av Mirabelle G-S

Mirabelle G-S
ons, 2020-04-15 - 11:05

Tack vänner, för uppmuntran, och att ni alltid finns där och plockar upp ångestfyllda rop i etern. Jag har slutat gråta och ler igen. Det finns ju liksom inget annat att göra än att härda ut, med såväl viruset som katastroftankarna. This too shall pass. Konsekvenserna får man hantera sen, och de blir knappast så katastrofala som de är i mina tankar. Jag har blivit en mästare på att missbruka min fantasi, särskilt i tider av impotent frustration. Något man absolut borde sluta upp med.

FinaLisa
lör, 2020-04-18 - 12:52

Här kommer en stor krya på dig kram ??
Tio månader nu alltså!???Grattiskramar och medaljer till den bragden också!! ????

Och tack för uppmuntran och stöd i min tråd!??

Vinäger
lör, 2020-04-18 - 20:57

Åh, Mirabelle, vad glad jag är att du är tillbaka. ? Så fint att läsa ditt senaste inlägg. Särskilt när jag såg de tidigare där du mådde dåligt.

Önskar av hela mitt hjärta att du snart blir riktigt frisk. Det tar på att vara sjuk länge.

Tack för fina kommentarer hos mig. ?

Kramar till dig

Mirabelle G-S
mån, 2020-04-20 - 10:46

Härligt med påhälsning från er tjejer! Jag har det psykiskt jättekämpigt just nu. Är inne på femte sjuk-veckan. Börjar bli frisk, men på jobbet vill de inte ha tillbaka mig förrän jag har varit HELT symptomfri i minst två dagar. Och småkrasslig efter en svår infektion kan man ju vara hur länge som helst... Jag krisar rejält. Identitetskris. Jag är ju den som aldrig är sjuk. Den som alltid är på jobb och håller ihop kaoset när andra kommer och går. Det är ju så larvigt egentligen att Hamna i existentiell kris av att vara sjuk. Istället borde man vara glad och tacksam att man inte är en av dem som ligger i respirator. Njuta litet av att skrota runt utan BH och pilla sig i naveln på obestämd tid. Hur många gånger har jag inte önskat mig just det? Men nej, ångesten kryper innanför skinnet. Varje liten symptomkänning spär på ytterligare, eftersom det betyder minst två dagar till hemma. Tänker att nu skiter jag i det här och går till jobbet ändå. Men där finns orubbliga grindvakter, och tur är väl det. All heder till grindvakterna.

Fibblan
tis, 2020-04-21 - 21:43

Kämpigt värre..förstår att du mer eller mindre klättrar på väggarna där hemma..! Men tänker som du, att det är tur att grindvakterna står där stadigt??! Har du gjort allt man kan där hemma..☺️? Tänkte att om du inte känner dig så sjuk längre och energin börjar återvända, så finns det säkert någon liten låda eller garderob, som skriker efter lite mer uppmärksamhet och ordning..?! Eller, vad vet jag..☺️(?) Hos mig finns det ett ganska stort antal ställen som skulle behöva lite mer omsorg..?.
Skönt o höra att du mår mkt bättre iaf?! Fysiskt då åtminstone..
Fortsatt krya på dig, så du kan komma iväg till jobbet och in i rutinerna, som du mår väl av ?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Vinäger
sön, 2020-04-26 - 08:31

Du skriver om identitetskris. Ja, det är tufft att låta den duktigaflickan, prestationsprinsessan, ta semester. Men jäkligt nyttigt. I längden. Det tror jag i alla fall.

Hoppas innerligt att du både är frisk och mår lite bättre. ?

Skönt att veta att du kommit så långt i din nykterhet. Du känns "säker". Men du vet ju också att vi aldrig är mer än en armlängds avstånd - från att lyfta glaset.

Styrka till dig.

