av Varafrisk

Sisyfos
ons, 2020-10-21 - 08:16

Håller med dig lite Varafrisk - det är Ibland svårt att skriva härinne om man inte samlar dagar eller valt ett helvitt liv. Tänker att såna som du verkligen behövs härinne. Sen är det kanske naturligt att de som funnit sin väg vill dela med sig av sin väg fram och sin lycka. Och de behövs de också. De som är aktiva här och som besvarar inlägg och håller forumet levande.
Men det kan göra det lite svårt när budskapet blir att du har valt fel väg och det är ditt fel att du inte har bestämt dig.

Jag tror jag har haft mycket hjälp av både de trådar som beskriver lyckade satsningar och de som beskriver mindre lyckade satsningar.
Eftersom jag hör (eller i alla fall hörde) till de som drack fast man vet så mycket bättre så är det till hjälp att läsa om när, var, hur andra trillar dit.
När jag läser i din tråd så funderar jag på hur du mår i övrigt, eftersom jag själv har haft järnbrist som i högsta grad påverkat både det ena och det andra. Det finns andra brister som också påverkar måendet. Nu går du ju hos läkare så man kan ju hoppas att du är ”checkad och klar”, men ibland undrar jag vad som är hönan och ägget i alkoholproblemen. Och den där jäkla skitdrogen påverkar på så många olika sätt.

Under de senaste åren har jag haft nyktra perioder, nyktra dagar etc etc. Bestämt mig och druckit i alla fall. Den sista perioden blev det så jobbigt med tvånget att dricka. Och det tog så mycket energi med smusslande, gömmande och drickande. Nu har jag stängt dörren helt ett tag.
Det är svårt att sluta om det finns alkohol tillgängligt. Hur har du det med det? Jag blev helt besatt av min alkohol på slutet. Jag tror att de många och ibland sammanhängande nyktra dagar jag hade under de senaste åren Verkligen hjälper, särskilt med känslan av och vetskapen om att det är skönt att vara och vakna nykter.

Jag tror att det finns många olika vägar framåt och att vara härinne och skriva och reflektera verkligen hjälper. Och dag 2 har du ju ändå haft rätt många av sen du började skriva, det var ju din fråga från början. Ha det bra och lycka till!

Rule74
ons, 2020-10-21 - 12:58

Jag har varit nykter i en månad och två månader i omgångar tidigare och siktar nu minst på tre månader. Det längsta jag varit nykter i mitt liv är under mina två graviditeter och amning. Och då var det ju inte svårt alls eftersom man ju inte ville skada det lilla liv man hade i magen. Tänker att vi kanske ska tänka i liknande banor. Vi har ju fortfarande barn (även om de är stora så kan vi ju skada dem psykiskt) och kanske får vi båda barnbarn en dag. Jag vill vara stark och frisk och leva ett långt och lyckligt liv. Då är jag rädd att alkoholen kan förstöra den målbilden. Jag tror det handlar om att helt enkelt bestämma sig. För vacklar man i tanken, som jag gör nu om jag ska fortsätta efter de tre månaderna eller inte, så tror jag redan där att man förlorat slaget på något vis. Jag tänker att jag ska fortsätta läsa, lära mig mer om alkoholendjävulens fula knep att få mig fast igen, skaffa vissa rutiner (som att träna och äta bättre) under denna nyktra tiden för att förhoppningsvis känna med hela min kropp och hjärna att jag är glad att slippa dricka skiten, precis som @Torn uttryckte det i sin tråd. Hoppas verkligen att jag ska känna för och klara av att fortsätta den nyktra resan. Hoppas detsamma för dig! Kan jag så kan du!
Kram
PS. Hoppas du hade en bra dag med dottern igår <3.

Charlie70
ons, 2020-10-21 - 08:51

Du hade kanske lite "tur i oturen" att börja skriva ungefär samtidigt som ett gäng som lyckats vara nyktra under sin tid på forumet. Samtidigt var vi många fler där en del har "fallit ur", som har slutat skriva. Ofta betyder det tyvärr att man har börjat dricka igen. Du däremot, hänger i och fortsätter skriva trots att du ännu inte nått ditt mål. Det tycker jag är fantastiskt starkt av dig Varafrisk! Fortsätt med det!

