av Anonym15366

VaknaVacker
fre, 2020-07-03 - 09:10

Alltså, du behöver andra likasinnade att umgås med. Så är det. Over and done med giftet. Vad är det för liv att hålla på att slaska med det?

Heja dig! Kram?????

Andrahalvlek
fre, 2020-07-03 - 11:01

Jag är också en tråkmåns. Använder cykelhjälm och reflexväst. Har alltid bekväma skor på mig. Säger ifrån om någon tränger sig i kön. Bli förbannad om folk spelar musik i natten - och säger ifrån också! Och jag dricker inte alkohol.

Jag är gärna en tråkmåns ?

Kram ?

Anonym15366
fre, 2020-07-03 - 12:01

Tack för era sunda svar!! ?Jag gillar er! Så uppfriskande med bekräftelse från likasinnade! ? Jag ska fortsätta vara jag. Stå och njuta av småfåglar. Ta på reflexvästen och ta det säkra före det osäkra när jag cyklar till bibblan för att låna självhjälpsböcker. Jag beställer visserligen från adlibris nuförtiden pga Corona. ?
Heja oss!!
Kramkram
??‍♀️?

Se klart
mån, 2020-07-06 - 01:04

Såna som vi har blivit, på det bästa sättet. Såna som går att lita på, såna som går att hålla i handen, såna som kan gå med barnen på nattdopp, såna som fixar undan hela köket för det är mysigare att gå upp på morgonen då. Såna som vet vad vi har på kontot, såna som hör av oss när vi sagt att vi ska. Såna som kan stirra på växter och försjunka i dem en lång stund. Såna som inte orkar sitta kvar vid bordet i timmar och lyssna på samma samtalsämnen. Sån har iaf jag blivit, en präktig kvinna, snart 55. Som lever livet på det bästa sätt som hon kan tänka sig, och nykter förstås. Kram och heja din rätt att vara på ditt sätt! ?

Anonym15366
tis, 2020-07-07 - 10:24

Heja oss torrisar!?

Det är så himla rätt att vara torr och pålitlig! Tror ens nära känner mer tillit. Jag gör det själv. Litar på mig själv. Äntligen!
??‍♀️?

Anonym15366
mån, 2020-07-13 - 09:19

Jag är ännu fri! 194 dagar! Så många fria dagar. Men ändå så få jämfört med hur många dagar jag var fast med den enorma, tunga, mörka massan till alkoholdjävul. Den tiden var så kämpig! Tänk att man dricker alkohol för att slippa kämpa med stress, ångest och annat obehag. Utan att inse att alkoholen faktiskt skapar obehagen, abstinensen. Huu....så många människor som inte fått vakna än, som aldrig vaknar. Så många som missar livet.
Under semestern har jag sett att fina tänkande kännande människor, ofta de lite introverta funderande personerna... dricker destruktivt. För att orka vara sociala? För att slappna av från sin allvarliga personlighet? Jag kan bara referera till mig själv. Varför drack jag? Jag har äntligen börjat acceptera mig själv. Därför behöver jag inte dricka i sociala sammanhang. Jag får lov att gå på fest och middagar utan att bli berusad, utan att roa någon med högljudda skämt och utan att skränskratta och vara översocial. Jag får lov att vara jag, helt normal. Inte fundera över vad någon anser om mig. Jag är inte mittpunkt i någon annans liv förutom mitt. Jag bestämmer hur jag är.
Nykterheten är super-nice! ?
(men jag längtar efter sol om jag ska gnälla lite)

VaknaVacker
mån, 2020-07-13 - 09:49

Ja du, det må regna ute men i hjärtat ditt är det sol⚘
Så mycket vinster med att inte dricka. Man ser alkohol på ett helt annat sätt, känns verkligen som en märklig värld vi varit i. Skönt att ha lämnat den?

Hoppas du får en bra dag! Kram?

Andrahalvlek
mån, 2020-07-13 - 10:23

Jag har funderat en del på det. Jag förändras inte i onykterhet, jag förstärks mest. Pratar mycket annars, pratar ännu mer osv.

Men jag minns bekanta som knappt yttrade sig alls någonsin som nyktra, och blev värsta partydjuren och pratmakarna som onyktra. Vilket var deras personlighet?

Kram ?

Andrahalvlek
mån, 2020-07-13 - 11:14

Jag har inte varit på en massa festligheter hittills, men jag ser fram emot det. Jag behöver inte vara festens motor och ta ansvar för den goda stämningen.

