av Bullret

Bullret
lör, 2020-11-07 - 00:01

Hej igen,

Märker hur lite jag börjar tänka på alkohol. Jag drog och tränade efter jobbet och reflekterade över vad jag brukade göra efter skolan för bara ett halvår sedan. Sätta mig någonstans och hinka pilsner. Hade ett förhållande där vi inte umgicks så mycket med varandra på helgerna egentligen, speciellt inte sista året. Reflekterade inte över hur konstigt det var då, men gör det desto mer nu.

Nu tränade jag alltså på en fredag eftermiddag och kom på mig själv med att tänka: Men det är ju fredag, varför tränar du? Sen kom jag och tänka på att jag gör det och mår jävligt bra av det. Jag orkar ju. Jag kommer hem och byter om, drar direkt till gymmet. Inget tjafs om att inte orka. Återigen det här pannbenet jag nämnt tidigare som visar sig. När jag väl har bestämt mig så gäller det. Jag misstänker att jag kommer ersätta alkohol med träning till viss del, får ju endorfiner av träningen istället. Med skillnaden att det inte bryter ner min kropp och själ.

Efter gymmet drog jag iväg och spelade brädspel med några vänner. De drack lite och jag kände direkt att hade jag gjort det så hade det inte blivit något fokus på brädspelet. Känner mig så fokuserad på allt jag gör och jag är lugn på ett helt annat sätt än tidigare.

Något jag kanske reflekterat över som jag är osäker på om det beror på att jag slutat med alkohol eller har gjort slut med senaste tjejen är att jag är mindre kåt. Alltid varit kåt på fyllan, det kanske är något jag fått för mig eftersom det stundtals gett mig bekräftelse och översatt till mitt dagliga liv? Just den biten känns på något sätt inte lika viktig längre...

Aja, sov gott! Detta var en toppenfredag i mitt nya liv :)

HerrÅgren
lör, 2020-11-07 - 13:52

Kul att höra att det går så bra för dig. Jag måste också komma igång med träningen mer. Men har mått lite kasst senaste tiden. Håller mig nykter iaf, alltid nåt : )

Bullret
lör, 2020-11-07 - 16:30

Ja, visst är det kul! Ha inte för höga krav på dig själv, för mig tog det nästan två månader innan jag var igång med träningen ordentligt. Ta en sak i taget och tänk på det viktigaste först, att förbli nykter :) Så kommer allt annat lösa sig med tiden tror jag!

Idag vaknade jag klockan 8 utan väckarklocka och var på plats på gymmet för ett schysst pass kl 9. Därefter har jag ätit en härlig helgfrukost, gjort en hemuppgift i en distanskurs, köpt blomkrukor, planterat om en växt (IGEN!!, hatade bara tanken på det tidigare), storhandlat på ICA, lagat lunch, gått på en skogspromenad och ikväll ska jag träffa ett gäng vänner över internet (vi bor inte i samma stad). Vilken jäkla ork jag har över alltså!!! Förstår det knappt själv. Jag är ganska nöjd med att vara själv också och det räcker för mig att bara ha något för mig på helgen för att vara nöjd med den, det måste inte vara fullt upp hela tiden längre.

Bullret

Andrahalvlek
lör, 2020-11-07 - 17:27

Vilken jävla ork man får som nykter! Och galet många fler timmar att orka på dessutom. Jag har inte varit riktigt lika flitig som du, men har hunnit med en hel del ändå. Två timmar i skogen bland annat ?

Kram ?

Bullret
lör, 2020-11-07 - 22:41

"Vad du har gjort kan inte göras ogjort.
Men du kan förändra det som kommer. Din framtid.
Och för de du sårat är en förändring den bästa ursäkten."

Taget från användaren Kaye:
https://alkoholhjalpen.se/comment/302637#comment-302637

Ville bara skriva att jag helt håller med och inser att för alla de jag har gjort illa så är det enda som betyder något i slutändan att jag ändrar mig. Pratade med några vänner ikväll och berättade för dem att jag inte dricker längre. Det känns så jävla befriande - Det är just de vännerna som har varit med mig i den period då jag drack som mest. Jag är sjukt glad över att de fortfarande tycker om mig, och som jag sa till dem så mår jag bättre än jag någonsin gjort på ett sätt. I mitt inre mår jag bra och jag vet att mitt liv kommer lösa sig bra. Jag vet att jag har en ljus framtid. Det visste jag inte för bara några månader sedan. Oavsett vad som händer så kommer jag vara en närvarande far och make i framtiden. Jag bara vet det.

