av Bullret

Bullret
lör, 2020-10-10 - 02:35

Denna gång är jag helt övertygad över att det kommer gå. Det är synd bara att det kommer så sent och jag kommer älta det länge. Jag förstår samtidigt att jag får vara glad att det kom så pass tidigt ändå, jag är ju bara 27.

För min del tror jag att det handlar om personlig mognad och att jag är tryggare i mig själv än någonsin förr. Jag har också passat på att vara nykter under hela tiden i min nya hemstad, vilket gett mig vänner som inte har en ”fyllebild” av mig. Skyllt nykterheten på operationen men kommer närmre och närmre att bara säga ”jag dricker inte längre, jag har dåligt ölsinne och mår inte bra av det”. Sjukt bra kommentar angående att det skadar min psykiska hälsa. För det är verkligen sant och jag tror att jag inser det mer och mer.

Det jobbigaste i allt detta just nu är att jag bedövat mina känslor med alkoholen och att jag nu upplever väldigt starka känslor. Hur mycket det beror på att jag och min före detta brutit upp låter jag vara osagt!

Å andra sidan hade jag nog fallit tillbaka i alkoholen förr eller senare om vi fortsatt tillsammans. Detta på grund av att hon alltid trodde på mig och förlät mig för alla snedsteg jag tog på grund av alkoholen...då tror man efter en period att man klarar det ”den här gången bara” så är jag tillbaka på ruta ett.

Jag är färdig nu. Svårt att sova till och från. Dag 74 som nykter har precis passerats och det går åt helt rätt håll? tack för svaren i tråden, det är sjukt fint av er!!

Andrahalvlek
lör, 2020-10-10 - 12:54

Starkare känslor kommer som en käftsmäll en bit in i nykterheten. Både negativa och positiva. Jag hade svårt att hantera ilska ett tag, men jag har lärt mig det nu (aldrig agera i affekt!). Jag skrattar väldigt mycket mer innerligt också, med hela kroppen.

Du är på rätt väg - fortsätt så!

Kram ?

Bullret
sön, 2020-10-11 - 01:04

Ännu en nykter lördag. Tankarna och känslorna far runt, runt.

Jag är hemma hos mina föräldrar och berättade för min mamma att jag aldrig vill dricka mer och att jag blivit arg och irriterad på min fd partner. Att jag haft en känsla av att allt redan är förstört och att jag inte duger som jag är. Hon sa att jag är bra precis som jag är och ska vara stolt över allt jag gör, jag börjar till och med tro på henne? hon var verkligen stöttande i min vilja att inte dricka något mer, och jag tror att det bara kommer bli bättre härifrån. Jag kommer öppna mig mer och mer och undvika de personer som inte accepterar mitt beslut.

Jag äger mitt eget liv för första gången sen jag var 16. Det är en häftig känsla, allt börjar sakta komma tillbaka till mig!

Bullret
sön, 2020-10-11 - 13:41

Ska vara helt ärlig mot mig själv. För 43 dagar sen drack jag två folköl och en starköl, så det gäller att vara helt ärlig mot mig själv och jag drack ju då. Tyckte först att 70 dagar lät bättre, men egentligen är jag alltså på dag 43. Så ser fram emot två månaders nykterhet igen om några veckor. Jag är helt ärlig mot mig själv nu, det känns riktigt bra.

Fått besked om ny lägenhet med högre standard som jag flyttar till i slutet av året, och även precis köpt en bil. Så två riktigt bra grejer som hänt i veckan och jag ser fram emot att trivas riktigt fint hemma i den nya lägenheten.

Tror mycket på att 2021 kommer bli det bästa året i mitt liv! Utan alkohol och med mina känslor närvarande hela tiden, jag kan inte fly längre! Och framför allt så vill jag inte fly!!

HerrÅgren
sön, 2020-10-11 - 22:08

Jag känner igen mig mycket i det du skriver och önskar att jag också påbörjade den här resan i din ålder. Jag är ca 15 år äldre än dig. Och vill bara säga det att jag önskar att kunde vrida tillbaks klockan och sluta supa då. Alkoholen har sabbat mycket i mitt liv, mina relationer. Har inga barn och ingen tjej längre. Mycket pga hur jag har behandlat folk på fyllan. Jag är säker på att mitt liv hade sett mycket bättre ut om jag slutade för 15 år sedan. Så jag råder dig att fortsätta kämpa på. Du fixar det här nu!

Angående nyktra aktiviteter. Jag tänker att du kan ju föreslå en aktivitet där man inte brukar dricka. T.ex träna, sport/spel, fika, shoppa. Ses hemma på middag en vardag och säga det innan att vi kan väl skippa alkoholen. Du själv och även dina vänner behöver kanske lära er att umgås nyktra. Det måste jag ta tag i nu som 40+ man, ganska patetiskt egentligen. Bli inte som mig ?