Jag har rätt att bara delta, hålla låg profil eller ta plats beroende på dagsformen. Söka mig till individer och samtal som kan berika mitt liv mer på djupet, eller i stunden.

Senaste festligheten var på midsommar när min ex-svägerska rätt så onykter bara tuggade på, inte hörde vad jag sa ens, inte såg mig i ögonen, var med ena benet på väg någon annanstans där det skrattades mer högljutt.

Jag blev på riktigt ledsen, men inte ett dugg förvånad. Hon sa dessutom saker om sina barn (mina barns kusiner) som hon inte borde ha yppat.

Saker som hennes man förgäves försökte få henne att hålla tyst om. Saker hon inte borde ha sagt, i alla fall inte där och då.

Saker hon aldrig kommer att erkänna att hon sagt. Och det är nästan mest tragiskt, att hon aldrig skulle prata med mig om det om hon var nykter.

Det skulle ju få hennes perfekta Instagram-fasad att krackelera. En typ av fasad som jag håller mig lååååååångt bort ifrån. Både nu och tidigare.

Kram ?

Anonym15366
mån, 2020-07-13 - 13:14

Så härligt att läsa era svar... få mina medmänniskors syn på livet.
Jag försöker att inte döma dem som beter sig som jag gjorde. Jag var en av dem, värre. Mina konsekvenser räddade mig. Jag gjorde bort mig så att jag var tvungen att rädda mig själv och mitt rykte. Egoismen fick mig att sluta. Under egoismen fanns även en super-ångest över hur jag riskerade mina barns hälsa, barndom. Idag sätter jag dem främst. Jag är skyldig mina barn att göra mitt bästa. Hur kan jag kompensera de åren jag inte gav dem det bästa? Genom att ge dem ärlighet, be om förlåtelse och all kärlek. Ge dem en nykter mamma. Det är viktigast av allt för mig.
Idag fick jag en insikt... jag tvingades ha alkohol i livet som barn (mina föräldrar var alkoholister med all misär som tillhörde) ...men idag har jag ALL makt! Jag kan välja att inte ha alkohol i mitt liv! Min önskan som liten har slagit in. Jag hatade alkohol och ville att ”Systembolaget skulle försvinna”. Tadaaaa! Det är en fantastisk insikt! Jag har kapat arvet. Jag bestämmer. Jag är inte offer längre. Jag är inte offer för min barndom. Jag är fri. Jag ska ge mina barn friheten. Jag har skador och trauman jag bearbetar, de kommer till ytan och lossnar. Jag tar hand om mig själv.

Jag skulle vilja rekommendera böcker:

”Elefanten i vardagsrummet” för att förstå hur man påverkas som barn av att leva med en alkoholist.

”Den mörka hemligheten” Egil Lange, för att förstå varför jag beter mig som jag gör trots att jag inte vill.

”Tänka klart” Annie Grace, för att förstå hur alkoholism fungerar och hur man bryter sig fri.

Tack kära medkämpar. Ni är fantastiska stöd. Jag läser och skriver mer än jag stöttar just nu. Är i en fas där jag försöker samla ihop mig, ta nästa steg. Få mer lugn.

Kram ???‍♀️

Anonym15366
fre, 2020-07-17 - 15:40

Semestrat en del med bil i sommar. Blir åksjuk om jag inte tittat ut o framåt under färden. Tröttnade och ville kolla i mobilen, läsa lite... då kommer smått yrsel och lätt illamående och jag måste kolla upp, ut. Känslan påminner om att vara bakis. Och jag är så tacksam att slippa bakfyllan! Den är vidrig, även mentalt.
199 dagar i frihet! TackTackTack!???‍♀️

Anonym15366
lör, 2020-07-18 - 21:18

Soligt väder. Träffat vänner. Som dricker. Mycket. Öl, rödvin och whisky...flödade och bjöds och hälldes upp.
Vuxna. Med sina barn. Omdömen som domnade bort. Blinda för sitt beteende. Föräldrar som tror de är roliga, skämtar med sina små oskyldiga barn. På ett sätt som inte är kul. Ingen ser. Förutom barnen. Och jag. Jag ser också nu. Det är sorgligt. Trots det blev jag så sugen på rödvinet. På whiskyn. Undrade varför jag inte dricker och har roligt. Samtidigt som jag förståndigt förstår att det är en misär att dricka så, mitt på dagen, med barnen. Sugen på rödvin. Äcklad. Sugen. Äcklad.
Bestämd.
200 dagar i frihet idag.

Jag körde ifrån med mina barn. Kvar blev berusade vuxna och oskyldiga barn. Vet ni vad? Det var ett kalas för ett barn som fyllde 7 år.
Sorgligt.

