Hoppas att dagen har varit fin.
Själv har jag ( äntligen! ) haft min dotter på besök ...och hennes fina sambo och vi har tillsammans gått igenom min mammas saker/lådor/fotografier osv,
Så fint....att få ge vidare saker som jag har växt upp med...till dem.
Och att se på tingen....med kärlek - eftersom de bär på en historia.
När jag läser om dina jobbmöte Se Klart så tänker jag att livet ÄR svårt och yrkeslivet är fyllt av olika viljor och ambitionsnivåer.
Det är ofta ganska tungt att stå i detta korsdrag av olika viljor ...och att driva en linje...
Min största trigger för att dricks är alltid när jag slutar arbetet och går hem.
Dagens ansvar och konflikter ( stora som små) ligger på axlarna och jag står liksom inte ut att befinna mig i det ( även de dagar som varit ganska bra) . Jag vill ha snabb absolution, snabb ansvarsfrihet och snabb avkoppling...
Men nu är den dörren stängd. Snabb-spåret med alkohol.
Och jag får leva kvar i den komplicerade verkligheten...
Och bara så....genom att försöka acceptera tingens ordning och mina egna möjligheter...och begränsningar....kan jag komma vidare.
Världen och yrkeslivet kommer aldrig att bli enkelt att navigera i. Men jag kan kanske..långsamt förändra hur jag reagerar på olika utmaningar.
Men lätt som en plätt blir det aldrig.

Tack för kloka ord, Kaveldun. Utan att jag har tänkt så mkt på det så sätter du finger på en helt klart ”svag” punkt, dvs att även jag allt oftare dragits till alkohol efter jobbet, och som någon sorts stötdämpare mot det som skramlar inuti efter en lång dag där jag då och då känner mig som en sorts - värdinna, dvs professionell, samarbetsvillig, etc etc.
Min svarta november (och december) 2019 var verkligen dessa mörka eftermiddagar, vägen hem, hämta mat och under väntan snabbt dricka två glas vin för att andas.
Men att ta sig igenom detta, och just den här situationen är knepig. Men det måste vara bättre att göra- som nykter.
Det låter fantastiskt att du fått träffa din dotter och sambo, och dessutom fått ordna m ngt så fint som din mammas saker- ihop. ?Jag blir nyfiken på om de frågar kring dina alkohol-vanor? Mina frågar inte längre. Jag har förklarat att både jobb och kropp kräver nykterhet och att ju längre tiden går, desto fler fördelar, helt sant också.
Tack för att du skrev ?? Ha en bra kväll nu. Kram ❣️

Att jag inte dricker är ingen stor sak för barnen ( tror jag). Jag skulle hymla om jag påstod att de inte alls märkt av mitt drickande...det har varit några tillfällen när jag även med dem fick i mig för mkt. Men jag har aldrig varit riktigt full inför dem och de anar inre vidden.....
Vi har ibland pratat om att deras morfar drack för mkt och att de bör vara uppmärksamma....Och jag har sagt att jag är en beroendeperson.
Men jag tror faktiskt aldrig att de på riktigt oroat sig för mig.
För de vet inte. Mitt drickande har varit mkt dolt..
Så att jag nu inte dricker är ingen stor sak. Jag försöker ju gå på diet och de accepterar den förklaringen...
Det är ju lite fegt av mig att säga så...och en dag ska jag berätta mer. Det tror jag är viktigt...men jag är inte där än. Behöver bottna lite mer.
I dag läste jag en artikel av Agneta Pleijel i DN . Hon skriver om hur hon blir väldigt sjuk - och helt hjälplös - efter ett fästingbett. Hon är sjuk mkt länge och hennes man gör precis allt...sköter om henne. Och hon beskriver att det är första gången i livet som hon egentligen upplever kärlek. Att hon alltid känt att kärlek är ngt man ska förtjäna....inte bara få. Och att hon hela sitt liv tagit hand om - allt.
På så vis blir heja sjukdomsperioden ngt både svårt - och vackert. Hon blir likdom för första gången buren ...av andra. Och hon slutar bära. Den erfarenheten gör ngt med henne...hon beskriver sig som en en delvis annan människa.
I mötet med alkohol så måste ju vi - för att komma vidare - också ta emot hjälp. Och visa vår hjälplöshet.
Och i det - avgrundsdjupa språnget - finns något läkande. Det låter väldigt religiöst:-)
Men oavsett om man tror på Gud eller inte ...så har ju mänskligt liv en slags gemensam dramaturgi. Och vissa skeenden är väldigt svårt att greppa i teorin ( som att bli förälder ex) . Man måste leva dem ...uppleva dem.
Det gäller ju även detta med att gå från att dricka till att inte.

