Ångesten tar mitt liv...

Berra är en riktigt klok människa. Insiktsfull! A (dde) och B(erra) är ovärderliga som stannar kvar och är levande bevis på att det finns ett val och att ett liv utan alkohol kan vara ett gott och rikt liv. /mt

...varför är jag kvar här, efter dryga två år???

Jag har inget bra svar på det helt enkelt, jag är väl antagligen lite puckad i roten...
Som inte väljer att lösa in mitt liv och gå vidare, lämnar mig och er till våra öden...
Mitt mål är ju nått, ...eller?

Ett avslutat kapitel, och nu fortsätter det..?
Nej jag tror som Adde brukar skriva att det är en progressiv sjukdom, man blir aldrig "normal" igen..
En gång alkis, alltid alkis, men... man kan vara en nykter alkis också..

Jag (tror att jag..) vet att jag kommer i all framtid aldrig mer kunna bli en social drickare, jag har ju testat det i så många år.
Det finns nog inget optimalt umgänge med alkoholen för mig, ever..
Och istället för att ständigt stånga huvudet blodigt i väggen, så har jag resignerat, givit upp...

Jag är "besegrad" av alkoholen, jag kan inte längre nyttja den och ha en "fin tillvaro" tillsammans med den...
Jag kommer att missbruka den till den gräns när mitt liv kommer att gå i spillror...
Det finns aldrig någonting som heter "en öl", mera rättvist sagt vore... " ge mig en back så ska vi se hur långt jag hinner innan jag slocknar"
Ingenting i livet betyder något längre när jag väl har börjat tagit min första klunk, jag vet det..

Så kan man vända på det, betyder ingenting i livet mer för mig än att få fortsätta ta nästa klunk???
Är jag villig att byta ut HELA mitt liv till berusningen, är ingenting annat värt någonting???

Eller...som jag brukar säga till mig själv, för att sporra mig lite...
ÄR DU DUM I HUVUDET!!!! (..på riktigt!)

Vägrar jag inse' att jag har ett eget liv utanför alkoholens ramar...
Jag har ett liv med en fin familj, ett eget hus, ett arbete, bilar osv...
Jag får dagligen uppleva kyla, värme, ljus och mörker, solsken, snö, smaken av kaffe, bilköer och allmän stress...
Jag känner att jag lever, och har inte bara ett enda mål i livet, när kommer nästa fylla?

Jag tog först en "time-out" för att vilja känna skillnaden, en nykterhet på prov på obestämd tid...
Och det gör jag fortfarande, för jag säger aldrig.. aldrig...
Så skönt att inte göra saker så definivtiva, det ska alltid finnas utrymme för att få ångra sig, saker och ting förändras...
Och att vara följsam och vara föränderlig i livet är viktigt det med...

Frugan som nu har upptäckt att hon har Alzeimers i släkten, frågar mig ofta om jag kommer att ta hand om henne resten av våra liv...
Jag har ju svurit henne att vara henne trogen i nöd och lust för evigt..
Men med den erfarenheten jag fått ifrån hennes föräldrar, så har jag ändrat mig...
Jag ska göra allt jag kan...så länge jag orkar och det ger mig något tillbaka...
Men blir hon en spattigt grönsaks-zombie så åker hon in på hemmet, det finns gränser för allting...
Det vill hon inte höra, men jag vill ju heller inte ljuga för henne...
Om hon lägger hjärnan på hyllan och blir en dräggelpelle, ska JAG må dåligt av det också då?

Det är ett själviskt tänk, jo jag vet, men det gäller att sätta gränser för sig själv, vad mår jag bra av..?
Att inte tvinga in sig i situationer man inte längre mår bra av, som med alkoholen t.ex...

Handlar hela livet om gränssättningar???
Och när är gränsen nådd??
Skit i antalet litrar tillfällen och andra sakliga saker...
För mig är det känslan, när jag inte längre mår bra av någonting, då ska det banne mig till en förändring....

Man ska lita på magkänslan, den säger att spriten svider i magen, hjärnan säger att det här är ju kul ju...
Men vem har mest rätt i längden???

Ibland undrar man ju inte om Gud & grabbarna hade lite av en malör när de lät vilket organ i människokroppen som skulle få bestämma...
Det finns ett sätt att sätta chefen ur spel, och skapa ett allmänt kaos, ämnet heter alkohol...
Men magen den låter sig inte luras, den vet att det inte funkar...

/Berra

Kan det vara bättre så säg!