Bullret
sön, 2020-10-11 - 22:45

Håller helt med dig Andrahalvlek! Det känns SÅ JÄVLA SKÖNT.

Pratade med en av mina närmsta vänner som har varit med mig när jag betett mig på alla möjliga jävla skitsätt. Sa till honom att jag fått lite nya perspektiv med flytt, jobb, att vara själv och framför allt det alkoholfria livet. Så jag sa till honom att jag inte ska dricka något mer, och kände hur mer och mer av tyngden i mitt bröst började försvinna bort.

"Jag har ju dåligt ölsinne som du vet, så jag ska inte dricka något mer. Jag har fått det perspektivet nu när jag haft en tids nykterhet".

Jag uppskattar honom så sjukt mycket eftersom han inte bara sa "Nej då det är lugnt". Utan svaret som kom från honom var i stil med:

"Jag vet, jag tycker att det är ett grymt beslut."

Haha efter vårt samtal så kände jag mig så himla glad. Just för att jag vet att det spelar ingen roll, vad som än händer i mitt liv så vet jag att jag har stöttning av mina nära vänner i detta!!

Så i bara farten så ringde jag upp en till god vän till mig och berättade att jag har dåligt ölsinne och inte kommer dricka något mer. Han stöttade mig också.

Jag är så sjukt jävla tacksam över mina vänner och familj i det här läget. Mognaden att berätta var tvungen att komma från mig själv.

Det hjälpte aldrig att ligga hemma med ågren och tycka synd om sig själv.

JAG VET, VET, VET. Att när jag väl tar en öl och tror att jag kan hantera det så kommer jag fortsätta. Nästa gång jag dricker kanske det blir för mycket, kanske inte. Men förr eller senare ligger jag i sängen med ågren och blir tröstad av min helt jävla underbara tjej (som jag inte har längre mycket pga avtrubbade alkoholrelaterade känslor).

Aldrig mer!!!

Bullret
sön, 2020-10-11 - 22:52

Hej, jag vill bara tacka för peppen. Jag insåg nog i och med att jag och tjejen gjorde slut att nästa gång jag träffar någon (om vi nu inte försöker igen...) kan vara min sista chans till ett lyckligt liv. Däremot så kämpar jag fortfarande med att kalla mig alkis, fast jag vet att jag är det. Har aldrig haft impulskontrollen att sluta i tid, vill alltid ha mer. Jag kämpar på och tar en nykter dag i taget.

Jag ska absolut prova att träffa mina vänner på det sättet framöver, och det känns fruktansvärt skönt att äntligen ta tag i det här problemet, på riktigt. Jag bor i en ny stad där jag i mitt sammanhang träffat människor som aldrig sett mig full, det är jäkligt skönt. För bland dem kan jag vara den jag vill vara.

Jag har även slutat mörka mitt beroende och börjat berätta för min omgivning. Det gör mig så fruktansvärt glad. Tack för ditt inlägg och lycka till!

Bullret
mån, 2020-10-12 - 18:56

Idag har jag också gått i mycket tankar. Jag tänker på när jag flyttade från staden jag är uppväxt till staden där jag studerade. Jag har läst tekniskt på universitet och där är det inte fråga om nykter nollning. Man vill vara med alla andra och jag var alldeles för osäker för att jag skulle sluta supa vid tillfället. När jag och min ungdomskärlek bröt upp lovade jag mig själv att jag inte skulle förstöra nästa förhållande och sluta dricka så fort jag träffade en tjej.

Det gick ca två år och jag söp bort min ångest från förra fyllan och låg med vem som helst som ville ligga med mig, bara för att få en bekräftelse på att jag dög. Så träffade jag min senaste tjej och tänkte i början att NU är det dags att sluta supa. Vi träffades dock på fest och hela mitt umgänge och sammanhang var kopplat till att festa.

Hade jag haft en större personlig mognad och säkerhet så hade jag sagt som det var till henne direkt, att jag gör folk illa när jag dricker. Förr eller senare. I början var allt superbra men sen så kom det smygandes på mig och jag betedde mig som en idiot, främst kom det efter att jag drabbades av utmattningssyndrom. Då förändrades jag till att alltid vara sur och irriterad, och att jag fortsatte dricka var det sämsta beslut jag kunde ta.

Jag kände alltid att jag redan förstört allt, att man inte kan vara med en sån som jag. Jag trubbades av mer och mer och kände en hopplöshet över att allt redan var för sent. Att jag inte kunde fixa något eller vara en bra person. Vilket gjorde att jag drack igen.