En ljuvlig dag! Spankulerat runt och inspekterat mina små växtligheter (obs, inte någon framgång) men hoppas det ska ta sig lite längre fram. I våra perennrabatter pågår allt som vanligt men lite mer välrensat. Jag är nybörjare på detta med att förså så detta får vara mitt test- år liksom en nykter vår och sommar.
Ska läsa intervjun Kaveldun. Tack för tips. Jag har inte något motstånd mot Gud, tvärtom. Ibland tänker jag att detta stora och livsomvälvande beslut, för mig, kräver kontakt med en högre makt och en tillit till livet - skapelsen? Att livet ”vill” gott om vi kan och mäktar med dess utmaningar. Jag tittar på det som varit bottenfrusna lökar och groddar och som nu söker sig mot ljuset, Vill upp och vill leva och malla sig i sin prakt.
När jag skriver i andras trådar och försöker ”locka” med det här nyktra livet låter det allt annat än frestande. Men kan ju absolut jämföras med föräldraskapet, svettigt och jobbigt stundtals men en grundkänsla av mening som i någon mån är - gudomlig.
Nu en till kopp just gudomligt gott kaffe, en persika och en snus. Slippa vara bakis en söndag, tackar mig själv, och alla er här. Ni är bäst! Kram och njut av dagen. ❤️
Ps. Nykter idag.

Låter härligt med ditt trädgårdsintresse! Snällt av din man att fixa med pallkragarna? Har du tillsatt tillräckligt med näring/ gödsel i jorden? Det brukar göra stor skillnad har jag märkt. Min fru brukade vara den som skötte rabatterna här hos oss, men hon har kommit av sig i år, och tycker mest det är jobbigt.? Tror det är pga coronan, hon har alldeles för
mycket att göra i sitt jobb som lärare nu. Så nu sköter jag nästan allt ”utomhus” trädgårdslandet, gräsmattan, rabatterna och husfixande. Men det gör mig inget, jag tycker det är kul och givande.?

Det börjar närma sig fem månader för oss nu, känns riktigt bra tycker jag.? Det är märkligt hur man fortfarande utvecklas av det nyktra livet. Små positiva upptäckter kommer fortfarande lite då och då.

Ha en bra måndag nu!

Kram

Torn, har fått gödsel av bonden och köpt svindyr på Zetas, som jag blandat med jorden. Vet inte riktigt hur mkt. Läser massor och googlar men tycker allt börjar på överkurs...Nu ät det mesta planerat, mina kålplantor stannade i växten trots omskolningar delux. Några tomater växte fint, sen bara vek sig och gick av. Nåja- Detta är mitt läro-år på många sätt, och än så långe billigare än vinet! Kram, låter som din helg var härlig, även min. 5 månader känns rättvist! Kram ?

