av Kaveldun

Andrahalvlek
sön, 2020-06-14 - 18:49

Jag har aldrig varit där, men alla mina känslor blir förstärkta och mer genuina med nykterhetens glasögon, så jag tror att NY med nyktra ögon är toppen ?

Kram ?

Kaveldun
sön, 2020-06-14 - 19:19

...du är liksom ett positivt ljus här på detta forum. Med din tappra elefant!
Och jag tror att du har rätt.
Och min sista resa var inte så rolig...jag drack alldeles för mkt.
Och jag vill inte tänka på hur det hade varit om jag rest dit igen och fortsatt dricka ..?

Andrahalvlek
sön, 2020-06-14 - 20:05

Kom ihåg att vi samlar på nyktra erfarenheter precis som man trär smultron på ett strå. Försiktigt, ett i taget, nästan andaktsfullt ??

NY med nyktra ögon tillhör absolut dina största och finaste smultron, när det väl går att åka dit igen.

Kram ?

Se klart
sön, 2020-06-14 - 21:39

Så tråkigt att du varit sjuk, hoppas inte något som börjar på c. Och vad klokt att ligga i sängen och att vila.
Har också druckit på den fasansfulla tanken ”om jag dricker såhär kommer jag en dag att få sluta” Så knäppt ju.
Hur tänker du om att den dagen är här? Jag vet att du har väldigt goda argument, precis som jag.
Men funderar du mycket framåt? Oro? Berätta om du vill.
Jag tänker inte mkt långt fram i tiden. Jag får ta resor och firanden då, inte nu.
Jag tror nog att det går att njuta väldigt mycket av NY, nykter. Du får testa åt oss. Jag har också älskat, eller tror jag älskar den staden men under en 10-års period tyckte jag väldigt illa om att flyga. Och än värre över Atlanten, och den ibland blåsiga östkusten... så det har blivit ett ganska långt uppehåll i den relationen.
I december var jag i Paris, min svarta månad lystes upp av en helg där. Jag drack väldigt lite- för att vara jag då. Det var som om ngt lugn infann sig och jag vill tro det var en insikt om att detta måste vara över snart. Och nu är det över. Beslut. Och livet ska levas på nytt sätt. Jag tycker vi gör det ganska bra, ihop.
Kaffet ja. Min man är mkt snäll mot mig men kaffe på sängen är mer självbevarelsedrift (pga mitt tidigare usla morgonhumör).
Krya på dig massor till imorgon! ?

Kaveldun
mån, 2020-06-15 - 07:30

...en frid över att dagen är här. Faktiskt.
Jag kan - när jag ser vyer över New York eller andra städer jag tycker om - känna ett stråk av sorg. När alkoholen fungerade så var den ju ett snabbspår ut ur vardagen och in i avkoppling, skratt, gemenskap och lyckorus. Ett snabbspår utan större negativa konsekvenser. Jag skulle säga att alkoholen hade den rollen fram till jag var 40-45 kanske? Och sedan ...lite långsamt och omärkligt blev de negativa konsekvenserna allt större och mitt drickande alltmer dolt - en ensam historia.. Från ett gemensamt rus med vänner till ett tvångsmässigt drickande i ensamhet...när ingen såg.
Under dessa år ökade samtidigt pressen i arbetet och jag fick alltmer ansvar. Livet blev tudelat och jag upplevde mig alltmer jagad.Och diskrepansen mellan yttre och inre växte...och den klyftan försökte jag överbrygga - med alkohol.
Ja - ni kan dramaturgin.
Så jag känner en frid nu...jag har kapitulerat. Jag är inte säker på att jag kommer att klara att aldrig dricka mer ...men jag tror det - jag tar en dag i taget. Vad jag däremot är helt säker på är att jag aldrig någonsin mer kommer att uppleva alkohol som något positivt. Den dörren är stängd. Jag har kapitulerat...gett upp precis alla föreställningar om att kunna dricka normalt.
Min strävan nu är nykterhet...att fortsätta denna resa i verkligheten och vara öppen för det som sker ...
Notera alla små och stora förändringar....hitta andra och nyktra snabbspår...eller långsamma spår som leder till avkoppling och glädje.
Vem är jag i New York eller Paris när inte dagarna är en väntan på det där glaset rött eller vitt på uteserveringen?
Lustigt - jag var också enormt flygrädd under kanske 10 år...och var tvungen att ta lugnande medicin för att kunna flyga ...det var enda gången jag åt den typen av tabletter...som jag var rädd för att använda.
Jag tror att det bottnade i att jag inte litar på att någon annan tar ansvaret - fullt ut. Det verkade alldeles för farligt att luta sig tillbaka och lita på att de som styrde planet hade koll - det gick emot mina instinkter. Men sedan köpte jag en bok i väldigt handfast kbt ( eftersom jag inte kunde tänka mig ett liv där jag aldrig mer vågade flyga) och arbetade mig igenom den där skräcken. Det fungerade faktiskt...det tog några år av mental träning ...jag jobbade med detta ensam - utan ngn terapeut. I dag är flygandet ...på det stora hela en icke-fråga. Ibland kan jag till och med njuta av det. Nu handlar detta med att flyga eller inte mer om klimat. Och förra sommaren åkte jag och mina barn och vänner tåg ner till Italien istället...det gick bra det med.
Men som svar på din fråga. Jag känner en viss oro över att inte kunna hålla i min nykterhet ( och inser samtidigt att någon annan väg inte är möjlig för mig). Men jag oroar mig inte för ngn särskild fest eller resa. Jag tänker att jag får ta det som det kommer....en dag i taget.
Och den sinnesfrid jag upplever ...inte varje dag men vissa stunder - den är värd allt.
Och fortsätter jag att dricka problematiskt kommer varje resa jag gör kantas av ett stort mörkt moln och lämna en delvis bitter eftersmak.
Så kan jag inte leva!

