...låter som rader av Håkan Hellström.
Tack Torn, Vakna Vackert och Se klart ...för inlägg.
Tänker att det många av oss lyfter här - det som ger livet mening och lycka - är ganska vardagliga ting som att fiska, så små plantor, sova ute ( ja...kanske inte ngt man gör dagligdags:-) men ändå. Något som ändå finns inom räckhåll för många. Det kostar inte väldigt mkt pengar eller stor ansträngning.
Det är ju vardagen som är livet ..lyckan. Och som blir till aska och intet ...när man dricker och är bakfull de få lediga dagar man har.
Jag har ändå en liten förhoppning om att pensionärslivet kan bli gott....
Som nykter märker jag att jag har ganska lätt för att vara glad över de där vardagliga, små tingen - gott kaffe i solen, en Mårbacka som slår ut ( ungefär vad jag förmår odla på altanen) ett sms från mina barn.
Att hålla vardagen i handen ...det är fint. Och faktiskt omöjligt när man missbrukar alkohol.
Kanske är man ovarsam om vardagen för att man bara tar den för given...den finns ju alltid kvar, tänker man.
Tills den plötsligt inte gör det. Och då är förlusten enorm.
Tycker att det många av oss här erövrar på nytt är en fungerande vardag ..med små och stora glädjeämnen. Och svårigheter såklart ...som går att ta sig igenom.

Precis så är det. Livet är dagarna som bara går och går. Definitionen av lycka är att vara nöjd med det man har.

Och alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje över vardagliga ting. Det sker rent kemiskt i hjärnan alltså.

Jag vill aldrig mer förgifta min kropp eller hjärna med den skiten ?

Kram ?

PS. Jag älskar verkligen dina poetiska betraktelser. När du skapar dig en stund av stillhet. Låter orden först komma till dig och sen ut i skrift. Du ska fortsätta nära din dröm att skriva en bok, det skulle bli en bra bok tror jag.

Tycker jag mycket om när du skriver här. Och när du inte gör det, funderar jag lite på hur du har det, hur det går med pelargoner, mamma-sorteringen och sova-ute-drömmarna? Hoppas du har en fin söndag, Kaveldun. ??

Andra halvlek och Se Klart!
Blir glad av att läsa...
Haft en ganska lugn helg ...förutom årsmöte med bostadsrättsföreningen och gårdsfest.
Det var fint - varmt. Det är något fint i att människor som råkar bo i samma hus möts och umgås. Den äldsta är över 90 år och den yngsta är bara några månader.
Min särbo är här....vi pratar inte så mycket utan sitter och läser på varsitt håll, dricker kaffe, lagar mat.
Vi är olika ...han är en mer lågmäld och introvert typ...med mkt värme och humor.
Han är också den jag varit helt öppen med ( inte helt....men ändå i princip öppen) kring mina alkoholproblem. Jag är glad över att jag varit öppen ....vet inte hur det skulle gått annars...
Om jag varit yngre så tror jag att jag försökt förändra honom mer...eller stört mig mycket på hans mer introverta och lite långsamma sidor.
Det gör jag ( nästan) inte alls nu.
Han är som han är - jag är som jag är. Han är en mycket rar och ömsint människa..och jag tycker om att ha honom bredvid mig. Det är trivsamt.
Jag upplever det ännu mkt mer nu när jag är nykter. Glädjen över det vardagliga, trivsamma.
Han ger mig också stort utrymme...och det betyder mkt för mig. Att inte känna mig trängd.
Jag tycker att denna resa i nykterhet kräver mkt egentid...jag behöver tänka och känna och fundera. Jag behöver skriva här...
Jag är fortfarande lite skör i min nykterhet.
Nu är sommaren här och jag ska resa ( lite i Sverige) och bo i stugor och på Sigtunastiftelsen...och allt ska jag göra utan vinet som sällskap och avkoppling och guldkant och kitt.
Jag ska betrakta och leva sommaren nykter.

