av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
tors, 2010-12-30 - 16:49

..jag har varit på (mest konfirmationer) så har de två kalker...
Den silvriga med "äkta" vin i, och den andre en keramik-kalk med alkoholfritt i...

Så ser du två kalker, ladda på den sida som inte har en silverbuckla...
men jag tror att de brukar berätta om det...

/Berra

Adde
tors, 2010-12-30 - 18:09

Elisabet som skrev mycket här tidigare och är stadig gäst i kyrkan så bör det finnas alkholfritt som alternativ att välja. Om du sen väser eller högljudd hävdar din rätt är nog en diskussionsfråga !!!

Jag har ingen som helst erfarenhet av nattvard eller andra religiösa ritualer.

Berra
mån, 2011-01-03 - 01:24

..och jag mår bara fortsatt bra, är det inte en underskattad känsla, så säg...
Nyårsafton var nog den tråkigaste på mycket länge, party-mode'en var lika med noll...
...men jag mådde fortsatt bra av det, och då gjorde det ingenting att själva aftonen sög, för det gjorde ju inte nyårsdagen..

Ikväll kom vi hem ifrån svågerns födelsedag, och övriga gäster försökte bräcka varandra med vem som hade varit mest bakfullast under gårdagen...
Och så tänkte jag, är detta verkligen 2000-talet?, vad är det för fortsatta tonårshysteriska historier vi femtioåringar håller på med...?
Försöker vi förminska vår älskade genom att berätta hur "dålig" personen är, är glädjen så fundamental att vi tillåter oss att frossa i andras brist för vad som är ett normalt drickande av alkoholen???, ett socialt tillrättagivande av ett missbruk..

Om någon trillar och bryter ett ben i trappen så tycker vi att det är synd om honom/henne, men om han/hon var full!, garva på bara...
En vars drygt 20-åriga son vart ute på ett krogbesök, och kommit hem med båda händerna i paket, efter ett rejält fylleslagsmål...
Mmm...kul?, spelar ingen roll om han har ett ett dåligt ölsinne, nu får de både mata honom vid köksbordet, och torka honom i röven efter att ha skitit ut maten..
Något säger mig att detta är fel, och att hans föräldrar accepterar läget...

Jag fortsatte att lyssna på konversationen vid middagen, sög på mina fem nollpilsner...
Och tänkte, min morsa och farsa har slutat både matat mig, och torkat mig i röven...
Så länge jag har noll på flaskan och noll i bakrus, så blir det noll problem för mina anhöriga att ta hand om mina återkommande felbedömningar på alkoholen...
Det är att ha en nolltolerans...för mig...

Noll alkohol, noll problem'as..

Mors Berra

märta
mån, 2011-01-03 - 10:52

Som vanligt skriver du mycket tänkvärda och kloka inlägg med en bitsk humor. Min egen dotter skulle fira nyår med sina vänner, kvällen slutade med ett personrån på en ung tjej, min dotter hjälpte henne så det blev polisbil runt stan i jakt på rånarna, skjuts hem av den unga och omskakade tjejen till fulla föräldrar klockan 04.00 på morgonen. Hon kände sig nog dubbelt utsatt denna nyårsnatt.

Kram Märta

Berra
tis, 2011-01-04 - 05:10

..ja visst händer det "grejor" när alkoholen är inblandad, allt för mycket i min smak...
Jag har gjort min beskärda del av mitt elände nu, det är dags att kunna njuta lite av att INTE delta i alkoholstressen numera...

Men, ibland känner jag ett riktigt elände...som idag t.ex....
Vi har varit lediga för att passa på och rensa undan lite här hemma, i förrådet under trappen, arbetsrummet osv..
Vi (läs jag) är ett elände till att joxa till det med pryttlar prelexis överallt, och så vänjer man sig med "bröte-livet".

