Hej, varit med här ett tag, men det är första inlägget här. Har fått hjälp i öppenvård en gång och även varit på aamöten några ggr. Har alkolism som ett rakt nedstigande led från båda mina föräldrar och hur långt som helst i släktleden. Känns som jag i hela mitt vuxna liv försökt undvika alkohol, vilket har resulterat i att motsatsen har uppstått, alltså undvikit, hetsdruckit, unvikit, hetsdruckit osv. Egentligen vet jag att jag absolut inte kan ta en droppe , men självklart är jag ju där och tror och intalar mig själv. Den här gången går det nog.....min Karl är allvarligt bekymrad, över mig och sig själv förstås. Han har börjat markera spritflaskorna och bevaka mig. Medberoende. Mina barn börjar ledsna på mina löften om nykterhet, ja alla börjar ledsna inklusive mig själv. Har heller inget att skylla på. Som dåligt förhållande, psykisk ohälsa( får jag ju av alkohol förstås) men grundpsyk, arbete . Socialt har jag dragit mig undan och föredrar numer att dricka ( mycket) för mig själv. Märker hur alkoholen blir till besatthet och jag kör ungefär samma mönster. Några dagars nykterhet, planerat drickande, gömma alkohol osv. Nu har jag iallafall varit nykter i 3 dagar och har väl tittat upp från bottenlös ångest från den skandalfyllan senast, som jag såklart gjorde bort mig och inte kommer ihåg ett skvatt av. Ska försöka skriva regelbundet och även besöka ett aamöte imorgon. Skönt att skriva av sig och vilka kämpar ni är här inne. Tar en dag i taget nu. Vi hörs!!

Tack alla , alltid lika fint med påhälsning. Appen ska jag kolla, nu glömmer jag hela tiden. Antabus är avslutat och vi bestämde att jag ska gå till a mottagningen 1/g var 3dje vecka för uppföljning. Naltrexon ska jag behålla, vet inte om det hjälper, men jag chansar inte med något denna gång, jag tänker 1-1,5 år. Några saker att tänka på nu och i framtiden får bli. En dag i taget, det viktigaste först ( nykterhet), jag är inte ensam, jag är värdefull, jag glömmer inte varför jag ville bli nykter, jag lyfter inte det första glaset......

4 månader och 6 dagar nykter får jag det till. Har inte kollat appen, men sista fyllan var 27 april iallafall. Tänker att det är så enkelt att vara nykter just nu,det är ett flow för mig nu. Jag är så tacksam för det. Inte utan en viss stolthet måste jag säga att träningen går lysande. Ca 2 ggr/vecka beger jag mig till gymmet och nu har jag äntligen börjat gilla det. Kroppen o knoppen gillar det definitivt. Lite mindre om magen o känner mig starkare o piggare. Undrar vart det här ska sluta, hur bra kan man må liksom. Nä idag har jag inget negativt att säga, som man säger på yogan.....just nu i detta ögonblick, är allt helt perfekt. Nykter, pigg o vis, åtminstone 24 timmar till. ?

En underbar fråga att ställa sig- och jag tänker som du. Mycket som går vår väg, och ändå är det inte några dramatiska förändringar, men skapar så mycket ringar på vattnet, förnöjsamhet och lugn.
Dagar som är överblickbara.
Allt gott till dig, denna nyktra torsdag, då hösten kom till mitt hörn av landet. Kram ?

Nu har jag haft ett par ordentliga sug. Ett kunde jag härröra till glädje eufori, de andra två till stress. Det är ju vad jag vet egentligen, men det kopplade fort och jag lade bara till i tanken att jaja, det kommer och det går över, inget att agera på. Sugen var medelstarka så det tog en stund, men visst klingade det av. Ska försöka se över min livssituation lite. Jag har mycket att göra, det är roligt, men triggar oxå. Det viktigaste först. Nykterheten, och idag är jag nykter.

Smyger sig på när man minst anar det. Skönt att du har en strategi för att hantera det och står stark. För visst är det så, suget går över. Det gäller "bara" att rida ut stormen.
Det är bra att kunna förstå orsaken till känslan, så att man kan jobba lite proaktivt.