Samtidigt mår jag såklart inte bra på ett annat håll och det är ju det att jag brutit upp med exet för bara två månader sen. Vi är inte helt klara med varandra ännu, jag är ganska säker på att vi kommer ses en gång till och bara ta tid för att prata med varandra utan stress. Det är vad jag hoppas i alla fall. Sen vet jag inte vad som blir av det. Det enda jag vet är att jag inte vill gå tillbaka till det förhållande vi hade och så som det såg ut. Men jag kan inte med säkerhet säga att jag inte vill vara med henne igen, därför känns det rätt att träffas någon gång mer i våra liv.

MattiBj
sön, 2020-11-08 - 07:57

Samma för mig, tror jag. Men dock i torsdags, när jag var ett fyllo igen.
Sen har hon börjat upptäcka tinder, för att jävlas, gå vidare. Så därför kanske det var lättare för henne att bara bryta upp. Hon pratar inte ens med mig. Och allt det kommer trigga mitt drickande, för att inte tänka på det.
Men hon har stått med mig 2 år och jag henne.

Andrahalvlek
sön, 2020-11-08 - 11:21

Välkommen hit! Starta gärna en egen tråd så får vi lättare att följa dig. Jag tror på det som jag kallar faktametoden. Fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera. Hjärntvätta sig själv med nyktra fakta så att ens undermedvetna påverkas till slut. Det är ditt undermedvetna som får dig att dricka när du inte vill egentligen.

Här är ett länktips att börja med: (redigerat av admi)

Kram ?

Bullret
sön, 2020-11-08 - 19:54

Ja visst har man betett sig som en idiot stundtals och jag har reflekterat rätt mycket över det i den här tråden. Att man försökt kompensera på andra sätt för att man mår skit inombords. Börjar landa i att jag lidit av en depression åtminstone sedan ett år tillbaka. Trodde alltid att det var för sent för mig och tjejen, vilket ledde till att jag gjorde bort mig gång på gång. Att jag hade den inställningen var antagligen det som gjorde att det sket sig till slut.

Symtom på depression (enligt 1177):

låg självkänsla - check, och det smittade av sig genom att jag stundtals var misstänksam istället för trygg i mig själv.
känsla av hopplöshet - check, trodde ju att allt redan var för sent.
orkeslöshet - Nja, jag var ju ofta bakfull eller hade ågren sen senaste bläckan. Så svårt att säga.
koncentrationssvårigheter - Oklart, alltid haft lätt att lära. Men känner mig jäkligt pigg på jobbet nu.
ångest, irritation eller ilska - Alltid någon av dessa som min grundkänsla det senaste året i princip.
kroppsliga besvär - Haft ont i händerna men det har nog mer att göra med alkoholen.
självmordstankar. - Inte direkt, men ibland har jag undrat om någon ens skulle sakna mig om jag dog. Jag har ju känt mig så jävla värdelös stundtals. Men jag har absolut inte funderat på att avsluta mitt liv.

Fattar inte varför man inte förstår sånt här när man är mitt i det. Det är så jävla sjukt och jag är så himla ledsen över hur mycket det såklart måste påverkat min före detta.