Försöker i varje andetag finna små positiva saker att hålla fast vid i mina tankar....
Nästan "klänger" mig fast vid dem, få de små positiva sakerna att genomsyra mitt tänkande...
Försöker att få dem precis som de negativa tankarna, att genomsyra mig men på ett positivt sätt...

Tänka positivt, ja det är enklare sagt än gjort...
Mycket lättare om man redan är glad i sinnet, men det blir lättare en spinnoff-effekt om man har redan ett gott tänkande...

Mycket ligger i att man känner sig stark i sitt sinne, och då spelar inte alla "primörer" (rotsakerna) runtomkring mig så mycket roll längre.
Jo jag vet att jag tvingas umgås med andra personer dagligen i min proffession som jag tror mår dåligt innerst inne,
och att de vill så gärna dela med sig av detta, och får de inte medhåll, så skapar de ett kaos runtokring sig...

Men jag ska vara större i mitt tänkande, och inte lockas med i deras tornado de driver upp ibland...
För är det något vi svenskar är bra på...så är det att alltsomoftast hänga på det pessimistiska tänket, mer än att glädjas med andra...

Det finns "glädjemaskiner" också, och jag ser hur andra människor flockas runt omkring dem för att dränera dem på energi...
Gå till dem och med kroppen säga,.. glädj mig, underhåll mig...
Jag var en sådan glädjespridare förut, men jag bara gav och gav och gav, allra helst när man hade druckigt...
Kraven ställdes högre för varje tillfälle, folk krävde att man skulle vara "roligare" från gång till annan..
Det dränerade faktiskt mig på sikt, jag kunde aldrig bli tagen för att vara allvarlig till slut....
Berra Gapflabb, ja det var tungt att bli av med den stämpeln...

Bytte jobb och såg tillfället att byta min roll, och gjorde så också...
Men tappade min identitet och kände mig rotlös, saknade uppskattning och erkännade, jag var ingen längre...
Det där var 15 år sedan, och mitt jobb flyttade tillbaka till mina gamla lokaler, med mina gamla arbets-kamrater (jo de var de faktiskt)
Gisses, vilken antiklimax det blev, de som kände mig som herr rolig och de som aldrig hade sett mig som någon kul kille...
Men jag valde att ha blivit "äldre" och "tråkig", och fick göra mina gamla arbetskamrater besvikna...

Fortfarande så tämligen "exploderar" jag av glädjesmitta ibland, men väljer att lägga locket på...
Ingen ska få suga ur mig min energi fortsättningsvis, ja inte utan att bjuda igen i alla fall...
Och där har jag hittat de som jag kan delvis anförtro mig åt, och fortfarande med min släkt och egna vänner..
Och ni är mina vänner, trots att jag inte känner er...

Här får jag vara den jag är, och låter mina känslor tala direkt till er, utan att gå den verbala vägen, som ibland kan vara en svår balansgång...
Ingen ögonkantakt, inga betooningar eller .......pauser på fel ställen som kan misstolkas...

Här får jag vara den jag är, och det känns väldigt bra, inte undra på att jag vill vara kvar här...

..och tänka på att idag är det Torsdag, och i morgon är det löning, en lönefredag....
Det betyder en liten tidsfrist med ekonomisk oberoende tänk, ett litet tag i alla fall...
Ett problem mindre, så får jag energi kvar till att begrunda andra saker, som min nykterhet t.ex...

Och trots att det är en lönefredag, så har jag i alla fall INTE tänkt investera i en bakfylleångest...

Det är min gåva till mig själv, den här kommande helgen...

Därför ser jag fram emot den..

/Berra

... och du är min vän fast jag inte "känner" dig. Inte IRL ... men ändå. Jag är glad att du finns här, som den du är. Kram och glad förväntan inför löningen och helgen! / mt

Inte bara Måndagar som suger i mitt liv, utan även andra dagar kan gör livet surt...

Började med att det nyanställer en "surkärring" till som kom hit i morse ochj skriver på ett avtal..
Känner henne sedan tidigare, hon har jobbat hos oss förut och sade upp sig för att hon inte trivdes...
Nu är hon tillbaka igen efter en tids arbetslöshet, och jag tänker varför?
Varför väljer hon att komma tillbaka när hon vet att hon inte kommer att trivas,
måste hon sälja sig tillbaka till samma ställe???

Hon kommer att slå sig i lag med de andra bitterf*ttorna, de gjorde hon ju senast...
Men som förut kommer hon att hamna både i och utanför om hon inte spelar sina kort väl..
Hon kommer inte kunna skapa en "egen grupp", det vet jag...

Varför får inte vi en lugn stund, är så trött på allt detta tramsande, suck!

