhet.
Kanske skulle jag t o m på jobbet våga säga....nu blev jag lite ledsen ...någon gång.
Utan att någon dör på kuppen.
Kram alla ??

Se klart
ons, 2020-05-27 - 22:04

Det känns inte som jag behöver tillägga så mkt mer till det ni skriver för jag känner igen mig i så mycket. Det är skönt.
Jag funderar intensivt på just det där att jag så lätt att ta på sig skuld eller tänker att jag borde gjort mer rätt för att undvika att det blir fel.
Min man säger att jag är urdålig på att ta kritik och det stämmer men det beror inte det minsta på att jag tror att jag är felfri. Nästan tvärtom. Att det är så jobbig att göra fel för att det känns som ett Stort misslyckande. Minsta grej. Tvärtemot Pippi. Tvärtemot människor jag beundrar.
Och i relation till många omkring mig älskar att människor är på sina egna sätt och inte det minsta perfekta.
Obs jag tror inte jag är perfekt, att tex befinna sig här är ju allt annat än det, dvs jag har inte lyckats lösa livets motgångar på särskilt bra sätt.
Eller; jag försöker lösa det nu. Här.
Varför jag ältar dessa saker (ovan) är för att jag, så länge jag druckit, aldrig orkat gå de här stigarna till slut. Har brustit i tålamod och emotionell kapacitet. Det känns verkligen som en glänta att kanske hitta för att man vågar gå vilse.
Och det är nog därför jag tycker att nykterheten på sitt sätt är spännande.
@kaveldun jag förstår också vad du menar med att inte för barnen visa att man inte orkar eller är ledsen. I mitt fall har det haft att göra med att deras pappa inte direkt excellerat i ansvar. Vem ska då ta det, tänker jag?
Idag har jag levt enligt dieten IG, icke godkänd. Ätit mackor och avslutade med pasta. För få steg och noll ork till att ha roliga samtal med min man.
Men exakt allt det vägs upp av att jag fick ett litet nytt barnbarn i eftermiddags Livet ändå. Så fint att få vara med.
Är nykter idag,skönt.
Kram på er, njut av kvällen och ljuset. ?

Kaveldun
ons, 2020-05-27 - 21:35

Ett litet barnbarn❤️
Så otroligt fantastiskt. Jag hoppas få uppleva det någon gång.
I jämförelse med det är ju det mesta struntsaker ( inte minst att käka lite pasta och mackor). Men nykterheten är inte en struntsak.
Du får ta emot det lilla barnet - närvarande.
Stort grattis till dig!

Andrahalvlek
ons, 2020-05-27 - 22:08

Många av mina vänner fyller sina flöden med bilder på sina barnbarn och jag längtar massor ❤️

Men var sak har sin tid och äldsta dottern är klok som en bok, så jag får glatt vänta ytterligare fem-sex år tror jag ?

Det har varit en sorg i insikten att yngsta dottern aldrig kommer att få barn. Att det inte blir några kusiner.

För mig kom förstås insikten tidigt, men några år senare fick jag hjälpa äldsta dottern att komma till den insikten också. Vi pratar fortfarande om det då och då, senast i måndags faktiskt. Då sörjer vi ihop.

Tack och lov har yngsta inga sådana tankar själv. Hon är mest suktande efter kärlek från en kille, och det hoppas jag att hon ska få uppleva utan att ett barn blir resultatet.

Mycket sorg finns i allas våra liv, och det är okej. Man får lära sig att leva med det. Gråta ibland om trycket blir för stort och sen packa ner sorgen i ryggan igen och knata vidare. Thats life.

Kram ?

Se klart
ons, 2020-05-27 - 22:07

Ja, och mitt i detta känner jag just tillit till att så länge jag inte tar något första glas och tror jag kan dricka som en ”normal människa” så finns alla möjligheter kvar. Men den lilla nya människan. Och med allt annat. ?

Se klart
ons, 2020-05-27 - 22:17

Nu är jag både mormor och farmor. Nu vet jag också vad det innebär i form av vänskap, närhet och betydelse. Det år, lika lite som de egna barnen, något att ta för givet. Ödmjuk. Och just idag ligger sorgen packad längst ner i ryggan, lite tryggt som ett liggunderlag. ?