Nåväl, det går inte att ändra det som har varit och den bästa ursäkten är förändringen som jag var inne på igår. Idag vaknade jag också tidigt, runt 8. Frukost, gym, andra frukost, laga lunch, tvätta. Åkte ut till ett friluftsområde några mil bort och gick en långpromenad i skogen och fikade med några vänner. Sedan komma hem, äta mellanmål, städa lägenheten, vika tvätt. Prata med farsan i telefon, det är ju fars dag. Reflekterar återigen över att helgen ger så ofantligt mycket mer nu än tidigare. Allt som har tagit hela veckan att komma ikapp med kan jag lösa på en lördag ELLER söndag nu, om ens det. Det gör att veckorna går betydligt mer smärtfritt. Sjukt egentligen exakt hur mycket tid och ork jag har.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

MattiBj
mån, 2020-11-09 - 00:01

Jag är van vid att jobba stenhårt. 7 dgr sen tar alla i skiften en fest sista dagen men den geten har blivit längre o längre o längre Hatar skift gång. Vad gör man ledig, rastlös som fan. Man taren promp o tränar sen så krökar man nog

Bullret
mån, 2020-11-09 - 19:15

Hej igen.

Idag har jag inte tränat, är tvungen att ta en vilodag så att min fortfarande relativt otränade kropp inte sliter ut sig. Jag känner av det direkt, blir jättekänslosam och gråtfärdig när jag tänker på att jag känner att jag sumpat min bästa vän i hela världen. Måste träna i morgon igen. Men ibland är det helt okej med såna här dagar så att man verkligen känner efter och reflekterar.

Dagens reflektion handlar om Flashback forum. Jag var tidigare en flitig läsare av forumet och jag tror att jag påverkades mer än vad jag vill erkänna av det som skrivs där. Man blir liksom lite konfrontativ och tror det värsta om människor när man är där inne. Det är så mycket missnöje och hat, men man vänjer sig vid det.

Nu för tiden lockar det mig inte alls. Från att ha varit inne på forumet mer eller mindre varje dag så vet jag inte ens när jag var inne och läste senast. Jag vill inte ha den negativa bilden av världen eller samhället som sprids därifrån. Det passar mig inte längre. Jag är glad och positiv och börjar må grundbra för första gången i hela mitt liv. Jag börjar känna mig stark och jag behöver inte längre ta konflikter med människor i min omgivning för att få bekräftelse. Synas och höras. Bli sedd.

Jag är bra som jag är. Jag behöver inte kompensera min låga självkänsla med ett överdrivet gott självförtroende längre. Jag är mig själv och är stolt över vad jag presterat i mitt liv. Min självkänsla börjar bli bra för första gången i livet. Jag har ett mål med mitt liv och ser med spänning fram emot framtiden som något positivt.

Jag har också insett att jag vill kompromissa med någon. Dela upplevelser. Skratta. Jag saknar henne, min bästa vän. Sista året sa hon ofta att hon kände att jag inte tyckte om henne. Inser nu att jag var djupt nere i en depression och hade svårt att känna något över huvud taget vid tillfället. Bedövade min ångest med alkohol. Den tiden är förbi. Nu ser jag sanningen för vad den är och jag drömmer om att bli en bra pappa. Det är min främsta drivkraft i nykterheten.

Andrahalvlek
mån, 2020-11-09 - 20:57

Mitt tålamod med andra är mycket större nu, och jag lyssnar mer aktivt. Jag inser att jag inte måste ta alla strider hela tiden. Oväntad fördel med nykterheten, har hört fler uttrycka just det.

Kram ?

Mattan
tis, 2020-11-10 - 22:56

Så kul att höra hur dina helger blivit så mycket bättre och att du fått en mer positiv grundkänsla. Visst är det intressant hur mycket som förändras till det bättre när alkoholen fått flytta ut. Jag känner igen mig i mycket av det du beskriver. Du blir mer öppen och nyfiken och då kommer spännande och positiva saker att hända.
Kram

Bullret
ons, 2020-11-11 - 07:26

Ja, jag hoppas verkligen det. Mina helger är bättre så länge jag har NÅGOT att göra på lördag eller söndag. Annars blir jag helt tokig, men jag tror att träning har hjälpt mig något fruktansvärt mycket.