Kram kram

Mirabelle G-S
sön, 2020-05-03 - 10:08

Prestationsprinsessan kom ut på andra sidan karantänen och insåg att om än mycket gått rätt illa under frånvaron så rasade världen inte samman. Det finns mycket att ta tag i, men det går rätt bra att rycka på axlarna och mässa ”Shit happens” också... Det var faktiskt min fina husläkare som hjälpte mig att få litet perspektiv, under ett ångestfyllt videomöte där hen sjukskrev ytterligare en vecka. Hen försäkrade att det är precis samma elände med symtomtombola och lång frånvaro för alla hen behandlar för covid. Hen försäkrade att läget är exceptionellt precis överallt och att varenda kotte i arbetslivet har en hel del kaos att hantera när krisen är över. Ingen har kontroll och ingen förväntas ha kontroll. Att få höra det hjälpte mig att rycka på axlarna.

Vid månadsskiftet klev jag över 11-månaders-strecket vad gäller nykterheten. Jag har tänkt allehanda romantiserande tankar om vinets förlovade dimma på sistens... Men jag behöver bara tänka tillbaka på den där gången efter typ 4 månaders nykterhet då jag föll till föga och drack ett par glas vin. Det plötsliga ångestpåslaget vinet förde med sig var rent vedervärdigt. Bara tanken får mig att rysa av obehag, och jag minns att vinet ger ju inte längre det där utlovade behagliga lullullet som får livets skarpa kanter att sluta skava... Vinet lägger bara sten på börda. Så jag låter bli det.

Kram på er alla forumvänner!

FinaLisa
sön, 2020-05-03 - 14:45

Tack för ett bra mantra Mirabelle!?? Precis så funkar vinet nuförtiden så det är ju bara att låta bli det.
Varför ska man frivilligt bära på massa extra tyngder om man inte måste?!
Vad skönt det måste kännas att snart ha 11 månader i ryggen, ?
Jag sprack ju strax före mina 4 månader i mitten av februari och har haltat lite till och från sedan dess..?

Men nu tar jag rygg på dig Mirabelle och fan själv ?ska få se att jag ska lyckas!!✊?

Hoppas att du ska få din tillvaro i ordning med jobb och allt och att du ska få vara frisk framöver ?
Stora kramen ?

Vinäger
sön, 2020-05-03 - 15:00

Så glad att du mår bättre igen, både fysiskt och psykiskt. Och att prestationsprinsessan fick sig en nyttig aha-upplevelse. Tycker själv att det är skönt att komma tillbaka till jobbet och se att om det än inte är precis som jag önskat, så har det funkat helt ok i alla fall. Mycket lärorikt.

Skönt också att det var som jag trodde. Du klarade att låta vin-tankarna stanna vid just tankar. Du är en av mina största förebilder här och det fortsätter du att vara.

Glad också över att du fortsätter att skriva här. Behöver inte vara så ofta, men en uppdatering då och då uppskattas mycket. Men, kom ihåg, ingen press. Forumet är frivilligt och utan tvång.

Kramar i massor till dig, Mirabelle. ?

Fibblan
tors, 2020-05-07 - 13:18

En ynnest att ha dig här på forumet är var det är✨! Små instick då och då i din egen eller andras trådar, gör oss alla gott☺️! Skönt att höra att du känner dig tillräckligt frisk för jobb igen och att du hanterat denna speciella sit. så väl ?! En utmaning på flera plan, kan man ju minst påstå..Men du fixade även detta och nykter dessutom (förstås..?!). Men visst är det närmare till tanken på a, när det mesta känns tungt.. Glad för både din skull och vår andras att du passerade 11-månaders strecket, snart 1 år med andra ord..????! Du visar att det går??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Mirabelle G-S
lör, 2020-05-30 - 12:36