Andrahalvlek
mån, 2020-06-15 - 12:32

En riktigt fin betraktelse ? Kapitulera är jätteviktigt tror jag. Så länge vi är fast i tänket att vi absolut vill ”dricka normalt” så kommer vi inte vidare.

När vår yngsta dotter föddes svårt sjuk fick vi ofta höra talas om en liknelse gällande att få ett barn med särskilda behov. En liknelse som gick ut på att vi under hela graviditeten trodde att vi reste till Italien, men vi råkade hamna i Holland.

Men kan man tänka bort alla sina förväntningar på Italien så upptäcker man att det är fint i Holland också.

Tänker att den liknelsen går att praktisera på nykterhet också faktiskt på något sätt. Ska googla och se om jag hittar texten.

Kram ?

Ps. Hittade texten: https://funktionskompassen.se/diagnos/välkommen%20till%20holland.html

Obs: Du måste kopiera hela länken!

”Om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga… med Holland.”

Se klart
mån, 2020-06-15 - 13:31

och ingenkänning. Flyget, och detta drickande i ensamhet- som jag blir allt mer varse om att det liksom är en vattendelare. Även om vi kämpar mot samma motståndare, så läser jag och noterar att många gör precis tvärtom och dricker med andra/på krogen, iallafall i början.
Du skriver frid och det tror jag måste vara grundkänslan, för mig är det så. På senare tid har det roliga och nyktra gränslösa börjat komma. Det är som om nykterheten öppnar gamla rör- nästan från när jag var tonåring, jag kan skratta väldigt mycket åt barnsligheter. Jag som känt att vuxenlivet varit så allvarligt och ansvarsfullt. Det är det ju fortsatt, men med inslag av en ny lätthet. Kan vara så enkelt som att steg och mått inte är tyngda av skam och skuld och dov oro, som man ju också gärna druckit på. (Lever-cancer, det får jag tänka på imorgon...)
Tack för att du delar dina tankar, betyder mycket för oss.
Och tack @andrahalvlek för din fina liknelse, jag har aldrig varit i Holland så detta tänk passar mycket bra för mig!
Ha en fin dag, här skiner solen och apropå tonåring lysssnar jag med max ett kvarts öra på budgetmöte.. och det räcker bra ?

Pianisten
mån, 2020-06-15 - 14:04

...när inte dagarna är en väntan på det där glaset rött eller vitt på uteserveringen?"

En underbar och symbolisk fråga som kan översättas i oändligt med stunder när ett liv på "alkoholdrift" skall få ett slut.
Vem är jag på semestern? Vem är jag på parmiddagen? Vem är jag företagsfesten? VEM ÄR JAG UTAN ALKOHOL?

Frågor som alla måste upplevas på nytt och bli till nya sanningar, var och en. Det är en stor och spännande resa.

Ensam1984
mån, 2020-06-15 - 19:43

Andarhalvlek...