Det som jag kan tycka är svårt ibland är att peppa dig trots misslyckanden. Vad ska man säga liksom? Jag vet att du vill ha pepp, men det är inte alltid lätt för oss andra att peppa när vi ser att du inte når ditt mål.

Kram!

FinaLisa
ons, 2020-10-21 - 09:53

Varafrisk ?, håller med Charlie med flera ovan. Det är bra att du håller dig kvar här och skriver.
Det går upp och det går ner, processen tar olika lång tid och du är inte fullt ut motiverad till 100% att sluta helt.
Du vill kunna vilja och jag förstår precis hur det känns för jag har också varit i det stadiet fast då gällde det nikotin.
Så jag tänker att så länge du försöker är det jättebra och det gör ju också att du minskar på intaget.
Jag hejar på dig Varafrisk ??

Kram ???

Blenda
ons, 2020-10-21 - 17:27

Kära Varafrisk, jag applåderar dina försök.

Ett liv som nykter är förstås bättre än ett liv som alkoholist, men det tunga omkring en blir samtidigt skarpare, så det ÄR svårare att sluta dricka när resten av livet är tungt. Att du ändå försöker är guld värt.
Du lever i en tuff situation och ingen som inte går ett liv i dina skor vet hur du har det. Därför tycker jag inte du ska jämföra dig med de andra på forumet, utan du ska vara stolt och glad över de egna nyktra dagarna. Se dem som pärlor på ett halsband. Oavsett om pärlorna träs på två, tre eller flera i taget, så håller du på att samla till ett fint halsband, som kommer att blir allt längre under tiden som du reflekterar och kämpar utan att ge upp.
Kram

Varafrisk
ons, 2020-10-21 - 18:55

Jag tror att detta kommer bli ett långt inlägg...så håll ut..du som läser...därför har jag valt att skriva på min dator istället för mobilen...så nu blir det inga emojis.

Det känns ibland som om jag är en katt bland hermelinerna (säger man så?) när jag skriver här på forumet under rubriken "Förändra ditt drickande" . Och om jag inte kan skriva här...var ska jag då skriva?? och vem ska jag då prata med?? Min läkare vill inte skriva ut antabus pga min leverpåverkan...man tänker inte att mitt intag av alkohol fortsätter vilket i sin tur påverkar levern. På rådgivningscentrum behöver jag fler nyktra dagar i rad för att komma åter...Någon tipsade mig någon gång om att ta kontakt med My Skarsgård som har någon form av verksamhet som tar emot personer med alkoholberoende...men en helg där kostar runt 8000 kr..vilket jag inte har råd med. Så...i nuläget ...är det stöd jag kan få...att skriva här på forumet. Om jag då behöver känna att jag måste ha varit nykter i flera dagar för att kunna skriva här...eller få känslan att jag är unik för att jag inte har varit nykter mer än fyra dagar i rad under så lång tid för att kunna skriva här...eller att det är svårt att skriva i min tråd för att jag inte lyckas...var sjutton ska jag då skriva?!?!?

Jag har full förståelse för att vi befinner oss i olika faser, lever olika liv osv osv...men jag kräver inte/behöver inte att någon har lösningen på mitt problem...det är bara det att det är så himla skönt att ha blivit sedd...det betyder SÅ mycket för mig...för jag läser ALLA inlägg i min tråd och jag begrundar dem ..hit och dit..och upp och ner...och jag funderar över mig själv...men kuratorn på rådgivningscentrum sa till mig att min förmåga att analysera behöver jag inte använda här utan GÖRA och jag fattar det! Läsa böcker, se på youtubeklipp mm är i nuläget inte alls behjälpligt för mig...jag förstår att jag kan ABSOLUT inte fortsätta att leva så här...så insikten har jag kvar.
Jag fattar även att man inte ska ta första glaset.. Jag är glad för er där nykterheten känns lekande lätt...men när man inte beskriver ett uns av sug...eller att det trasslar till sig...utan att man bara är tacksam över att slippa alkoholdjävulen...så blir jag misstänksam...är det så enkelt...eller tänk om det kommer ett bakslag??

