Dagen har varit bra. Gym., promenad till AA-möte. Köpt lite nya växter. Läst ut boken: Kvinnan på tåget. Så livet går vidare. Och jag saknar inte alkoholen. Jag mår bra. Men ångesten gnager i alla fall. Det förflutna går inte att radera. Och då menar jag, att jag inte var riktigt närvarande, när mina barn var små. Pratar inte mycket om det numera, men det sitter ändå, som en tagg. Försöker att återgälda genom att passa barnbarn, så mycket, som jag kan. Nu skall jag börja på en annan bok.

Nu ringde min dotter och min man svarade. Han är inte nykter. Dottern undrade hur jag står ut? Ja, hur gör jag det?
Jag överväger för och nackdelar hela tiden. Min man hade en vit månad för ett tag sedan. Och allt var jättelugnt och fridfullt. När han dricker blir han berusad. Inte elak, en annan människa. Jag har liksom anpassat mig efter honom.
Men jag vet att om jag skall ändra på något, så får det bli mig själv. Vi har ju druckit tillsammans och jag inser att alkoholen har varit vårt gemensamma intresse.....Skulle jag leva bättre utan min man? Jag kan bara få svar på den frågan, om vi separerar. Det känns, som ett jättesteg.

Har ni talat om att hans drickande får dig att tänka på att separera? Tycker han inte själv att han har ett problem? Kan du ta barnen till hjälp och prata med honom? Frågan är, tänker jag, hur länge din kärlek till honom räcker om han bara är hemma och dricker istället för att dela livet med dig. Kan insikten om det få honom att vakna?

Nu har min man en vit månad igen. Lugnt och skönt. Kanske blir det mindre alkohol framöver? Barnen kan jag inte få stöd ifrån. De har nog av sina liv. Små barn och jobb. Jag kände bara att jag ville skriva av mig senast. Det hjälpte för den stunden. Och nu är vi tillbaka i den vanliga /pandemi/lunken. Jag är tacksam för min nykterhet.

Ja, då var det dax igen. Jättetråkigt. Nu har mannen druckit en 37:a och blev jobbig. Bråk. Jag säger att han får välja på mig och spriten. Jag vill separera, om han fortsätter att dricka. Men det blir ju bara ord. Nu har han gått och lagt sig. Han lägger sig aldrig före mig annars. Får se hur det blir i morgon? Tycker fortfarande, att det positiva överväger i vårt förhållande. Skönt att vara 2 när man är gammal. Speciellt nu i pandemin. Jävla alkohol. Hur den förändrar personligheten. Jag är så tacksam för min nykterhet. Så skönt att tänka klara tankar. Har fått ur mig några tankar nu och återgår till TVn.

Problemet är väl att det är svårt att nå fram. Jag har väl varit i motsvarande situation som din man har och man förstår ju det kanske inte fullt ut. Man förstår att det kanske blir lite för mycket ibland men att det är lugnt och man ska bara försöka ha lite bättre koll på det.

Jag har själv funderat i de banorna att jag önskar att min sambo hade nått ut till mig innan jag själv bestämde mig för att sluta. Jag menar inte att det är hennes fel, såklart, felet är ju mitt. Men så upptäcker jag att jag inte kommer på något hon skulle kunna ha sagt.

Det enda kanske skulle kunna vara ett ultimatum. Men hon ville inte ge mig ett heller. Jag kan ärligt inte säga hur jag hade reagerat då. Idag kan jag ju säga att jag såklart hade valt henne. Men i de banorna jag tänkte på den tiden är det möjligt att jag tyckt att det var orättvist.

Hur når man fram?

Som vanligt igen.......Kört till hoddan och druckit kaffe. Lugnt och skönt. En dag i taget. Är väldigt tacksam över att jag tagit de 12 stegen. Har nytta av dessa dagligen. Sinnesrobönen. Ja, AA:s program är fantastiskt.

För dina återkommande inlägg med hopp för oss andra. Gillar att läsa dina lugna vardagsbeskrivningar. Hoppas att din relation med mannen har blivit bättre. ?