Högarna växer sig enormt stora i alla hörn, och till slut blir de för stora, och då orkar man inte ta tag i dem...
Så när man väl nu tar sig an dem, ja så går man in för det med ganska gott tålamod, men brister ut i ett jäkla tokutbrott efter ett tag..
Man skapar nya öar med bröte, för att man ids inte slänga skiten...
Eller så tränger man in grejorna i skåp och hyllor så att de inte syns, problemet är borta, men ändå kvar på något sätt...
Man tappar ganska så snart koncentrationen, och vill göra andra saker för att lätta på tankarna, men det funkar ju inte när hela köksgolvet är full med prylar..

Och rafsa ihop det i några kassar lite halvdant, så ligger det något år till igen, och fortfarande osorterat...
Jo jag vet, så gjorde jag med mina gamla räkningar/papper, i nästan 3 år!!!
Men sedan när jag skulle sälja bilar, MC och moppar, ja då låg registreringsbevisen i en låda på vinden,
så jag hade inte haft med mig huvudet i alla fall, ..knäppgök!

Och det är vid sådana tillfällen, som man skulle vilja reset'a pallet med ett rus, det löser liksom oredan i huvudet (..tror man..)...
Men då övergår koncentrationen till att dricka istället, och resultatet?... japp det hamnar i några kassar för framtida rensning...
Så det löser inte problemet, utan det som man upplever som ett problem, tankeverksamheten, ordningssinnet, karaktärsdraget...

Jag är seg och ger mig inte, klockan är 05 på Tisdagsmorgonen, och jag har tragglat med mitt plockande i 17 timmar nu, med lite avbräck för middag osv..

Känner mig rätt nöjd (so far..) men väldigt mycket återstår, ett par timmar i arbetsrummet till...
Sedan 40m2 garage som ser ju att haft en date med Big Bertha, cyklar, sommardäck, snöslunga och verktyg, pantflaskor och tidningar, och där dessutom två julgranar har passerat på väg in i huset, ujujuj, vet inte var jag ska börja, eller sluta med för den delen...
Problemet är väl att man vill så gärna se slutet, redan innan man har börjat, och stressen är ett faktum...

Men mitt avstressnings-kemikalie finns inte längre, så jag får lära mig att ta det manjana från början...

Idag en ny dag, och jag ska börja den med att sova, en normalt utvilande sömn, och inte den där "knarkar-sömnen" som man får av alkoholen...
Det är en befrielse i sig självt, och inte alltid man tänker på den, som ett pluskonto t.ex i nykterheten...

Natti-Natti! på er, syns i morr'n..

Berra

Fenix
tis, 2011-01-04 - 23:53

Berra, vill bara göra tummen upp för ditt reflekterande över livet som nykter, eller utan alkohol kanske är bättre. Så att du känner respons! När helgen kommer har jag mer tid att breda ut mig.
Ha en god trettonhelg, du som alla andra kämpar!
/Fenix

märta
ons, 2011-01-05 - 15:25

Reagerade på det när jag var nere i centrum, jag mötte så många med systemkassar. Så kom jag på, det är ju trettondagsafton i dag, systemet är stängt i morgon. Vad skönt det är att slippa hetsen, köerna, bråken, baksmällan, ångesten.

Ha en underbart nykter och mysig kväll, vakna fräsch, minns allt som hänt och sagts, ha en underbar ledig dag med nära och kära i morgon

kram Märta

Berra
tors, 2011-01-06 - 01:27

..jo jag har haft det riktigt bra idag, vi har haft en "mysdag" med familjen, ja dotterns pojkvän inräknad..

Vi var på vår favoritrestaurang, och det blev 3 cola och en flarra rött...
Gissa vem han (kyparen) ville låta checka vinet???

Han såg rätt ball ut i nyllet då jag höll handen ovanför glaset och överlät provsmakandet till svärsonen (20 bast!),
han och frugan delade på rödtjutet...haha!

Väl hemma med kassarna fulla av chips och godis, samt två videorullar,...ja då drack de varsina GT..

Jag satt nöjd med mina nollbira i soffan, och mös med hela kroppen, det här ÄR jag...

Jag har börjat totalt vänja mig vid min antifylla, och ens början på den...

Känner inte en minsta dragning åt ångesten längre, utan har accepterat min alkoholallergi...