Man kan nästan tro vi hittat varandra genom nåt trolleri, många saker i våra liv och tankar liknar varandra. Så även detta med något långsamma partners (som ger mycket space och rörelsefeihet)
Någon dag när du orkar får du gärna berätta om hur du känner inför den nyktra sommaren?
Oro? Tråkigt?
Jag tycker det känns ovant och måste ju hitta något sätt att på riktigt vilka umgås med människor. Har också varit i stort behov av tid med mig själv. Och skörheten är en nära kompis. En får vara rädd om sig. Just senaste dagarna har jag ändå känt någon ny känsla av att vara lite robust. Det kan säkert gå över till imorgon...
Sigtunastiftelsen, så fint. Jag har plötsligt börjat längta efter att åka på kloster. What has become of me ?
Ville bara kika in och säga hej. Det är sånt turbo (härligt!) på forumet nu så, hänger inte med i alla svängar. ??
Fint att få hälsa på vid fint Kaveldun som jag nog ska inspektera i helgen, där de växer, precis som du. Och nu fick JAG idag-sidans pris.?? Sov gott!

Det låter som en härlig balans ni har med era livskamrater Kaveldun och Se klart. Jag har också turen att leva med en lugn och lågmäld person som jag kan trivas i tystnad med. Som alltid finns där, men som inte vill mig något hela tiden.

Ja Kennie - det är ju verkligen ngt att vara glad över. En människa att trivas med. Grattis till oss:-)

Se Klart - hur jag ser på sommaren?
Jo lite fundersam är jag nog. Sommaren är ju ändå de där långa måltidernas årstid...med vin i glasen.
Resor ( blir ju mindre av den vara i år) och sena nätter.
Hyr ett hus en vecka och båda barnen med sina respektive är med....
Sedan tänker jag att den förhöjning som vinet skänker dem ....också kommer mig till del. På ngt sätt.
Och så kommer jag säkert att gå och lägga mig tidigare än alla andra....och gå upp tidigt.
Men jag är ju en lite äldre dam ? också.
Jag hade inte ngn akut abstinens när jag slutade dricka...men kämpar nog lite med en svagare post-abstinens. Kroppen och hjärnan har inte riktigt kommit ikapp.
Hur tänker du själv kring sommaren Se Klart?
Det som skrämmer mig lite ( ibland) är att jag fortfarande kan känna mig trött...
De dagar jag är pigg så är jag glad...men i tröttheten lurar ngt depressivt ( som dock lättar så fort tröttheten lättar..så jag tror inte att jag är deprimerad egentligen)
Ja Sigtunastiftelsen ....det ska bli så härligt att bo där några nätter. Det är fantastiskt vackert och ruskigt andligt:-) Det är också prisvärt i dessa corona-tider.
Vem vet - vi kanske möts där bland rosorna och böckerna...
Nu längtar jag hem till min soffa och väl där ska jag hyra filmen Unga Kvinnor som Greta G (?) regisserat
....kommer inte ihåg hennes namn nu. Men älskade hennes film Frances Ha ...som kom för några år sedan.
Det är sådana saker jag ser fram emot ...these days.

Gerwig heter hon:-)
Och Frances Ha kan man också streama via SF Anytime.
Leve tekniken ???

.,, det får jag inte ihop med dig.
När jag svängde in på vår parkering idag spanade jag på ett urvackert hus mittemot oss som jag för länge sedan tänkte att vi kanske skulle köpa. Sen blev det inte så, och vi har det egentligen bättre såhär. Men. Idag tänkte jag att om jag blir som min mamma kanske jag lever 25-30 år till... och lär både hinna och orka byta hus.
Nu är det inte till salu och vi har inte råd men mest tanken.
Att vi har så många år kvar, och på något sätt måste livet laddas om här, och kanske är det just vad vi gör?
Om min sommar tänker jag väl att jag också kommer att lägga mig tidigt och vakna tidigt och ja, vara lite tråkig och lite äldre. Det är ju på sätt och vis sanning och hur jag än vrider och vänder på allt så har jag liksom förbrukat chansen till den lagoma berusningen och jag gissar den får sörjas då och då.
Men inifrån mig känns livet inte tråkigt. Jag har som ett litet inre akvarium där jag simmar runt och det är inte så att jag är särskilt spännande men jag har ganska roligt med mig själv. (Usch detta låter så deppigt.. men det får stå kvar..)
Tröttheten hänger i ett tag men var lite lyhörd för bottenklangen.
Lite lättare ska det bli.
Är ganska säker.
Min soffa erbjuder läsning av boken Sarajevo (så olikt mig) och min man erbjuder denna kväll glass.
Gamla damen numero två säger godnatt ?