Annars då, jo då, andras problem blir plötsligt mina, som vanligt alltså...
Tänk så skönt att kunna lasta av sina åtaganden på andra...

Förändras till att från vara "..när du har tid", till att bli "..nu MÅSTE du priotera mina grejor.."
Och det är väl ok, om det inte fanns typ tretton till som säger samma sak..
Alla har ju en förmåga att hamna i en allmän "psykos" där allt kommer på en gång...

Chefen har väl antagligen tryckt på, och då lastar de alla av sina uppdrag på andra, samtidigt!
Detta plus alla akutärenden som ändå har prio A istället för prio 1...
Allt har samma innebörd, men bara olika namn, mitt först!

Usch, nä det här avslutar inte en annars så bra vecka, det var synd...

Jag kryper in i mina egna tankar, och tänker....
Vad är vikitgast?, mitt välmående naturligtvis...

Och vad gör jag?, sätter upp ett galler mot alla gläfsande varulvar...
Stänger in mig i mina egna tankar, och tänker ...det är bara ett jobb, det är bara ett jobb...

Balansen mellan det som jag bör engagera mig i, och det jag inte ska engagera mig i är s@tans hårfin..

Lägg koncentrationen på mig själv, mina tankar...jag ska må bra...

Tänk om jag kunde gå in i mig själv, skapa en stenhård fasad som kulorna kunde studsa på,
och djupt därinne skulle jag ha det varmt och mysigt och få vara den jag egentligen är...Berra...

Vet inte om jag bara är för känslig, eller om världen bara har blivit så mycket kallare och hårdare...

En sak vet jag i alla fall, det finns aldrig tillräckligt med anledningar för att ta till alkoholen, vad som än händer...
Varför förstöra något som jag nu under en tid har hunnit bygga upp så bra..
Skulle jag det, skulle jag lika gärna kunna ansluta mig till resten av vargflocken på jobbet, och leta nya offer...

Mitt liv, min helg!

/Berra

..och jag sitter och summerar...

Bra?, jarå, vi åkte iväg till ett par vänner och umgicks familjerna emellan...
Vi åt god mat, och skickade fruarna på SPA ett par timmar, så blev de mindre lea och mycket lenare i både hud och ton..

Kom på ett bra dryckesval som jag som nykterist kan få hålla mig för mig själv och inte måste morra åt ungarna med...
Russian, allas tidigare groggvirke man körde med för att döva de allra äckligaste spritsmakerna med...
Funkar skitbra som "stand-alone-dricka", inte för sött och slibbigt, bra beska som gör att den håller bra stadga hela kvällen...

Nästan samma typ av beska som gör en "mätt" på bira också, den som avsätts för att balansera upp ölens sötma med..
Nu har man väl turen att de som dricker inte blandar groggar, utan dricker vin & öl, så jag behöver inte morra åt de vuxna heller.
Jag fick upp barnens ögon för Portello också, riktigt "godis-dricka" kan varmt rekommenderas för både barn och vuxna...

Muggade på tok för mycket godis, snacks och annat tjafs på lördagskvällen...
Så hantverkaren i magen har packat och gått hem, så jag har mått illa hela dagen efter att den har stått i fyra hörn...

Så visst kan man må "bakis" dagen efter i magen i alla fall, trots att man inte har druckigt en massa brännvin...
Det handlar ju bara om att misshandla den så mycket som möjligt, antingen med käk eller dryckjom...

Så ja, jag har fått tid för mig själv och mina tankar i helgen, lite återhämtning...

Dåligt, jorå det börjar ansamlas en del problem längs vägkanten, frugans bil har börjat krångla så här på Söndagskvällen...
Har provat det enklaste, och där var det inte, funderar nu på steget dyrare på trial-and-error-provandet...
Det finns ju risk för det rikigt dyra alternativet också, men så j@vla elak finns det väl ingen "gud" däruppe som kan tänkas vara..
Jag har fått min skit med mina bilar för ett tag, kan väl få lite mer än 1,5 veckors problemfritt bil-tänkande, eller hur?

Sedan en hysteriskt dotter som inte kunde skriva ut på skrivaren, för att patronerna tar slut varje gång hon skriver ut ett 9 sidigt utdrag från skolarbetet,
hon gör en ändring på någon rad, och sedan skriver hon ut ALLA sidor igen, men hallå???
Frugan blev inte heller så himla tam när hon skulle göra räkningarna, bankens hemsida funkade inte på den nyuppdaterade explorern (9)...
Så det blev ett huvudbry i hackandet hur man nedgraderar sig tillbaka till 8:an igen...

