av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Kvinna-mamma46
tors, 2011-01-13 - 23:03

Ja. Insikter och Medvetenhet, att våga se problem och beteende (ärligt) är väl grunden för att kunna jobba med sig själv. Att köpa saker ger en kick, att äta något gott ger en kick, ett glas vin ger en kick.... och alla kickar är övergående och i det långa loppet inte något att bygga sin lycka av. Speciellt inte för de av oss som är känsliga för kick-effekten och gärna vill ha mer...

Skriva är ett bra sätt att bli medveten. Läsa är oxå bra, man får en massa insikter och aha-upplevelser.

Ha det bäst alla vänner.

Våga vara ärliga, våga se sanningen och börja sedan med en stor portion acceptance att vara rädda om er själva.

Kram

Berra
fre, 2011-01-14 - 10:20

..en sak..

Som jag bara blir så j*vla f*cking less på, rätta mig om jag har fel!

Jag är bl.a "fikarums-ansvarig" på mitt jobb, ser till att det finns kaffe te' socker och att allt funkar på jobbet....

Och de kan ju te' (!) sig som en relativt lugn tillvaro, tror ni ja..

Vi har ett par asiater på jobbet som inte dricker vare sig kaffe eller svart te', utan de har i alla år köpt sina egna vita/gröna te'er...
Eftersom det blir en slant (ca 15KSEK/år) som går till oss vanliga, och inte till de andra två, så tyckte väl jag att det var dax att vi även
tar kostnaden för deras utlägg på några hundringar per år...
Jo det gick igenom hos bossen, inga problem..

Berra, får en stjärna i himlen, rättvisemannen...?

Sagt och gjort, jag fick te'erna i morse, och lade det på hennes (asiat-1) bord väldigt nära fikarummet...

Där sitter våra två största intrig-kärringar och bara väntar på ett nytt bete...
"Vad är det där för någonting", frågar den ena..
Ja det är (asiat1 och asiat2's) ding-dong te'er svarade jag...

Varför då?, svarade den första på en mickrosekund (hugger som en cobra..)
Jo för att de dricker vare sig kaffe eller svart te' så nu får även de sin del av kakan....svarade jag...

-Jamen!, jag kan inte heller dricka det här kaffe't eller de te'er som erbjuds, jag vill också ha egna sorter...
(säger då den största (ursäkta uttrycket..) gnällf*ttan som sörplar mest kaffe och gnäller mest på det)..
Varför ska hon bli särbehandlad, säger hon?

Nu kokar herr Berra så snart löser övertrycksventilen...
Till saken är att hon (bitchen) är den enskilt största orsaken till att jag gick in i väggen, och nu håller hon på och triggar mig igen...
Nä nu jävlar!, nu håller jag på att döda kärringen på riktigt...

..sansar mig i en tiondels sekund, och tänker, åånä, hon ska inte få mig på fall, jag håller mig i schack, och går därifrån...
Viftare ut med händerna, och säger med hög stämma...
ERAT JÄVLA RÄTTVISETÄNKANDE KAN NI HÅLLA FÖR ER SJÄLVA!

..mutter mutter hörs det avklingande när jag lämnar fikarummet...

Nu går jag in på kontoret och säger högt, DESSA JÄVLA KÄRRINGAR, FÖRBANNADE BITCHAR, DE KAN DRA ÅT HELVETE!!!

..det kändes bra, tycker jag...

Jag blev engagerad, upprörd och fick ut (en del..) av mina känslor

Till saken hör att asiaterna är två av de få som aldrig har varit elak emot mig, och de kan gott få lite extra uppmärksamhet från min sida..
Men livet är inte rättvist, lär er det, titta bara på lönerna...

Den som smörjer chefen åker räkmacka i hans "klubb", den som inte gör det hamnar i hans hackkycklingklubb, med rätt att nedvärderas, av alla..

Så är arbetslivet år 2011, och fy fan för den som sticker ut hakan...

Jag kanske skulle börja jobba fackligt centralt och hjälpa alla arbetsgivare med regler och etik, men jag styrs ju av mina känslor...

och de starka känslorna fick ju mig att börja dricka, för att lägga lock på dem, dämpa bort dem...