Jag mår bra NU, IDAG och IMORGON, varför förstöra det fina upplägget?

Imorgon...en ny dag, jag gav den min bästa förutsättning, ..nykter!

SÅ får jag mer ut av den, hela dagen...
Jag styr framtiden, lite mera...

Mors Berra

Kvinna-mamma46
mån, 2011-01-10 - 10:29

Hej Berra.

Lite nyfiken, hur gick det med att sluta med antidepressiva? För visst skrev du för ett tag sedan att du gjorde det?

/ Pia

Berra
mån, 2011-01-10 - 14:31

Jo jag lade av med dem för dryga 2 månader sedan...

Blev lite pissed när återkopplingen på remissen mellan psyk och husläkaren inte fungerade...
Jag tog min sista (inte ens hela) dosen på fredagen, och jag försökte ringa min husläkare om att få mera utskrivna...
Han var inte där, och sköterskan svarade att de .."hade inte släppt ifrån sig journalerna, och därmed recepttillgången.."
Så de kunde ingenting göra...

Ringde psyk, där de hade telefonmottagning mellan kl 14.15 och 14.45, den sköterskan (som var j*vligt svår att få tag i)
kunde inte heller komma åt journalerna utan min läkares medgivande, som var (naturligtvis) ledig denna fredag..
Och som ni vet, man ska fasiken INTE ändra snabbt i doseringen på psykofarmaka, både in och utfasningen...
Jag bad henne att dra åt helvete, och hela jävla psykhelvetet...

Försökte bönande och bedjande på Apoteket att de skulle bara släppa till senast utskrivna receptet så att jag hade piller inför helgen,
men dessa jävla paragrafryttatare är lika påverkbara som en tjurig lapplisa...

Så vad kunde jag göra???

Jag bestämde mig för att inte göra ett 2,5 dygns uppehåll i medicineringen, utan då kan jag lika gärna sluta tvärt...
..och det gjorde jag...

Helvetes kval jag genomgick under 1-2 veckor, det susade i öronen och jag mådde absolut inte bra, seg och i ett töcken...

Men jag genomled det, och mådde mycket bättre än på länge, jag var ju förbannad!!!
Förbannad på jobbet, förbannad på husläkarmottagningen, förbannad på psyk, förbannad på alla j*vla lapplisor, förbannad på allt..

..och vet ni vad???, det hjälpte mig, ingen annan ställde upp och hjälpte mig när jag som mest behövde det...

Jag rådde mig själv, behövde inga andra att lita på längre, min tillit föll totalt...

Och på den vägen är det...lite deppig, och jävligt mycket förbannad, jag står mig själv närmast...

Och det är väl så egentligen, vi vill alla att "någon" ska ta hand om problemet, skylla ifrån sig, eller lasta över problemet hos...

När det hela ligger hos en själv, jag är själv ansvarig för allt jag gör och tänker, precis som med alkoholmissbruket, det ligger i min egna famn..

Så lite vilsen är jag, lite brännmärkt här och där, och en svag förbättring från gång till annan...

Men frisk?, aldrig...jag kommer för all framtid vara ett "psykoffer" och tillika en "alkis"...

Men ett psykiskt vrak, eller en alkoholiserad parkbänkssittare, inte då...

det ligger helt i betraktarens ögon, definiera ett "psyko" och en "alkis", jag vet hur jag ska definiera det, på mitt sätt..

Alkoholist, nej men en person med ett ganska så långt gånget riskbruk...
Nervrak, nej, men en person som "gått in i väggen", och tar inte saker för självklara längre...

Det finns en anledning till allt, försök finna din???

En av många "sökande"-frågor, jag vill, jag vet (!) och jag KAN!

..och jag KAN, kan du?

Mors Berra

nubaskemig
mån, 2011-01-10 - 18:40

Berra - ville bara säga att jag verkligen tycker om att läsa det du skriver. Det är klokt, tänkvärt och rörande.