Grattis till fem år.

Kram

Nu är allt lugnt och skönt igen. Mannen kärleksfull. Dricker några öl på kvällen. Talat med dottern idag. Allt väl med hennes lilla familj. Sonen verkar mer Corona-deppad i Tyskland. Han sköter i stort sett deras hem. Med hemarbetande sambo och 3 barn, samt stränga restriktioner. Men jag är stolt över mina barn. Jag är tacksam över att de klarar sig så bra. Det är liksom ett kvitto på att allt inte har varit så eländigt, trots alkoholen.

Julafton ensam med mannen. Har haft kontakt via facetime med barn och barnbarn. Mannen sover just nu efter mat och dryck. Lugn coronajul. Skönt att ha något att längta efter. Jag menar sommaren...då vi har fått vaccin och kan träffa barnen igen. Nu blir det ljusare för varje dag. Jag känner mig hoppfull. Har läst igenom min tråd. Och kan känna kampen, som jag hade i början av nykterheten. Idag har jag inte en tanke på att dricka a. Är väldigt befriande.

Lugn och skön nyårsafton. Har läst här mer än, när jag gick till AA, innan pandemin. Känns ungefär, som delningarna på mötena. Bra att bli påmind och känna igen sig. Jag längtar inte efter fysiska träffar. Känner mig asocial. Har hemmagympa och digitala alkoholmöten här. Går promenader och handlar mat kl. 7. Ja, känslorna varierar från dag till dag. Barn och barnbarn hörde av sig igår. En dag i taget fungerar alltid.

En solig dag som denna känner jag att sommaren finns där framme någonstans.. Fint att du har ro och går vidare i din egen takt..

Nu känner jag en längtan till våren och vaccinet. Hoppas på maj månad. Det är känslan, känner jag mig låg, så vänder jag tankarna till tacksamhet. Barn och barnbarn kämpar på. Tyskland öppnar för skola och förskola på måndag. Och här har mitt barnbarn sportlov nästa vecka. Och min man har suttit klistrad vid sport-TV. Jag har spelat bridge på datorn och lyssnat på bok. Egentligen inget att klaga på........ Och nu är det snart middag. Min man lagar maten.

Denna vecka har jag planterat penséer i krukor. Ett vårtecken. Livet pågår. Tacksam för hälsan. Gruppsamtal med barnen. Kul att se dem samtidigt. Men det kan nog inte bli någon vårträff. Idag ser det ut, som att vaccinet kommer att ge oss trygghet till midsommar. Ja, ja...en dag i taget i alla lägen. Uthållighet. Tålamod. Skönt att ha övat i nykterheten.

Sköna maj! Har fått en dos vaccin. Känner mig lite friare. Träffade en AA-vän ute med kaffekorg. Hon var deppad och orolig. Det påverkade mig negativt. Kändes inte alls bra. Nu blir jag tveksam, om jag skall fortsätta gå till AA-möten.
Vill inte bli nedstämd av att höra allt skit, som alkoholen har ställt till med. Jag har ju hittat min nyktra väg och bearbetat mitt förflutna. Jag är helt nöjd med mitt liv just nu. Är lyckligt lottad.

AA-möten var jag också på några gånger..För vissa fungerar det bra, men passar inte alla..Jag var på några fina möten, men blev också irriterad på dom sista..Jag var i olika städer, när jag ändå var ute på resa..Jag fick nog av att någon person på mötet glorifierade och sa att han kände sig väldigt sugen på en speciell drink..Sen fanns många väldigt ostabila kvinnor på mötena..Jag hade som ny tänkt mig ta rygg på någon kvinna, men det fanns ingen stabil..Då använde jag endast Forumet och det har fungerat jättebra..❤️..Du kan ju kolla om det finns fler olika grupper i dina trakter..Annars finns ju andra nykterhetsrörelser också..Bra att du funderar på vad som gör dig stark..🍃🌼👍🏽