Man blir aldrig "färdig" med någonting känns det som, tar aldrig problemen slut någongång..
Får man någon gång i livet luta sig tillbaka, och vara nöjd med allt man har åstadkommit???
Eller så stressar jag upp mig för mycket, och hinner aldrig njuta tillräckligt av tiden...
Kanske har jag bundit upp för mycket av energikrävande teknik runtomkring mig,
jag vill ju vara ibland de främsta vagnarna i teknikens tåg, men det tar mycket av ens energi...

För 15 år sedan kom jag för första gången i kontakt med det som kallades internet...
Idag skulle jag inte klara mig en dag förutan det, är det en vettig utveckling???
Man kanske skulle vända på det och tänka, hur mycket får tekniken TA AV ENS TID...
När får jag tiden till för mig själv???

Kanske är det därför vi tar till drogen alkohol, så att vi ska kunna vila med en raketfart...
Eller när vi betalar dyrt för att få en vilsam tid med SPA...

Har vila i dagens klimat blivit en lyxvara, och när vi får den till övers, så vet vi inte vad vi ska göra med den??

Vad vet jag?, men jag reflekterar på det i alla fall, precis som på en felförbrukat alkoholmängd...

Och det känns i alla fall....rätt!

/Berra

.och jag med dem, och så tänker jag, är förändringen klar nu?

Har mina två år brevid flaskan (och inte dränkt inuti den..) gått från förändring till normalstatus..
Är jag "färdig" nu, är mitt normala jag nykter och avdrogad från alkoholen?

Funderar på orden, en gång alkis...alltid alkis...
Jo nog är jag en personlighet som har lätt för att överkonsumera precis allt, jag söker mina kickar precis överallt..

Jag vet att jag aldrig mer kommer att kunna dricka alkohol, jo jag kommer att kunna dricka...
..men aldrig mer "normalt", jag kommer för all framtid att ganska omgående få en alkholistisk förhållande till alkoholen,
dvs jag kommer att missbruka den eller åtminstone riskbruka den..

Och hur överjävlig är inte denna drog, som verkligen svetsar ihop stålband med sig...
Man vet vad den ställer till med, men man är oförmögen att vilja/våga slita sig loss,
den gör en stridsoduglig och man tillåter sig förnedras dag efter dag...

Man sitter där och funderar, vilket j@vla liv jag lever egentligen, varför tar jag mig inte ur det här...?
Dagarna går,... och man är så himla medveten om sin egna status, men man är helt handlingsförlamad...
Orkar jag ta en dust med mitt söndertrasade jag, som lever ett loose-loose-liv med alkoholen...

Alla förlorar på alkoholen, i känslor, relationer, ekonomi, aggressioner osv...
Kanske fem procent gör livet lite mera behaglligt, för några år sedan...
Ska dessa fem procent få överskugga de andra dåliga 95 procenten då, ska 1/20 vara starkare än 19/20!!!
Det låter inte sunt, någonting slår slint i ekvationen i våra huvuden, vi låter oss luras!

Vad händer med våra huvuden..?
Alla kan banta...
Alla kan sluta röka...
Alla kan sluta dricka alkohol...

"..det handlar bara om karaktär!"

Men om karaktären är vårat levnadsätt och identifikationen finns i vårat sätt att leva,
ska vi sluta andas då också, för att minska koldioxidutsläppen?

Någonstans i vårat inre har vi en magkänsla...över det som känns rätt eller fel...
Några röker för att det är "avkopplande" och gör att de kan få en paus ifrån arbete för återkoppling till livet...
Men om man nu bara röker istället för att arbeta, har då inte belöningen blivit det som tagit över hela alltet...
Ska vi då bara "belöna" oss hela tiden, utan att göra skäl för det, tog någon ifrån oss nappen för tidigt?
Samma sak händer med allting som det blir för mycket av...

Vi ökar hela tiden kraven på oss själva, vi ska vara effektivare och prestera mera...
Måste man då också "fira" mera, eller koppla av effektivare...
Vad är nästa milstolpe, nedåtjack?

Någonstans i mitt inre så finns det ett "gummiband", som går att sträcka NÄSTAN hur långt som helst...
Men med ålderns rätt blir det allt skörare och lättare för att få sprickor, och brister det så är det kört!
Min medvetenhet är att hålla koll på hur långt jag vågar sträcka bandet, dag för dag...
Totalt sett så måste jag minska på utsträckningen oavsett hur mycket jag än kunde sträcka mig tidigare i mitt liv...