Och jag är nyfiken på dina nollbira. Jag har alltid älskat carlsbergs alkoholfria öl (ärligt talat är det den godaste öl jag vet) men den innehåller ju 0,5 % så den är ju INTE alkoholfri egentligen. Jag har aldrig sett nollprocentig och undrar var man köper dem?

kram

Sussie

Berra
tis, 2011-01-11 - 00:04

Tack Sussie!

Ja utan eran respons så hade jag inte funnits här, och mitt sätt att tacka er är att öppna mitt hjärta och skriva precis det som mina sinnen vill förmedla...

Jag tror (utan att veta) att dessa 0,5 % är precis det minsta man kan detektera, och därför friskriver sig på detta sätt...
Det börjar finnas rätt så gott om de alkoholbefriade numera, ca fyra fem styckna...
Bäst är nog Carlsberg och sedan Spendrups i min mening, men man bör nog ha varit utan sin "vanliga" bira först ett tag, annars tycker man nog inte om själva övergången tror jag...

Men inte blir man packad på den, man skulle t.ex behöva dricka tre gånger så mycket bara för att komma upp i lättölsvarianten...
Sex gånger så mycket för en folkbira, nio gånger för en starkbira osv...
Men kläm nio flaskor nollbira och man har Max kommit upp i en starköl, det känns rätt tryggt för mig...
Då inte för berusningen, utan för farbror blå, i min mening...

Jag har börjat tänka lite i förhand, vad är det jag vill uppnå???
Om jag då vet att jag inte kan bli full på mina bira, så slutar jag att hetsdricka, och suger på dem mest för smaken och umgängets skull...
Och det är väl så det ska vara, eller hur...
Fyllan är väl bara ett bevis på att man missbedömde kvantiteten....igen?

Om man klipper möjligheten att få bli berusad, så får man ett annat sorts lugn inom sig, jag behöver inte jaga nya möjligheter att uppnå mitt nirvana...
Man får söka sig ett nytt sinnestillstånd, det äkta, och lära sig vara nöjd med verkligheten...

Mitt liv är det viktigaste, och då måste man få ha ett körkort på det också, med rätt att få styra mitt egna liv...
Fyllstyrnigen är det slut på nu...

Idag vaknade jag utan bakfylla och ångest, borde inte alla få en möjlighet till det, varje dag?

I morgon ska jag vakna på samma sätt,det har jag redan ordnat för...det ligger nedbäddat med i min säng...

Mors Berra

viktoria
tis, 2011-01-11 - 00:13

Nu när jag har annan dryck med mig till festen, eller blir bjuden på alkoholfritt dricker jag ju knappast 1,5 liter av den, hur god den än är! Men jag kunde dricka 2 flaskor vin "för att det är så gott". Shore!!!

Kvinna-mamma46
tis, 2011-01-11 - 01:27

Den finns en anledning till allt, försök finna din???

En av många "sökande".frågor, jag vill, jag vet (!) och jag KAN! och jag KAN, kan du?

Vet inte riktigt vad du syftar på här. Min anledning till att leva? Att supa? Att sluta dricka? Att inte äta mediciner? Jag ser ingen mening med att kämpa, att vara arg, irriterad eller ledsen. Det stjäl bara energi både från mig själv och från min omgivning. Det spär även på mitt ego och snart är jag full grandiositet omväxlande med självömkan. Precis som man är som berusad!

Jag söker inte anledningar. Livet bara är och sinnesro är mitt mål. Och göra gott, så gott jag förmår, i alla fall inte göra något ont. Vara mig själv men inte ta mig själv på för stort allvar, leva efter mina värderingar och stå upp för det jag tycker, men med open mind och en massa humor. Vi vet just i alla fall ingenting alls. O det gör ju hela livet så spännande.

Anledningen till att jag var nyfiken på om du slutat med medicinen var för att min son har läst på olika forum och säger att det är jääääättesvårt att sluta med efexor. Så har jag ett exempel att motbevisa med... HA!
Fast han behöver dom så väl och nu när han tar dom regelbundet så är han nästan symtomfri.

Nu kallar kollegerna... fika dax. Ha det bäst i natten.

