Det blev pyssel, pyntning med Halloweengrejer och sen läskig mat. (Alltså mat som såg ut som mumier, småpizza med ögon ? och paprikor som pumpor). ? rätt kul att FESTA till det i höstrusket.
Har varit rätt sugen på vin emellanåt idag. Speciellt när barnen blir lite för skrikiga emellanåt. Men sätter mig ner och andas lite eller dricker ett glas vatten för att släcka törsten. Ibland är man faktiskt bara törstig ironiskt nog.

Satt med 3-åringen i knät och vaggade och pussade på henne efter middagen och kände mig närvarande. Vinglaset fattades på middagsbordet. Men det tror inte jag mina barn tyckte. Mamma luktar inte vin längre när man pussas. Eller är trött på morgonen när det ska göras frukost och pysslas dagen lång.

Mysig dag idag! Nu ska det mysas ännu mer i soffan med lördagssnacks och filmmys ? ? ?

Kommer inte dricka idag!
Varför skulle jag? Mår så himla mycket bättre utan.
Fick sovmorgon idag. Känner mig utvilad och som att kroppen reparerat sig under alla timmar.
Förr kunde jag också få sovmorgon. Och då passade jag på att dricka lite extra kvällen innan. Skulle ju få sova ut ordentligt!

Men undrar hur mycket mer min kropp faktiskt får reparera sig nu utan alkohol i kroppen under alla dessa timmar i natt.... måste va en rätt stor skillnad.

Inte konstigt att jag mår bättre! Har mer energi och mycket mindre ångest.
Dessutom kommer jag va pigg resten av dagen!
Vilken jag inte hade varit om jag druckit ”extra mycket” igår... då hade jag varit bakis, lite darrig, lätt illamående, tung i bröstet, gråten i halsen, haft en underliggande känsla av hat mot mig själv....

Ser fram emot fler alkoholfria helger!

Är glad att mina barn är hyfsat små fortfarande för att kunna ha mig som förebild vad gäller alkohol.

Tittar in och säger ett snabbt hej! Nyktert var det här! O snart tre månader, tänk va tiden går fort.
Idag har jag pms. Blir på så dåligt humör runt mens. Känner mig helt nere! Som att jag bara vill ha några glas vin.... eller gömma mig nånstans o bara va kvar där en hel vecka själv. Men imorgon ska jag jobba en hel dag med kunder och anställda. Lovely, stackars dom!

Aja gonatt på er. Surfar ut pms:en precis som jag surfar ut suget efter alkohol. ?‍♀️ Går över

Haha ? Skrattar igenkännande. Himmel så många ilskna utbrott jag har fått under min nykterhet. Både min chef och kollegor har fått mer än en skopa ovett. Jag har förvånat mig själv. Jag har blivit värsta sanningssägaren i nykterheten, kan inte hålla tyst om någonting längre.

Kram ?

Ja då får man iallafall utlopp för sina känslor. Annat än att döva dom med spriten! (Eller vinet i mitt fall)... men har börjat acceptera känslor. Är man arg så är man! Gäller bara för dom runt om att passa sig ?
Och ibland är man nere och deppig. Då kan man gråta en skvätt också. Eller ställa sig ute i regnet. Känns extra synd om en då! Men sen tröttnar man på sig själv så då var dom känslorna också över ??‍♀️ Ungefär som med alkoholsuget som kommer och går. Grundar sig ju egentligen i att vi har känslor som kommer och går. Men dom jobbiga vill vi gärna döva....

Har två olika sidor att skriva om denna lördagmorgonen.
Den första är: Jag har klarat 3 månader!!! ?
Mår mycket bättre med min ångest och depression. Klarar av mina känslor på ett lugnare sätt. Har mer tålamod och har kommit igång med träningen! ?

Jag kommer inte dricka igen. För nu har jag äntligen kommit ifrån det. Från alkoholens normalisering i samhället som man vaggades in i sen man va barn. Såg sina förälder dricka alkohol på helgen. Blev ofta inte fulla. Delade en flaska vin till maten. Ingen runt om påverkades negativt av det. ELLER?
Tror vi måste börja se helheten....
Normaliseringen alkoholen i samhället. Vilka den egentligen påverkar.
Nämligen alla som inte klarar att dela en flaska vin till maten och alla deras anhöriga....
Men som liksom alla andra vaggades in genom det första glaset. ? I en förhoppning att kunna dricka med måtta...