Jag har haft förmånen att kunna vara på jobbet sedan den här pandemin bröt ut. Om två veckor byter jag arbetsuppgifter vilket innebär att det kommer bli en hel del hemarbete. Hemarbete, november, brustet hjärta (de känslorna finns där även om vi var överens om att bryta upp), ingen social kontakt och det är svårt att träffa mina gamla vänner. Det känns som att det som håller mig flytande i den här situationen är dels att jag inte dricker, men framför allt att jag tränar. Trots alla dessa aspekter så är detta den bästa novembermånaden jag kan minnas. Att träna gör att jag blir lugn i hela kroppen och jag tror att jag mår så bra av det för att jag bytt ut alkoholen mot träning. Jag bara hoppas att de inte stänger ner gym nu när det snart blir hemarbete, det är nog det värsta jag kan tänka mig att fastna inne i min lägenhet hela dagarna långa. Men det ska gå även det.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Bullret
lör, 2020-11-14 - 09:32

Hej!

De senaste dagarna har jag pratat med ännu en vän hemma där jag sagt att jag inte mår bra av att dricka alkohol. Det var en av de personerna som jag brukade dricka mest öl med, och som jag drack med ofta för att ställa upp. Jag har egentligen velat skippa alkoholen ganska länge och druckit länge för att ställa upp för andra känns det som.

Igår hade jag ännu en lugn kväll i coronans spår med sällskapsspel och vänner. Jag tror att det har underlättat en hel del för mig att det inte ens finns några fester att gå på ens om man skulle vilja. Och nu när jag kommit ur de tankarna jag hade när jag drack så kommer jag inte gå tillbaka. Nu har jag blivit tillräckligt stark för att säga nej. Igår kväll drack de andra öl/vin och jag alkoholfritt. Fick en fråga när jag skulle börja dricka igen, svarade som det är att jag får en sådan jävla ångest bara jag dricker 2-3 öl att jag funderat på om det verkligen är värt det, så jag vet inte. Fick till svar att då ska jag ju verkligen inte göra det.

Det känns som en sådan befrielse att inte dricka längre. Jag har börjat läsa Annie Graces bok "Tänka klart" och försöker börja ställa mig in på att förlåta mig själv och tänka på hur jag kan vara en bättre människa i framtiden istället för att älta det som varit. Men när man gjort bort sig så många gånger som en själv så är det svårt.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Andrahalvlek
lör, 2020-11-14 - 11:56

Jag har också börjat outa min nykterhet till nära vänner och närstående. Idel positiv respons ❤️ De är glada för min skull!

Kram ?

Bullret
sön, 2020-11-15 - 22:05

Hej!!

I helgen har jag varit ute och promenerat i skogen (usch vad blött det var!!) och gud vad jag älskar naturen. Jag tänker mycket på exet och de fina stunder vi hade med varandra ute i naturen. Vi måste ta tag i att träffas snart, hon ska höra av sig och jag bara avvaktar tills vidare, låter henne ta sin tid. Jag vet inte hur jag vill ha det framöver, jag vet bara att vi måste träffas för att veta.

Ute i skogen sa jag till en vän att jag inte fått en enda kram sedan jag var i min studentstad för en månad sen, hon kramade direkt om mig i säkert en halvminut. Jag har så fina vänner och den händelsen kommer jag ha med mig i resten av mitt liv. Jag blev helt lugn i kroppen och jag behöver verkligen närhet. Jag tänker mycket på att jag mognat ca 10 år sedan jag slutade med alkoholen. Jag vill njuta av mina helger med någon jag älskar. Jag tror på att jag har ett värde och att människor i min närhet uppskattar mig för den jag är.

Efter att jag var i skogen kände jag mig lite trött, men sen kom jag och tänka på att jag inte har några ursäkter: Vadå trött? Jag är inte ens 30 och dricker inte alkohol, jag sov en hel natt och jag har inga småbarn som håller mig vaken både nätter och tidiga morgnar. Så jag tog tag i mig själv och åkte till gymmet direkt!! Därefter lagade jag mat och städade undan lite i lägenheten. Gick direkt hem till några vänner där de drack öl. Jag valde alkoholfritt. Fick återigen frågan hur länge jag ska dricka det, svarade att jag får ångest av att dricka alkohol så jag kommer fortsätta skippa det. En sådan jäkla befrielse att kunna säga det. Jag var ärlig med att jag alltid vill dricka mycket om jag väl dricker, vill aldrig sluta. Jag kommer inte kunna dricka någon öl till maten, någonsin. För mig finns det bara ett sätt det slutar om jag skulle dricka igen och det är på ruta ett. Det viktigaste för mig som driver min förändring är att i framtiden vara en förälder som alltid ställer upp för sina barn i vått och torrt. Alltid kan hämta. Har energi att hitta på aktiviteter. Vill njuta av skogen. Göra utflykter. Det är mitt mål i livet. Någon dag ska jag dit, och jag ska aldrig mer försöka fly från verkligheten med alkohol.