/ Pia

Berra
tis, 2011-01-11 - 09:42

min tanke bakom sökande-frågorna är att försöka fastställa ett mål, vad vill jag?
Man kastas mellan hopp och förtvivlan nästan varje dag, hopp om att kunna nå berget, förtvivlan när man ramlar ner igen...

Jag ändrade mina mål en bit, vill inte bli tuffast, rikast och ballast längre som toppmål...
Mitt stora mål är att få fortsätta må bra, och det är faktiskt en begränsning, för jag måste hålla koll på mig själv...

För jag är som en svamp, suger inte bara åt mig av alkoholen, utan av andras problem också...
Och där har jag fått lära mig att sätta gränser, mår jag bra av det här???, nähä, men sluta då!

och framförallt, be människor runt omkring mig som fortsätter komma med sina problem, dra åt helvete!
Energitagare som aldrig betalar tillbaka..är tjuvar!

Viktigast för mig, topp tio...att fortsätta må bra, ett sorts mantra som upprepas flera gånger i timmen...

Och jag måste hålla koll på mig själv... hela tiden...vad är viktigast???...må bra...

Vad gör jag för att må bra?, klipper bort det "ruttna" som äter sig inåt...
Det ställer krav på en själv att uppfylla en del regler, inte fylla ryggsäcken på jobbet t.ex. (med problem)
Sinnesrobönen, kan jag göra någonting åt det???, ..hähä, släpp skiten då'rå!

Och bland det absolutaste vikitigaste (..för mig)...inte mata alkoholdjävulen...
För då drar han ner dig i träsket igen, men ångest och all världens jävelskap på en och samma gång...
Och då skiter man i alla sina regler, och låter livet gå vind för våg igen...

Släpp ratten på bilen så får ni se hur det går..
om man är full, ja då är det som att släppa ratten på motorvägen, det går lite fortare ner i diket då, och smällen blir desto hårdare...

Mitt liv, min dag, jag bestämmer lite av framtiden redan nu... genom mina handlingar...
Imorgon...?, ingen fyllångest i alla fall...

Mors Berra

Fenix
tis, 2011-01-11 - 10:50

Mors Berra och Pia!
Härligt att läsa era reflektioner över livet och allt.
Spontant känner jag att när det gäller alkoholen är grundtipset att det är slut för evigt med den varan, men när det gäller livet i övrigt så är det nog till att framlevas en dag i taget och göra det allra bästa av varje dag. Och vad som är det bästa, jag det är ju bara jag som kan avgöra när det gäller just mig. Att göra någon annan lite glad eller så är ett fungerande koncept. Vilket man kan göra, en bra dag. En dålig dag kanske någon annan gör mig lite glad.
Slutsvamlat:-)
/Fenix

Kvinna-mamma46
tis, 2011-01-11 - 11:47

Tjena killar!

Tänk att vi kan beskriva ungefär samma saker med så olika ord!
Ja precis... släpp ratten. Lev och låt leva. Var rädd om ditt inre och din balans- må bra. Mata inte egot med vare sig alkohol, självömkan eller begär.

Förr var jag väldigt sån... ta hand om alla, tog åt mig problem, ältade saker, var lättsårad. Plus hade tusen olika andra krav på mig själv. DET är så himla skönt att slippa det. Fast som du säger Berra, det är en färskvara att ha sinnesro. Fast ju längre tiden går desto mindre behöver jag jobba för den. Det har numera blivit en god vana. :)

Att göra gott låter stort och fint men det är egentligen så lite.. bara att jag är lugn, trygg och kan ge ett leende istället för att själv utstråla rädsla eller agg gör mycket tror jag. Och att vara curling människa hjälper inte någon. Bara mitt eget snedvridna ego.. Fast det satt väldigt långt inne, den insikten. Att jag matade mitt ego med "att vara duktig genom att ställa upp för alla andra" . Det gjorde lite ont faktiskt. Men det får göra ont, självinsikterna. Bara man kan se det medvetet och sedan släppa taget. För all den energi som töms ur en den fyllde jag på med rött vin.... och det var ju inte bra alls.