En helg med massor av avkoppling, njuta ute- greja, bära, gräva. Gulla med små och lite större plantor som ska ner i fin jord. Det SER fint ut i min trädgård nu. Dahlian är Dock anemisk så en sån där dahlia-kvinna i linne-skjorta tycks det inte bli av mig i år.
Nykterheten går så bra så jag är rädd för övermod. Men då kommer jag ihåg att jag är dödlig. Slaven på Triumf-vagnen. Knackar mig på axeln.
Lycka är att helgerna blivit bra igen efter att under de första fyra nyktra månaderna- föredra vardag alla dar i veckan. Njuter av annat, och mycket att prata om och skratta åt, ihop m min man. Känslorna känns mer just nu. Tyvärr också de jobbiga.. Kanske orkar jag engagera mig mer i olika saker (eh, ingen sak kanske min man?)
Som alltid tacksam och glad att kika in här. Imorgon tidig start på dagen så nu godnatt. Kram på er. Var och en som läser. ??❤️

Frosten nattetid har knäckt de tappraste denna vår. Så också typ hälften av mina lavendelplantor i balkonglådorna. Hoppas nu att resterande hälften växer till sig.

Kram ?

Över dagen.
Hjälp, jag tror det varit bra för både mig och nyktra jaget att vara i en så avskalad miljö som landet är. Pulsen går upp och ärenden som ska uträttas med massor (nåja) av människor. Läkartid, klipptid, barnbarns-tid. Sen ”hem” ikväll och vattna det som lever i krukorna.
Du har rätt andra halvlek, har varit väldigt kalla nätter.
Gick upp himla tidigt i morse och satte igång dagen, tack nykter helg för att måndagen känns inspirerande. Nya tag!
Nykter idag. Inget att tveka på. ??

..,jag har njutit enormt av de dagar jag arbetat hemma de senaste månaderna.
Vi är väl också små sköra plantor och behöver lugn och ro och näring och skydd mot för mkt blåst och stress.
Och jag har - som jag skrivit - så svårt med skarven mellan arbete och fri tid. Jag famlar liksom i den där övergången ....mitt mer kontrollerade yrkesjag ska gå över i mitt ’fria jag’....och då vill jag ha lite bomull och glömska och tröst.
Nu får jag hitta andra vägar för det....promenad, Falsk identitet, läsa, laga mat...
I kväll hade jag möte med min bostadsrättsstyrelse...vi satt ute på vår vackra innergård och rosorna prunkade.
Det är halvkul med sådana möten ...mera plikt än lust såklart. Men jag kunde ändå känna en glädje och kärlek till mina grannar. Vi är så olika men råkar bo i samma hus...
Och vi försöker göra ngt gott tillsammans ändå. Och på lördag ska vi grilla och hjälpa vår äldsta boende att ta sig ner på gården...och placera henne på ett säkert sätt...ge henne lite vin ( det är inte alkoholromantik ...utan trevligt) och prata.
Själv ska jag dricka den raffinerade drycken cola light?..och vara tacksam över det.

... ja sådär lite tyst, alltså.
Sprängs av försommarkvällen, sprängs av energi- som jag orkar- just nu.
Jag sprängs av att vakna tidigt och få kaffe på sängen (alltid) sprängs av en ny liten människa som kommit till världen. Och hur mjuk och pytteliten hon är och av att hon ska växa upp och bli min kompis. Sprängs av stolthet över mina (för dagen) fina pallkragar med kronärtskockor sallad, ärter, rosenskära. (Okej i runda slängar 40% svinn och tork- eller övernattningsdöden).
Småsprängs hela den här dagen över att vara; frisk (läkarbesök och gyndito), att ha råd att köpa en kasse goda grejer från saluhallen, att ha mycket att prata om med min man påväg tillbaka till landet och att jag får honom att skratta, väldigt ofta, nuförtiden. Just idag har jag även sprängts över att jag tycker att han är så snygg så bara jag får honom att skratta så räcker det.(objektifiering delux) haha.
Om du inte tröttnat av detta nyktra livsstilsskryt- och du vet ju att det går i vågor i mitt liv. Så vill jag säga att EN sån här dag, om året, gör det värt.
Kan inte svära på att det är mitt nyktra liv. Kan inte svära på att det inte är det. Men om jag träffade mitt humör idag skulle jag säga I’ll have what she’s having. Ljuset, månen, barnen, svalornas svirr. Imorgon går denna arbetsmyra upp tidigt. Imorrn kan sprängämnet vara av helt annan karaktär. Ni vet ju.
Så jag stillar mig nu.
Om, om, om du kämpar dag ett, vecka tre, månad 1,5.
Lyssna på Håkan Hellströms:
Du Är Snart Där,
Fortsätt
När mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt, som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt.
Kram och godnatt alla som tvekar och stångas, som har sina grå dagar fast kvällen är ljummen, som inte ser något halvfullt glas utan tomt. Fortsätt. ❤️