Ensammenintestark
ons, 2020-05-27 - 23:09

Känns lite som att många av oss här har haft liknande upplevelser av otillräcklighet och svårt att be om hjälp.
Jag är ensambarn uppvuxen i en känslomässigt dysfunktionell familj där negativa känslor var tabu och prestation var det som räknades. Man skulle liksom alltid vara tacksam och se saker från andra människors perspektiv och fick aldrig medhåll i jobbiga situationer.
I längden ger det låg självkänsla. Man vågar inte känna svaghet och sårbarhet, för det finns liksom ingen tröst eller medkänsla att få (tror man alltså). Kanske det är en gemensam nämnare för oss alkoholister, dålig självkänsla och svårt att visa sårbarhet och be om hjälp?

Och känslan av utanförskap och rädsla att inte passa in och få vara med i gemenskapen. Den känslan har iaf jag burit på hela livet, även om det med tiden blivit bättre.

Torn
tors, 2020-05-28 - 09:41

Stort grattis till ett nytt litet barnbarn! Jag hoppas jag får uppleva det någon gång. Nu
gick din motivation till att hålla dig nykter upp ytterligare ett steg.?
Tanken på att aldrig mer börja dricka borde du känna dig väldigt trygg med vid det här laget eller?

Kram

Se klart
tors, 2020-05-28 - 13:17

Tack för grattis, Torn, och du har helt rätt i att nykterheten känns än mer motiverad.
Tänkte på det igår, ganska ingående. Att det finns en ENORM trygghet i just aldrig mer.
Från att ha varit ett hotfullt moln.
Jag funderar en del över just min panikkänsla kring de orden. Att jag var så rädd att dricka mig till ett beroende som skulle tvinga mig att aldrig mer få dricka. Hahaha. Det hade jag redan gjort.
Jag är ju där nu.
Ska lyssna på Laleh-låten du tipsade om och försöka ta med mig din klarsyn. Har du inte gått och blivit liksom vis? Det känns så ?
Kram och tack för påminnelsen! ?

Torn
tors, 2020-05-28 - 21:31

Jag tror inte jag har blivit särskilt vis, men jag har börjat se väldigt klart på saker och ting den senaste tiden.? Nu ska jag sova, för jag ska gå upp kl 03.00 i morgon och åka ut på en heldags fisketur på havet tillsammans med min son. Det ska bli härligt!

Ha det bra!

Kram ?

Se klart
tors, 2020-05-28 - 21:40

Idag har varit en vanlig dag förutom att det kändes som den första kvällen när dörren ut till trädgården aldrig behövde stängas, att få äta middag och höra fåglarna och ljudet när någon cyklar förbi på smala vägen utanför. Ynnest att få finnas och noll komma noll procent längtan efter alkohol, blev så tydligt ikväll. Jag har ingen lust med den trötthet och lite låga humör som låg som en konstant över mitt liv tidigare och där dagen gick ihop sig om jag kunde se till att jag fick ett par glas vin som avslutning. Ikväll orkade vi inte laga mat. Det blev persikor och keso och två mackor. Förr - en omöjlighet. Vet inte hur många gånger jag sagt neeej det är inte jag sugen på när mannen föreslagit te och mackor.
Märker (men det kanske inte ni gör...) att jag är på rätt gott humör för det mesta; när jag inte är stressad pga jobb då. Ser mycket fram emot helg och kan just idag inte se ett enda skäl att dricka. Inte ens om jag drack, men det gör jag ju inte längre och det börjar kännas som det snällaste en människa kan göra för sig själv. Nykter idag som sagt. Kram kämpar och ev någon latmask, Ps. Om det är svinjobbigt idag blir det bättre imorgon. Sant.

Holistic 2
tors, 2020-05-28 - 22:17

Hej!

Det glädjer mig att du känner dig glad och att du njuter av sommarvädret. Du känner dig säker på din nykterhet vilket är kul att se. Du är en bra förebild och jag önskar att jag kommer att befinna mig i samma läge som dig om några månader.

Kram

Se klart
tors, 2020-05-28 - 22:53

Torn, vi måste ha skrivit här samtidigt, obs menade inte m ngn ironi, utan just att du uttrycker dig så klart. 03, måste vara ngn fisk som kallar... enda anledningen nuförtiden att inte sova då! ?
@holistic2 tack för din kommentar ? apropå att hjälpas åt, så hade jag aldrig klarat att vara nykter utan hjälp från alla vänner här. Det betyder otroligt mycket.
Sov gott, denna tant ska upp i gryningen (inte fiske) utan för att sluta jobba i tid imorgon.

Holistic 2
fre, 2020-05-29 - 18:28

Varsågod! Ja, det låter bra. Du ger mycket tillbaka genom att kommentera på andras trådar.