Javisst är det så Onkel f, det gäller att bygga upp strategier. Jag har dessutom skrivit ner mitt absoluta lågvattenmärke, de som fick mig att starta resan mot nykterhet ännu en gång. Det sätter rysningar i hela mig, bara jag tar fram det i minnet. Suget dämpas ganska fort då oxå. Om jag mot förmodan skulle glömma, jag ar jag helt enkelt fram pappret och läser. Så där får jag ha klart på, undvika fällorna som adjävulen lägger ut. I början ofta, sen mer sällan. Hur länge dessa sug kommer finnas vet jag inte, hoppas de försvinner i sinom tid. Nykter idag, förmodligen imorgon oxå. Kramar till den som behöver.

Handelsresande i kramar, fångar upp en på vägen och passar på att glädjas över dig, här! Och dina framgångar med nykterheten.
Aldrig glömma, som andra halvlek trummat in i mitt DNA.
Kram tillbaka ?

Tänk vad dagarna går, har egentligen inget som skaver. Men vill gärna höra av mig ändå. Har en träningsvärk från hell och ser åter hur allt ska gå i ?, sitter det i min personlighet eller kanske i alla problem drickare? Att det är allt eller inget som gäller. Egentligen inte så konstigt att jag har dövat mig med a. Själva livet blir ju lite väl mycket när det ska gå i ? jämt, dessutom har jag ett känsloregister som hoppar än hit än dit. Sätter tro till att det endast gått 4 1/2 månad av nykterheten, så jag har nog inte landat i mig själv än. Det tar tid nykterheten, den ska vårdas o putsas och ses över varje dag. Den kräver sin omsorg helt enkelt. Jag förblir nykter idag och jävelberg ( snott från Onkel F) får se sig besegrad även denna dag. Kämpa på det fungerar.

3 dagars ledighet....förr hade jag varit i planerande inför helgen, såklart med a närvarande. Gömma lite halvflaskor vin för säkerhets skull, bunkrat liksom. Men så är det inte idag. Jag ser fram emot helgen med min planering, men den innefattar inte a. Tänker vilken tur jag har, jag behöver inte dricka. Jag får, men jag vill inte. Vilken befrielse det är. Nu ska jag carpe diem och åka till mottagningen samt till gymmet. Ha en riktigt skön helg alla kämpar

Det är helt underbart att slippa all den där har-jag-tillräckligt-att-dricka-planeringen.

Fast egentligen är det inte tur, vi har båda jobbat hårt för att komma hit. För att verkligen med både hjärta och hjärna känna/tycka: ”Jag får dricka om jag vill, men jag vill inte”.

Trevlig ledig helgkram ?

Ja Jullan du vet ju också hur det var med det där ständiga planerandet och gömmandet. Riktigt skönt att slippa det
numera. Jag blir fortfarande påmind lite då och då när jag röjer i huset med omnejd. I går hittade jag tex en full ölburk bakom en sten i trädgården.? Jag vattnade gräsmattan med den. Det kanske är bra att jag hittar lite spår ibland, så jag blir påmind om skiten.?

Ha det bra! Kram

Se klart gömde ju sitt vinglas bakom blomkrukor, så varför inte bakom en sten.?

... @torn, det knäppa var ju att jag gömde glas där medan jag drack. Helst i ett vardagligt franskt glas, de såg så små ut men minns nu när jag skriver att de rymde ett ordentligt glas vin särskilt som jag fyllde upp till kanten och slurpade i mig halva glaset påväg tillbaka till soffan. Står ingen yvig krukväxt på det där bordet längre. Slut-gömt! ?

Hva ja bakom stenar, i komposten, garderober, vågar knappt yppa det...men i mina barnbarns leklåda har jag hittat två tomma ölburkar. I tvättkorgen, ja verkligen pinsamt, jag känner skämskudden över mig. Men det är andra tider nu, gör om gör rätt. Kram

Jag drack vin i plastglas ibland. Sådana där hårda, färgglada man har på picknick. För att dölja för yngsta dottern hur ofta jag drack.

Hon fattade direkt. ”Ta du vin” sa hon ibland när jag gick förbi med mitt gula eller oranga plastglas ?

Kram ?