Varför utmana ödet, rättning i ledet Berra...

Mors!

sims333
fre, 2011-01-14 - 11:58

Hej Berra! Jag är ny här på forumet, men har läst dina inlägg. Vet du, dom där kärringarna på ditt jobb som bara gnäller; försök, när dom sätter igång, att ta ett djupt andetag och tänk: så små ni är som bara ORKAR bry sig om vikten av kaffesort, tesort..Skratta sedan åt dem, för det är ju patetiskt. Vilken liten värld, så begränsad. Hur sover dom på nätterna? Ligger dom och vrider sig och rabblar i sömnen: jag vill också ha en egen sorts kaffe om dom får te...oj..oj..det är så orättvist...oh, herre, hjälp mig...Nä, det är skrattretande så det förslår! Försök se det KOMISKA i deras beteende och skratta elakt bakom deras rygg, så får du kanske riktigt kul där på ditt jobb. Att vända ilskan som tar sådan energi till något roligt, det försöker jag göra och ibland funkar det och jag får mig ett riktigt gott, elakt skratt och det är riiktigt befriande.

Bara en tanke :-) / Sims

Kvinna-mamma46
fre, 2011-01-14 - 12:35

Ha ha Berra.. Du låter dom ju synka upp dig. Lätt som en plätt. Finns såna på alla jobb, behåll lugnet och låt dig inte ens påverkas. Då tystnar dom ... en stund i alla fall. Jag har några såna och i början blev jag helgalen på dom. Nu tittar jag bara lugnt på personen och frågar; varför? Oftast har hon inget svar, bara att det SKA vara si eller så. Ja men varför? ... det är kul att se minen när de fnyser av harm över att inte få sista ordet.

Eller så säger jag att hur man än gör här är det ändå alltid någon som gnäller... och går lugnt vidare med mina sysslor. O då hör jag gnällspikarna säga till varandra... javisst är det hemskt med alla som bara gnäller. :)

Visst är människosläktet ganska komiskt som art över huvudtaget.!

märta
fre, 2011-01-14 - 12:53

Berra. Det finns människor som är energitjuvar, de skaver som en taskig sko, man blir galen till slut. Jag har en sån person i min närhet, hon kan inte låta bli mig trots att jag gör allt för att hålla mig undan. Det har varit så nära många gånger att jag har briserat framför henne, vet ju att det är precis vad hon vill. Hon blir mer och frustrerad eftersom jag nu har kommit på hur hon är och kan bemöta henne. Jag tittar storögt på henne när hon sätter i gång, låtsas att jag inte fattar vad hon säger eller så ignorerar jag allt hon säger, låtsas att jag inte hör. Jag har blivit den där hala tvålen som man försöker få tag i i duschen. Det finns människor som bara får energi genom motstånd, akta dig för dem. Man gör bara sig själv oycklig med att gå in i deras strider. Du är värd bättre än så, eller hur?

Kram Märta

Berra
lör, 2011-01-15 - 15:41

...energitjuvar är vad de är...

Ibland undrar man om det är DE som inte har något liv, egentligen...
Eftersom de verkar bry sig så mycket om andras, hela j*vla tiden...

Hursomhelst nu är det HELG, och jag njuter av den, som bara den...

Frugan är ute och jag är själv med grabbarna (jovisst, vi har lånat en extra..)...
Har "massor" att göra, ska ut i garaget och försöka mig på att nysta upp den himla härvan av bröte därute som samlats under några år...

Men vad gör jag?, ..precis allt annat...
Plockar ur diskmaskinen....
Sätter på/plockar ur tvättmaskien...
Kör grabben till träningen..
Tankar bilen...
Kollar av lite på LIDL..

just det, precis allt annat än det jag borde göra, trots att jag inte heller gillar disk/tvätten, men det är mindre "jobbigt" än det "andra...
För jag vet att det kommer att fresta på, på mitt lugna jag ...att bli frustrerad över, vart ska den hära?, varför ligger borrarna utspridda här?..osv..