Som du skriver FinaLisa...jag vill kunna sluta dricka alkohol...men jag är inte där ännu. Jag förstår även att min kropp kräver att jag ska sluta för att må bra. Vad jag skriver nu kan komma tyckas låta hur dumt som helst...men vi pratade om det kuratorn på Rådgivningscentrum och jag..om det positiva med alkoholen..Jag har levt nästan hela mitt liv som en duktig flicka...sköta mig..passa in i mallen...göra rätt...göra andra glada...vara en duktig mamma. Så när jag dricker alkohol...om det så endast är för en timma..så får jag känslan av att allt är möjligt...jag kan ta mig ur den där bubblan...leva mitt liv..klä mig i galna kläder...sjunga högt...dansa på borden (då utan alkohol) ...vara så oerhört kvinnlig som jag vill vara...och det ger mig en känsla av att vara rebellisk...kanske låter det tramsigt men det är en del av mitt alkoholberoende...den andra delen är eller iaf en del av den...är självmedicinering. Men...ni vet ju...vad priset för detta är..vad baksidan är...jag behöver inte upprepa det för er ...för ni vet.

Så ..jag vill vara nykter...vara en nykter mamma....jag vet inte vad ni har för bild av mig som mamma och jag behöver inte ha den..för jag vet vilken mamma jag är...men det är klart att jag vill vara nykter...för jag vill att mina barn ska få ha sin mamma länge..men jag behöver också leva mitt liv..jag gör inte det nu...jag lägger hela min själ i mina barns liv...mina barn behöver mig...men mina barn är också vuxna.

Så...tack för alla er som tror på mig...för som jag skrivit så ofta..jag har inte gett upp...men min resa är oerhört krokig till livet som nykter...precis som jag alltid sa till de elever som inte lyckades så bra i skolan när jag arbetade som skolkurator...för en del är vägen spikrak...och för en del är det väldigt krokigt...men huvudsaken är att man når sitt mål en dag:)

Kram t er alla!!

Se klart
ons, 2020-10-21 - 19:19

Hej Vara frisk,
Tror alla här skriver under på det du skriver, liksom att vi ska känna oss stolta över de förändringar vi åstadkommer vare sig det ser ut att gå lätt, eller verkar svårt.

Tror dock inte att det är ett gäng hermeliner här. Däremot har iaf jag, och fler, erfarenhet av att känna oss som udda katter.
Det finns känsliga själar här av olika karaktär.

Jag tror ingen går i någon som helst polemik utan stöttar och vill ditt- och andra medresenärers bästa.
Du har också rätt i att den här tråden heter förändra, och de flesta- inte alla- kommer hit vid en punkt när de är mycket nära NÅGON sorts botten, hur den nu ser ut.
Och ett beslut ligger nära.
Ihop med beslut att start en tråd här. Det är när vi fått nog.
Det är kanske det som du ibland uppfattar som, ja, att vi är på olika hållplatser på resan.
Men:
Det jag ser från mitt håll är olika personer som verkligen gör det de kan för att hålla utkik, hålla upp dörren, alla ska med, vi väntar, hejar!

Det är lika många grattis här hos dig på din tredje dag- som hos mig månad nio. Som det ska vara i den bästa världen. Något att glädjas över.