Se klart
fre, 2020-05-29 - 20:43

Hur är det med dig? säger jag till mig själv. Idag har jag haft ett par rätt tuffa möten som tagit mig väldigt personligt, hänger ihop med värderingar, hur vi ska arbeta och med vilket mått av kvalitet. Jag känner mig väldigt mån om att hålla mig professionell och liksom vuxen, men jag blir ledsen och känner mig överkörd. Är väldigt vilsen i att ta mig igenom detta utan någon bedövning. Det har inte främst med jobbet att göra utan diskussionen drabbar mig och jag har svårt att hitta lösningar. En MKT ovan känsla att vänta ut och ha tålamod istället för att snabbt åtgärda/lösa.
Idag tog jag helg lite tidigare och utan ett gram dåligt samvete. Jag är helklar med veckans timmar och min gräns för arbete i relation till vad företaget betalar mig är uppnådd med råge.
Haft vänner här på drinkar, jag dricker då ett a- fritt gott bubbel som jag tror Andra halvlek tipsat om, Odd bird, apropå känslor..
Men ovanpå allt, och så mycket viktigare - så känns det varje dag, är den investeringen och det jobb jag satsar på att vara nykter.
Samt min lilla unge som fått ett eget barn.
Dessa två saker utklassar jobbet såklart: känslorna kring konflikt och problem är dock inte jobb utan min egen utveckling som jag önskar komma vidare i.
Så allt är som det ska. Precis allt. Krånglig och bra, som i en god vetefläta. Nykter idag. Kram klokisar med flera.❣️

Andrahalvlek
fre, 2020-05-29 - 22:30

Upplevt det så många gånger att jag alltid försöker sova på saken. Svåra beslut, svåra problem, starka känslor som ilska, besvikelse, vanmakt. Jag sover på saken och det mesta blir mer nyanserat nästa morgon.

De flesta problem löser sig plättlätt nästa morgon. Det beror på att den kreativa hjärnhalvan under sömnen går in och frispejsar lite, ”tänker utanför boxen” liksom. Den logiska hjärnhalvan sover vidare under tiden, eller nåt.

På tal om att ”försvinna bort” så kan jag verkligen rekommendera mindfulness och/eller meditation. Att hamna i ”mitt emellan-landet” är magiskt häftig. Inte vara vaken, inte sova - befinna sig mitt emellan.

En kvart där funkar liksom som att reseta hjärnan. Kräver dock rätt mycket träning, men det är en häftig sak att lära sig.

Ska också prova Oddbirds prosecco. På min 4 månaders-dag ?

Kram ?

Torn
fre, 2020-05-29 - 23:14

Jag tycker du har läget väl under kontroll Se klart.?Det här med tålamod är något som växer sig starkare och starkare, det har jag märkt själv. Förr ville jag jämt fixa saker direkt, NU! Hade inget tålamod att vänta och fundera ut en bättre lösning.Väldigt många sådana saker blev inte så bra i efterhand. Det är bättre att som Ah skriver, sova på saken i stället för att gå och irritera sig. Eller helt enkelt lugnt tänka positivt. Det fixar sig alltid, på ett eller annat sätt.

I dag har jag monterat upp och börjat fylla vår trädgårdpool. I början av nästa vecka ska det ju bli högsommarvärme. Och då får vi passa på att njuta.☀️ Och växterna kommer växa så det knakar.

Kram

VaknaVacker
lör, 2020-05-30 - 07:34

Jobbig känsla att känna sig överkörd. Förstår du blir helt utpumpad.

Välplacerad investering i nykterheten. Bästa du! Den ger vi inte upp. Som Ah brukar säga, den kommer först?

Hoppas du vaknar utvilad och med gott mod. Kram

Se klart
lör, 2020-05-30 - 11:38

Tålamod ja, inte min bästa gren men otåligheten gör också att saker kommer framåt- med nån sorts fart. utveckling är verkligen ett komplext uppdrag när andra är involverade, svårt nog på egen hand...
Sovit som en stock och ska försöka att dessa problem får självläka under helgen. Mina plantor växer tyvärr inte så det knakar, oroar mig... men ska börja plantera ut en del i helgen så får det bära eller brista. Slutar väl med besök och inköp på plantskolan. Men jag har haft trevligt under tiden och hjälpt mig att inte vilja dricka.
En underbar dag här, hoppas också hos er. ❤️
Ps. Är nykter idag också.