Vi som vaknat måste vara sunda förebilder för barn. Våra och andras. Jag hade min farmor. Hon var alltid nykter. Doftade tvål. Var mjuk och sund.

Så vill jag vara. Sund.
Barnens näsor ska minnas en god sund doft av mamma. Jag hoppas kunna rädda något av dessa barn i min närhet. Kanske vara en sund förebild.

Vjlo
lör, 2020-07-18 - 21:34

? att låta ett kalas för en 7-åring bli en ursäkt för att supa, det borde inte vara tillåtet!

Bra att du fanns där, och hoppas också du kan få vara den tvåldoftande förebilden för nått/några barn.

Andrahalvlek
sön, 2020-07-19 - 00:16

Du har verkligen tagit på dig de nyktra glasögonen och jag förstår att det är plågsamt att se hur omgivningen beter sig ? Klokt att åka därifrån!

Jag har inte hamnat i en liknande situation, men om/när jag gör det kommer jag också att fara illa. Men man kan inte ändra andra, bara föregå med gott exempel.

Kram ?

Anonym15366
fre, 2020-07-24 - 09:13

206 dagar i frihet. Jag vet att jag inte vill dricka alkohol. Jag vet att en klunk triggar mig att fortsätta dricka tills jag drunknar och sjunker ner i botten. Där nere kommer jag att klafsa runt i mörk sörja av ångest, illamående, yrsel, oro, sömnsvårigheter, trötthet, depression. Djävulska alkohol, som kräver mer, beroendet är en lömskt leende luddig grå massa, som blir tätare tills man inte ser eller hör sig själv. Man ber om hjälp långt inifrån själen men man hörs inte mer. Orden blir till en hand som häller i sig mer för att släcka de sista ropen. Hjälp.
Kanske tar man sig upp igen efter flera års krafsande i botten. Ser ljuset där uppe och får hjälp, en ny livboj som drar en uppåt, mot ytan och ljuset. Väl uppe ska man torka, tvätta sig ren från helvetet i botten. Börja om. Om man har tur. Hur många gånger har man det? Finns det en garanti för att man kan bli nykter igen om man testar? Det finns en risk att man sjunker djupare och aldrig mer tar sig upp. Missar livet, sina barn, barnbarn, dör utan att veta. Min mamma missar utan att veta. Hon bor på ett hem eftersom hon till slut inte kunde ta sig upp mer. Inte ens med hjälp. Hennes syn är grumlig av många års missbruk. Hon var en vacker, alert kvinna, sin totala motsats. Idag är hon en skugga i botten som slutat kravla efter hjälp. Hon har gett upp, missar livet. Sörjan blev för tät, trängde sig igenom varje cell. Ser inte längre genom grumliga linser.
Det är min anledning till att inte testa med en klunk.
Jag vill leva här uppe på torra land. Där solen lyser, i alla fall i sinnet. Luften är lättare att andas. Här kan jag finnas för mina barn. Jag får aldrig ens fundera över att testa igen. Testa att låta mina hjärna domna. Varför skulle jag ens vilja? När livet är så härligt. Tillochmed det gråa regnet är härligt.
Återigen, efter att ha känt lite tristess, alkoholen börjar locka, skriver jag av mig här, inser, hur lyckligt lottad jag är! Jag tog mig upp! Det enda jag ska göra nu är att hålla mig här uppe!
Jag vet varför jag väljer nykterheten.
206 dagar i frihet!
Tack!
??‍♀️?

Andrahalvlek
fre, 2020-07-24 - 11:22

Precis så var det för min pappa också ? Jag kan inte räkna antalet gånger som han slutade dricka - och började igen. Då hade jag bara hyfsad inblick upp tills jag var 20 år. De sista 12 åren var nog katastrof för honom.

Jag minns hans entusiasm vid varje alkoholstopp. Nu skulle han förändra sitt liv! Han hade storslagna planer på både hobbies och föreningsliv han skulle engagera sig i. De första tio gångerna var jag och mamma också entusiastiska. Sen blev vi luttrade. Höjde knappt på ögonbrynen.

Min pappa förvandlades från en snygg, vältränad, charmig partyhunk som alltid fanns i festens centrum till en sliten, gaggig, bitter, ovårdad gubbe som knappt kunde svara på tilltal. En person med kronisk social fobi, depression och panikångest.

På hans begravning sörjde jag inte att han dött. Jag var lättad för hans skull - äntligen hade han fått lugn och ro. Äntligen fick han sluta kämpa.