Det som är viktigt är dock att vi gör våra resor oavsett om vi får ett eller hundra hejarop.
Att få bekräftelse, som du skriver är viktigt.
Men i beslutet att inte dricka måste vi stå på egna ben och klara att fortsätta om forumet så stängs ner.
Det är en enorm bonus med det stöd som utvecklas här, men det får inte vara så viktigt.
Jag vill personligen absolut inte vara så viktig för någon här. Lika lite förlitar jag mig på någon här.
Låter kanske hårt men jag upplever att nykterheten i sina stunder är hård, gör ont och konfronterar oss med våra jobbiga inre- utan krockkudde. Den har vi hållit framför oss, ofta många år. Fegat ur själva livet.
Och den så kallade belöningen är just det. Leva i frihet. Varken mer eller mindre.
Du vet att jag håller på dig alla dagar i veckan, men fokus för din nykterhet behöver vara där den gör nytta. Hos dig, dina val och beslut, Nummer ett. Är du. Kram.

Vinäger
ons, 2020-10-21 - 20:21

Jag brukar aldrig ha svårt att uttrycka mig. Orden kommer utan ansträngning. Men nu tycker jag att det känns svårt att veta hur jag ska formulera mig. Jag ska göra ett försök iaf.

Först och främst vill jag som så många andra dig väl. ? Vi följer din kamp och din sinnesstämning. Du är bra på att uttrycka känslor, men jag tänker ibland att det är mycket hoppas, önskar och försöka. Det hörs att du inte är riktigt redo. Innerst inne är du inte beredd att ta striden, precis som du själv skriver.

Det är viktigt att tänka att du inte ska bli nykter för att vara duktig. Du ska bli nykter för din egen skull.

Det blir oerhört svårt att veta vad jag ska skriva ibland. Att peppa och heja förstås, men sedan då? Det känns som att jag står bredvid och ser dig sjunka djupare och djupare samtidigt som du önskar att du vore på fast mark. Hela mitt inre skriker: Ja, men gör något för att hjälpa... Och jag tänker att jag försöker, men vet ärligt inte hur.

"Det är inte svårt att stå emot om man inte har sug." Det har jag skrivit flera gånger. Men vi kan ju inte sluta upp att sluta bara för att vi har sug. Precis som du kan jag också bli provocerad av alla som det verkar gå lekande lätt för, även om jag självklart gläds med dem. Tjo, hopp och hej, typ... Men - ärligt talat - de är inte så många. De allra allra flesta vittnar om vita knogar, robotsteg mot Systemet, sug från helvetet. Men vi måste fortsätta ändå. Aldrig ge upp.

(Som en parentes tycker jag att det är de som vill kontrollera eller minska sitt drickande som får minst positivt gehör. Här är det oftast helvitt eller döden, svart eller vitt, inga mellanlägen. Är så glad att jag lyckades med att kontrollera mitt intag så länge att kropp och knopp hann ifatt. Just nu är det helnyktert och jag hoppas att jag är framme nu. Men som alltid sagt med mycket ödmjukhet inför de starka krafter A besitter.)

Äsch, nu vet jag inte längre vad jag vill ha sagt mer än att jag hoppas att du snart bestämmer dig. Helhjärtat. ? Jag hejar på.

Många varma kramar, Varafrisk. De behöver du nu.

Varafrisk
ons, 2020-10-21 - 20:24

Utan att ha tänkt en hel dag innan jag skriver....så tänker jag nu...oj vad krångligt allt blev ...så var det inte menat...så jag tänker inte att jag ska tystna ...inte heller skriva för att vara duktig..och jo...forumet kan bli viktigt...väldigt viktigt.

Så...jag måste bli helt nykter..för mitt psykiska och fysiska mående...kanske sjunker jag djupare och djupare ner....samtidigt som det finns ett steg upp..

Och jag känner att somliga förstår mig...somliga inte...och egentligen kanske det inte spelar någon roll...utan huvudsaken är att jag förstår mig själv.

Se klart
ons, 2020-10-21 - 22:38

Det spelar inte så stor roll om andra förstår eller inte, det är du som gäller, när det gäller. ❣️

Varafrisk
tors, 2020-10-22 - 06:57

Vinäger...du skrev att det är mycket hoppas, tror och försöker....och jag ser det fr två perspektiv...dels att det är så jag är delvis som person..min självkänsla mitt självförtroende...dels att om jag skriver SKA då har jag ju lovat något och tänk om jag inte kan hålla det.