Hej go vänner! Gudars vilken fart det är på forumet. Jag höll på att aldrig hitta min tråd igen... Jag jobbar, men lider ännu av sviter från sjukan jag hade. Under eftermiddag/kväll får jag låg feber, intensiv huvudvärk och problem med magen. Andfåddhet och rusande puls vid små obetydliga ansträngningar, fortfarande. Läkarna har kollat mig från topp till tå. Jag är inte smittsam, det är ”bara” vad de kallar rest-symtom efter en långvarig infektion. Min man, som jag smittade, blev testad till slut, och visade positivt för covid-19. Så jag antar skiten is over and Done with för vår del när vi någon gång om x antal veckor är återställda. Just nu är det mycket som skaver kring just det här med covid. Jag ser rött när FHM går ut med info att det är liten risk att bli smittad i skolorna. Jag blev smittad i grundskolan. Av elever. I ekvationen finns även konstaterat smittade vårdnadshavare i hemmet hos en del elever. Om ett dörrhandtag kan sprida smitta, varför inte barn? Jag känner till många fler inom skolans värld som blivit smittade just i skolan. Men varken elever eller personal testas, så det finns inga bevis att använda sig av för att motsäga FHM. Och tystnadskulturen råder. Det går inte att gå ut offentligt och berätta om sina upplevelser, då det är en prekär situation både vad gäller tystnadsplikt gentemot drabbade kollegor, elever och vårdnadshavare, och vad gäller lojalitet mot huvudman. Så man får bara hålla tyst. Fast man vet. Det skaver så in i helvete i mig, och har lett till en del dagdrömmar om det ljuva lullet i bottnen på en vinflaska. Men jag har inte hemfallit åt frestelsen. Den 1 juni firar jag ett år nykter. Jag får trösta mig med segern mot alkodjävulen och att vi vad det verkar tar oss ur vår långdragna rond mot Corona med livet och en någorlunda hälsa i behåll.

FinaLisa
lör, 2020-05-30 - 16:17

Jag har förstått att forumet har skakats om på något vis de senaste dagarna..? det är många som inte hittat sina trådar...
Hursomhelst, så kul att du tittade in, åtminstone en man känner igen sen förr?
Ett år på måndag för dig!!????? Stort Grattis!? Gud, så skönt det måste vara!

Men så jobbigt att du varit så dålig så länge? och så läskigt att inte känna sig trygg. Allting känns så osäkert och man vet varken ut eller in...?
Hoppas du och din man återhämtar krafterna ?? och lycka ? till!
Kramar ???

Fibblan
mån, 2020-06-01 - 18:27

..kring Corona..en hel del direktiv som krockar ute i olika myndigheter/organisationer, trots att det på ett stort, generellt plan kan te sig som en gemensam linje..?❗
Hoppas också för eran personliga del är over and done, även om ni fortfarande kämpar med resterna av det..?. Känner en som också tampas med rester s.a.s. utav det, och det är typ 2 månader nu?! Usch j, j-la virus rent ut sagt?!

Men nu till det jag egentligen mest av allt ville säga:

gRAttIS -GRattIS- GrATtiS!!!
?✨?✨?✨?✨?✨

???(a-fritt förstås ?)???!!!
1 ÅR IDAG!
Vilken grej?!
Så glad för din skull- det är ju en milstolpe som heter duga??!
Heja dig och massor med Grattiskramar???!
/Fibblan ?.

Andrahalvlek
mån, 2020-06-01 - 19:47

Så mäktigt att nå den milstolpen! Räknar du dagar och månader fortfarande? Jag närmar mig själv månad fyra nu.

Tänker att det kanske är som med små barn. I början räknar man nästan timmar, sen veckor och månader och efter två-tre års ålder brukar man räkna hel- och halvår.

Och när man fyllt så mycket som 50 år så räknar man sig som 50+ resten av livet ?

Kram ?

