, dvs en alkoholfri skål för ett sådant beslut, ledig dag utan startsträcka kan vara de bästa dagarna! Njut och vila!

I början på den nyktra resan är varje dag en seger och värd att fira för att boosta självkänslan!

Efter 30-40 dagar började jag räkna och fira veckor och jämna tiotal dagar. Efter 100 dagar övergick jag till att fira nyktra månader och jämnt hundratal dagar.

Jag har en väggkalender i köket och inför varje ny månad skriver jag på den antal dagar på lördagar och antal veckor på söndagar, och jag ritar en stjärna runt datumet då jag firar jämn månad.

För juli står det redan:

Lör 4/7: 147 dagar
Sön 5/7: 21 veckor
Tor 9/7: 5 mån ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
Lör 11/7: 154 dagar
Sön 12/7: 22 veckor

Och så vidare.

Jag började med detta inför den tredje nyktra månaden maj. Det kändes nästan lite skrockfullt olämpligt först att liksom ”ta ut vinsten i förskott”.

Men sen tänkte jag om. Nu känns det snarare helt rätt - jag är ju hundra procent bestämd i mitt beslut att vara fortsatt nykter. Jag tar en dag i taget, men jag siktar en månad framåt hela tiden.

En månad anser jag vara ”inom överskådlig tid” och det är det jag har lovat mig själv. Jag är nykter idag och inom överskådlig tid.

Kram ?

Sen 1,5 vecka tillbaka kör jag yngsta dottern till ett annat ställe på morgonen. Hon har inte morgonfritids längre utan ska köras direkt till sin dagliga verksamhet.

Just nu är jag väldigt sliten och trött. Upploppet inför semestern och varje dag känns som en arbetsseger. Då är det helt naturligt att man kopplar på autopiloten. Jag gör saker utan att tänka efter.

Varje morgon har jag kört åt fel håll, per automatik. Min trötta hjärna lotsar mig till det gamla stället. Varje morgon skriker dottern ”Nej, fel håll!” Och jag landar brutalt i verkligheten igen.

I morse körde jag åt rätt håll. Inte per automatik, men ändå åt rätt håll eftersom jag verkligen tänkte på att jag skulle köra åt rätt håll. Inom några veckor vet jag att den nya morgonresrutten blir det nya ”normala”, den rutten som jag kör per automatik.

Precis så är det med vanan att dricka alkohol på olika sorters känslor också. Vi är så vana att dricka alkohol när vi är stressade, trötta, arga, ledsna - och när vi mår bra, vill belöna oss eller fira.

I alla dessa situationer finns risken att vi ”kör fel” och då måste vi ha en inre dotter som skriker ”Nej, fel håll!” Så vi får möjlighet att köra rätt. Först med hjälp av medvetna tankar och handlingar, för att sedan köra rätt med automatik.

Tack för alla fina hälsningar ❤️ Jag ska verkligen njuta av min spontana semesterdag. Nu är yngsta dottern lämnad på ”sitt jobb”, så nu ska jag sova några timmar till innan det blir strandhäng med äldsta dottern ?

Kram ?

> Precis så är det med vanan att dricka alkohol på olika sorters känslor också. Vi är så vana att dricka alkohol när vi är stressade, trötta, arga, ledsna - och när vi mår bra, vill belöna oss eller fira.

det känner jag ju igen. Även liknande argument jag har för andra missbruk, t.ex. snus.. Men A är den fiende som vi stretar emot här...

Njut av din spontana semesterdag! :)

Letat hittaut-kontroller, ätit god lunch på mysigt ställe, solat och badat i flera timmar, ätit gott och tittat på Netflix ihop. Så nice ?

Den här spontana semesterdagen lever jag på länge!

Jag har bara tänkt på mina pinfärska vikarier några få gånger idag, men jag litar på att mina kollegor tar väl hand om dem.

Nu hoppas jag på en god natts sömn och sen orkar jag spurta ytterligare sju arbetsdagar innan det är semester.

Kram ?

Betar av och avslutar. Förhoppningsvis blir jag klar under nästa vecka.
Konstigast av allt är att inte ha några planer alls för smenestern.
Men nu har jag ju mina tusen pallkragar och (känns som) lika många barn som heller inte ska resa långt i sommar. Vattna, skörda, läsa och umgås står på min lista.
Hoppas din är ungefär lika luddig, har en känsla av att vi behöver lite frihet (under ansvar) Kram ?