...brukar man ju prata om.
Ett litet inre akvarium (som långsamt ersätter den alkoholstinna marinaden).
Jag tänker också ofta på att jag har fullt upp med att tänka och läsa och resonera med mig själv....och att mina tankar inte är originella eller märkvärdiga på ngt sätt - men att de är meningsfulla ...för mig. Och mer än så...jag mår inte bra om jag inte får tid att tänka.
Just nu funderar jag mkt på hur jag vill leva mina sista tio yrkesår...
Kanske vill jag kliva ur min chefsroll och gå ’ tillbaka’ och göra mer av det som en gång var anledningen till att jag valde den här branschen..
Och även möjligen arbeta mindre..i tid.
Skulle också eventuellt vilja ta tjänstledigt ett år och arbeta på ett annat sätt.
Har i många år förstått att nykterhet är en förutsättning för detta steg ( och jag har...ganska omedvetet ..väntat in den).
Men jag skyndar långsamt och jag har ingen att luta mig mot ...ekonomiskt ...så det är mkt att fundera över.
Hinner inte skriva mer just nu i denna öppna dagbok.
Vilket liv här just nu...så många som skriver. Jag har varit ganska introvert och inte alltid orkat delta i så många trådar men hoppas snart få mer kraft för det.
Jag har stor respekt för alla som kämpar!

God förmiddag Kaveldun,
Dina tankar och funderingar kring livet är ofta en spegelbild av mina. Är det inte lite märkligt?
Tänkte bara på det du skrev om att delta i olika trådar mm, själv känner jag att om jag kan göra lite nytta här eller där- så vill jag såklart göra det. Upplever att det är lite viktigt att hitta dem som är ungefär på liknade plats - i tiden. Så tänker jag kring denna aldrig sinande ström av människor som hittar hit. Jag blir glad och ledsen samtidigt. Jag känner också att det är vissa saker man slipper som gamla damer- dvs att det är ok att välja sig själv som sällskap lite då och då. Är man väldigt ung krävs andra strategier men å andra sidan är det mindre cementerade vanor.
Inga sätt är enkla, alla är bra.
Det låter verkligen som en viktig sak att vara nykter när beslut ska tas om framtida tio år.
Jag har en man att ”luta mig” mot men har alltid i åtanke att alla planet är med utgångspunkt i att jag måste kunna klara mig själv. Ekonomiskt, åtminstone.
Emotionellt är jag nog lite solitär. Jag jobbar på det som du vet ?.
Ha en fin dag. Jag spurtar mot besök av min (numera) gamla mamma-grupp. Måste städa. Har blivit mycket stökigare och latare som nykter! Är det dammigt eller slarvigt här beror det iaf inte på att jag dricker, tror jag min städ-hjärna tänker. Kram! ?

....heter min tråd.
Och så tänkte jag att det skulle göras....
På egen hand.
Liksom jag tänkt kring det mesta som på allvar varit svårt och besvärligt....
Det får jag ordna själv. För innerst inne är man alltid ensam och det som är riktigt besvärligt kan man inte dela med någon..
Men denna kamp - att bli nykter - går inte att föra ensam.
Jag hade inte klarat det i alla fall..
Och det är ju lite av en religiös upplevelse ( snudd på:-) att känna kraften i gemenskapen med andra som skäms och ångrar och kämpar..
Det gäller säkert även andra områden...
Detta att man vinner mycket på att öppna upp och bjuda in.
Jag är i ett vägskäl vad gäller mitt arbetsliv ... men att dela de tankarna med ngn på min arbetsplats känns väldigt svårt...snudd på omöjligt. Dock ser jag en väg framåt...där nykterheten är en absolut förutsättning. Därför bara genom den kan jag lita på mig själv . Och det gäller även i meningen att lita på att jag behöver stöd och hjälp.
Att tro att jag har alla svar och måste klara allt var en starkt bidragande faktor till mitt måttlösa drickande.

Jag har försökt otaliga gånger genom åren att sluta på egen hand, envis som en åsna.
För det mesta klarade jag ca en vecka men det slutade alltid med att jag tänkte. Äh, det här var ju lätt, jag slutar en annan gång och dricker kontrollerat så länge. Det funkade naturligtvis inte.? En gång klarade jag 17 dagar, det var mitt rekord fram tills nu. När jag slutade den sjätte januari år så var det första gången som jag tog någon hjälp av en annan människa. Eller snarare många människor, av alla människorna här på forumet. Det var det som till slut fick mig att sluta på riktigt. Jag är evigt tacksam för det.?