Nu är första gången som jag börjar se klart. Jag är så fruktansvärt lycklig över det, även om det bröt sönder vårt förhållande. Jag har världens chans med en helt ny stad där ingen kände mig sen innan :) Det var så jag kände när jag flyttade för att plugga, men då var jag inte redo för att ta tag i det.

Jag har fabricerat massa saker jag inte gillat med studentstaden, som att det skulle vara dåligt väder, m.m.
Egentligen handlar det om att jag inte kan gå runt med huvudet högt för jag är rädd att stöta på någon som tycker att jag är en jävla idiot... Jäklar vad det ställer till med alkohol.

Dag 44 snart klar i alla fall och bilen fungerar fortfarande :)

Andrahalvlek
mån, 2020-10-12 - 21:50

Ibland när man börjar skriva så börjar texten nästan resonera med sig själv. Man tvingas formulera vad man tänker och känner.

Väldigt bra att kunna gå tillbaka och läsa också när man har svackor. För de kommer. En riktig berg- och dalbana kan det vara, men huvudsaken är att man fokuserar på fördelarna med nykterheten - och tar svackorna med tålamod och jämnmod.

Kram ?

Bullret
mån, 2020-10-12 - 22:22

Jag kan inte annat än hålla med. Hade jag fortsatt skriva här redan när jag startade tråden för ett år sen så kanske jag inte hade trillat dit igen, fast det hade jag nog. Jag förknippar hela min studietid med alkohol. Nu är det yrkeslivet som gäller - Där är inte alkoholen en lika central del. Folk runt omkring mig har ganska stabila levnadsförhållanden, vilket underlättar för mig. Så det är väl egentligen bara en annan del av livet antar jag.

Bullret
tis, 2020-10-13 - 21:05

Idag har varit en riktigt bra dag för första gången på länge. Jag pratade med en av mina nya vänner om att det har gjort mig väldigt gott att vara nykter en tid och att jag inte vet om jag ska dricka igen (har egentligen bestämt mig men det klarade jag inte av att säga ännu). Så jävla skönt att ingen av dem har en bild av mig när jag är full. Jag kan vara mig själv till 100% från början och jag börjar må bättre för varje dag som går.

Det här med självkänsla är också intressant. Läste i en annan tråd om att man ofta kräver bekräftelse. Så har det varit även för mig. Jag har velat ha av tidigare partners att de ska hålla om mig när jag tyckt synd om mig själv. Jag har blivit både stött och ledsen om de inte velat ligga med mig. Det har gjort att jag uttryckt att de inte tycker om mig. Det handlar ju om att jag inte tyckt om mig själv. Bekräftelsebehovet har varit starkt och jag har inte kopplat det så tydligt till mitt missbruk som jag gör nu med nyktra ögon. Mitt beteende har resulterat i två nästan sexlösa förhållanden i slutändan, och jag inser mer och mer att det är mycket mitt fel då jag varit så osäker och haft så stort bekräftelsebehov under tiden att jag satt en så otroligt stor press på den delen av förhållandet. Någon som känner igen sig?

HerrÅgren
tis, 2020-10-13 - 21:05

Gott att det går bra Bullret! ?
Keep it up.
Blir lite inspirerad där med nya vänner. Ska snart försöka plocka upp den bollen jag med.

Jag skrev lite i dag om sämre psykiskt mående i relationer pga alkohol:
https://alkoholhjalpen.se/comment/299342#comment-299342

Känner igen mig i att kärleksrelationer inte fungerar som de borde för att man är "ur fas" och blir krävande och besvärlig. Hänger mycket ihop med ångesten tror jag. Bara den grejen borde ju räcka för att vilja sluta dricka helt.

Go' kväll! ?

Bullret
tis, 2020-10-13 - 21:29

Precis det inlägget jag kom att tänka på och relaterar sjukt mycket. När jag drack för mycket och gjorde bort mig borde jag slutat. Men jag sjönk bara djupare i träsket, vilket är sjukt. När man påstår att man älskar en annan människa. Att bygga på denna ångest gör att det bara blir värre och värre för varje gång. Det blir till slut helt ohållbart. Man pallar inte. Det är helt sjukt egentligen hur mycket det kan påverka ens mående på i princip alla plan, haha!

Men denna gången har jag bestämt mig, och jag är känd för att ha en vilja av stål när jag väl bestämt mig. När jag slutade snusa efter 10 års tid (i slutet en stock i veckan minst) så gjorde jag det "cold turkey". Bara gav fan i att ta en snus efter det. Efter detta har jag bara tagit en snus en enda gång 2,5 år senare då jag ville kolla om jag var beroende. Det gav mig inte nåt och jag gav fan i det utan att tänka på det mer.