OJ! ”Om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga… med Holland.” Den fastnade, sitter här tårögd, tacksam. Tack för de tänkvärda, är ju precis själv i uppstarten nu av nykterheten och känslorna flödar. Tack! Behövde det!

Kaveldun
mån, 2020-06-15 - 21:44

Se Klart - vad härligt med barnsligheten och den lätta känslan. Jag är kanske inte riktigt där än men förstår precis vad du menar...och jag kan ibland ändå kika in där. Upplever att min lätthet och glädje varit liksom bottenfrusen. Ngn sorts humor har jag haft ändå ...trots drickandet. Men kanske mer humor ..som ren överlevnad .Den där bubblande mer barnsliga glädjen...den har vinet och dagarna efter vinet ? tryckt ner ganska djupt.
Men jag vet att den finns och jag blir så glad ( nästan barnsligt:-) av att läsa dina rader.
Och Andrahalvlek - tänker att vi ganska ofta missar Holland! - viken underbar liknelse!
Att missa allt det fina som finns i verkligheten - nära oss och på riktigt, eftersom vi strävar efter ngn sorts idealbild.
Och vinet ger oss ett kemiskt och konstlat Italien som vi - när vi är beroende - tvångsmässigt reser till gång på gång. Fast vi vet att det inte är roligt där.
Och hej Pianisten
Ja - vem är vi utan alkohol.
Det undersöker vi ju alla...försöker i alla fall.
Jag är just nu på väg till Holland ( hoppas jag)
Hundra gånger hellre nykter i Holland än full och bakfull i Italien och New York!
??

Kaveldun
tis, 2020-06-16 - 09:47

....jag funderade i morse igen över ditt inlägg Andrahalvlek - om att inte se Holland som finns mitt framför ögonen ...därför att man önskar att vore i Italien ( som man uppenbarligen inte är i:-)
Förnöjsamhet är en underskattad känsla. Eller en känsla som jag underskattat och inte upplevt särskilt spännande eller utmanande.Tvärtom - lite inskränkt och småtråkig.
Men med nyktra ögon ser jag mer förnöjsamt på känslan förnöjsam.
Och motsatsen - varför har inte jag något lantställe, varför har inte jag en ekonomiskt stabil man att luta mig mot, varför är jag inte smal som en pinne? Alla dessa meningslösa mål att jaga och åtrå och på kuppen missa det positiva i den verklighet man just befinner sig i.
Jag ser detta på mitt arbete ibland - människor som gör själva bitterheten till livsinnehåll...som får ngn sorts märklig energi av att definiera allt som inte är exakt som de önskar...
Och om jag ser till mig själv så tycker jag att alkoholen gödde denna känsla ( samtidigt som den tog mig allt längre bort från det liv jag ville leva) .
Jag har inget lantställe men det finns allemansrätt.
Jag har en bra lön och en rar och klok man som är tämligen fattig eftersom hans typ av arbete inte betalar sig. Jag är tämligen rund just nu eftersom jag druckit mig till en massa extra kilon - men jag är frisk ( och får ta tag i det där när nykterheten är ordentligt stabil)
Ibland undrar jag om inte den stegrande känslan av att vara förnöjsam är den största vinsten med det nyktra livet.
Förnöjsamhet betyder ju inte att stå ut...eller att stå still. Det betyder mer att se och njuta av just Holland när det är där man är.

Torn
tis, 2020-06-16 - 10:16

Kloka ord här med.? Det är sådana saker man upptäcker nu. Pengar är en sådan sak för mig tex. Känns inte alls lika viktigt numera, jag är inte rik på något sätt, men har så jag klarar mig. Herregud, det finns massor med människor i världen som knappt har mat för dagen!

Kram

Jullan65
tis, 2020-06-16 - 11:20

Förbittring, och att vara ett offer för allt tråkigt, följer med a som ett brev på posten. Även högmod har en tendens att följ i a spår. Inga vidare drag att bära som person, tänk så skönt när tankarna på en själv och andra börjar bli normala, och man ser på saker från ett positivare sätt. Kram Jullan

Andrahalvlek
tis, 2020-06-16 - 12:46

Avundsjuka är den egenskap jag har allra mest problem med att ha överseende med. Känner det tack och lov väldigt sällan själv.

Men jag ser och hör det överallt, folk som är missunnsamma och avundsjuka på sin omgivning. Putsar frenetiskt på ytan och instagrammar bilder från det ”perfekta livet”.