MEN...ett stort MEN, jag njuter av min tillvaro, märker ni det...
Jag njuter av att INTE låta mig stressas av "jobbet" med städningen i garaget, och jag gör andra jobbiga prylar, med gott samvete...

Det är skillnaden, att våga ta det lugnt, att behålla sinnet i behåll...
Vad är viktigast???
Att må bra, kom ihåg det!

För ett par år sedan vet jag hur jag hade besegrat ångerkänslan inför detta jobb...

"Jamenvafan, då kan jag ju passa på och tulla lite av pilsnern som står därute, så blir ju jobbet mycket roligare..."

Roligare???

Jag vet hur det slutar, koncentrationen övergår väldigt snabbt till att dricka bira, och det blir ett rackarns hafsjobb därute..
Inget kommer att bli bra, inte jobbet, och inte välmåendet, utan bara ett förändrat sopberg med mer sönderslagna grejor...
Och en ångest över att jobbet inte blev bra utfört, och att man fann ännu en orsak till att kröka loss...helt utan mening..

Varför tänker jag så???

Jo, man har väl lärt känna sig själv vid det här laget, två år av egen rannsakning...
Spånken löser ingenting, den skapar ett "hål" av tomhet (..och tillfälligt lyckorus).
Den förändrar min tillvaro till något som jag inte hade förväntat mig...
Förhoppningen hade varit något annat, resultat hade jag ju egentligen redan kunnat listat ut...

Om....man tänker efter lite .....före..

Därför mår jag bra idag, här & nu...
För just idag kan jag inte lura mig själv, jag håller kollen på mina självförnekande tankar....

Idag lurar jag mig inte mig själv...

Nähepp!, nu har jag ett jobb att utföra (om jag inte ska passa på och dammsuga också..?)
Det luktar nybryggt kaffe ifrån köket, och det ska snart imundigas....i garaget...

Ha en trevlig (och lugn) helg ni också....
Glöm inte att uppleva tillvaron också, på riktigt..

Mors Berra

vana
sön, 2011-01-16 - 22:36

berra
Du satte foten på pricken...eller vad de heter.
Jag har råkat ut för en energitjuv.
nu måste jag återfå balansen

Berra
mån, 2011-01-17 - 00:28

precis som den hade börjat...lika bra...

Det gick skitfint i garaget, inga utbrott alls...
Visslande gick jag igenom högarna, och jag började undra...
Varför är jag inte härute oftare???

Ett intresse som hade dalat av pga att jag har tidigare varit låg...
Men nu var det kul igen...
Det började grotta igen sig när vi renoverade senast, då hamnade allt i en hög, spackelspadar, tapetknivar osv...
nu hittade jag inte mindre än två (2) st nya skruvdragare, oöppnade som jag hade köpt i reserv och glömt bort...
Jaja, livet har sina ryck märker man, mitt liv börjar så långsamt återhämta sig verkar det som...

Idag har vi haft kalas här hemma, och dryga 30 pers på kaffe & tårta...
Samtidig som vi hann, köpa nya fotbollsdojjor till grabben, tjacka tårta, köra en till träning, och gå på cup med den andra...
Middag?, äh någon annan dag, får leva på fettlagret ifrån tårtan..haha!

Stressad?, inte alls, har en underbar hustru som planerar åt mig, och jag behöver bara fråga vad jag ska göra härnäst...
Så får jag behålla lugnet inom mig, och fortsätta livet där jag undanber (ser inte..) problemen...
Och så mår jag bra, och vad är det viktigaste????

Må bra!, ....inget är viktigare, och skygglapparna åker på...
Ibland måste man hjäpa till för att orka gå vidare, och då måste jag bortse ifrån allt det där "jobbiga"...

Jag lever här och nu, och får göra det bästa av situationen...varje gång...

Och varje dag så växer jag...lite, för jag vet att jag klarade av...gårdagen...

Morgondagen kan jag inte påverka så mycket, med mer än...
..att gå och lägga mig nykter...
Då har jag givit mig själv den bästa förutsättningen...

