Jag bara kikar in och hör lite hur du har det. Hoppas bra, och att du har en ledig helg att se fram emot.
Jag har för-helg som består i att lata mig och äta smågodis. Imorgon ska vi träffa människor som inte är familj, har kanske glömt hur man umgås i verkliga livet. Tror du att Corona-livet gör det svårare eller lättare för såna ensam-drickare som oss? ???? Ha en bra kväll, kram.?

Tack för era inlägg Andrahalvlek, Torn och Se Klart.
Tacksam för att ni tittar in i min tråd och delar.
Ja Se Klart ....Corona och ensam-drickare. Det är lite av risky business....to say the least.
Jag sökte ju isolering ...när jag drack. Jag uppfattade ( ibland) att även vänner och roliga aktiviteter störde mig....störde mina möjligheter att försvinna in i dimman.
Och det värsta jag kunde tänka mig var ju att möta någon jag kände på gatan eller i en hotellounge...när jag druckit mina 4-5-6 glas.
Jag brukade heller aldrig svara i telefon när jag drack. Jag kunde ibland skicka iväg ngt på messanger eller mail ....och när jag vaknade nästa morgon hade jag enorm ångest över vad jag skrivit...jag mindes sällan exakt ..bara att.
Sedan klarade jag oftast inte av att kolla dessa meddelanden förrän jag åter hade alkohol i kroppen eller att det hade gått viss tid...
Nästan alltid var mina meddelanden på fyllan mkt mer ok än vad min föreställning om dem var. Det var nästan obehagligt att se att jag kunde formulera mig ganska korrekt och balanserat ...och samtidigt inte komma ihåg vad jag skrivit ö h.
Som att det där alkohol-jaget både var dolt och liksom slipat...
Men det hände såklart också att jag någon gång blev sentimental eller mer aggressiv eller att jag drog ett obegripligt skämt.
Oavsett ...så var dessa meddelanden ..på fyllan enormt skamfyllda för mig. Det var absolut inte så att jag kommunicerade frekvent när jag druckit...men det kunde hända. Och det som var så tydligt - när jag läste med nyktra ögon - var att den där lite mer finkalibrerade känslan/klokheten ...den tappar man helt när man dricker. I vinet ligger inte sanningen...där ligger överdriven sentimentalitet och svart-vita förenklingar och självömkan. Perspektiven krymper och reptilhjärnan aktiveras ( bokstavligt).
Det jag upplever som positivt med Corona är att jag behåller kontakten med mig själv på ett mer helgjutet sätt när jag jobbar hemma ( vilket jag gör...inte ofta med ibland...i dag t ex). Och då får jag inte det där suget i skarven mellan arbete och fri tid ( som by far är min värsta trigger).
Nu ska jag snart ta en kort promenad och lyssna på Alkispodden - och avsnittet heter ’Att be om hjälp’ :-)
Ja ...vi har en fin gemenskap vi alkisar? Vi känner igen oss i varandra.
Att få vara lite lik er finingar här...det gillar jag ändå.
Och så hjälps vi åt på resan.
Kram ??

Jag kan komma på mig själv med att komma att tänka på vissa saker eller något jag ”borde” göra och per automatik tänka ”det tar jag efter ett par glas”. Så var det också med meddelande jag kunde skicka berusad, men jag slogs också av hur jäkla skärpt jag kunde verka i skrift fast jag knappt kom ihåg varken att eller vad jag hade skrivit. Tänker att det kan vara en förklaring varför man (jag) inte heller upplevts berusad särskilt ofta. Vilket också är så sjukt att tänka på.
Jag funderar över den där dimman och längtan dit och hur det kommer sig. De ytterst få gånger jag varit sövd eller bedövad av tabletter har jag tyckt att det har varit så otroligt- ja avkopplande. Vilsamt.
Jag njuter för det mesta uttryckligen av att vara nykter. Ändå kan tanken på att få försvinna, som sömn, vara så lockande. Och ändå är livet jag lever verkligen inte dåligt på något sätt. Ibland tycker jag bara att själva levandet är så mycket att förhålla sig till. Min hjärna vilar liksom inte naturligt.
Tack för att du delar med dig, hjälpas åt har verkligen fått en ny innebörd för mig här. Önskar dig en skön kväll! Kram ?