Hej!

Vilken härlig dag du verkade ha igår. Jättemysigt!

Det är så sant vad du skriver om vanan. Precis så är det för mig!

Ha det riktigt bra?

Ikväll hade vi sommaravslutning med kören ? Två timmars körsång utomhus och jag var rejält sliten i rösten efter det. Men lycklig ❤️

Att börja sjunga i kören för tre år sedan är ett av de bästa beslut jag har tagit i mitt liv. Jag blir liksom glad i hela kroppen när jag sjunger tillsammans med andra.

Dagen på jobbet har varit hyfsat lugn. Prioriterade hårt, med mest fokus på att stämma av med de nya vikarierna. De verkar vara på banan, och i eftermiddag samlade vi dem allihop för lite kloka visdomsord inför sommaren.

Det är viktigt att de får möjlighet att lära känna varandra också. Många är helt nya i stan, och de behöver en flock.

Stämningen på jobbet sommartid brukar nästan vara lite kollokänsla. De jobbar ihop och sen tillbringar de fritiden ihop också.

Själv började jag som sommarvikarie på min arbetsplats 1992. Sen blev jag kvar, men jag minns fortfarande känslan den första tiden. Så mycket nytt att lära sig på superkort tid.

Imorgon jobbar jag hemifrån. Ser fram emot det. Bara jag vid köksbordet och mina vilda grannar fåglarna utanför köksfönstret. Och P3 på lite lågt, annars blir det besvärande tyst.

Snart helg igen. Snart är juni slut. Tiden hastar verkligen, man hinner knappt med. Även om nykterheten gjort helgerna ”längre”. Den senaste tiden har jag dock kunnat somna om och sova till kl 10 åtminstone.

Kram ?

Härligt att du har fastnat för det här med kören! Jag skulle inte fixa det, sjunger åt helsicke för dåligt.?
Jag har nu sett till att grabben och hans kompis har kommit ut på sjön. Sitter i skuggan nu, för varmt för fiske
nu enligt mig. Åker hem snart, bilen har ju AC.? Jag såg ditt inlägg hos aeromagnus och det slog mig hmm,tänkte jag så, det gör jag ju inte alls nu. Tror absolut inte att jag skulle börja dricka om det hände barnen
något allvarligt. Hur skulle jag kunna stötta resten av familjen och varför försöka fly från verkligheten och må
ännu sämre. Jag kollade tillbaka och såg att det var drygt två månader sedan jag skrev om det. Det är en typiskt sådan sak, de jag tänkte då, gäller inte nu. Längden på den nyktra tiden är så jäkla viktig. Tack för påminnelsen!

Kram

Man ändrar verkligen sitt tänk med tiden. Jag tror att du då utgick från vad alkoholen betydde för dig i samband med tidigare dödsfall.

Nu vet du att nykterheten ger dig mycket mer styrka och bättre förutsättningar att hantera kriser. Man måste uppleva det liksom.

Jag tror precis likadant som du gör nu, att alkohol inte skulle tillföra något i en sådan katastrof. Tvärtom. Och ändå gör folk så hela tiden, häller alkohol ovanpå skiten de upplever. Som bensin på en brasa.

Det är en fruktansvärd drog och det är så förbannat sorgligt att den är så cementerad i vårt samhälle.

Kram ?

Håller verkligen med er båda här, att jag inte längre tänker på situationer som. ”då skulle jag nog dricka” om man inte räknar med 80-årsdagen då men det hinner säkert ändra sig det med...
Jag har väldigt lite aversioner mot alkoholen i samhället, jag vet inte varför. Som att det inte bekommer mig även om jag håller med i sak om att det är ett orimligt fokus.
Jag är ju en hyfsat solidarisk typ som tycker det är bra med systembolag och regler, men de som ”kan” får gärna dricka för mig. Ungefär som att jag fortfarande tycker att cigarettrök på avstånd luktar fest.
Men att röka som jag slutade med för 25 år sen, eller dricka som jag slutade med för snart ett halvår sen. Nej, kan inte tänka mig något värre.
Får ångest när jag ser folk som dricker för mycket (på tv). Får ångest av att tänka tanken på baksmälla.
Jag vill gärna skriva lite om detta med ilska, AH, tror du är något viktigt på spåren, återkommer!
Kram!