När jag var yngre var jag "odödlig", idag har jag ett medvetande om att livet har sina begränsningar,
men det handlar inte om att överleva, utan att ha ett vettigt liv under tiden man lever..

Men idag...så räknar jag att dagarna går...
Jag är nöjd med de dagarna innan idag, och ser fram emot de dagarna som nalkas...
Jag har tagit bort ett stort oroselement i mitt liv, ångesten skapad av alkoholen...

Ångesten tar inte längre mitt liv...

/Berra

..och tack & lov den enda för kvällen..
Den skvalpar förnöjsamt därute i köket efter kvällen övningar...

Grannarna var över och vi fluktade på sista chansen på melodifestivalen...
Vi åt middag tillsammans, det blev taco's, och inget så där tra-la-la middag..
utan vi kan umgås ändå utan en massa krusiduller i köket...

Det känns skönt, snubben kommer in med sina vardagliga slitna jeans,
en och annan oljefläck efter något meck...
Jag ser på hans brallor, och tittar på mina, japp vi är på samma nivå!

Tillsammans kan vi vuxna fläka oss i hörnsoffan, och damma av en och annan fis också...
Och det känns skönt, vi kan vara naturliga med varandra...
Och det är nog det absolut viktigaste i ett förhållande gentemot andra,
kan man fisa ihop, ja det är det mest ultimata vänskapsbandet man kan visa,
då känner man sig trygg i varandras sällskap och kan vara som man är...

Ja, jag är lite knäpp, men jag tolkar det så...
Det bidrar till en lugn atmosfär, och visst..en viss odör också...

Vi hejjade på våra gemensamma favoriter, och det gick väl sisådär...
Phil Collins lookalike med the Monkeys, han kom hela vägen...
Ja ni ser, jag har inte totalkollen, jag umgås och surrar en hel del, och fladdret på TV'n är ganska så sekundärt...
Precis som det var när jag drack, TV'n var inte viktig, utan någonting man blängde lite slött på när man inte hade något att prata om för stunden...
Så jag har inte förändrats sådär tvärt genom nykterheten, jag är samme snubbe som tidigare...

Men...jag har ingen dryckes-stress kvar, måste inte se till att det finns i glasen hela tiden, allra helst mitt eget...
Behöver inte "hämta något" i köket där BIB'en står i onödan, behöver inte känna stressen över hur mycket det är kvar i den heller...
Eller börja leta/öppna nästa Bag-in-Box så jag är säker på att mitt rus ska behållas på en jämnt, eller ökande nivå..
Jag drack julmust i mitt rödvinsglas, och vet ni...?
Jag drack bara så länge jag var törstig, inte fortsatte jag att dricka för någon annan "törst", nej nej!

Mätt och belåten kunde jag avnjuta efterätten och kaffet vid soffbordet med mina sinnen i fulla bruk, det kändes bra!
Jag hade det bara trevligt och avslappnat, inget "internt brus" i huvudet som tog all min uppmärksamhet...
Sade inget dumt som jag kommer att ångra under morgondagen, välte inte omkull några glas osv..
..och vet ni?
Det känns fortfarande så bra, och jag har inte gått miste om någonting..

Jag har mitt liv i behåll, och jag har ett kvalitativt bra liv, just nu, och just i morgon...

Imorgon vet jag att frugan kommer att smyga upp kl 07:55 för att sätta på TV'n...
För då som traditionen bjuder, börjar starten av Vasaloppet....

Jag kommer att slå upp mina klarblå så småningom, och upptäcka...
Det kommer ingen ångest, det kommer att bli en BRA dag, därför att...

Jag ska se Vasalopps-starten för tredje gången i mitt vuxna liv, utan bakfylla!!!

Är det inte en underbar och ny tradition...?

Ibland är förändringar....BRA!

/Berra

trazan1

Bra jobbat !
Jag hoppas själv komma till din insikt och styrka.
En dag kanske jag också kommer så långt att jag kan vara utan alkohol för att njuta fullt ut av livet.
Är inte där än men väntar och tar till mig av livserfarenheter som din.
Fortsätt leva som du lever nu - det inspirerar.

härliga skildring av trivsam lördagskväll. Njut av Vasaloppet och så önskar jag dig en god söndagsmiddag, en skön kväll... och en bra måndag! /mt

härliga skildring av trivsam lördagskväll. Njut av Vasaloppet och så önskar jag dig en god söndagsmiddag, en skön kväll... och en bra måndag! /mt