Ändå vet jag ju att de som är avundsjuka och bittra mår allra sämst själva. Oavsett om de är nyktra eller onyktra.

Definitionen av lycka är att vara nöjd med det man har ❤️

Kram ?

Se klart
tis, 2020-06-16 - 13:40

Ja, valet är ju lätt som en plätt.
Även om vi med all säkerhet gillar Italien allihop så vill man ju inte att livet och upptäcktsfärden ska ta slut än. Förnöjsamhet är ju inte stillastående utan mer en trygg bas som man kan göra utflykter från. Att ha fast mark under fötterna är ju själva antitesen till alkis-livet då det bokstavligen gungar i varje steg.
Förnöjsamheten är så ovan att den nästan känns läskig.
Ska jag verkligen inte iväg nu?
Efter rus, mer, flykt, orosdämpare?
Vi får nog kämpa lite med tillvänjningen efter så många år på resande fot- till samma land dessutom ?
Latmasken verkar ha fått fäste i mig, ihop med bebisbesök blir inte värst mycket gjort av slaget som genererar monetär avkastning, men jag tillåter mig att vila i förnöjsamheten, jag tränar kan man säga.
Tack Kaveldun för dina och era inlägg. Jag växer så det knakar och inte bara på bredden.. kram!

Kaveldun
ons, 2020-06-17 - 18:42

Nu är jag ledig i fyra dagar och på fredag är det midsommarafton.
Finns det en mer alkoholindränkt högtid?
Själv har jag aldrig riktigt brytt mig om högtider som midsommar och nyår - så det är inte en stor sak för mig att vara nykter i år.
Men i går träffade jag en gammal god vän som var på genomresa. Han och jag har hängt mkt genom åren - han är väldigt jazzintresserad och lagar grym mat. Vi har ätit och druckit gott och lyssnat på väldigt mkt bra musik.
Nu bestämde vi möte på ett av stadens fina torg. Han har inte en aning om mina alkoholproblem.
Vi gick en vända runt torget och diskuterade val av restaurang och valde till slut en fransk eftersom han var sugen på musslor.
Och så satte vi oss ner och i några sekunder rusade hjärnan iväg och jag köpslog jag med mig själv. Han började läsa vinlistan högt och gav olika förslag på vilket vin som bäst skulle gifta sig med musslorna.
Jag tackar detta forum och alla goda råd jag fått här för att jag ändå tämligen snabbt sa att jag hoppar över alkoholen.
Jag sa inte mer än så.
Han höjde inte ens på ögonbrynen och frågade inte - var inte ett dugg besviken ( tänkte på ngt idiotiskt sätt att jag behövde dricka för hans skull) . Han beställde sitt vin och jag beställde bubbelvatten . Vi åt goda vinkokta musslor ( all alkohol kokar bort:-) och fantastiska frittes och pratade tills l han behövde springa till tåget.
Minns inte i vilken tråd jag läste det men ngn här skrev - när tankarna på alkohol kommer - kom ihåg att de bara är just tankar och att du inte behöver agera på dem.
Just de raderna kom upp i mitt huvud i går och jag släppte tanken på att dricka på några sekunder.
Tack vänner för alla råd!

Andrahalvlek
ons, 2020-06-17 - 18:48

Det är precis så vi ska göra allihop! Utsätta oss för svåra situationer, tänka efter, bita oss i tungan, och sen lugnt avstå. No big deal för någon, inte göra för stor affär av det liksom.

Hurra, vad bra gjort!

När du har sagt/gjort så tio gånger så är det ingen big deal för dig heller någonstans.

Kram ?

Se klart
ons, 2020-06-17 - 21:55

Vad härligt att läsa, så bra och medvetet snitslat genom en snäv bana. Hoppas du känner dig både stolt och glad.
Varken midsommar eller jul är några superknepiga högtider för mig heller. Ofta barn med av något slag och har för det mesta haft någon sinnesnärvaro att inte bli för full då. Eller vita knogarnas kontroll.
Ha en fin ledighet som jag förstår börjar nu! ?

Se klart
tors, 2020-06-18 - 13:26

Det är ju sånt som kommer... men jag läste så bra inlägg från dig igår och minns nu inte var. Om AA- boken, som jag är nyfiken på. Tänkte höra om du beställt den eller köpt nånstans?
Det var tants fråga för idag.
Njut av ledigheten nu! ?