...det var det ju också - en låttext - såg jag när jag läste lite mer noga?
Men hela inlägget var ju som ett soundtrack till en riktigt fantastisk dag...
Lyssnade faktiskt också på Håkan H i dag...min favoritlåt Valborg.
Och mindes min ungdom i Azaleadalen...

Innan låttexten var lite mer i Peps Perssons anda kanske? Azaleadalen- låter Astrid Lindgren för mig, idag blommar körsbärsträden. ??

Idag är det mer sprängande schema men det ska klaras utan för mycket stress tänker jag. Viktigt.
Nu börjar min dag vid datorn. Tänker att den blir bra, att jag löser problem som dyker upp. Att jag inte måste ansvara för mer, just nu.
Att jag inte kan ansvara för mer!. Se begränsningar är en viktig lärdom för mig och hitta bra nog inom ramarna.
I övrigt skiner solen här. Som alla nyktra morgnar vaknar jag med en känsla av livet och kaffesug. Lika starka drivkrafter, haha.
Nykter idag. Kram ❣️

... om nykterhet, sånt jag hört och läst, har alltid känts som en ökenvandring utan slut.
”Äkta känslor” - jo tack, jag har så det räcker.
”Mer känslor” - se ovan...
”Ärligt liv” - verkar jobbigt
”Ett annat sorts liv”- jag vill inte ha ett annat sorts liv, bara lite mindre alkohol och inget sug och helst inga baksmällor.
Nu lever jag själv i de där citaten, och många fler som jag fyller på här som om det inte fanns en morgondag. Det är bra. Ibland är det helt fantastiskt, alla mer känslor som jag glömt bort, lätthet i livets handlag och lite mer allvar.
Det är annorlunda och en himla tur att jag gillar det här livet bättre för det finns inget alternativ.
Ibland känner jag mig gammal och det är jobbigt rycket jag, lägg därtill mina kilon jag inte orkat ta itu med. Men inget åldrar människor så snabbt som alkohol, vinplufs och för satt inte tala om insidan och hjärnan, cancer och dö i förtid.
Samma där- broschyrer jag inte direkt lusläst tidigare, dåligt samvete, förträngning.
Grattis er som är här och alla vi som strävar och längtar efter ett bättre liv och som tar oss dit steg för steg. ❣️

Hej!

Jag har inte varit inloggad på forumet på några dagar och såg ditt jobbinlägg först nu. De andra har skrivit många bra tips och jag har inget mer att tillägga riktigt. Jag ville bara säga att det var starkt av dig att inte dricka något trots att du hade det svårt på jobbet. Jag hoppas att jobbproblemen kommer att lösa sig framöver.