Men jag tänker inte att jag inte kan bli nykter inte kan gå ner i vikt...och jag vet hur jag ska göra problemet är att jag inte gör det...så jag inser ju och har insett länge...att jag måste GÖRA innan jag har bestämt mig t 100%.

Jag minns vilken resa jag gjorde från att inte tro om mig själv att kunna läsa en enstaka kurs på högskolan till att jag genomfört ett helt högskoleprogram på 3,5 år och utbildade mig t socionom. Pendlade i genom snitt 3 dagar/veckan 24 mil tur och retur vilket tog fyra timmar med bil, buss och tåg. Var 39 år när jag började min barn var sju resp tre år ...men jag var nog hemma mer med dem än om jag hade jobbat...min man fanns ju också.

Denna resa skulle jag före jag började aldrig någonsin tro om mig själv men jag gjorde det. Det var slitigt, tufft och ensamt. Men jag gjorde det! Jag vet..jag har massvis av resurser inom mig...förnuftet vet...men det är dessvärre med känslan.

Idag ...en ny dag.. en ny torsdag.. vi får se vad den har i sitt sköte...kanske nya möjligheter och lyckanden❤️

Så var du än befinner dig på resan...så skriv här...oavsett om du lyckas/misslyckas...och lycka till?

Kram?

FinaLisa
tors, 2020-10-22 - 07:11

"Så när jag dricker alkohol...om det så endast är för en timma..så får jag känslan av att allt är möjligt...jag kan ta mig ur den där bubblan...leva mitt liv..klä mig i galna kläder...sjunga högt...dansa på borden (då utan alkohol) ...vara så oerhört kvinnlig som jag vill vara...och det ger mig en känsla av att vara rebellisk..."

Jag citerar från ditt eget inlägg och tror att det är här knuten sitter. Att din längtan efter att släppa loss, drömma och fly verkligheten en stund är starkare än din vilja.
Verkligheten ÄR ju jobbig och det är inte konstigt att man vill fly ibland.
Men som du själv säger så är priset man får betala för en stunds flykt alldeles för högt.
Det kostar på hälsan, ångest, ånger, oro och inte minst självförakt.
Så hur skulle du kunna få uppleva samma känsla som du beskriver i ditt citat? Utan alkohol.
Är det möjligt? Hur skulle du göra då? Vad skulle du göra?
Väntar med spänning på svar?

Stor styrkekram till dig!???

Kennie
tors, 2020-10-22 - 07:18

Jag tycker att det är intressant det där med om man använder ord som hoppas eller ska. Jag läste en artikel om ett test med matematikstudenter. Inför ett prov delades gruppen i två och den ena halvan fick inför provet veta att man på just detta prov tidigare sett att kvinnor fått lägre resultat än män. Den andra halvan fick tvärtom veta att man inte sett någon skillnad i resultat mellan män och kvinnor. Resultatet blev som ni nog kan gissa exakt så, i den första gruppen fick kvinnorna lägre snittresultat, medan resultaten i den andra gruppen inte visade någon skillnad mellan könen. Med detta vill jag säga att man ofta presterar som man tror att man kommer prestera. Därför tror jag att det är bra att precis som en proffsboxare tagga sig inför matchen och tala om för motståndaren att hen kommer att bli krossad. Sen är man alltid två i en boxningsmatch, så ibland förlorar man ändå, och det är okej,, så blir det. Jag tror vi alla behöver jobba på att maxa vårt själfötroende, ge motståndaren fingret och gå in för att vinna nästa rond!

Andrahalvlek
tors, 2020-10-22 - 09:02

Jag har förvisso aldrig gift mig, men jag har förstått att när man gifter sig så lovar man ”att älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer oss åt”. Det är så man känner då. Det är med den känslan man går in i äktenskapet. Det är ingen som står inför prästen och säger ”hoppas” och ”kanske” och ”kan inte lova något, men jag ska göra mitt bästa”. Sen vet vi ju alla hur det kan sluta. Men intentionen är 100 procent positiv inledningsvis.