Härligt Berra!
Jag känner mig också som en Berra just nu, nyktra mornar och en glädje i att vara just nykter. Fyller stort år senare i år, och ser fram emot att åka till Tyskland och köpa massor av sprit, vin och öl. Ska bli så kul att bjuda andra som vill ha, och själv mysa omkring och ha kul. Gärna med Trocadero i glaset. Så vill jag att det ska bli och känner bra känslor när jag ser det framför mig. Så fort jag låter bli alkoholen, får jag en bättre självkänsla på en gång nästan. Vågar stå för saker jag vill och uttrycka dem. I stället för att bara knyta näven i fickan och vänta på att få komma hem och leva ut mitt låtsasliv ihop med polarn Carlsberg Guld.
Det gick nyligen en bra musikserie på TV4 som hette Så mycket bättre. Tänkte på det, Så mycket bättre livet blir för det mesta när alkoholen är borta.
Magiskt.
Ha en bra söndag där ute i verkligheten
/Fenix

Mie

Att LEVA är härligt när man har kommit på hemligheten...
Stor KRAM från Mie.

..gick i morgonrock tills klockan hann bli tre på eftermiddagen, en sådan lugn och slapp Söndag...
Inte var den då så där "tråkigt" slapp, utan bara "slapp"...

Ibland måste man tillåta sig att ta det lugnt, sätt några mål, och jo det hade jag, gissa vad?
Garaget, jajemän, mitt eviga städobjekt, jag kommer aldrig, aldrig bli färdig med detta, det fylls på med skit helt automatiskt..
Och på ett sätt så måste jag resignera, det kommer för alltid vara en brötehög därute...
Och jag kommer alltid att ha som ett mål att "försöka" göra det fint..
Men det är inget vardagsrum, utan....ett garage..
Och frugan kommer för alltid...tjata på mig att städa därute...

Okej, kom jag ut då???
Näha, inte det, men målet hade jag ju klart för mig i alla fall..

Det blev en Vasaloppsstart, och frugan kom på ett sätt att hålla mig vaken...
Körde in en hand i mina kallingar, och klämde lite på den "enögde hämnaren"...
Och är han vaken, ja så är resten av kroppen det också...
Jo det blev ju lite "luckor" i tevetittandet, ja ni fattar va?

Sedan blev det en jättefin frukost uppdukat, och vi satt nästan hela familjen i trekvart, och bara njöt av en Söndagsmorgon....
På köksteven hasades det lagg, och själva vallade vi mackorna med smör, det kändes..bra...
Några av teveapparajterna hade dålig mottagning, så det blev till att mecka antennsladdar och ett bröte av T-kopplingar till dessa.
Och blev bilden bra på en apparat, så blev den sämre på en annan, en och en halv timmes pillande satte Berras morgonhumör på prov.
Men det gick snabbt över, friden infann sig snabbt tillbaka...

Tittade lite förstrött på dotterns akvarium, vilken grön algsoppa de stackarna simmar runt i...
Tänk att det är så lätt att anförskaffa sig lite husdjur, men vad väldigt jobbigt det är att ta hand om dem...
Nähepp, här krävs en kraftansträngning, två och en halv timmes bubbande och gnuggande med diskborsten...
Med blotta försräckelsen hamnar firrarna tillbaka i ett grått inferno av "bubbelvatten", ja det ser ut som så när allt är helt fräscht,
det sitter små kolsyrebubblor överallt i akvariet, och ingen firre fick hjärtsnörpf, bra dottern kommer att bli glad när hon kommer hem ikväll!
Nu skulle man vilja säga åt dem (firrarna alltså..), ge blanka f-n i och skita i erat vardagsrum, men det funkar ju inte...

Frugan plockar lite med småsaker och vi hjälps åt att valla dammsugaren runt bland dammrådisarna...
Timmarna går och jag upptäcker att fasiken, jag har inte duschat sedan i Fredags morse, och är skäggig...
Nähä, nu ska det verkligen bli smutt med lite tvagning, kände mig fräsch som en nyponros, när det är lagomt att börja med middagen, ha!
Inget går upp mot att hoppa över någon dag, så känns det nästan dubbelt så skönt att få duscha av sig, härligt...

Maten påbörjas, och vi ska testa om gasolgrillen har hunnit rosta sönder över vintern, det har ju varit sol ute idag, sommar?
Jag marinera köttet i ..rödvin och annat gojs, det blir en slutt över, och jag frågar frugan...ska'ru ha en slurk???
Hon tittar på mig förebrående, klockan fyra en söndagseftermiddag???, javisst svarar jag, jag hämtar kidsen...