Kul när ni svamlar på.. för visst är det spännande att spåna om livet.

Kram kram

Berra
tis, 2011-01-11 - 12:53

svaret på din fråga Pia...

Jag hade ju en "efexor-liknande" substans, och fick en ännu mer vassare grej på slutet, ett gammalt (tungt) preparat som utprovades...

Så jo, visst, det funkade ju ett tag, men jag tycker nog att med tiden så blev nackdelarna en allt större del av preparatets verkan.
Lyckopillrena löser ju inte problemet, det måste man ju ta hand om själv, och inte löser det sig självt med tiden...heller...

Vad jag såg som det bästa med pillerna var att jag fick ett skapat utrymme för vila, ett tankebrott så att säga..
Problemen låg alltså kvar, men tog inte över hela mitt liv, de försköts något åt sidan, som en molande huvudvärk på ett ungefär..

Gör man ingenting åt själva problemet, så finns det kvar när man slutar med pillerna, och det är ju inte så smart...
Klart att tiden har sin verkan, problemen är en färskvara de med, men de förändras ju också och utvecklas...

Så om problemet var "jobbet" från början, så kanske det blev "ekonomi" på slutet, fortfarande ett problem alltså..
Men i en annan form, och där börjar man ju fundera lite, är det hjärnan som spökar och vill "straffa" en hela tiden???

Jag gick ju till mina (KGB) teraputter, och tvingades "lirka" med mina problem, och få upp dem till ytan, inte gömma undan dem hela tiden..
Det var hemskt nyttigt och väldigt jobbigt, men skapade enhelt annan insikt om mig själv...

Jag trodde jag gjorde "rätt" hela tiden, men det var "fel", någonting som halkat snett i min uppfostran (eller självuppfostran för all del..)..
Mitt fokus har ändrats något till att inte bara se på "resultatet", utan hur i h*lvete når jag dit?, hur funkar jag på resans gång, en självbetraktelse..

Lite granna så här...
Du köper dig en pryl (en sak, ett klädesplagg osv..) och tror att den ska lösa problemet, du ska bli glad, lyckligare och hela dritten..
Blev du det???
Nähä, då tjackar vi en pryl till då......felfelfel..

Varför är du inte lycklig?, vad kan ett inköp skapa eller läka för ett behov, den löser inte alla mina problem, den skapar en liten lucka av lycka...
Däremot så kan den på längre sikt skapa en "anti-lycka", den blev inte så där bra som man hade hoppats på, jag blev bara fattigare,
och har ännu en sak mer att spara på och måste så småningom göra mig av med, sälja, kasta, ge bort och "antilyckan" måste upplevas ännu en gång...
"Problemet" hänger kvar där i garderoben, eller i en låda på vinden, och det gnager inom en, min lycka som blev en flopp..

Vi vänder på problematiken lite, att köpa sig en "upplevelse" är en annan sak, en skillnad...
det kan vara precis vad som helst, en middag, en bio, en resa, en sak som inte kan sparas i en "pryl"...
Inget som hänger i garderoben och skapar antilycka, utan bara minnen, och förhoppningsvis BRA sådana...

Det är mitt recept, och att man ska försöka att NJUTA av upplevelsen, sug ut allt, stanna upp, och upplev istället för att forcera fram...

Om man missar bussen med 50 meter, så står man där arg och förbannad och stampar i 20 min för att vänta på nästa buss...
Okej, kan JAG göra någonting åt det???
Knappast, tiden lär ju inte gå fortare för att jag står här och är arg...

Så nu kan man tänka, här har jag fått 20 min till i mitt liv som jag inte hade planerat, och vad ska jag göra med dem...???
Titta på folk som sitter i bilarna, kolla på slaskfårorna i bilspåren, leta efter ljud, se på andra människor som INTE njuter av situationen...
Känna att jag gör något bra av situationen, vara starkare än alla de andra...

Vad kan jag göra för fel..?, jo ta upp mobilen, be familjen sätta på potatisen därhemma så du hinner ikapp tiden, be grannen skjussa dem till träningarna osv..
Och man upptäcker....jag har inte lärt mig ett skit, i dag heller...
Och vem vet, då kanske man skulle behöva stressa av med något dessutom, kanske alkohol...