Sen håller jag med FinaLisa som citerade ditt eget inlägg. Just där tror jag också att nyckeln finns. Du tror fortfarande att alkoholen är prinsen på den vita hästen. Men alkoholen är ingen vinnare för dig längre. Den hästen är inte värd att satsa sin förmögenhet på. Den kusen är redo för slakt. Det ÄR sorgligt, men det är SANT.

Dina inlägg här är SÅ viktiga. De hjälper dig själv att jobba med ditt mindset, vilket du gör med bravur, och det hjälper andra som känner precis som du gör men som inte vågar skriva. Väldigt många här på forumet skriver ju just ”jag har läst här på forumet i fem år, men först nu är jag redo att skapa en egen tråd”. Du skriver hela tiden - och det ska du vara glad och stolt över. Det ska du fortsätta göra. Det gör stor skillnad för många ❤️

Kram ?

Torn
tors, 2020-10-22 - 11:31

Oj vad kommentarer du har fått sedan jag skrev här sist.? Det märks att det är många här, liksom jag som bryr
sig om dig, och vill dig allt väl. Jag skrev inte min kommentar för att provocera dig som du kanske tror, utan just för att jag bryr mig och vill att du ska få det bra. Sedan kanske jag skrev lite rakt på sak, men det är för att jag som Vinäger skrev, ser att det tyvärr inte går åt rätt håll. Om du inte får till en riktig förändring snart så kommer du sjunka ännu djupare. Det blir ett helvete utan dess like till slut. Jag vet av egen erfarenhet. Toleransen ökar, och man blir en slav under alkoholen, och måste ha alkohol för att kunna fungera fysiskt. Inget blir kul, motivationen till att tex dansa försvinner och negativa tankar tar över helt och hållet, det spelar ingen roll hur mycket alkohol man dricker, den ger ingen upplevd positiv psykisk effekt mer. Och även om toleransen i hjärnan ökar så betyder det inte det att toleransen på levern, njurarna, bukspottskörteln och andra livsviktiga organ ökar med ett ökat intag av alkohol, tvärtom de tar ännu mera stryk. Jag vill inte att du hamnar där.❤️

Det här med peppning och hejarop som du ofta skriver om. Anledningen till att du kanske inte får så mycket pepp som du önskar är att jag tror det är svårt för oss här att riktigt veta vad du egentligen vill. I bland peppar vi dig för att att du får till nyktra dagar och skriver att du ska vara nöjd med det. Men då skriver du att det är helnyktert som gäller. Sedan när du inte får så mycket pepp efter att inte lyckats med tex dag 4 så skriver du att du är nöjd med så många nyktra dagar som möjligt och att forumet heter "förändra" Man vet inte vad du egentligen strävar efter och då blir det svårt att peppa.

Men som AH skriver, skriv här så mycket du orkar, det är viktigt för dig själv och för alla oss andra
här på forumet.

Ha en bra dag! Kram

Varafrisk
tors, 2020-10-22 - 19:48

När jag läser era inlägg blir jag alldeles varm i hjärtat...och berörd så tårarna kommer..och jag känner så mycket kärlek...som jag inte har förstått tidigare...att ni bryr er så mycket om mig...på riktigt...och vi har inte träffats!!
Jo, Vinäger...Charlie70...FinaLisa..vi har setts...och när jag skriver här så rinner mina tårar...av tacksamhet men även att ni förstår att den här nedåtgående spiralen måste det bli stopp på. Och...faktum...är att jag är rädd ...på riktigt...för det känns som om jag fullständigt har tappat kontrollen...men så händer en sådan där sak som i lördags...när jag ställer korgen på Systembolaget och bara går ut...jag fattar inte riktigt hur det går till?!?!?