Ja imorgon är det en Måndag, ja jag vet...men det är en annan Måndag än den förra...
Och den förra Måndagen var bättre än den förrförra, så varför kan inte den här bli ännu bättre än den förra...?

Jag utgår från det, så får jag summera den imorgon istället..

Mors Berra!

Berra
tis, 2011-01-18 - 16:19

..har också gått över förväntningarna...

Måndagen blev ingen.....måndag...?
Det blev en dag som påbörjade den nya arbetsveckan, men inte f*n blev det en måndag!
Måndag är när något (nästan alltid..) går käpprätt åt helv...ett varmare ställe..

Min Måndag blev fin, fick ett viktigt ärende ut på stan, och slapp alla tokjäv...pappskallar på jobbet!
Och när jag väl var där, så ignorierade jag alla försök till att "sänka Berra", jag var starkare än dem!

Jag har ett viktigt motto som ideligen ekar inom mig...Vad är viktigast???..Vad är..

Att må bra, ATT MÅ BRA!

En liten anekdot bara...(från förra veckan)

En tjej på jobbet kom och frågade mig...."Berra var är alla "pärmarna", var är de???
-"Ja inte f*n vet väl jag det, hur ska jag kunna veta det..?."
Till saken hör att hon (tjejen..) vill alltså flytta över problemet till MIG, en problemsvamp alltså..

"Jamen DU måste fixa fram pärmarna..!", ...ser ni?... NU är det MITT problem...
-"Ser jag ut som om det står "PÄRMANSVARIG" i pannan på mig???, det är DITT problem,.. jag behöver inga fler pärmar..."

ujuj så bra det kändes, jag bollade tillbaka problemet, och var inte det minsta (dum-)-snäll..
Berra har lärt sig att hugga ifrån, och inte ta på sig andras problem...

Säkerligen inget fin renomme' jag kommer att få av mina arbetskam..f'låt... kollegor till nästa utskällning av chefen...
MEN...det handlar inte om chefen, det handlar om mig, och vad gör jag...?

MÅR BRA!

Tiden är slut när folk sätter sig på mig, (och dessutom pruttar på mig...)
Nu biter jag dom i häcken, och spottar ut en del av deras skinka när de skrikandes springer därifrån...

När jag är nykter har jag inget längre att skämmas över, för det är så här verkligheten är, ingen glans, men ändå en hård yta...

Mors Berra

Kvinna-mamma46
tis, 2011-01-18 - 17:32

Men jag fattar inte vad det är för ett ställe du jobbar på???? Utskällningar av chefen... påhopp av kolleger... finns ju inte på kartan!

Gud vad jag är glad att jag jobbar natt, lugnt och skönt och man sköter sig själv. Visst är morgonrapporterna pestiga eftersom vissa är gamla nuckor (ogifta kvinnor mellan 50-60 år) med enormt kontrollbehov och kan terra ihjäl en med frågor som det inte är mitt ansvar som nattpersonal att hålla reda på. Men jag säger som du Berra. Numera biter jag ifrån, blir arg i stället för ledsen, är inte ångerfull, skamsen och bakfull. Kan inte gömma mig bakom det falska löftet: " skiter i det, ska ändå unna mig en flaska rött vin ikväll. " Nej, nu måste jag ta ansvar för mina handlingar och tänka på konsekvenserna. Och för att göra det bra så måste jag respektera mig själv för den jag är. Inte bryta ihopa och skämmas, tycka att jag är kass eller dålig på mitt jobb. Ska inte heller överreagera och fastna i ilskan.... innerst inne vet jag ju inte varför de är så bitska.. säkert är de osäkra och har sin yrkesroll som ett skydd för deras kanske låga självkänsla. Inte vet jag. Men försöker vara förlåtande utan att låta mig bli kränkt. Och ibland är ju kritiken befogad.. :) jag kan vara lite loj och lat ibland, speciellt om det är väldigt lugnt på avdelningen. Jag behöver lite action för att själv komma igång, lite press för att prestera, gärna lite akuta situationer... då får jag flow och jobbar som bäst. Och tycker det är kul.