Hon tar sin första sipp, och frågar?, mår du aldrig dåligt över att JAG dricker, när du inte kan???
Nä vadå svarar jag, jag är ju allergisk mot alkohol, inte blir en nötallergiker förbannad över att andra käkar nötter???
Nej det är ju klart, men jag måste ju berömma dig, säger hon, du KAN ju vara glad och trevlig ändå utan alkohol...

Tack!, svarar jag, det handlar nog mera om en acceptans, jag VET ju att jag inte klarar av alkoholen, jag söker ju mig bara ett rus...
DU däremot kan dricka ett eller två glas, och vara nöjd, två glas för mig är bara att locka fram fan på bordet...
Och om jag ska få kunna äta i godan ro, och få fortsätta råda mitt egna liv...

Ja då lockar man inte fram fan på bordet, han kan hålla sig buteljerad kvar där i flaskan...

Jag vill att den här Söndagen ska få fortsätta vara min, så därför låter jag alkoholen vara...

Kram på er alla!

/Berra

Är det Big Brother vi får ta del av här? Känns som att vara kameran som kollar vad som händer där framför tv:n.
Nåväl, till godo får ju räknas att det är nyktra stadgade människor det handlar om, inte drogade ungdomar som hajar noll vad de håller på med.
So keep it up:-)
/Fenix

Ja ni har fått tagit del av Berra's nyktra dagbok, jag försöker så detaljerat som möjligt berätta om min vardag (och helg förståss..)...
Här försöker jag berätta om VAD som har blivit viktigt för mig, istället för att dricka alkohol...
Somliga skulle kanske kalla det tråkigt, jag skulle kalla det för verkligheten, och självaste livet..

Men, för omväxlings skull, låt mig få återberätta helgen hur den skulle ha varit OM jag drack alkohol...

På lördagen hade jag varit iväg och bunkrat på bolaget på Lördagsmorgonen, för min fredagsranson hade spruckigt och även nallat av övriga helgens...
Mest troligt..

Redan när det var dags att steka köttfärsen till Taco'n, så är det ju MATLAGNING..!
Matlagning betyder ju att vin och övrig alkoholförtäring är helt legalt, alltså knäpper jag redan första biran när den frusna köttfärsen möter stekpannan..
Ni vet!, så man ska komma i rätt matlagningskänsla, som typ Floyd...
Köttfärsen har börjat bli grå, och den första biran hann jag aldrig känna smaken av, för den bara rann ner, nästa!
Oj, köttfärsen har börjat få en stekyta, ujuj det här är varmt, dags o svalka sig med bira nr3...
Medan uppdukning sker måste man ju smaka av rö'tjutet så att det inte har blivit gammalt (konstigt, jag öppnade ju BIB'en igår kväll..)

När gästerna kommer så är värden redan glansig om ögonen och har fyllröda kinder, han är den enda som är i "partystämmning"
Frugan blidkar ilsket på honom och säger i mungipan, .." nu får du lugna ner dig!..", värden låtsas som om han inte hör...
Men han tänker " fy fan vicken tråkig kärring man har, riktigt party-killer, eller hur?"..

Jaha, så där fortsätter kvällen, värden förblir högljudd och allmänt flamsig och ligger hela tiden steget före alla de andra i alkoholförtäringen...
De andra blir i stort sett avskräckta för fyllslaget, och taggar ner på drickandet...
Värden själv spinger ut i köket och blandar "raggargroggar" till grannen och sig själv, när han klagar på spritstyrkan så skriker värden...
"Man eller mus??" och vill på sådant sätt utmana grannen att hinna ikapp, mandomsproven är starkt på G...

Vad han inte ser är sin fru sitta i ena änden av soffan och skämmas över sin man, och får blickar av grannparet, och hon surnar till allt mer...
Grannarna går hem kl 23, frugan är skitsur och går och lägger sig...
Jävla partykillers tänker mannen, sätter sig vid datorn och blir sittandes där från allt mellan kl 03 tll kl 05...
Brevid sig har han ett rödvinglas som aldrig hinner få några torkränder på insidan, BIB'en är slut, och han öppnar nästa dunk...
På Facebook beskriver han med starka ord vilken jävla surkärring han är gift med, han är bitter och känner sig oerhört smart och starkast i världen...

