av Surkärring

Surkärring
tis, 2020-09-15 - 06:32

sedan jag tänkte att nu får det bara vara nog.
42 dagar sedan jag bestämde mig för att sluta dricka.
Sen modifierade jag det till att dra ner på drickandet, inte sluta helt.
Under de 42 dagarna har jag druckit vid 10 tillfällen.
42 dagar är 6 veckor.
Jag har alltså druckit lite mer än en gång i veckan.
Jämför jag det med för 7 veckor sedan, drack jag i snitt 5 dagar i veckan.
För mig är det en stor förändring.
Jag känner mig ganska nöjd.
Det är avslappnande att inte tänka "aldrig mer" och istället tänka "så mycket mindre".
Jag tror att detta hjälper mig att dra ner, ännu mer.
De gånger jag druckit nu, har jag fått en mild påminnelse om att jag blir för seg dagen efter.
Jag har inte druckit mängder, inte blivit tokfull, inte hittat på dumheter. Ändå trivs jag bättre nykter. Jag tror jag är på väg åt rätt håll.
Jag tror jag går mot något bra.

Andrahalvlek
tis, 2020-09-15 - 06:55

Vilken enorm skillnad att dricka i snitt en dag per vecka jämfört med fem dagar per vecka ?? Din kropp tackar dig!

Kram ?

Surkärring
fre, 2020-09-18 - 06:36

Idag får jag dricka liten vin!
Men lustigt nog är jag inte alls sugen på det.
Nä jag fattar klockan är halv 7 på morgonen, klart jag inte vill ha vin NU men under veckan har jag ändå tänkt, att på fredag, då får jag! Och nu tror jag inte att jag vill

Jag vaknade i morse och bara kände mig så utvilad, fräsch, glad och INTE unken och bakis. Så tänkte jag på imorgon bitti, hur jag kommer att må då, efter kvällens 2 eller 3 glas vin och det lockade verkligen, verkligen inte!
Nästa tanke var att om jag inte dricker ikväll tar det ju en HEL vecka innan jag "får dricka" nästa gång, eftersom jag bara ska tillåta mig alkohol när det är helg..
Och tredje tanken som snabbt följde var "jaha så vaddå".

Alltså detta är ett mindre mirakel! Så här har jag typ ALDRIG tänkt/känt/resonerat förut.
Det är verkligen kors i taket nu.

Det känns som att idén om att inte sluta dricka totalt funkar bättre för mig än att bara lägga av.
Det som är förbjudet lockar mig mer än det som är tillåtet ibland. Nu känner jag ingen stress eller press eller panik.
Jag vet, att om jag vill, kan jag dricka tex ikväll. Vill jag inte kan jag göra det nästa vecka. Eller låta bli.
Lugnt och fint.
Det känns fantastiskt.
I kylen ligger 2 alkoholfria GT och är redo om jag vill unna mig nåt gott och mer hälsosamt ikväll.
Jag är redo. Hoppas ni är redo med.
Trevlig helg på er där ute!

Andrahalvlek
fre, 2020-09-18 - 09:03

Precis så säger Annie Grace, att vi ska sluta med att försöka sluta dricka för att vi känner oss tvingade. För att istället komma dithän att vi tänker och känner ”jag får dricka om jag vill, men vill jag verkligen det?”

Kram ?

Surkärring
ons, 2020-09-23 - 07:48

Veckodagar utan alkohol är bra, och jag har inte köpt boxvin till någon helg.
Stor skillnad!
Detta känns så bra för mig!
Ingen press, ingen panik.

Surkärring
fre, 2020-09-25 - 21:14

i mig...
Som en knytnäve som kör in sig i mellangärdet.
Känslan av att jag glömt spisen på, plattången i uttaget eller glömt låsa.
I morse trodde jag bara det var tentaångest.
Tentan gick åt skogen.
Känslan att något är fel sitter kvar.
Jag har varit ute och gått.
Kramar mina barn.
Skällt på mina barn.
Kramar min man.
Pratat med familjen.
Jag blir inte av med känslan.
Det skaver och skaver.
Vad är det?
Nä stan som gränsfall till panik runt hörnet.
Väldigt obehagligt.
Har varit nykter hela veckan och mycket nöjd.
Får dricka vin ikväll i måttlig mängd då jag har roliga grejer imoegon som jag inte vill missa.
Nyktra vardagar och tillåtet att dricka på helgen funkar fortfarande. Tror jag. Det är väl inte vinet som skaver?
(och varför är layouten på sidan likadan som varnings-textrutorna på cigarettpaketen?)