Så jag vet att jag har det i mig att klara det och stärks av det!

Go' kväll :)

Blenda
ons, 2020-10-14 - 09:03

Hej Bullret.
Jag är ett exempel på en kvinna som tappade lusten mycket på grund av det som du beskriver så bra. Min man sökte bekräftelse via sex. Det blev en ond cirkel och han anklagade mig ofta. Han skylde till och med sitt alkoholmissbruk på vårt dåliga sexliv. Jag tycker du är fantastisk som tagit tag i detta och jobbar med dig själv. Du kommer att få ett mycket bättre liv. Heja dig!

Bullret
ons, 2020-10-14 - 21:08

Jag tackar så mycket för den peppande kommentaren. Jag inser mycket saker nu när jag börjar se på världen med nyktra ögon. Det är antagligen för sent för mig och min senaste tjej, men jag gör ju främst detta för min egen skull. För att jag i framtiden ska vara en närvarande far och make som man kan förlita sig på. Ingen ska någonsin behöva känna sig otrygg på grund av att jag dricker för mycket i resten av mitt liv.

Dagens insikt är att jag nog inte flyttade från min studentstad för att jag var sugen på ett speciellt jobb, utan att jag såg det som en utväg i en stad som jag slutade trivas i. Detta mycket på grund av att allt mitt sociala umgänge gick ut på att supa. Jag kände även att jag inte kunde se människor i ögonen då jag skäms. Nu känns det som att jag har fått världens chans till nykterhet i en stad där jag har ett jobb som stimulerar mig, vänner som aldrig sett mig onykter och jag har nära till både träning och skog. Det ger mig ett lugn som jag inte inte haft tidigare i hela mitt liv.

Det är nu jag börjar bli den människa jag vill vara. Att det ska vara en sån jäkla press från samhället att man ska dricka alkohol. Usch och tvi.

Bullret
tors, 2020-10-15 - 17:12

Hej,

Ikväll ska jag prata med en psykolog. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta upp, det är är så mycket man kan prata om. Från början sökte jag mig till psykolog för att jag hade mycket ilska och att det gick ut över alla möjliga saker och områden. Men i takt med att jag slutat med alkoholen har jag ett mycket jämnare humör och det är inte lika relevant längre. Dessutom har jag en fråga om psykologer har tystnadsplikt även när det gäller alkoholberoendefrågor gentemot min arbetsgivare? Någon med erfarenhet som kan berätta mer? :)

Bullret

Bullret
tors, 2020-10-15 - 21:10

Hej igen,

Pratade med en psykolog nu på kvällen och fick bekräftat för mig det jag redan visste. Att jag uppfyller många kriterier enligt DSM-5 (ivrig att börja dricka, kontrollförlust, svårt med när, hur mycket och framför allt när var och hur det slutar). Även toleransutveckling (främst för några år sedan) och framför allt prio i livet.

Med prio i livet menar man vad man borde/planerar/brukade göra innan och att man ersätter det med att dricka alkohol. Och i slutändan att man fortsätter trots negativa konsekvenser.

Även pratat om vad ett missbruk INTE är

*Frihet. Göra saker mot sin vilja, styrd mot festen. Frihet att göra det man borde.

*Good will. Man blir självcentrerad och välviljan brister. Man tänker inte på andras välbefinnandekänsla.

*Personlig utveckling. Man kan ha samma emotionella utveckling och hantera vissa situationer som en 20-åring skulle göra. Livet stannar utan mognad, man stannar i utvecklingen inom vissa områden.

*Livet blir en överlevnad. Sällan man älskar livet. Man jobbar mycket med att backa upp lögner.

Jag känner igen mig i många av de grejer jag nämnde här ovan och kanske alldeles för mycket i hur man hanterar situationer i sina nära relationer och att man saknar en vettig prioritet i sitt liv. Varför var jag så sugen på att festa när min f.d. sambo var hemma?

Vad fan har jag gjort?

Samtidigt är jag glad och tacksam över att jag tar tag i det här när jag är så pass ung som jag är.

Misstänker att jag självmedicinerat mot ilskan jag hade i tonåren egentligen alltid som jag druckit. Jag börjar bli jämnare i mitt humör och mår mycket bättre på alla sätt och vis redan nu. Från och med nu är det jag som sitter i förarsätet och styr. Ingen annan.

Dag 47 snart avklarad.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Andrahalvlek
tors, 2020-10-15 - 22:19

Du jobbar på jättebra med nykterheten! En del tror att det bara är att sluta dricka, men det är så mycket mer. Varje nykter månad har jag upptäckt nya saker hos mig själv. Jag har verkligen vänt in och ut på det mesta, och utvecklats massor på olika sätt. Precis samma resa gör du nu.

Kram ?