Söndagen vaknar han ensam i sängen runt kl 12:30, tungan har klistrat sig fast i gommen av allt snarkande...
Familjen är uppe och halvan dagen har redan gått..
TJOMP! där kom ångesten över gårdagen,och minnesluckorna börjar få lite substans...
Vad f*n skrev jag på facebook om frugan?
Hur mycket vin drack jag?, kommer frugan att märka att jag redan druckigt halva av den andre dunken...
Jag måste upp och deleta allt elakt jag har skrivit om henne, innan hon ser det...
Det första man gör är att sätta sig vid datorn, frugan säger ingenting, inte ens hej, eller go'morgon...vet hon?
Frukosten är avdukad sedan länge, och man försöker vara lite social, och frågar vem var det som vann Vasaloppet?
Man får inget svar, i huvudet dunkar huvudvärken i slow-motion....
Jag kan ingenting göra idag, kan inte ens smita iväg med bilen, för här kan inte köras en meter, inte ens köra ungarna till träningen...
Vilket är det enda frugan konstaterar, .."det blir väl JAG som för skjussa ungarna idag, för du kan väl inte köra heller...?"
Medan hon är borta, försöker jag komma ihåg på vilka sidor jag varit på nätet, och kollar vad jag har skrivit...
Någon har kommenterat mitt inlägg om att "nu sover surfittan" på Facebook, gisses tur att det bara var min kollega och inte hennes...
Men andra har ju kunna läsa det, fan också!, skrivet av Berra för ca 10 timmar sedan, ångesten och rädslan kommer krypandes..
Vilka kan ha sett det, och vilka kan inte ha läst det, försöker kolla om någon av de närmaste har varit aktiva på morgonen...

Klockan har hunnit blivit tre på eftermiddagen, och jag knaprar på lite chips i soffan, trots att magen håller på att vända sig ut och in av oro...
Jag ser på teve'n, men det är bara mina blickar som ser på den, i mitt inre är det ett fullständigt kaos, vad sa jag igår, vilka har läst på facebook???

När det är dags för Söndagsmiddagen, ja..matlagning, matlagning betyder ju att...
Och så är resan på gång igen, 14 timmar senare kommer dagen-efter-alkoholen och det dämpar ångesten...
Den flyttar vi ju till Måndagen, för den suger ju redan...

SÅ hade min Söndag varit OM jag hade druckigt alkohol...

Är det någon som tycker att den helgen jag verkligen hade, hade varit värd att byta ut mot en helg med alkohol???

Någon?

/Berra

..jag mådde dåligt hela gårdagen av när jag läste vad jag skrev här ovan senast...
Inte när jag skrev den, utan när jag läste mina egna rader, och upplevde det hela igen, Usch!

När skrivandet pågår, så kopplas min tankar direkt till tangentbordet...
Men när jag läser så kopplas även fantasin in, och bilder börjar skapas...
Men det blev verklighets-bilder som kom upp, sanna sådana..
Jag hade ju upplevt dessa på riktigt, inte bara en gång, utan i stort sett varje helg...

Pulsen går upp, och det knyter sig i magen...
Och jag tänker VARFÖR?, varför just nu, det där är ju gammalt, minst 2 år gammalt...
Varför lägger jag det inte bakom mig, och går vidare..?

Kanske detta är hemligheten med att jag har lyckats hålla alkoholen borta ur mitt egna liv..
Känslorna är så starka kopplade till min tidigare alkoholkonsumtion, att de fortfarande slår ut mig, känslorna alltså..!

Och så jämför jag nu, mot då!
Mitt nya nyktra jag har blivit min nya normalstatus, och att vara lugn och delvis harmonisk är en helt naturlig del av mitt liv, numera!
Så var det inte tidigare, läs bara hur jag mådde i inlägget innan, det var j*vlar-i-mig ingen dans på rosor..
Man formligen kastade sig från ena stupet till nästa...

Idag har jag även lyckats få med mig frugan i mitt "välmåendetänkande", det ska vara helt OK med en slapparhelg.
Nästa kan vara fullbokad, men vartannan ska vara helt f*cking fri från allt vad åtagande heter...

Att få kraft ifrån återhämtningar med vilodagar är LIVSVIKTIGT!
Och få tid för impulshandlingar, det ger kreativitet...

Titta, "se" och känn, upplev och känn igen, stanna upp och värdera, gör detta mig gott...eller ont..
Gör det mig gott...fortsätt, ont? avbryt och testa mig framåt med något annat..

Det handlar om hur JAG mår, och det är det viktigaste...

Om jag inte mår bra av alkohol, men alla andra gör det....så...
Är det fortfarande JAG som är det viktigaste, och då avstår jag...

Ibland får man vara överförmyndare åt sig själv, och tala om för mig själv vad som är bra eller dåligt för mig...
En snabbare återkoppling, så behöver inte lidande fortgå så himla länge...

Idag ska jag fortsätta må bra, och därför tillåter jag mig själv styra upp mig...
Det sunda riktar upp handlingarna för det känslosamma delen av mig...

Mors! Berra