Söndag: Vakna 9, utvilad och pigg. Plugga 9-12. Äta lunch. Hårt gympass. Fortsätta plugga. Tvätta. Diska. Plugga mer. Äta middag. Vika tvätt. Plocka i lägenheten. Till slut slappna av med en serie på Netflix. Man orkar mycket mer än vad man tror. Men söndagsensamheten kommer smygande. Var riktigt nere för någon timme sedan, men det är bara att härda igenom det. Tid gör allt bättre. Såren läker och blir ärr, man blir påmind om dem ibland men det gör inte ont när de väl har läkt.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Charlie70
mån, 2020-11-16 - 07:57

Vill bara säga att jag tycker du hanterar ditt liv på ett fantastiskt sätt! Önskar att jag själv tog tag i mitt drickande redan i din ålder i ställer för 20 år senare... Starkt gjort Bullret!

Kram!

Bullret
fre, 2020-11-20 - 21:33

Hej!

Ännu en arbetsvecka har gått förbi i mitt liv som nykter. Jag har läst Annie Graces "Tänka klart." den här veckan. Faktiskt inte fått så mycket nya insikter i det, snarare fått mina tidigare tankar bekräftade. Jag var redan fri från alkoholen redan innan jag läste boken och fastnade speciellt för ett kapitel hon benämnt "spontan nykterhet". Jag tror att det är lite det som drabbat mig, att jag helt enkelt kände "hit men inte längre". Den insikten fick jag i slutet av augusti när jag var ansvarig för en fest (nykter) och mina vänner satt kvar till sex på morgonen. Jag insåg hur dekadent och livsförstörande det var och nu i efterhand inser jag att det var då jag bestämde mig: NU RÄCKER DET. Och sedan dess har jag inte kollat tillbaka. Jag var redan på god väg mot att bli nykter då men det var verkligen då jag insåg att alkoholen aldrig har hjälpt mig eller gjort mig något gott.

Sedan jag började jobba så kan jag verkligen fokusera på jobbet istället för att den ständiga plågan där jag påminns om att jag inte minns vad jag gjorde eller sa senaste helgen. På vilket sätt jag gjorde bort mig. Jag tror på mitt värde och idag fick jag väldigt mycket positiv feedback på det jag gjort på jobbet sedan jag började för ett par månader sedan. Jag tror på mina kollegor när de sagt att jag överträffat alla förväntningar. Jag tror på mig själv och mitt eget värde. Det är så tydligt nu när jag är fri. Jag är inte ens lite sugen på alkohol och jag ser det som det gift det är. Jag har alltid varit utåt och nu när jag tror på mig själv så vet jag också att jag klarar alla sociala situationer framöver utan alkohol. Jag kommer aldrig gå tillbaka, det finns inget att gå tillbaka till. Jag har reflekterat mycket över mina tidigare flyttar från min hemstad och problemen jag flydde från har alltid följt mig, just för att jag inte tagit tag i grundorsaken till att jag flytt från första början. Det har ju varit mitt alkoholberoende som gjort att jag försökt fly. Nu är jag fri. Jag försöker hitta något positivt med att dricka, och jag misslyckas. Känner mig sjukt glad över den här insikten, det kommer förhindra ett återfall. För som jag nämnt tidigare så har jag bestämt mig. Och när jag har bestämt mig så håller jag det. Det är samma sak som när jag slutade snusa. I mitt huvud är det ingen skillnad.

Jag har inte varit inne här lika mycket heller de senaste dagarna, det känns som att det alkoholfria livet verkligen börjat sätta sig nu och jag tror att det kommer bli mer och mer veckouppdateringar än dagliga uppdateringar framöver då jag inte vill ge alkoholen en alltför stor del av mitt liv framöver. Jag är ju klar.