Det gäller nog samma sak vad gäller dina tankar om ditt arbetsliv Kaveldun. Det känns som om du snart är mogen för det, ge nykterheten liite mer tid bara. Det kommer gå bra.

Kram

På egen hand.
Jag skriver igen de där raderna från Knivkastarens kvinna men värda att ha med sig.
”Ensamma klarar vi inte läkningen. Någon måste vilja den mer än vi.”
Någon kan vara forumet, en högre makt. Gud eller bara livet som vill växa mot ljuset.
Att ordna det svåraste själv, det är så ensligt men väl igenkännligt.
Nu är vi inte där, inte på samma fläck som för tre månader sen. Vi har flyttat oss, lite i taget. Från skuggan under ormbunkarna där skammen lever sitt eget liv med oss, kanske inte ut i nån strålande sol men mindre mörkt och mindre ensamt.
Önskar dig en fredag att njuta av.
Kram K!

Vad gör du här på ”andra sidan”?
Jag har en mkt avkopplande söndag med mig själv, min ljudbok och diverse flytt av växter samt peta ned de sista plantorna i jorden. Vattnar. Äter bulle. Mindre söndagsstress och tror det är för att sommar/semester närmar sig och även om det ändå kvarstår en del jobb för mig även under semestertid så är det färre mail och projekt.
Hoppas du njuter av din helg, tänker på dig och på ditt inlägg om att klara allt svårt på egen hand. ??

...för påhälsningar i tråden.
Jag har tillbringat helgen i sängen ...förkyld - med ljudbok och te och cola zero och ganska mycket sömn.
Utanför fönstret skiner solen och jag funderar på hur jag ska ta mig igenom arbetsveckan och samtidigt agera corona-säkert...har mkt jobb att ta tag i.
Det låter så härligt med dina plantor och din trädgård Se Klart.
Mkt som växer just nu på alla håll och kanter:-)
Själv har jag varit lite avstängd ...eller kanske mest innesluten i förkylning och lätt feber.
Känner mig bättre nu och såg en Woody Allen film på Netflix som på precis alla sätt ( nästan) hade missat att världen har utvecklats ..
Jag har haft stort nöje av många av hans filmer men de blinda fläckarna äter upp mkt av nöjet nu..
Tänker att jag har levt länge och varit en del av många stora och små förändringar....
Filmen utspelade sig i New York och det är föga originellt en stad jag har ett romantiskt förhållande till ... När jag var ung sparade jag alltid pengar för att kunna resa dit och så småningom fick jag vänner där och har varit där en hel del med mina barn...
Och sista åren ....ensam och med vänner. Och druckit krispigt vitt vin och drinkar.
Och jag funderar på hur det blir att komma dit - när/om jag nu gör det igen - nykter. Att vandra hela dagarna i den där smältdegeln av människor som jag älskar ( låter verkligen som en kliché...men så är det) och inte avsluta med några glas rött på kvällen.
Och samtidigt kommer minnen från min sista resa upp - en resa jag gjorde för två år sedan och som - om jag ska jag vara ärlig - förmörkades av alltför mycket alkohol. Och jag minns en dag på ett museum då jag började dricka kosmopolitiskt ( tyckte jag ?) vid lunch ...och inte kunde sluta.
Och gick hem ...full på eftermiddagen och somnade på mitt rum och missade hela kvällen.
Jag visste redan då att - som du har skrivit Se Klart ’ om jag dricker såhär så måste jag en vacker dag sluta dricka ’. Den dagen kändes skämmande....och grå. Både avlägsen och nära förestående.Den tanken kunde jag dricka på.
Nu är dagen här. Det går inte mer. Jag vill inte leva ett liv som kantas av ett solkigt drickande där jag somnar och missar...livet.
De där kvällarna med krispigt vitt vin i New York är över...
Tiden har passerat ...som en Woody Allen film som inte går att skratta åt längre....

...då finns den ljuvliga drycken kaffe!
Jag älskar mitt kaffe ( och är smått avundsjuk på dig Se Klart - som verkar få det på sängen varje morgon - men det är du värd!!?)
Och jag vill tillägga att jag fantiserar om en ny resa ...när pandemin är över och jag har skrapat ihop en reskassa - och då ska jag njuta mitt kaffe. Kaffe och amerikanska pannkakor med sirap på ett hak med galonklädda sitsar.
Sånt går jag igång på ???