Ja ja..
Huvudsaken är att vi är nyktra och stolta! Weeehaaaa!

Alkohol är för loosers!

Kram

vana
tis, 2011-01-18 - 18:32

träffade jag en "baksläkting" på ICA.Vi har gemensamma nära anhöriga.Jag berättade att jag mejlat en av min sons kusiner att be honom kontakta min son o prata lite med honom ang droger osv,för jag behöver stöd av nära o kära o när ingen kommer självmant så ber jag om hjälp.Trots att jag har SÅ svårt för att be om hjälp,särskilt i familjen,för i min familj är det kutym att tvätta sin smutsiga byk själv hur mkt tvätt man än har o även om man står helt ensam vid den.
Jag svalde stoltheten o kontaktade kusinen,o han lovade efter några dagars betänketid att ringa min son.
detta berättade jag för min "släkting".det skulle jag inte ha gjort,det var dumt av mej.Hennes ansikte liksom snördes ihop,hon såg väldigt illa berörd ut o var alldeles tyst sen sa hon "jaha å vad sa han då" kusinen" alltså.Till historien hör att båda jobbar i sovialsvängen.
När jag kom hem igår o hela dagen idag hade jag hennes hopsnörda grimaschansikte framför mej på näthinnan.Jag tänkte ringa henne o SKÄLLA UT HENNE o FRÅGA VAD HON MENADE MED SIN REAKTION(som hon försökte dölja).
men sen gick jag på FOTO-kursen.Vi ska börja plåta i studio.Vi sätter ljus,vi talar om viktiga ting,lär oss intressanta saker,o jag fixade en modell t nästa vecka o ska boka studion o fota o lära mej om ljuset.
Sen kändes det inte så viktigt längre att bita ifrån.
Jag kanske t.om missförstod henne.
Är man överkänslig,som jag är o har varit den senaste tiden så är det lätt att feltolka nämligen.
OCH EGENTLIGEN vet jag innerst inne att jag skulle hållt tyst.

Kvinna-mamma46
tis, 2011-01-18 - 21:11

Ja när man är mitt i kriser så feltolkar man jättelätt. Jag gjorde det när vi hade bekymmer med sonens utsvävningar. Skämdes, vågade inte visa mig i affären, minsta antydan från någon fick mig att tro att de tyckte jag var världens sämsta mamma och min son världens elakaste människa...

Det är tufft men din son är inte du. Han är vuxen och får stå för sina egna handlingar. Du kan bara klargöra vad du tycker, ge honom fakta och sen är det ju upp till honom... När de är myndiga kan man inte göra så mycket. Jo, du kan ju sätta en gräns... antingen bo hemma och vara drogfri eller flytta. Att vara medberoende till sitt barn är svårt--- det är så mycket starka känslor och ansvar som är inblandade. Men vi får inte glömma att det är i våra hem de bor, och i och med det så har vi en del att säga till om. T.ex att inte droger inte accepteras, och som i mitt fall, annat asocialt beteende.

Din släkting kanske bara tänkte efter lite när du berättade att du ringt och bett om hjälp.. funderade kanske på hur kusinen skulle kunna hjälpa? Inget att grunna på, du har inte gjort något fel, bara varit mänsklig.

Kram

vana
tis, 2011-01-18 - 21:48

det var alldeles rätt...jag ringde nämligen upp henne ikväll för att faktiskt fråga om hennes dotter ville ställa upp som modell,för vi ska fota modell i studio nu på min fotokurs...o det var jättepositivt samtal...så jag nämnde det jag grunnat på o jag hade fel hon hade INTE reagerat.
Mycket händer i min egen hjärna när jag är överkänslig,jag feltolkar jättelätt.
Berra tänk du med på det.Allt är inte vad man tror det är.

Där vi har våra svagheter är vi ömma o känsliga.