Imorgon har jag tid på vårdcentralen ...och jag tror att det är en uppföljning på det leverprovet jag tog för ca en månad sedan...samt att det togs prover på hur mycket jag dricker under veckan. Hur ofta har jag inte tänkt att jag ska avboka det här besöket för jag skäms så förfärligt att jag inte har lyckats!! Jag borde veta bättre!! Men jag tänker inleda besöket med att jag har tänkt avboka besöket att jag skäms...för då kanske det finns en viss förståelse. Så jag vill prata om mitt alkoholberoende..hur kan min läkare hjälpa mig?? Sedan kommer några andra saker som jag behöver fråga om men som jag vill dra på...min leverfläck på skinkan...att det slår lock för örat..vill även prata om mitt onda i magen...vad tänker läkaren?? Eller nej...jag vill inte fråga om något av detta...för tänk om det är något fel...eller jag måste göra en magnetröntgen jag som har sådan klaustrofobi...Men jag ska gå dit....

Å Andrahalvlek..du gör ju så härliga liknelser...jag är ju gift ...har varit det i 29 år...nog lovade jag väl att jag ville leva med min man tills döden skiljer oss åt....fast jag tänker väl inte på att jag har lovat...utan att jag faktiskt vill leva med honom...det är inte alldeles underbart...utan jäkligt tröttsamt emellanåt....men det är även så himla gott....och min intention har väl alltid varit att vi ska leva tillsammans...inte kanske..om...eller men...och jag ska inte leva med alkoholen.

Jag tror dock inte att alkohol är prinsen...jag vet dock bara vad alkoholen gör med mig under ca en timma..då jag känner frihet..möjligheter...men jag vet även att mörkersidan av att dricka alkohol är så mycket tyngre för mig på alla sätt vis....så är det. Och som du undrade FinaLisa..hur kan jag få den känslan utan att dricka alkohol??
Jag har aldrig behövt alkohol för att kunna dansa...eller gå på bio ensam...eller konsert....men jag är en sökare...och jag söker...var hittar jag arenan för att få utlopp för alla mina känslor och behov?? Grejen är även den...att även om jag hittar arenan...hur släpper jag ut allt mitt inre...hur bejakar jag mig själv...sätter mig själv i första rummet...lever fullt ut? Som sagt var...jag är en sökare...och jag har inte svaret...och jag behöver ett annat svar än alkohol.

Kramar:)

Varafrisk
fre, 2020-10-23 - 09:25

Är ledig idag. Sov lite längre. Har druckit te och ätit yoghurt nu. Ska fixa m lite morgonbestyr därefter promenad m hunden. Min dotter sover i vår bäddsoffa. Har sovit i drygt elva timmar. Det är som om hon tar igen all förlorad sömn från sin maniska period. Kommer inte ihåg om jag berättade om hennes tatuering som gjordes på hennes födelsedag. Så otroligt fin! En ros med hennes biologiska efternamn skriver under rosen. Hon har ett så vackert efternamn. Jag säger ibland till henne att jag skulle vilja tatuera mig...ngt litet litet men risken är väl att det bara blir en liten rynka? Hur som helst så sa min dotter när hon kom hem. Han (tatueraren) sparade rosen ifall du vill göra en sådan....jag blev alldeles varm i mitt hjärta❤️ Min stora lilla skitunge❤️

Ja....så är det besök på vårdcentralen idag...som jag berättade om igår. Jag vill inte gå dit men jag ska...och jag ska ställa frågor och berätta om min oro för min hälsa. Tänk om allt det där som händer i kroppen kunde synas mer på ytan..märkas ännu mer...för då hade det kanske inte varit lika lätt
att dölja det...fortsätta dricka.

Vill att denna min lediga dag ska bli en bra dag! Fredag är absolut den svåraste dagen att vara nykter men idag ska jag banne mig göra vad jag kan för att vara nykter. Känslan är inte förankrad inom mig men det är ju så det kommer vara men jag ska vara nykter. Ska köpa mig en vacker bukett m blommor istället för alkohol!

Önskar er alla en fin fredag?❤️

Vinäger
fre, 2020-10-23 - 18:57

Tycker mig skönja lite extra positiva och hoppfulla känslor i dina senaste inlägg. ?