För att det senare ska komma att visa sig vilka som klarade det och inte.
Nämligen 1/2 miljon svenskar som är alkoholberoende eller missbrukar alkohol.
Plus ca 30% av Sveriges befolkning som har någon närstående som dricker för mycket.
Runt varje beroende/dysfunktionell person finns 4-6 anhöriga, varav minst 1 påverkas negativt och blir medberoende.

? Vilket leder oss till nästa del av mitt inlägg: Att vara MEDBEROENDE.
Antalet personer som i olika grad lider av ett medberoende kan omfatta en tredjedel av Sveriges befolkning.
​Och de allra mest utsatta är barnen.
Endast 1,9% av alla barn som växer upp i missbruksmiljöer får hjälp.

Ser ni helheten nu? Det här har börjat ge mig ny glöd och nåt att kämpa för. Eller snarare emot. Normaliseringen av alkohol.
Och gör att jag ännu mer känner mig säker på att förbli nykter.

I min familj har vi alla nån grad av alkoholproblem eller är medberoende. Min mamma är medberoende främst med min syster som haft grova alkohol-och matmissbruk i snart 15 år.
Min och mammas relation är väldigt dålig. Hon väljer alltid mig i sista hand. För jag är den som lyckats bäst. (Ironiskt nog, och så är jag här på forumet). Och jag har ingen relation alls just nu med två av mina systrar. ?

Min man är ett maskrosbarn som växte upp med en missbrukande mamma. Han kunde bo en vecka själv när han var 7 år (!) när hon var ute och festade.
När jag valde att sluta dricka för 3 mån sen gjorde även han det av egen vilja. Utan problem. Han var nämligen medberoende med mig...

Stort grattis till 3 månader! ? Och vilket bra inlägg! Jag har precis samma inställning, man måste se helheten.

Bra jobbat med dina 3 månader.
Och vad skönt för dig att du kommit denna insikt.
Tror starkt på dig?
Du har en sådan härlig energi ?
Kram⚘

Tack @Torn och @Kaye.

Läste ditt svar till mig i Torns tråd. Men svarar här på det @Kaye. Hur lång tid tog det innan du och din mamma fick bra relation? Kände du dig aldrig satt åt sidan? Som att dina problem aldrig var stora nog?
Känns som att vår relation hela tiden står på 0. Eftersom hon alltid drar in systrarna och det aldrig finns tid för att bygga på vår trasiga relation.
Ja självklart tycker hon att jag fixar det själv. Har alltid fixat det själv... har inget annat val ju.

Stort grattis på 3-månadersdagen! ???????????? Du får ballonger, tårta, choklad och blommor av mig ?

Härligt med sällskap på barrikaderna! Du har också tagit steget in i det tredje viktiga steget märker jag - identifiera sig som nykter!

Kram ?

Tack för stödet @andrahalvlek ?

Ps.
Vill tillägga till min tråd att jag inte gjort detta över en natt även om jag inte haft återfall sen jag gick med här i forumet.
När jag gick med här hade jag redan bestämt mig. Efter 16 års kämpande. Insåg redan vid 19 års ålder att jag hade problem med alkohol (hade druckit i 3 år och råkat ut för mycket skit redan. Många minnesluckor mm). Men inte förens nu vid 36 och efter att ha genomgått många många många fler fulla tillfällen och ångest gjorde jag ett val. Att det måste bli förändring. Jag var redo. Sedan gick jag med här.
Så även om man läser trådar där det inte kommer återfall under tiden här inne på forumet. Betyder det inte att folk blir nyktra över en natt.... (som jag skrev i @lavendelblommas tråd).

Vägen kan ta sig väldigt olika uttryck, men till slut bestämmer man sig fullt ut. Till 100 procent, inifrån och ut. Jag har inte heller haft något återfall under mina snart 9 nyktra månader, men jag har kämpat med mitt problematiska drickande i säkert 15 år, kanske ännu mer. Redan vid 20 års ålder insåg jag nog vartåt det barkade, men blundade för det. Stenhårt.

Det värsta med återfall på återfall är att man förlorar tilliten till sin egen förmåga, så det blir svårare och svårare för varje gång. Svårare, men absolut INTE omöjligt! Man får aldrig ge upp!

Min husgud Craig Beck har en tydlig inställning till återfall. Han menar att han sällan brukar tala om återfall eftersom det kan ge intrycket att det är ”normalt med några återfall”, och den inställningen kan okeja återfall. Sänka ribban liksom. Och det är förstås okej och normalt, men det är inte bra om man går in i nykterheten med inställningen ”några återfall får jag räkna med, det är helt normalt”.