Min son bor hemma duvet.Då har jag rätt att sätta gränser.
Precis som du,tycker jag att när han bor hemma har jag rätt att säja till om mycket.
Jag kollar hans rum.Jag litar inte på honom som jag gjort tidigare.
Droger hemma är förbjudet.
Vi har ju en vidöppen dialog,många dispyter o diskussioner.

viktoria
tis, 2011-01-18 - 22:18

Jag tror jag tar rygg på er här. Tänk vad jag skulle underlätta för mig själv om jag inte alltid går på den linjen att den andre vill förminska mig, eller menar något speciellt överhuvudtaget?! Skulle bespara mig en hel del ilska och irritation, att bara försöka se MÖJLIGHETEN att jag har tolkat fel (även om den är ytterst liten ; )) Skulle bespara mig en hel del självpåtagen skuld och känslor av förorättelse.

Är lättad över en sak idag, jag hade ett läkarbesök i morse ang ett (ofarligt vad det visade sig) födelsemärke - och förklarade lite ur min situation och frågade hur jag skulle gå tillväga för att träffa en kurator. Han skulle skriva en remiss till mig genast, och det känns så bra! Hade nog inte blivit av annars.

Jag är så glad över att ni finns i mitt liv! Kram på er

Berra
tis, 2011-01-18 - 23:16

Jag tror att man ska visa sig själv RESPEKT...
och ömt vårda den som står en närmast, mig själv...

Har man ingen tro på sig själv, så kan man inte skapa det lilla andrum man behöver...

Man sätter gränser för allt vad man inte tycker om, även sådant som innebär ens egna bete'ende..

DE ska inte få köra över mig, för då mår jag dåligt, alltså hugger jag ifrån för att visa min självrespekt, så här gör man inte...
JAG ska inte pressa mig utanför mina egna gränser, trivs jag inte med det, så trivs jag inte med min tillvaro, och livet suger...
Att inte ställa mig i sådana situationer som jag kan förutspå i förväg kommer att ev. leda till missbehag, t.ex dricka alkohol...

Allt kommer inte gå åt helv...te, men är jag inte sugen på att testa gränserna, så måste jag skapa ett lugn runtomkring mig...

När styrkan kommer åter för en del äventyr, ja då kan jag funderar på vad jag vill, men inte nu..

Just nu lägger jag all krydda på att bygga upp mig själv, inneifrån...kroppsbyggare fast typ tvärtom, själabyggare???, finns det sådana?

Jag ska blir stark på att veta vad jag vill med mitt fortsatta liv, mental styrka...

En bra början är faktiskt att våga säga nej till alkoholen, då visar man sin självrespekt att här ska det inte förnedras något mera inte...
Jag ska gå klarsynt genom kvällen, och visar därmed vem det är som är starkast, jag ska vara trygg i mig själv och kan umgås ....ändå..

Styrkan sitter inte i smaken, den kommer inneifrån..

Mors Berra

Kvinna-mamma46
tors, 2011-01-20 - 11:39

Skuld och skam är känslor som är förödande. Och som vi tycks bli matade med i det här landet... speciellt kvinnor.. o en o annan man .. hi hi eller hur Berra.
Bra sätt att peppa varandra och skriva ner situationer här.

Ett sätt är att bortse från sin självcentrering... fokusera på den andre.. och behålla sitt lugn. För det här med skuld och skam tillhör ju vår allas lilla ego-apas favorit. "Fy nu har du gjort bort dig, varför kan du inte vara lika cool som alla andra.. vad ska alla säga om dig? "

Den bistra sanningen är att de flesta ägnar oss bara en flyktig tanke, kanske ett omdöme, bra eller dåligt, och sen återgår de till att tänka på sig själva. Precis som vi gör. :)

Ha det bäst alla goa.

Berra
tors, 2011-01-20 - 17:33

..alla verkar inte kunna släppa sina orättvisor, så länge de bara är orättvisa mot dem, inte motsatt effekt...

Ser mer och mer av hur folk rår om sitt egna hus, och skiter fullständigt i att bry sig om andra...

Så länge de får full pott så är de nöjda, sedan skiter de i att andra får ingenting..

Den här själviskheten retar mig något så in i norden...