och har älskat känslan av att vara bedövad av värktabletter ( hänt några få gånger i livet).
Och vid ett tillfälle gjorde jag slut med en man jag dejtade ...när jag var berusad. Det var sex/sju år sedan och en av de första gångerna jag drack och fick en minneslucka,
På morgonen vaknade jag och hade ö h inga minnen av kvällen. När jag pratade med mannen i fråga så sa han att jag uttryckt mig stringent och att han inte hade upplevt mig berusad.
Det var en väldigt omskakande upplevelse (jag hade inte riktigt erkänt för mig själv - då - att jag hade problem....och efter det tillfället så såg jag faktiskt till att inte bli lika berusad.Sedan dess har jag inte haft den typen av totala minnesluckor).
I vinet ligger inte sanningen - nej!
Nej - men det var samtidigt helt rätt att göra slut med den mannen:-) Det förstod reptilhjärnan ...och mitt stupfulla jag ...ett bra tag innan jag vågade erkänna och uttrycka det på nykter bas.
Och ibland tänker jag att alkoholen varit så viktig för mig eftersom jag i ngn mening är kontrollerad ...och Ibland har svårt för att låta känslorna styra ( samtidigt som jag upplevs extrovert och spontan ....det är komplext:-)
Tänker att detta med att sluta dricka alkohol är första och avgörande steget.
Och sedan finns det hur mkt utveckling som helst!

Få minneslucka i det sammanhanget, förstår det måste varit hemskt.
Så himla skönt att slippa det. Haft så många själv så usch. Jepp att vara nykter är verkligen första steget att vara den man är på riktigt. Kram?

Har hört talas om folk som mailat chefen och sagt upp sig på fyllan ? Det har jag inte gjort!

Men jag har ”gjort slut” med ett flertal destruktiva dejter på fyllan, och det var lika bra. Vill inte ens kalla det relationer. Det var ”bara” dejter ”with benefits” som pågick ett tag. Så destruktivt ?

Kram ?

...och ngt jag tvekade att dela. Finns ju inget självändamål i att dela sina värsta stunder. Men jag behöver också minnas och förstå.
Både vad alkoholen har stått för...på ngt sätt hjälpt mig med. Och hur förgörande den är.
Och att jag ö h orkar minnas ...för just den händelsen hade jag nästan förträngt ...handlar om att jag är nykter och kan se att det som hände var en effekt av att jag var alkoholist. Men jag förstod inte det -då. Hur illa det var.
Vill aldrig vara där igen. Så ovärdigt.

Att minnas hemska fyllekvällar (eller vem lurar jag, det kan vara mitt på dagen) är nog på gott och ont. Visst, om vi inte hade några negativa erfarenheter alkohol så skulle vi ju inte ha en anledning att sluta. Men usch, jag hatar att tänka tillbaka på vissa av dem och om det inte ger något att gå över det om och om igen så tycker jag att man ska försöka släppa det - för sin egen skull. Jag ser hellre det positiva med nykterheten och vad det ger mig istället för att fokusera på det negativa. Fast ibland är det effektivt också, typ mitt i ett sug så kan man ta fram det och säga ”vill du uppleva det här igen?” Nej, för fan.

För mig finns det ändå ett värde i att minnas precis hur det var - men också såklart att gå vidare...inte bara stanna och älta.
Men jag tycker att det finns så mycket fylle-romantik....och sånger som romantiserar alkoholen ....som människor i min absoluta närhet haft stora framgångar med.
Jag vill inte vara i den förnekelsen och traditionen.
Söndag kväll och jag har planterat blommor på altanen och tagit en lång promenad .
Kram alla ni som kämpar ??

Som försvann och som nu besparas dig pga tagit en sömntablett (måste upp mkt tidigt imorgon,) och vill inte skriva när den kickat in.
Jag tycker det är skönt att minnas och även dela de där riktiga skit-minnena. Ger mig en hint om det ANDRA liv som hade kunnat utspela sig om inte.... hinka en flaska vin en söndag morgon och missa viktigt kalas. Tack men jag är klar.
Konstigt nog har jag inga större problem med alkoholromantik.
Tycker det är trevligt när min man tar sitt fredagsglas även om det knappast skulle rendera en låt ?
Nu säger det svagt svirr i mitt huvud så det betyder godnatt. Härligt med altanen, tänkte på dig idag, och vad du planterar. Nåt fint säkert. En bra måndag önskar jag dig och en godnatt dessförinnan. Kram K, tack för att just du finns här ?✊?

...Se Klart!
Jag tycker också att det låter trevligt med din mans fredagsglas. Och jag lät kanske väl sträng när jag fördömde alkoholromantiken....alla som inte är alkoholister kan väl få hylla glaset. Alkisar kan väl också hylla glaset...så länge de inte skadar någon annan ..men när man skriver låtar om hur härlig alkoholen är och samtidigt sviker ungar och nära/kära på fyllan ...då klingar det ihåligt.
Låter kanske som en moraltant...men moraliserar nog mest över mig själv. Inte för att jag skrivit några framgångsrika hits ...men jag har skadat mig själv och mina nära. Mina nära mest i meningen att jag inte varit helt närvarande. Inte svarat i telefon och inte - fullt ut - tagit alla de initiativ till umgänge som jag önskat. Kunde också ha funnits ännu mkt mer för min gamla mamma på slutet....även om jag var hos henne ganska ofta. Men jag var inte så närvarande alltid.
Sommarvärme i dag och allting blommar.
Hoppas att alla dina små plantor och frön gror och växer.....
Du gror och växer ...så det knakar - det hör jag ?
Glad över det och tacksam för denna plats i cyberrymden där vi kan mötas!
Kram ??