Det första glaset är inget alternativ, det lockar mig inte ens.

Bullret

Bullret
sön, 2020-11-22 - 14:15

Hej igen. Helgen har varit väldigt ensam, jag har suttit inne med lite halsont och det stoppar ju alla former av socialt liv i dessa tider. Men jag börjar känna mig ok med att vara själv. Jag känner mig inte så stressad av det längre. Det är okej att saker är som de är. Jag vet mitt värde och jag tror på min förmåga.

Idag har jag pratat med mitt ex i telefon i tre timmar. Varken hon eller jag ville lägga på, men till slut så går det inte att prata längre hur mycket man än vill det. Hon var väldigt mycket inne på att vi inte har något förtroende för varandra. Jag är beredd att hålla med. Jag pratade mycket om hur mycket alkoholen har förstört mitt liv och att vårt förhållande var dödsdömt redan innan vi blev tillsammans. Jag hade redan supit ner mig i 6-7 år när vi träffades. Självmedicinerat för min ilska. Bearbetat jobbiga händelser genom att dricka mig stupfull. FY fan. Jag mår så mycket bättre på bara dessa tre månader sedan jag slutade dricka och vi gjorde slut.

Jag tror verkligen att exet insåg att jag är en förändrad människa och att jag aldrig kommer gå tillbaka till att dricka. Att det är på riktigt och att jag gjort det för min egen skull, inte för hennes eller någon annans. Det jag ser framför mig är min fru och mina barn. Det är det som driver mig framåt i livet just nu. Jag sjabblade bort det här, men jag ska aldrig göra om samma misstag igen.

Jag är ju bar 27. Jag har hela livet framför mig. Men vilken befrielse det var att prata med henne. Jag saknar henne fortfarande så jävla mycket. Hon är rolig, kvicktänkt, snabb i replikerna. Har alltid svar på tal. Har alltid stöttat mig i allt jag gjort, inklusive att flytta till en annan stad för jobb. Vi gillar samma saker. Att vara ute i naturen, vara på landet, träna ihop. Problemet är att jag har försakat det, framförallt det senaste året när hon jobbade och jag pluggade.

I grunden tror jag att vi har samma prioriteringar i livet. Att vi skulle kunna älska varandra i resten av våra liv så länge alkoholen inte är en del av mitt liv.

Men.

Hon sa att hon behöver träffa andra för att veta att hon är fri att göra som hon vill. Jag kommer också behöva göra det snart, det vet jag. Blir galen av att inte få någon fysisk kontakt.

Vi älskar varandra, det är jag helt övertygad om. Men vi kan inte vara med varandra just nu, vi får se framöver. Men nu går det inte. Jag tror att det är viktigt att jag också träffar andra, kan inte leva på hoppet. Hon sa ju uttryckligen till mig att hon vill ha det såhär. Och att hon försöker komma över mig samtidigt. Usch, detta är det jobbigaste jag varit med om.

Jag försöker att inte gå ner mig alltför mycket och bli påverkad, men jag vet att det är mitt fel. Hon vill inte att jag ska be henne om ursäkt. Hon tycker om mig precis som jag är, trots alla mina fel.

Men jag kan inte sluta tänka på att det är mitt fel. Det hade kunnat vara mitt livs kärlek, men nu känns allt bara uppgivet.

Fy fan för detta.

Jag tar det viktigaste först, att vara nykter. Jag rör ALDRIG skiten igen.

Bullret

Andrahalvlek
sön, 2020-11-22 - 16:16

Osvuret är bäst. Både vad det gäller alkoholstopp för evigt och om det blir ni två igen. I båda fallen jobbar tiden för dig.

Bra att du trivs bättre i ditt eget sällskap. Du känner väl till den gamla klyschan ”Man måste älska sig själv innan man kan älska någon annan.”

Jag är fatalist och tror på ödet. I kombination med varje individs inneboende kraft. Är det meningen att något ska ske så sker det, annars öppnas andra möjligheter. Det gör att jag sparar mycket energi både på att slippa älta det som har varit och att grubbla på framtiden.

Kram ?