Och ännu större blev den inför mina kollegor, när de andra "vägrade" att skapa en facklig klubb på jobbet,
vilket var kravet för att få ett kollektivavtal till stånd...
Så kollektivavtal ville de ha, men ingen fick vara med att bestämma deras löner (och hu'jedamig, får reda på vad de tjänar..!!!)
Så det sket sig...

Så tilltron mellan oss på jobbet är lika med, njet...zero, noll...

Tjackar någon nya pennor?...swosch fyller man fickan och tar med sig hem (den som först upptäcker det), och lämnar max hälften kvar..

Alla vet vilka företag som lägger godis i sina försändelser, de ser till att dessa bli öppnade omedelbums!

Bjuder någon på bullar/kakor/godis till kaffet, så tar man så länge ingen ser, och lägger en hög vid sitt skrivbord...
Och det blir ett j*vla gnäll om man tycker att det är dags för de andra att bjussa igen, vadå, jag köpte ju en påse bilar förut (..3 år sedan...)

Nä, med risk för att låta som en gammal gnällig gubbe, jag har slutat bjuda på mig själv, de andra är för glupska...
Det går bra att frossa i andras olycka, men att våga berätta om sina egna, det vill ingen...

Därför är inte min tillvaro jämlikt mot de andra, eller rättvist för den delen...
De kan lägga sin näsa i blöt någon annanstans, jag har vett att knipa igen foderluckan, för min egna del...

Så visst Pia, själv är bäste dräng, där håller jag med dig...

Mors Berra

Kvinna-mamma46
fre, 2011-01-21 - 07:18

Ja men jag menar om vi vågar släppa focus på våra egna känslor och tankar.. då kan vi bemöta omgivningen med ett lugn och ett öppet sinne istället för att få alla taggar utåt och göra en höna av en fjäder... Vi inbillar ju oss lätt att allt är kritik.

Och då får vi en mjukare värld, precis som Victoria skriver i sin tråd.

Berra
fre, 2011-01-21 - 10:24

..där har du en poäng!...

Men hur f*n gör man, hur låser man sina känslor inne, handbojor??

Jag har alltid gjort stor skillnad på mitt yrkes respektive privatliv, aldrig blanda dem ihop...
Inte umgås med kollegor på fritiden osv..

Tidigare delgav jag dem av mitt privata liv, men numera ser jag hur de missbrukar mitt förtroende, och hånskrattar åt mina missöden..
T.ex mina problem med bilarna, hoho jo jag hörde att du hade dragit på dig utgifter...! höhööö...
Vid sådana tillfällen skulle jag vilja överlämna deras tänder i en burk, och torka av min blodiga näve på deras skjorta...
..men nånting säger mig att ....det är fel!!!, SUCK!

Vet inte, men jag är väl en lättkränkt j*vel...

Man kan bara garva åt någon annans olycka om man vet att det är OK med han/henne först..
Mina bilproblem har gjort att vår ekonomi är bedrövlig, och jag ser inget alls roligt i det, allra helst när den påverkar min deppresion mycket negativt..
Och där står de och petar i såren, och jag mår dåligt, de talar om det med glädje för andra hur kassa bilar jag har...
Inom mig växer ett hat och aggression som skulle vilja döda någon...
Deras känslor för empati verkar ha en neanderthalar-status...

Och det där var bara EN av många saker, som de klumpiga j*vlarna inte har ett drägligt hum om...

Ja, jag är en känslig person, jag har ju för fasiken varit deprimerad, måste väl vara ett bevis om inget annat...

Men de andra har väl inget liv, köra över folk på vardagarna, och dricka sig fulla på helgerna, är inte ett liv som jag tänker forma mig till längre..

Jag tänker köra mitt race, jag är inte som de, jag har ett liv som jag faktiskt är stolt över, som ger mig väldigt många goda skäl till att vilja fortsätta leva..

Men jag är trött på att ständigt behöva gå i försvarsställning, försvara det som är mitt, min tro och mina värderingar...
Jag blir ständigt påmind om hur mycket ondska det finns i min närhet, runtomkring mig, jag har slutat vilja predika emot det längre...