Mirabelle G-S
mån, 2020-06-01 - 22:19

Tack för gratulationerna❤️ Jag hade redan glömt igen att det det var årsdagen idag ? Terminsslut är litet en tid på liv och död, så allt utom jobb faller bort... Jag räknar inte dagar längre, eller ens månader egentligen. Eftersom jag vet att månadsskifte betyder ytterligare en månad under bältet kollar jag ibland hur många månader som gått sedan den där dagen när jag lämnade en sjukt ohälsosam arbetssituation bakom mig, och därmed även vinflaskan, en halvläkt utmattning och ett hägrande återfall i ätstörningar... Bästa beslutet jag fattat. Jag var på väg neråt utan botten i sikte. Nu harmas jag litet lagom över det ena och det andra på ett alldeles sunt och hälsosamt sätt ? Kram på er!

Ensam1984
tis, 2020-06-02 - 08:28

Ville bara komma in, kom på i dag att det var ju i går som var din årsdag. Så stolt över dig.

För mig går det upp o ner, får ingen stabilitet tyvärr och använder A för att dämpa ångesten stundvis dessvärre. Men jag vet att jag kommer åter. Väntar fortfarande på utredningen och får ingen hjälp från sjukvården tills dess så befinner mig i någon slags ingenmansland, reelles kanske borde kalla det frizon. Men just nu är det okej, det har varit fruktansvärt. Kommer komma tillbaka, för jag vet att det funkar... och du är min inspiration. ❤️

Mirabelle G-S
tis, 2020-06-02 - 22:09

Härligt att få påhälsning från dig! Jag saknar våra filosofi-race ? Det är klart du kommer tillbaka. Du bara hämtar andan litet. Det blev så mycket med din evighetsflytt, utredningar och allt. Så bra att du är inställd på att söka vård så fort det är möjligt. Jag tror på dig! Kram

Rosa-vina
ons, 2020-06-03 - 16:35

Ett helt år. Superbra jobbat ???
Det är fint att kunna följa dig som går före. Det ger mig hopp.
?

Mirabelle G-S
sön, 2020-06-07 - 12:19

Nyktert är det här ? Känns fint att kunna inspirera litet hopp vad gäller den biten ? Vad gäller Corona däremot... Över tre månader efter insjuknandet mår jag inte bra. Fortfarande. Bakslagen haglar inte lika tätt. Men de kommer. Ungefär halva veckorna har jag fortfarande svårt att fungera i vardagen pga svår huvudvärk, feberfrossa, diarré-attacker, ledvärk och enorm trötthet. Maken upplever det samma. Börjar kännas så hopplöst. Nu påstås det dessutom att man kanske inte alls blir immun ? Alltså... det gååååår bara inte. Jag klarar inte av att få det här eländet igen, om jag någonsin får må bra igen ? Tänker att det kanske är dags att helt byta karriär. Att jobba med människor lönar sig bara inte, vare sig i plånbok eller hälsomässigt. När man nu blir ställd i pandemins frontlinje, som någon slags virus-minröjare... Det känns inte hållbart. När nästa pandemi kommer är jag förmodligen äldre och skörare. Och då kommer man ändå att ställas på frontlinjen, för i Sverige ska skolan hållas öppen till varje pris, och fungera precis som vanligt, utan att det går att följa några rekommendationer. Utan någon som helst smittspårning runt sjuka elever, pedagoger, vårdnadshavare. Riskgrupper skyddas inte. De med riskfaktorer ska, liksom unga friska kollegor, jobba på alldeles som vanligt och låta sig infekteras för samhällets bästa. Ett samhälle som skiter i att vi blir sjuka, i vissa fall med bestående men eller död som utfall. Varför i hela friden skulle jag vilja ställa upp på något alls för det samhällets bästa? Jag vet inte vad jag vill med att gnälla här. Bara få ur mig frustrationen, antar jag. Och uppmana alla som sluppit bli sjuka hittills - Tvätta händerna. Håll avstånd. Jobba hemifrån ni som kan. Handla på internet. Och drick inte vin. Det hjälper fortfarande inte.

VaknaVacker
mån, 2020-06-08 - 09:01

Vad fint. Måste kännas såå bra.
Precis flyttat över hit till Det vidare livet, så jag har lite att kolla in.

Låter kämpigt med hälsan din. Hoppas på det bästa för dig! Kram?