Det jag sörjde var att ingen, trots alla idoga försök, lyckades nå fram till honom. Få honom att sluta dricka för gott, medan tid fanns att få ett värdigt liv.

Nu inser jag att alla försök att nå fram är lönlösa om inte den genuina viljan finns hos individen. Varför hade han inte den genuina viljan?

Jag minns också när jag var liten och jag beklagade mig över något. Att något var jobbigt eller att någon var dum. Då sa min pappa alltid: ”Du måste visa lite jävlaranamma!”

Vad fanns hans jävlaranamma? Bortsupet? Är det så illa att för varje återfall man tar så blir förutsättningarna sämre att lyckas nästa gång? För att man supit bort förmågan?

Kram ?

Anonym15366
fre, 2020-07-24 - 13:01

Så är det... förmågan och styrkan bortsupen. Dränkt till botten och slukad av träsk. Till slut omöjligt att återfå.
Det är sorgligt. Det är fruktansvärt. Vi måste bryta arvet.

Jag har kommit till samma insikt. Jag tror att min långa sorg över min förlorade mamma kommer att vara lättnad då hon får ro. På ett sätt har hon det nu. På hemmet. Omhändertagen. Piller. Inga ansvar. Långt borta från normalt liv. Långt borta från förutsättningar till normalt liv.
Avlastning för mig.

Jag har slutat många gånger.
Den här gången är annorlunda. Viljan kommer inifrån. Med hjälp av terapi. Löst upp knutar som gav självdestruktivitet (ex drickandet) som symptom.
Inte alls samma nyförälskelse och överambition. Ett stilla beslut, lutar mig tillbaka, söker inte mer utanför mig själv. Jag hittar det inte i alkohol, eller andra kickar utanför. Lugnet finns i mig.

Att sluta ska inte vara en kamp, ett slutande med hjälp av viljestyrka. Den styrkan avtar. Det måste komma lugnt inifrån. Inte basuneras ut med fyrverkerier och stora löften.
Ett stilla konstaterande om att vilja vara nykter.
Vi får lära oss av våra föräldrar, de har inte kämpat förgäves. Vi har lärt oss dyr läxa.
kram?

Jasmine
sön, 2020-07-26 - 15:06

Vilken resa du har gjort! För längesen befann vi oss på samma plats och nu har du rest dig, vandrat till toppen och kan nu blicka ut över det som är livet. Själv befinner jag mig fortfarande på samma plats... som inte är botten, men åtminstone halvvägs. Tänker nu att kan du så kan jag- vilken bra förebild du är.

Tack?

Anonym15366
mån, 2020-07-27 - 09:50

Å jag skulle vilja ge dig de förutsättningar jag haft den här gången. Jag har haft stöd av en terapeut, det är ovärderligt. Men stödet här och din egen drivkraft och vilja kommer att ta dig dit du vill. Fortsätt skriva här. Ibland skriver jag trots att jag inte har nåt att skriva, det kommer av sig själv när man börjar. Känslor får komma ut, undertryckta där inne kan de bli destruktiva. Få ut dem här! Här får du stöd av människor som förstår dig. Där ute i världen är man ofta vilse bland förväntningar av hur man ska vara. Här är det skönt att öppna sig och slappna av. Här duger vi som vi är. Tror att det i sig är läkande.
Du tänker helt rätt, kan jag så kan du! Jag trodde att jag var omöjlig ?
Men jag fattade till slut att stanna upp, börja inifrån. Terapeuten har hjälpt mig att hitta de knutar som gett mig ångest som jag lindrat med självdestruktivitet. Vissa skär sig eller gör annat tvångsmässigt. Jag drack, bantade, shoppade, hatade mig själv. För att fly från undertryckta känslor.
Jag har lärt mig att hitta lugnet, stanna upp, inte skynda, andas långsamt, ta hand om mig, acceptera mig, älska mig själv (fortf svårt att säga det).
Sök inte snabba kickar (Alkohol)! Acceptera och var nyfiken på alla känslor i kroppen. Känslor löses upp när man belyser dem med sin medvetenhet (”The power of now”). Vi agerar ofta automatiskt på våra känslor. När vi stannar upp vid varje känsla och avvaktar kan vi ta medvetna beslut. Såsom att vara nyktra. (Yoga hjälper)
Du kommer att ta dig dit Jasmine! Till nykterheten! Häng kvar bara!!
Tack vare ditt härliga inlägg till mig fick jag energi att ta mig till träningspasset! Jag måste ju leva enligt mina egna råd! Så vi peppar varandra! Tack! ???
Kram???‍♀️