Igår gjorde vi (hemma) något gott, vi gav min dotters tränare en bukett och 1500 spänn på ticnet så han och hans fru kan gå på något kul...
Ja det var inte smart rent ekonomisk, men den snubben var den som trodde på min dotter, den lilla knubbiga tjejen som skulle ge upp fotbollsspelandet
men han gav sig inte, hon skulle vara med och fick nya positioner, och hans hjärta för henne är obetalbart...
Han slutar nu efter många års tränande, han ville ha ett eget liv ..(med min dotters första tränare...(ja kvinnlig!)

Idag är det en snart vuxen liten donna, med gott självförtroende, många kompisar, hållt sig borta från allt "dåligt", lyckas mycket bra med sin skolgång,
och jag lovar, det var mycket tack vare tränarens envisa pushande, någon som inte var hennes nära anhörig som trodde på henne...
Hon är dessutom en j*vligt bra fotbollsspelare, som krydda på det hela...

Så visst finns det små fina guldkorn, som värmer mitt hjärta i kylan...

Mors Berra

Berra
sön, 2011-01-23 - 23:22

..nu är helgen slut...
..och jag "hann inte med den"...

Låter det knäppt?, gör det säkert..

Jag vill ha MER,...mycket mer av helgen, finns det ingen handbroms???
Gisses, det känns som om det är bara på helgerna jag lever...
Vardagarna är bara en enda låååång transportsträcka till....nästa helg...

Mmm, kunde vara ord valda av en alkis, eller hur?, åtminstone en helgalkis..
Till saken hör att man kan faktiskt längta till helgen av "andra" orsaker, det behöver inte vara alkohol inblandat...
Alla har vi behovet att få råda vår egna tid, och få tillfälle till att återhämta andan lite...

Visst, helgen innehåller massor av "just-in-time"-planering, om vi gör så eller si så hinner vi det här också...
Vi har lärt oss lite nu, EN dag med hårdplanering, EN dag med kvalificerat "slappande"...

Slappandet behöver inte innehålla att man bara går runt i morgonrocken precis hela dagen, (..och fläta rövskägget...)
Utan att den bygger på lite lösa boliner, kanske har några grova drag gjorda, men det ska INTE vara byggt på några tider...
Allt ska få ta den tid det behöver, sova ut, äta en behaglig frukost, en skön dusch, och på eftermidagen gör en del saker...
Vi valde en jätteskön (och kall för all del..) promenad runt en solgnistrande vacker sjö under någon timme, sedan tog oss till kondiset och fikade...
Vi fick så mycket soladdning att vi hoppas på att det ska räcka att hålla oss fräscha hela veckan, oerhört givande....
Naturen har ett hemligt recept, på att få det dära fina, tillbaka, lite nyp i kindkotorna men...man känner sig fräsch efteråt...

Vi "tvingar" oss att göra sådant som vi hade nästan glömt bort, eller sådant vi "inte har tid med" normalt...
Om man glömmer bort allt det där "sköna", så glömmer man bort livet, man kan inte rationalisera bort precis allt..!
Vi har så bråttom att leva, att vi glömmer bort oss själva, finns ingen egen identitet kvar...

Helgen innebär för mig, att ta tillbaka lite av livet igen, inte att sudda ut det med ett flyktigt rus..
Bekräfta min identitet, söka upp den livskvalitet som gör livet uthärdligt i en arbetsvecka till..
Kanske njuta och stanna upp i en livssekund, pausa livet och andas in det, uppleva det och tänka, känns det här bra?, vill jag uppleva det igen?
Gör det det, så planerar jag det genast in,.. för ett nästa tillfälle...någon gång i framtiden...
En plats, en tid, ett rum, ett umgänge, vadsom...

På helgerna...har jag mycket större möjlighet ...att styra min tid, ...till det som jag tror... är någonting bättre...

För dig som läste punkterna som ett uppehåll....då är du på rätt väg...

Lägg till små ...pauser....här i livet..

Låt allt få falla in, alla impulser och intryck, och få sin....tid..

På helgerna.....ger jag mig.....mer tid..., reflektera på livet, och funderar..vad har jag för ett liv egentligen???

..och svaret blir, ...jotack...bättre...

/Berra