Kram

Ja - det är annorlunda och nytt.
Och sant - inget sliter så mkt på en kropp som alkohol ( kanske cigarretter?)
Med ökad ålder så förändrades mitt ansikte alltmer efter en kväll med många glas... dragen blev liksom grövre och svullnaden var påtaglig. Det räckte med några dagars nykterhet för att jag skulle se en skillnad.
Sista året var det också som en spärr kopplad till mat och choklad osv försvann ..alltid i samband med alkohol. Och när jag var bakfull så längtade jag efter fet och kolhydratrik kost..,och mina 10.000 steg som jag ändå klarat sv att ta år efter år blev färre och färre.
Jag tror att jag gick upp nästan 10 kilo på knappt ett år.
Och det var en ....av otaliga anledningar till att jag inte stod ut längre.
Och jag hade ju en plan kring viktminskning - som många här...
Nu är jag inte lika säker på hur viktig den är...
Jo - jag vill absolut komma i form och komma i mina kläder.
Men det viktigaste först ....nykterheten. Det är en så stor sak för mig att sluta dricka efter dessa år av överkonsumtion. Och jag märker också att alkoholsug hänger ihop med hunger.
Att då starta en bantningskur innan jag sitter lite stadigare i min nyktra sadel verkar inte längre så klokt.,
Vi är olika...så detta är inte ngn utsaga om hur man bör agera. Bara hur jag tänker ....nu.
Försöker se med lite ömhet ( inte lätt...det medger jag) på bilringarna och att jag kör en begränsad garderob. Ögonen är ändå klarare ...och huvudet. Och jag ska inte utsätta mig för hunger just nu.. det triggar andra begär.
Däremot försöker jag gå mina steg... och jag ska snart ge mig av på en tur.
Att ha lust att gå en promenad på kvällen - det är stort. Och kroppen bär mig ändå ...jag har två ben.
Kram ??

Det är nästan kusligt hur mitt sätt att tänka både på alkohol och allt annat har förändrats sen den 8/2, den sista dagen jag drack.

Jag tänker ofta på Annie Graces ord: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen.” Jag tänker att det är helt rätt. Känner en mycket större glädje/nöjdhet i vardagen nu.

Mitt liv tidigare var en transportsträcka till nästa gång jag fick dricka. Mot slutet var det inte långa sträckor. Nästan varje morgon började det om. Kräver baksmällan en återställare? Kan jag vänta några timmar? Sen inleddes nästa transportsträcka tills jag tillät mig själv att dricka.

Nu lever jag mer nu, nu, nu. Är jag på jobbet är jag på jobbet. Inte jippi direkt, men helt okej. (Jag gillar mitt jobb nästan alla dagar. Det är slitsamt att aldrig ”hinna ikapp” bara.)

Jag lyssnar på min kropp mer. Är mer kvällstrött. Drar i handbromsen när hjärnan checkar ut. Är mer snäll mot mig själv. Tänker och säger inte bara ”man kan bara göra sitt bästa” utan KÄNNER det också.

Tankarna på alkohol kommer allt mer sällan. I början bävade jag inför helgen - nu tänker jag bara på hur skönt det ska bli med ledighet och hur mycket roligt jag ska hitta på. Hur skönt och mysigt det ska bli.

Jag känner mig så stabil i min nykterhet att jag inte tänker någon bortre gräns alls. Det känns som det här kan bli det ”normala” för mig. Jag vill inte riskera det här genom att prova att ”dricka lite”.

Det känns som om jag på sikt rakryggat kan berätta om min nykterhet för den som vill veta. Jag tänker inte stå på scen eller podda om det, men blir det tillfälle så kan jag nog prata om det. Utan hemska detaljer.

I ett klipp med Craig Beck som jag såg nyligen skiljde han väldigt tydligt på alkoholister och problemdrickare. Alla han hjälper är problemdrickare.

Alkoholister behöver övervakning av sjukvård på något sätt under avtändningen eftersom deras fysiska beroende är så starkt menar han.

Problemdrickare är i första hand psykiskt beroende. De är så vana vid att dricka i alla sociala situationer. Vana vid att dämpa negativa känslor och förhöja positiva känslor med alkohol.

Och eftersom jag har haft problem med att ens tänka ”jag är alkoholist” så anammar jag hans tänk.

Jag har haft ett problematiskt förhållande till alkohol, och därför har jag slutat dricka. Det känns okej att tänka.

Snart också säga kanske ?

Kram ?