Trevlig helg, fina du!

Kram ?

Varafrisk
lör, 2020-10-24 - 09:55

Vinäger...det är rätt...jag känner mig mer positiv och hoppfull. Och, jag tänker att du Torn är en del av detta...du skrev ett inlägg i min tråd..som gjorde att jag blev både ledsen, kanske lite provocerad och grunnade en hel del och därefter skrev ett långt inlägg som i sin tur bidrog till att många skrev i min tråd vilket kändes så himla gott! Det blev liksom en diskussion och så mycket kärlek som jag kände då...det var länge sedan!

Så Torn...jag är tacksam:) och som jag har skrivit tidigare era inlägg i min tråd betyder så mycket för mig! Jag kan förstå att det är svårt att peppa mig och att jag ibland är ganska otydlig med vad jag önskar...men oavsett vad det är så är det väldigt gott med något svar när man skriver då blir det liksom en diskussion! Jag tror att det är ganska svårt att peppa mig...för ni kan heja ganska så mycket på mig...men det är ju ändå inom mig som det måste börja.

Hur som helst så blev det alkohol igår ändå...förhandlandet...var ganska krävande men ändå inte....för det var liksom som om jag för hundrafemtielfte gången hade bestämt mig för att nu skulle det vara sista gången! Men jag var på vårdcentralen igår och hade ett fantastiskt läkarbesök...och jag kände nu Varafrisk...nu kan du inte komma tillbaka igen och inte ha gjort någon form av förändring. Ska tillbaka om två månader och ta ny leverprover dessutom börja en KBT-behandling hos psykolog. Jag är lite skeptisk mot KBT...MEN jag eftersom jag inte ska tänka och analysera i nuläget för det har vi ju kommit fram till att det är inte behjälpligt för mig utan det är GÖRA som gäller och det är ju det KBT handlar om...att GÖRA. Läkaren kollade de saker som jag hade frågat om dessutom gjorde han en ordentlig undersökning. Mitt blodtryck var bra och det var SÅ himla skönt!! Hade inflammation i örat så jag fick en salva att droppa i örat...det är skitläskigt för det slår verkligen lock för örat....men jag får väl stå ut. Efter att jag har skrivit här ska jag boka in en tid på labbet strax före jul...då ska jag ha bättre levervärden. Det blir därför ingen antabus i nuläget.

När jag vaknade i morse så skämdes jag för att jag hade druckit ...för jag hade ju skrivit här igår att jag skulle inte dricka....och jag tänkte att nej, nu skriver jag inte förrän jag har klarat några dagar som nykter. Men...nej...jag har ju bestämt mig för att skriva även när jag inte lyckas...för det är ju så jag vill att forumet ska fungera...att alla ska kunna skriva oavsett var vi är på vår resa...och jag tror att om jag inte skulle skriva när jag inte har lyckats..då skulle jag nog tappa kontrollen ännu mer...så därför är det viktigt att skriva för mig...och stå upp för vad jag gör.

Nu blir det en promenad med vår Bella och därefter lite kaffe och iväg till gymet med min dotter. Det var inte jag som kom med förslaget utan det var hon som frågade och hennes pappa/min man hejade på...och precis som dotter sa "jag slutar ju inte att fråga fastän du säger nej ibland" ...och jag är SÅ tacksam att hon frågar:) Hon har ju alltid tränat men nu är träningen extra viktig för henne för hon är rädd att hon ska gå in i en depression och då är träningen så hjälpsam för henne. Någon sa till mig att jag inte ska leva min dotters liv...och så säger ju även jag till mig själv...man säger även att bipolär sjukdom är en anhörigs sjukdom. Det är viktigt att leva mitt liv...men vår dotter behöver oss så otroligt mycket just nu för att få ordning på sitt liv..att komma på fötter för att kunna överta sitt liv..och leva sitt liv. Tänker mycket på vad du har skrivit Charlie70...om mamma är trygg är barnet tryggt...så viktigt

Ha nu en fin dag alla goa vänner här på forumet!

Kram:)