Den har man ju svårt för. Liksom Jörn Donner-pappor och Paolo-myskillar.,, ohederligt (och vad gäller Paolo brottsligt).
Jag har haft ett mkt vin-marinerat umgänge. Funderar på hur det blir när vi är åter i det sociala livet. Har njutit av att bestämma själv och inte förklara mig för någon. Har gjort mig stark och som det känns nu- stadig.
Mest är det motviljan att livet ska ligga i formalin och klucka fram till pensionen, och sen eskalera. Tappa det, och ringa barn efter fyra glas. Nä.
Alla säger att det är så tråkigt att ha vit månad på sommaren. Jag tycker det är bra tid.
Hoppas du har en ok vecka (start) med de nyktra dagarna, och att jobbet lugnat sig lite. Mitt jobb är lika som hela denna vår, men jag har lugnat mig. Kram ??

Plantorna har skilda framgångar. Jag duttar med dem som små bebisar;,binder upp och VILL att de ska växa, inte dö, några i riskzon.
Med mig vet jag inte var det växer. Jag är bara så himla glad att slumpen ledde mig hit, gav mig en plats för detta stora projekt, låtit mig finnas här och utan att en enda dag känna mig ensam utan vetkligen få vara med. Tacksam.

...det skrämde ( skrämmer) mig enormt.
Ha all tid i världen och dricka bort den...bli allt äldre ( tjockare) och sorgsen. Och sjuk. Gå in i en dimma...inte svara i telefon.
Ja - äldre blir jag ju....och det sista årets vindrickande gjorde mig rund...kommer inte i min raka gröna klänning som j gillar så mkt. Men var sak har sin tid.
Nu vågar jag ändå tänka att jag kanske har en annan resa framför mig...som inte är rastlös och ryckig och dimmig. En resa som går inåt ( låter klyschigt...men jag menar det).
I dag tänkte jag på sommaren...jag vill träna och meditera.
Låter präktigt kanske? Men så härligt att längta efter det....och inte efter att dricka mig bort från verkligheten.

tips på bra låt delar jag också.,.
Alla låtar ( nästan) handlar ju om kärlek ...och denna säkert. Men jag tänker mer på mitt eget liv just nu,
Och en låt jag lyssnar på om och om nu är Georgia av Emily King..
En bagatell kanske ..men fin.

... vinpensionären är ingen vacker målbild.
Men träna och meditera blir faktiskt ännu coolare med åldern. Vi kanske slutar som såna där 108-åriga yoga-getter ??
Jag tror vi får skippa laddningen kring det vi är uppväxta med är präktigt eller tråkigt. Jag hör ju på mig själv när jag tipsar om kryss och tidiga morgnar. Ingen revolution kanske, eller så är det just vad det är. Iallafall min självbild är under omstöpning och resan inåt är väl ett extra bra mål i den här tiden. Jag tar sällskap. ?

Alkohol är inte för mig. Tänker ofta på att om jag dricker igen är jag på samma punkt där jag slutade. Huvva, dit vill jag inte.
Ja nog förknippas det med avkoppling och fest. Bort med den bilden. För mig är det bara ångest och elände. Att inte respektera sig själv och sin familj...

Ha en bra fredag. Kram??❤

Hej! Jag funderar också i bland på hur det ska bli när man blir pensionär. Det var en av de största anledningarna till att jag fick nog. Vill vara frisk, kunna njuta av att verkligen kunna göra saker som jag mår bra av. Familjen, kanske barnbarn, fisket mm. På heltid! Hade jag fortsatt med drickandet så hade allt varit förstört. Jag hade säkerligen gått en för tidig död till mötes, och blivit ihågkommen som den där som söp ihjäl sig.?

Nu känns det bra, jag är lugn, inte rädd och ser fram emot den dag jag går i pension. Men det är rätt många år kvar, så nu ser vi fram emot den närmsta tiden, den ljuvliga sommaren, värmen, ljuset, baden, nära och kära och att sova under bar himmel och vakna upp utan tillstymmelse till bakfylla.?

Ha en fin dag! Kram

Ja, pensionslivet är en bit bort, men det blir mysigt. Nu väntar helg som är det närmaste pensionen jag kommer.
Lugn, inte rädd. Vilket väldigt bra mantra, Torn! ?