Torn
fre, 2020-09-25 - 21:49

Det är garanterat vinet som skaver. Eftersom du har ett beroende och inte slutat helt så kommer din hjärna alltid vilja ha mer alkohol och därmed kommer du aldrig må lika bra som om du slutar helt. Sedan är risken väldigt stor att du för att motverka skavet kommer öka intaget successivt och må ännu sämre. Om man lyssnar på dem som har erfarenhet och nu har varit helt nyktra i många år så säger de allra flesta samma sak. Men du gör såklart som du vill, jag tror dock på dem som vet hur det är och kör på det helnyktra spåret.

Kram

Surkärring
lör, 2020-09-26 - 07:18

...skavet var där före vinet och suget var inte där, direkt.
Under kvällen skippade jag vinet tidigare än jag gjorde förr och bytte till vatten.
På det viset har jag svårt att se skaver och vinet ihop.
Men vem vet..?
Idag är det inte lika tydligt kännbart.
Jag hoppas att en lång löprunda skrubbar bort det sista..

Kaye
lör, 2020-09-26 - 10:50

Kan det vara något dåligt samvete.
Tentan.
Något du anser du skulle gjort men inte gjort.
Något du sagt.
Något någon sagt till dig, som du blev upprörd, ledsen över.

Jag kan ha samma känsla, men oftast så genom brutal ärlighet mot mig själv så kommer orsaken fram.
Och ibland är det småsaker som jag överdramatiserar.

Känner dock att detta har blivit bättre sen jag slutade med alkohol.
Har lättare att vifta bort problemet och förstorar det inte lika mycket längre.
Men det finns fortfarande utvecklingspotential här?

AkillesU
lör, 2020-09-26 - 20:06

Ångest kan skava.... utan att det finns nån anledning. Det har jag lidit av feån och till sen jag var liten. Men det är bara de senaste åren när den har blivit värre och värre som jag lärt mig att det är just ångest.
Efter att jag slutade helt med alkohol (55 dagar nu) så har den blivit bättre.... men den kommer lite då och då iallafall speciellt när jag stressar.

Kennie
sön, 2020-09-27 - 10:08

Det är ju enkelt att testa om skavet är alkoholrelaterat. Ta tre månader utan alkohol. På den tiden hinner alkoholen gå ur kroppen och hjärnan och det naturliga belöningssystemet hinner komma igång. Försök att tänka på det som om du skulle testa om du är laktosintolerant genom att utesluta mejeriprodukter. Och bara en tanke, kan skavet bero på att du innerst inne är lite orolig att alkoholen kanske ändå har greppet kvar om dig?

Kennie
sön, 2020-09-27 - 22:07

Jag menade att se på alkolpaus ungefär som om man testar att ta bort ett födoämnen för att kolla om man är allergisk, inte att laktosintolerans orsakar oro, men jag formulerade det lite otydligt ?. Hur som, allt har sin tid, gå vidare i din egen takt, balansen finns där inom räckhåll!

Surkärring
mån, 2020-09-28 - 09:19

Haha ja men då är jag med bättre! Å andra sidan tänker jag att laktos säkert kan ge ågren, jag tror inte komjölk är för människor.

Har haft 2 långa vita perioder, på ett par hundra dagar samt 3 graviditeter utan dricka så jo det är ju bra på alla sätt. Men ångest kommer ibland ändå. Det är så himla jobbigt.
Vad som är viktigt för mig är att inte döva ångesten med alkohol, det vore ju förödande.
Idag mår jag bättre men något gnager fortfarande. Jag tror det är tentan.
Det vi k nog inte så bra, är jag rädd.
Visst finns det omtentor (bästa grejen med att läsa på universitet) men jag behöver verkligen klara dem direkt, jag har inte riktigt råd rent tidsmässigt att misslyckas.
Tänker på det hela tiden och kan nog inte släppa det gör den jag fått besked om ca 2 veckor..
Jag försöker hålla ut.
Vet att träning brukar dämpa min oro så det är att hålla igång.
Och inte dricka medans jag känner såhär.
Efter tentan drack jag vin, men pausade på kvällen innan jag kände mig påverkad, eftersom jag hade en tävling på lördagen.
På lördagen tog jag några öl med mannen men då var oron borta INNAN vi gick ut, tävlingen gick över förväntan och jag var på otroligt gott humör. Det var begränsat med öl, vi var bara ute 2 timmar och skulle hem till resten av familjen efter vår dejt på stan så, jag är glad att vi höll det där.
Igår var det dag före vardag och ingen alkohol.
Förändringen med att skippa drickat på vardagarna är så bra för mig. Det är många flaskor vi minskat på sedan jag bestämde mig i början av augusti.
Oron bär jag inom mig.
Precis som jag jobbar på att hantera alkohol, måste jag hitta ett sätt att hantera min oro.
Men jag har förtröstan.
Det ska nog bli bra.