Mors Berra

Mie
ons, 2011-01-12 - 16:53

Din energi & glöd finns kvar.... likaså din måndagsleda... även om den verkar ha blivit mkt bättre =)
Dina ord rinner ur dej likt ett vattenfall.
Skönt att se att du håller ställningarna på den här sidan.
Blir glad över att läsa dina ord.
Ta hand om dej Berra...
Kram & tack för att du finns <3

Berra
tors, 2011-01-13 - 10:11

...ja nog har jag en svada, men i form av bokstäver...
Tycker att det emellanåt känns riktigt bra att "få ur sig" en massa ord och meningar man sitter inne med...

Jag surrar ju inte lika mycket på jobbet längre, utan bara jobbar på, ..i min egna lilla värld...
Svarar på tilltal, lyssnar ..men känner inget större behov av att "lägga mig i" konversationen...

Vi har ett gäng "kärringar" här som lider av världens mun-dirarre', det får liksom inte bli tyst!!!
Och det stressar mig numera, trots att jag tidigare var just en sådan "kärring"...

Tystnad är faktiskt guld värt, ett slags unikum som det snart vore en lyx att få konsumera...
Jag hatar grannens ungar (mina barn, och andras ungar ni vet..) som bara skriker för skrikandets skull,
jag ger föräldrarna en missbelåten min, och NU på senaste ...har de börjat fatta att dämpa sina semaforer till avkomma..

Den som skriker är i sin läggning osäker, och försöker med "skrämsel" sätta sig högre i rang,
det har jag börjat upptäcka numera, och jag hakar inte på att lyssna på den som skriker längre...
Mina ögon säger, "HÅLL KÄFTEN", och prata normalt om du har något viktigt att säga..."
Något som verkar ha drabbat mina dagis-barn-kollegor...
De får inte min uppmärksamhet längre om de tror att de kan "skrika" sig till det de vill ha...

Svågern min som är nasare, manipulerar sig mycket verbalt, det är en konstart, och svår sådan...
Han försöker med orden hetsa mig till något, men jag svarar honom lugnt (nästan som om jag vore drogad) bara för att sätta hastigheten på orden
till en för mig mycket lämpligare fart.
Jag gillar att tänka igenom ett svar först, innan munnen fullständigt exploderar av hoppande grodor, det gjorde jag inte tidigare...

Min chef som ständigt harklar sig och nästan stammar fram orden ger ett falskt intryck,
om man harklar sig i ett tilltal så känns det som om man inte fullständigt rent under fötterna, tycker jag...
Och ett långsamt stammande/upprepande är som om han måste ge sig mer tid att tänka igenom ett svar, men ändå hålla "oljudet" igång...

När min pappa låg på sin dödsbädd, de sist tre gångerna jag besökte honom ...så sa jag inte ett ljud..
Min pappa och jag "behövde" inte ständigt prata, utan han kände sig nöjd när han lyfte på ögonlocken och såg att jag satt vid fotänden av sängen.
Han blinkade till som om min närvaro var upptäckt, och han kunde lugnt somna vidare,
han kände min närvaro, och vi "umgicks" som bara en far och son kan göra, det kändes stort för mig...
Frugan höll på att krypa ur skorna, hon pallade inte bara att sitta där tyst, och låta tystnaden få tala, ja hon är nog en "kärring", men en bra sådan...

Mitt sätt att konversera numera är faktiskt via mailen, den har blivit min tunga, och där med de skrivna orden, har jag styrka...

Precis som jag gör här och nu, men här pratar man inte effektivitet, prestationer, lönsamhet osv...
Här pratar jag med mina sinnen öppna, och helt opåverkade av någon som helst substans, mina ord känns äkta och jag har ett kvalitativt gott liv...

Mitt liv känns rörigt, men på forumet får jag reda ut det, skriften har en läkande och underskattad kraft...

Idag är det min dag, imorgon också, om jag sköter mig..

Mors Berra