Han menar också att man i samband med ett återfall bara ska starta om - utan att göra någon stor affär av det. Inte fiska efter sympatier ens, utan bara ta sig upp på hojjen igen - och cykla vidare mot målet. Jag vet inte om jag håller med honom, men jag är ju ingen expert på området återfall direkt.

Kram ?

Mitt förhållande till min mamma blev klart bättre för 4 år sedan då min pappa dog. Hon behövde någon att älta sitt liv med min pappa.
Och jag var nog en bra lyssnare som inte fördömde henne.
Hon blev liksom arg på honom när han dog och hade behov att älta allt dumt som skett i deras äktenskap.

Under min uppväxt var jag duktiga flickan utan rebelliska uppror.
Min syster tvärtom.
Vi var nog aldrig jättenära varandra, som man hör systrar kan vara.
Så hon och hennes barn fick alltid mest uppmärksamhet från mina föräldrar.
Alla var tvungna att anpassa sig efter hennes familj annars blev hon sur.
När jag fyllde 40 och skilde mig så kände jag att det fick vara nog med allt dansande efter hennes pipa.
Och då sa hon mer eller mindre upp kontakten med mig.
Jag blev inte inbjuden till kalas mm.
Jag har däremot ignorerat detta och bjudit in henne till min familj.
Och då dyker hon och hennes familj upp.
Men den dagen får mamma inre finns mer så kommer vi inte ha kontakt.
Hon är helt enkelt inte intresserad.
Men jag jobbar med att inte må dåligt över detta.
Kram och Grattis igen till 3 månader och att du funnit frid i ditt beslut att leva utan A.⚘

Härligt med tre nyktra månader - det är mitt mål också (har klarat över två nu). Och anledningen till att jag skriver bra "kämpat" är för att jag själv kämpar just nu... Är inne i en deppig period och skulle vilja dricka mig bort, bara för en stund... Nåväl, nu skålar vi i Nosecco! Fortsatt lycka till - du är fantastisk!<3

Jag och min mamma har haft en urusel relation. Vi bodde länge 30 mil ifrån varandra också. För fyra år sedan flyttade hon till min hemort. Jag är ensambarn, så min mamma är mitt ansvar. I fjol blev hon riktigt dålig, så dålig att jag inte trodde att hon skulle överleva julen. Det krävdes en massiv insats från min sida. Men hon piggade på sig, och klarar sig bra själv idag, med hjälp av rullator och hemtjänst som städar och tvättar. Vi pratar i telefon någon gång per vecka och träffas kanske varannan helg. Men vi bor nära varandra så jag kan gå dit när som helst. En timme är lagom.

Nu till min poäng. Jag har upptäckt att det är med åldrande mammor som med små barn. Det krävs kvantitetstid för att få uppleva kvalitetstid. Mitt tålamod är mycket bättre nu när jag är nykter, så jag har verkligen mycket större behållning av vårt umgänge. Och det är jag glad för.

Kram ?

Jag och min mamma har haft en urusel relation. Vi bodde länge 30 mil ifrån varandra också. För fyra år sedan flyttade hon till min hemort. Jag är ensambarn, så min mamma är mitt ansvar. I fjol blev hon riktigt dålig, så dålig att jag inte trodde att hon skulle överleva julen. Det krävdes en massiv insats från min sida. Men hon piggade på sig, och klarar sig bra själv idag, med hjälp av rullator och hemtjänst som städar och tvättar. Vi pratar i telefon någon gång per vecka och träffas kanske varannan helg. Men vi bor nära varandra så jag kan gå dit när som helst. En timme är lagom.

Nu till min poäng. Jag har upptäckt att det är med åldrande mammor som med små barn. Det krävs kvantitetstid för att få uppleva kvalitetstid då och då. Mitt tålamod är mycket bättre nu när jag är nykter, så jag har verkligen mycket större behållning av vårt umgänge. Och det är jag glad för.

Kram ?

Först av allt, grattis till tre månader! ? Verkligen bra jobbat.

Vad gäller mammor är vi nog många som tycker att det är komplicerat. Jag har en snäll mamma, men tycker att hon är jobbig. Många gånger är det orättvist, men jag kan inte rå för mina känslor. Men dåligt samvete har jag emellanåt. Hon har haft det riktigt tufft både som barn och vuxen, men försöker ändå. Vi kan umgås som vuxna människor, så det är ok.

Det måste vara fruktansvärt att bli bortprioriterad. ? Men det är nog lätt att hjälpa den som upplevs svagast. Och vi duktiga flickor klarar oss alltid. Eller? Fint att vi har gemenskapen här i alla fall.

Tack för omtanken i min tråd. ?

Många kramar till dig