Jag är också ex-rökare, och är numer ex-drickare, och jag har inget emot att folk varken röker eller dricker så länge jag slipper att ”drabbas” av det.

Det jag däremot börjar få allt mer aversion mot är glorifierandet av en giftig drog, som leder till ett beteende som är så normaliserat i samhället, så att det är vi som avstår från att dricka som upplevs vara annorlunda.

Men jag gillar annorlunda, tillhör gärna den gruppen faktiskt ?

Kram ?

PS. På min 80-årsdag kan jag nog tänka mig att dricka också ? 30 år senare liksom. Då kan man inte springa till bolaget så behändigt längre heller ?

Fibblan

skulle det vara☺️! Och så skrev jag ett långt inlägg därefter, men nu ger jag upp för det är 2a gången jag kastas ut och det jag skrivit går förlorat..?. Nu får det vara så. Passar på iaf att önska dig en skön (lång ?☺️) helg ☀️!
Kramar!
/Fibblan ?.

Här får ni ett låttips av mig som verkligen känns förknippat med den här coronavåren/sommaren: ”Det kommer en tid” med Linnea Henriksson.

Linnea är min nya favorit ❤️ Hoppas få se henne live någon gång.

Jag har en AH-låtlista på Spotify som hjälper mig i nykterhetsarbetet på två sätt:

1) Det håller mig sysselsatt, både när jag letar låtar och spelar musiken.

2) När jag spelar musik som betyder något för mig så funkar det som en direktlina till mina minnen och känslor - de kommer direkt som en flodvåg. Och då får jag chansen att leva ut dem och/eller lära mig hantera dem.

Med hjälp av musik kan jag både gråta och skratta på kommando typ. Och det jag behöver just då ger jag mig själv genom låtvalet.

Det måste förstås vara musik som betyder något för mig. Som jag hört många gånger. Som har en text som slår an något hos mig.

När jag spelar Linneas låt nu är den fin och har en fin text. Om jag spelar den låten ofta nu kommer den för alltid vara förknippad med den här sköra tiden som nynykter i coronatider.

Varje gång jag spelar låten i framtiden kommer jag känslomässigt förknippa låten med just den här tiden.

Jag hade väldigt svårt att sörja när jag separerade från barnens pappa. Efter 24 år ihop gick vi skilda vägar. Vi var överens om att det var det allra bästa. Vi var båda lösningsorienterade, gjorde det som skulle göras.

Men det var ju ändå sorgligt. Vi skulle ju bli gamla ihop. Vi hade ju älskat varandra så mycket - hur kunde den kärleken gå upp i rök?

Jag hade behov av att sörja, gråta skallen i bitar. Ingenting kom fram, jag jobbade på. Satte på mig mitt ”happy face” både utåt och inåt.

En dag spelade jag Roxettes gamla hit ”It must have been love”. En låt som spelades massor när vi blev ihop 1989. En låt som då var ”vår låt”. Och som jag grät! Fulgrät i timmar, medan jag spelade låten på repeat.

Sen slutade jag spela låten och gick och diskade. Där och då förstod jag musikens direktlina till mitt inre.

Jag har vissa låtar som får mig att slappna av, ofta sångmantra, och vissa låtar som får mig att dansa även om det ösregnar ute.

Och nu har jag en hel låtlista som följer mig på den här nyktra resan. Några låttips har jag fått av forumvänner. Låtar som jag spelat massor redan, till exempel ”I shall be released” med Jeff Buckley och ”When the party is over” med Billie Eilish.

Om och om igen har jag spelat dessa låtar - låtar som jag aldrig hade hittat på egen hand eftersom det egentligen inte alls är min musiksmak.

Jag spelar oftast varje låt många gånger i rad. Låten ”Resten av ditt liv” med Timbuktu kan jag spela 20 gg i sträck när jag är skitförbannad på en skitdejt. (Den låten är ett tips till dig An1.)

Finns det något som heter musikterapi? Annars har jag nog satt ord på det konceptet nu. Jag rekommenderar det verkligen!

Kram ?

Alltid använt musik för att få ut mina känslor. Det är perfekt, lossar känsloknutar man kan gråta floder eller få glädjeflipp eller varva ned. Älskart! Och Linnea är toppen?

Ha en toppendag! Kram?